Särskolan är idag en skolform för elever med intellektuell funktionsnedsättning. Syftet med denna studie är att få ökad kunskap om och fördjupad förståelse för hur tillhörighet till särskolan kan upplevas och påverka identitetsutveckling hos elever med lindrig utvecklingsstörning. Studien är kvalitativ med hermeneutisk ansats och bygger på semi-strukturerade intervjuer med elever i gymnasiesärskolan. I studien framkommer att eleverna i gymnasiesärskolan upplever tillhörigheten tudelat. Samtidigt som särskolan upplevs som en trivsam och trygg miljö, positiv för social delaktighet och kunskapsmässig utveckling upplever de en skam och sorg över tillhörigheten som de därmed försöker att hemlighålla. Det framkommer även att tillhörigheten till särskolan kan påverka identitetsutvecklingen både positivt och negativt. Då den genom att vara anpassad efter elevens förutsättningar kan bidra till en positiv självbild kan den också bidra till identitetsförvirring då eleven för omgivningen hemlighåller tillhörigheten och därmed inte fullt ut kan ta till sig identiteten som elev i särskolan.

<p><p>Syftet med denna undersökning var att gå ut i fyra kommuner, vilka tidigare hade gemensam särskoleundervisning, för att se hur de organiserar skolgången och bedriver den praktiska undervisningen för sina elever som är mottagna i grundsärskolan. För att få svar på det genomförde vi intervjuer och enkäter med rektorer och personal på samtliga skolor i kommunerna som har grundsärskoleelever. Alla barn mellan sju och sexton år har skolplikt och under de åren har varje kommun, enligt skollagen, ansvar för att organisera en skolgång som passar varje elevs individuella behov och förutsättningar. Med tanke på det är det viktigt att man anpassar verksamheten och hittar det sätt som fungerar i praktiken. Vi har funnit att det finns sex olika varianter att organisera grundsärskoleelevers skolgång på och att det inom varje variant finns olika sätt. De sex olika varianterna har vi, utifrån respondenternas svar, valt att benämna; helintegrering, delintegrering, utanförintegrering med tillhörighet i grundskoleklass, särskoleklass, särskoleklass med integrering och utanförintegrering men mottagen i grundsärskolan. De tre första sätten hittar man inom grundskolan och de tre sista hittar man inom grundsärskolan. Oavsett vilket sätt man tillämpar, finns det både för- och nackdelar, men trots det poängterar alla respondenter samma sak. De menar att hur skolgången än organiseras, måste man se till vad som är bäst för varje elev utifrån hans/hennes olika förutsättningar och behov. Samma hänsyn måste tas när pedagoger planerar det praktiska skolarbetet och i undersökningen har vi funnit att det är viktigt att ständigt se utifrån varje elev om han/hon ska ha möjlighet till optimal utveckling.</p></p>

Att personer med utvecklingsstörning ska ha rätt till utbildning är i dag en självklarhet i både Sverige och Norge. Så har det dock inte alltid varit. Personer med utvecklingsstörning har ansetts vara ”obildbara” och det dröjde till 1960-talet innan det infördes obligatorisk skolgång för personer med utvecklingsstörning i Sverige och Norge. Sverige är ett av få länder i världen som har en egen skolform för elever med utvecklingsstörning, nämligen särskolan. Både FN:s ”standardregler” samt Salamancadeklarationen, talar dock för att personer med utvecklingsstörning ska inkluderas i skolan. Syftet med denna studie är att belysa särskolans vara eller icke vara. Studien belyser hur utbildnigen för elever med utvecklingsstörning ser ut på två svenska och två norska skolor. Teorin som används för studien är variationsteorin, vilken har sitt ursprung från fenomenografin. Variationsteorin vill utveckla lärandet och är således en teoretisering av fenomenografin. Vidare används observation samt intervju som metod för studien. Vid de fyra skolorna där observationer och intervjuer är genomförda är utbildningen upplagd på olika sätt och studien fokuserar på huruvida eleverna blir inkluderade eller exkluderade i undervisningen. Studiens resultat visar att trots att skolor har valt att inkludera elever med utvecklingsstörning i ”vanliga” klasser så exkluderas elever p.g.a. otillräckliga anpassningar. Gällande vad som är den optimala skolgången för elever med utvecklingsstörning går åsikterna isär, av de intervjuade lärarna. Om det i framtiden ska vara möjligt att i Sverige enbart ha en skolform för alla  elever krävs det förändringar inom både grundskolan och grundsärskolan.

