The aim of this study is to analyze teachers' perceptions of the changes made by the Swedish National Agency for Education (Skolverket) to the central content of the courses History 1a1 and 1b for Gy25. The focus has been directed towards the central content concerning the national minorities. The study is based on John I. Goodlad's curriculum theory, Curriculum Inquiry. Through qualitative interviews with five upper secondary school history teachers, empirical data has been collected. Subsequently, a variant of qualitative content analysis has been used to review the material and answer the study's research questions, which are:   - How do teachers perceive the inclusion of the five national minorities in the subject curriculum's central content? - How do teachers connect these changes in the central content to the societal context? - How do teachers perceive that this will affect their course design?   The results show that the interviewed teachers have different opinions of how big of a role the national minorities should have in the central content and in Swedish history education. Most teachers consider the Sami people to have a logical place in Swedish history education, while the other minorities are given varying and lesser roles. All teachers connect the central content to current events and political trends in today's society. Teachers show varying opinions on the extent to which the central content on national minorities will change their teaching. Some argue that it will occupy a significant portion of their respective course, while others argue that it will only change the examples they provide and the parallels they draw in their current teaching. Based on the teachers' reasoning, the study demonstrates how different interpretations can be made from the same curriculum based on the teachers' own experiences and circumstances.

Möjligheterna för skogsbruket och rennäringen att samexistera har sedan den industriella skogsindustrins början varit en infekterad fråga. Under 2000-talet startades projektet att införa renbruksplaner (RBP) i Sveriges samebyar med syfte att förbättra relationen mellan parterna i samråd, vilket upplevs ha uppfyllts. Renbruksplan är rennäringens motsvarighet till skogsbrukets skogsbruksplan och är ett informations- och dataverktyg med en kartläggning över renarnas betesmarker. Den här uppsatsen undersöker varför projektet med renbruksplaner har lyckats genom att använda Elinor Ostroms teori om förvaltning av en gemensam resurspool. Syftet är att illustrera möjliga förklaringsfaktorer till varför samverkan mellan skogsbruket och rennäringen upplevs ha förbättrats i och med införandet av RBP. Med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys har Ostrom designprinciper för självstyrande och hållbar förvaltning hittats i fem rapporter publicerade av Skogsstyrelsen i projektets slutskede. Totalt fanns det stöd i rapporterna för att sex av åtta designprinciper applicerats i och med införandet av RBP. Två av dessa, Ostrom designprincip om tydligt definierade gränser och konfliktlösningen mekanismer, kan identifieras som möjliga förklaringsfaktorer. Att dessa två principer har införts har underlättat kommunikationen mellan parterna vilket lett till större förståelse för varandras branscher och situation. / Whether forestry industry and reindeer husbandry could harmoniously coexist in northern Sweden has been debated since modern forestry started. A unique context grants indigenous people in Sweden, the Sami people, exclusive right to use land for reindeer husbandry. In the beginning of the 2000s a project was launched to create Land Use Plans for the reindeer husbandry (in Swedish Renbruksplan, RBP), which aimed to improve the relation between reindeer owners and the forestry industry. Hence, the Land Use Plan for reindeer husbandry is primarily a program for mapping reindeer graze lands. The project is considered successful for the reindeer owners as well as for the forestry. This thesis investigates why the land use plans have improved the relations between the two stakeholders by applying Elinor Ostrom´s theory about governing commons. The aim is to illustrate possible explanatory factors to why collaboration between forestry and reindeer husbandry is found to have been improved with the introduction of the land use plans. Using a qualitative content analysis, examples of Ostrom’s design principles of autonomous and sustainable management were identified in five reports published by the National Board of Forestry in the project's final phase. In total, the reports supported that six of eight design principles had been implemented since land use plans were introduced. Two of these, clearly defined boundaries and mechanisms of conflict resolution, can be identified as possible explanatory factors for the success of the project. In conclusion, the introduction of these two principals have facilitated communication between the two stakeholders, which have ensued better understanding for each other’s situations and industries.

Studien syftar till att undersöka om, och i så fall hur, Sametingets egna myndighetskommunikation bidrar till att konstruera ojämlika maktrelationer mellan samer och den svenska staten. Remissvar och pressmeddelanden med Sametinget som avsändare studeras genom en kritisk diskursanalys med fokus på hur kunskap, handlingsmöjligheter och handlingsbegränsningar framställs för de båda aktörerna. Studien görs med ett teoretiskt ramverk som inbegriper diskursteori, representationsteori och postkolonial teori. Resultatet visar att det i Sametingets diskurs framkommer fyra teman: Distans till en passiv stat och närhet till ett aktivt Sameting; Samer har en särställd kultur och unik kunskap som inte iakttas av staten; Statens handling och makt är inte legitim och Rovdjurspolitiken är ett problem som behöver åtgärdas. Genom dessa teman framkommer att kunskap som samer besitter inte framställs på samma sätt som kunskap som svenska staten besitter. Samernas unika kunskap framställs som något som borde ligga till grund för politiska beslut och myndighetsutövning medan statens kunskap framställs vara ogrundad och otillräcklig. Detsamma gäller för framställningen av handlingsutrymme, aktörernas handlingsmöjligheter framställs olika. Samernas och Sametingets handlingsmöjligheter framställs ofta som begränsade medan staten framställs ha för stora handlingsmöjligheter särskilt mot bakgrund av att staten varken själva har tillräcklig kunskap eller tar samernas kunskap i beaktande. Slutligen visar studien att Sametinget ifrågasätter den rådande maktrelationen mellan samer och staten och således i stora drag inte bidrar till att bibehålla rådande maktrelation. / This thesis aims to study if communication from Sametinget contribute to the construction of unequal power relations between Sámi people and the Swedish government. In a critical discourse analysis comment letters and press releases from Sametinget where analysed with a focus on how both of the actors’ knowledge and scope of action is depicted. The thesis’ theoretical framework consists of discourse theory, theory of representation and postcolonial theory.  The results show four main themes in Sametinget’s discourse: Distance from a passive government and proximity to the active Sametinget; The Sámi people has a specific culture and unique knowledge that is not sufficiently observed by the government; The government’s actions and power are not legitimate and The current politics of predatory animals is a problem that needs to be solved. Furthermore, the themes show that knowledge of the Sámi people is depicted differently from the government’s knowledge. The Sámi people’s unique knowledge is depicted as something that should, make up the foundation for political decisions and legislation. Meanwhile, the government’s knowledge is depicted to be unfounded and insufficient. The same goes for the depiction of scope of action, where the actors scope of action is depicted differently. The Sámi people’s and Sametinget’s scope of action is often depicted as limited while the government’s scope of action is depicted as being to large. Lastly, the thesis concludes that Sametinget questions the current power relation between the Sámi people and the government and is therefore generally not contributing to the maintaining of current power relations.

I denna studie undersökts hur Eric Forsgren gestaltade den norrbottniska befolkningen i visuell media under 1950 och 1960-talen. I studien genomförs en kvalitativ innehållsanalys, som kopplas till tidigare forskning och teorier om gestaltning och representation. Resultatet av denna undersökning visar på att Eric Forsgren har gestaltat den norrbottniska befolkningen och dess vardagsliv som ett väglöst land, med många naturnära yrken, såsom renskötsel och säljakt. Vidare visar resultatet på att många fördomar om Norrbotten och dess befolkning förstärks via filmatiseringen. Dessa fördomar innefattar problem med en tvåspråkig kultur (Heith, 2017), marginalisering av minoriteter såsom tornedalingar och samer. Vidare får man även en inblick i det exotiska (Eriksson, 2010) inom rennäringen, där nomadliv är en del av vardagen. Det framkommer även viss utflyttningsproblematik (Eriksson, 2010) i länet, då arbetstillfällena inom rennäringen inte är tillfredsställande för många unga samer i norr. / In this study Eric Forsgrens framing of the people living in Norrbotten in visual media during the period of 1950- to 1960 is analyzed. This study is based on a qualitative content analysis. This is connected through theories about framing and representation. The results from this study shows that Forsgren framed the people living in Norrbotten as a community with bad communication, with a lot of nature friendly working habits. Such as the care of reindeers and the hunt for seals. It is also clear that many of the prejudice about the people in Norrbotten is amplified by the adaption. The prejudice of the people are the struggle of a bilingual people in a unilingual society. But also the marginalization of a minority such as the sami people and the people tornedalingar who lives in the north of Norrbotten. The sami people are framed as something exotich in their way of living. And the problem of the exodus of the people in Norrbotten is captured.