Syftet med studien var att få en djupare förståelse för hur verksamma lärare i grundsärskolan och gymnasiesärskolan arbetar för att utveckla elevernas kommunikation med hjälp av alternativ och kompletterande kommunikation (AKK). Studien genomfördes på en grundsärskola med inriktning träningsskola samt på en gymnasiesärskola med inriktning individuellt program. En jämförelse mellan dessa skolformer gjordes gällande likheter och skillnader i hur lärare arbetade med alternativa kompensatoriska kommunikationshjälpmedel för elever i olika åldrar. För att genomföra studien användes kvalitativa intervjuer med sex stycken lärare, som intervjuades vid två tillfällen vardera. Som metod användes även observationer, med hjälp av observationsschema, i klassrumsmiljö. Studiens insamlade material har analyserats genom att kategorisera materialet i olika teman utifrån dess syfte. Följande tre teman framkom under analysen: AKK och hjälpmedel i undervisningen, hinder i kommunikation samt pedagogens kunskaper inom AKK. Denna fallstudie visade att samtliga lärare arbetar med någon form av AKK i klassrummet för att öka elevernas möjligheter till att kommunicera. Några av de metoder som används är bilder, pekprat samt tecken som stöd. Samtliga lärare uppger dock att det kan vara svårt att hitta rätt form av stöd för att öka kommunikationen och att det krävs tålamod och tid. Lärarna poängterade vikten av kollegialt samarbete genom att arbeta tillsammans och utbyta erfarenheter. De menade också att det är viktigt att ta tillvara på elevernas intresse och sedan skapa individuellt stöd för dem. Ingen pågående utbildning inom AKK genomförs på de skolor som lärarna arbetar på, något som lärarna på grundsärskolans träningsskola efterfrågade. Ett annat behov som framkom från samtliga lärare var att ha tätare kontakt med habilitering och då främst logopeder. Det visade sig även att det var svårt att hitta lämpligt undervisningsmaterial. Mycket får lärarna skapa själva, vilket är tidskrävande.

Sammanfattning   Problematisk skolfrånvaro framställs i medier som ett växande problem på skolorna, även särskolan uppges ha elever med ogiltig sammanhängande frånvaro. Vid eftersökning av dessa elever framkom att problematiken är ovanlig inom särskolan, vilket väckte ett intresse och en vilja att undersöka och förklara detta. Syftet med denna studie var att undersöka särskolepersonals syn på problematisk skolfrånvaro samt förklaringar till den höga närvaron inom särskolan. Studien baserades på en kvalitativ ansats där kombinerade datainsamlingsmetoder användes, sex semistrukturerade intervjuer samt en fokusgruppintervju med fyra deltagare. Analysen av empirin kategoriserades utifrån frågeställningar och tidigare forskning kring problematisk skolfrånvaro och kopplades sedan till systemteori, i form av Bronfenbrenners utvecklingsekologiska modell, samt ett salutogent synsätt baserat på Antonovskys Kasam, en känsla av sammanhang. Resultatet pekade mot att elever inom särskolan hade en hög känsla av delaktighet och sammanhang, på så vis utgjorde skolan en skyddsfaktor både mot psykisk ohälsa och problematisk skolfrånvaro. En helhetsbild kring individen, via Bronfenbrenners modell, visade att särskolans organisatoriska förutsättningar, personalens förhållningssätt samt skolans individuella anpassningar, skyddade elever från de riskfaktorer de utsattes för som kan orsaka skolfrånvaro.