The purpose ofthis study is to examine how Sweden and Denmark explain their colonial experience in textbooks. A comparison will be made between Sweden’s colonization of Sápmi and treatment of Samer, and Denmark’s colonization of Greenland and treatment of Innuits. To conduct this study a comparative method was utilized, as well as hermeneutic theory which was used to try to understand how the countries explain their colonial experience. The theory applied for this topic was selective traditions in a textbook perspective. The results show that Sweden tones down their colonial experience, and the textbooks differ a lot in (if) and (how) they mention Sweden’s experience. The colonization of Sápmi is toned down as well as the treatment of Samer in books written before the new curriculum. The textbooks written after the new curriculum present a less toned down version of Sweden ́s treatment of Samer. This change is due to changes in society, as Samer have gained a lot more rights in Swedish society, which can be seen in Swedish textbooks. Denmark does not hide their colonial experiences, and the books also have more consensus in their description of Denmark’s colonial experience. The books before the new curriculum describe Denmark’s colonial experience as proof of the greatness of Denmark’s past. The books after the new curriculum describe Denmark’s colonial experience in the perspective of slave trade. Slave trade was one of the 29 canon points that entered the Danish curriculum, which could have influenced the Danish textbooks. Denmark’s textbooks often describe Denmark as a “good” colonial country, and the textbooks do not describe the treatment of Innuits, which could be explained by that, Denmark’s treatment of Innuits does not match with Denmark’s national image.

No description available.

No description available.

Syftet med denna uppsats är att undersöka den samiska kvinnans roll i samisk kultur under 1600-1700-talen och den samiska kvinnans roll idag. För att kunna uppnå vårt syfte har vi som metod genomfört litteraturstudier av tidigare forskning, litterära texter, artiklar, och elektroniska källor. Resultatet visar på både kontinuitet och förändring. En av kvinnans viktigaste roller i den traditionella kulturen och religionen var som utövare av jojken. Det var vanligt att kvinnan jojkade i allmänhet, men även i vissa rituella sammanhang. Detta kunde till exempel ske när kvinnans jojkande skulle hålla nåjden i liv under dennes resa till gudarnas värld och till dödsriket. Hennes roll har i vår tid blivit större. Än idag jojkar samerna och det är dessutom numer lika van­ligt att kvinnan jojkar som att mannen gör det. Kvinnan kan idag jojka i mer offentliga situationer, till exempel vid scenframträdanden, politiska sammanhang och demonstrationer. Numer kan det också förekomma att en samisk kvinna är renskötare, något som tidigare tillhörde enbart männens ansvarsområden. Den moderna samiska kvinnan använder också trumman och även om vi i vår tid kan se att trumman som religiös symbol förlorat en del av sin traditionella betydelse kan vi ändå dra slutsatsen att kvinnan i och med sitt bruk av trumman stärkt sin roll och sitt inflytande. Det är rimligt att säga att den samiska kvinnan och mannen idag är mer jämlika än tidigare och det kan rimligtvis bero på den jämlikhetsutveckling som skett och ständigt fort­skrider i vårt samhälle.

Intentionen med denna uppsats var att, genom att göra en semiologisk analys av myten om samerna och deras symbiotiska förhållande till renarna, få klarhet i vilka konsekvenser denna stereotyp har, och har haft, för det samiska folket.    Undersökningen visar inte bara negativa konsekvenser, så som nedvärdering och förskjutning, utan att bilden även har en positiv sida. Idag när myten mer eller mindre avslöjat sig själv, givetvis mycket tack vare mytkonsumenternas ökade intresse och förståelse för ursprungsbefolkningar, blir stereotypen avmytifierad – d.v.s. den blir åter en symbol för samerna och det samiska. Samerna kan nu själva, i förmedlandet av den egna historien, använda sig av bilden och medverka till att den förändras.

The aim of this essay is to explore how Swedish textbooks and official documents regarding the upper secondary school present indigenous religions. Special emphasis is placed on how the textbooks write about the Sami religion. The issues have been what picture do the textbooks give of the Sami religion and other indigenous religions? What do the authorities write about indigenous religions in the control documents of the school? Do the textbooks give a stereotypical image of indigenous people? Are indigenous religions considered as a historical or contemporary phenomenon? The method has been text analysis and ten textbooks in Religious studies have been investigated. The theoretical perspective is Bhabha´s theory of stereotypes and the other.    The result shows that the curriculum for the upper secondary school proclaim that schools should teach about Sami religion, but it doesn´t say anything of other indigenous religions. The subject syllabus of religion does not include anything about Sami religion or any other indigenous religions. This could be one reason why the books write little about the subject. Not even half the textbooks have a chapter about indigenous religions. Only two textbooks had a section about Sami religion. Whether the textbooks give a stereotypical picture of indigenous people or not differ between books. About half the books give a stereotypical description of indigenous people. The Sami people were not described in a stereotypical way, but occasionally they were described as the other.Mainly the textbooks describe the religions as something that belong in the past or in remote areas of the world.