Genomförandet av kartläggning och pedagogisk bedömning för att kunna sätta in rätt åtgärd för en elev är ett komplext arbete. Målet är alltid att eleven ska få den bästa förutsättningen för att utvecklas på flera plan. Studiens syfte är att få veta speciallärares uppfattningar, erfarenheter och åsikter kring arbetet med kartläggning, anpassningar och åtgärder i grundskolan och grundsärskolan. För att få kännedom om ovanstående har fyra intervjuer med speciallärare som är verksamma i båda skolformerna genomförts och resultatet visar att de har många tankar om arbetet. Intervjuerna analyserades med hjälp av Braun och Clarkes tematiska analysmodell som sker i sex steg. I intervjuerna framkom bland annat att det finns vissa utvecklingsbehov när det gäller rutiner för exempelvis kartläggning och dokumentation av extra anpassningar samt att skolorna och skolformerna har mycket att lära av varandra. Speciallärarna anser att olika former av samarbete gynnar elevernas utveckling. Det finns även flera likheter, främst inom skolformerna, men även mellan dem. Likheterna inom grundskolan gäller exempelvis att det sker mer dokumentation i och att det är en tydliggräns för vad som räknas som extra anpassningar. I grundsärskolan däremot dokumenteras inte extra anpassningar och det finns få åtgärdsprogram. I båda skolformerna provas extra anpassningar och åtgärder för att hitta rätt och det dagliga informella samtalet mellanpersonalen är betydelsefullt i det arbetet. Den här studien belyser speciallärares upplevelser av arbetet med kartläggning och insatta anpassningar och/eller åtgärder. Ett förslag på vidare forskning kan vara att undersöka hur elever upplever detsamma. Vad har känts bra eller mindre bra ur deras synpunkt? Ytterligare förslag till fortsatt forskning kan vara en studie om hur elever som tidigare har haft åtgärdsprogram men nu blir hjälpta av extra anpassningar upplever den förändringen.

Syftet med föreliggande kvalitativa studie är att undersöka hur man kan förstå hur studie- och yrkesvägledare upprätthåller sin professionalitet i arbetet på särskolan.Forskningsfråga: Hur kan studie- och yrkesvägledarens arbete i särskolan förstås med avseende på den förhandling som sker mellan ideal och praktik?Sex studie- och yrkesvägledare i särskolan har intervjuats med hjälp av tematisk intervjuguide. Analys gjordes utifrån empirins utmärkande ämnen för att uppnå vårt syfte och besvara vår fråga.Teorier om profession och professionell utveckling används för att förstå en professionell handling och dess praktik. Studien diskuterar även studie- och yrkesvägledarnas förutsättningar för professionell utveckling i särskolans kontext.Begreppet idealtyp används i undersökningen som en teoretisk punkt, vilket möjliggör en diskussion om diskrepansen som uppstår när distansen mellan ideal och vägledarnas praktik blir kännbar.Studien visar, i likhet med tidigare forskning, att studie- och yrkesvägledare erfar att ideal och praktik påverkar varandra. Dessa erfarenheter skapar en reflektion hos studie- och yrkesvägledaren om sin egen professionalitet. Studie- och yrkesvägledares reflektioner om diskrepansen mellan ideal och praktik hanteras på olika sätt beroende på;• graden av upplevelse av diskrepans mellan ideal och praktik• samt möjlighet att påverka och förändra särskolans praktik.Nyckelord: Ideal, idealtyp, professionalitet, studie- och yrkesvägledare, särskola.

Anderson, L. (1998). Elever med hörselnedsättning i särskolan - en kart-läggningsstudie ur klasslärares perspektiv [Students with hearing impair-ment in special schools for the intellectually handicapped] (Pedagogisk-psykologiska problem, 642). Malmö: Lärarhögskolan.Studiens fokus är särskolan och klasslärares beskrivning av skolsituationen för elever med hörselnedsättning. En viktig del av studien är att uppmärk-samma och belysa den komplexitet och problematik som föreligger för en elevgrupp med flera funktionshinder. Studien belyser också huruvida ele-verna får det stöd som funktionshindret kräver samt i vilken utsträckning specifik kompetens finns. Stor vikt läggs dessutom vid hur klasslärare be-skriver och möter de kommunikativa svårigheter som föranleds av elever-nas kombinerade funktionshinder. Studien har genomförts med hjälp av enkäter till klasslärare i två län. Resultatet visar att det är mindre förekom-mande att elev med hörselnedsättning undervisas tillsammans med andra elever med hörselnedsättning samt att hörselnedsättningen sällan ses som orsak till elevens eventuella svårigheter. Drygt hälften av eleverna får till-räckligt stöd i undervisningen. Mindre än hälften av lärarna anser sig få till-räckligt stöd för att undervisa. En liten andel av lärarna har genomgått spe-cifik fortbildning. En stor andel av lärarna uppger att de i liten utsträckning förstår vad eleverna förmedlar samt att eleverna sällan inleder kommunika-tion med kamrater. En slutsats som kan dras av studien är att kunskap om såväl hörselnedsättning och dess konsekvenser som kommunikation måste tillföras samt att de kommunikativa betingelser som råder för elevgruppen i särskolan närmare måste studeras.Nyckelord: Flera funktionshinder, hörselnedsättning, kommunikation, stödinsats, särskola, utvecklingsstörning

Syftet med vår fallstudie, är att ta reda på vilka faktorer som möjliggör eller hindrar integrering i grundskolan av en elev inskriven i särskolan. Studien belyser olika aktörers tankar kring integrering, inkludering och en skola för alla. Aktörerna är vår fallstudieelev, hans mamma och pedagoger i både särskolan och grundskolan.I den inledande delen av studien ges en översikt av tidigare forskning kring centrala områden i vår undersökning. Som huvudmetod i fallstudien har vi använt oss av intervjuer vilka vi sedan kompletterat med observationer för att få en egen uppfattning om det som berättats.I resultatet redovisas alla våra aktörers tankar kring i första hand integrering. Vi ser att alla våra respondenter är positiva till integrering i den mån det är möjligt. Det största hindret för integrering enligt vår undersökning är att eleverna växer ifrån varandra och därför blir integrering svårare ju äldre eleven blir.Handledare: Kristian LutzExaminator: Lena Lang

Bjernryd, Charlotte & Thörn, Nina (2014) Samverkan vid övergången från förskola till särskola –sex aktörers olika perspektiv. (Collaboration during the transition from preschool to special school –six actors different perspectives). Specialpedagog programmet, Skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö högskola. Syfte: Syftet med studien var att kartlägga olika aktörers perspektiv på samverkan vid övergångar mellan förskola och särskola. Våra två huvudfrågor har varit; Vilken syn har olika aktörer på övergången mellan förskola och särskola? Vilka hinder och möjligheter finns enligt aktörerna avseende samverkan?Metod: Vi har gjort en kvalitativ studie med en hermeneutisk ansats där vi intervjuar sex aktörer med olika roller i samverkan vid övergångsprocessen; en specialpedagog från barnhabiliteringen, en specialpedagog från förskolan, en pedagog från förskolan, en speciallärare från särskolan, en rektor för särskolan, samt en aktör från särskolans resursteam. Teori: Vi har i vår studie valt att använda Bronfenbrenners ekologiska utvecklingsmodell och systemteorin för att tolka våra resultat. Resultat/analys: Resultatet och analysen är indelat i tre gemensamma delar; Samverkan- process och riktlinjer, möjligheter och hinder samt vårdnadshavares delaktighet. Våra resultat visar på en genomgående positiv inställning till samverkan hos aktörerna. När det kommer till erfarenheter kan vi dock se vissa skillnader utifrån aktörernas olika yrkesperspektiv. Aktörerna har olika uppdragsgivare och arbetar utifrån olika fokus, därav skiljer sig deras erfarenheter och uppfattning av hur samverkan fungerar. Det framkommer även att vårdnadshavare har stor delaktighet i övergångsprocessen. Nyckelord: förskola, samverkan, specialpedagog, särskola, vårdnadshavare, övergångar.