<p>Syftet med undersökningen är att jag ska få kunskaper om hur fyra- och femåringar samspelar i den fria leken. Jag har formulerat följande frågeställningar: Hur ser samspelet ut mellan barnen i den fria leken? Hur får barn tillträde till lek? Hur agerar de barn som inte får tillträde till lek?</p><p>Som metod i min undersökning har jag använt observationer där jag dokumenterat genom att anteckna. Jag har sett fler exempel på samspel mellan barn där leken och fantasin har blommat ut. I samspel som fungerat sker leken på samma villkor för de inblandade och barnen spinner vidare på varandras idéer. För att få tillgång till lek behöver barnen olika strategier. Det kan handla om att verbalt fråga om tillträde eller genom att komma och visa upp en sak för deltagarna i den pågående leken. De barn som omedelbart inte får tillträde till lek försöker gång på gång komma in i leken genom att använda sig av fler olika strategier. Jag såg också hur några barn agerade när de gjorde misslyckade tillträdesförsök till lek. Det viktigaste resultatet som jag fann i undersökningen är hur barnen dagligen behöver använda olika strategier för att få tillträde till lek. Strategierna är inte mycket värda om inte barnen själva har status i gruppen.</p>

This is a comparative study between traditional group work and cooperative learning among 9 graders at a Swedish high school. The classes did an assignment that involved translating and then both students and teachers answered a questionnaire. An example of how profitable cooperative learning is is the fact that the speech activity was more equal in the cooperative groups. All the students in the cooperative groups had to contribute to the assignment in order to fulfill the assignment. The reason for higher speech activity is the structure of cooperative learning, which involves roles suited for the assignment. The study contains observations of four classes, student reflections and teacher reflections from a compulsory school in the middle of Sweden. The results of these observations support each other and they point to the same direction, cooperative learning seems to be a successful didactic approach in the socio cultural perspective. Since the students learn important socio cultural rules, which is useful in society. The students working in cooperative learning show that students cooperate more and enjoy their work when they have their defined roles in the group.

Syftet med studien var att erhålla förståelse för hur kontakten med personalen till vuxna brukare vid LSS-boenden upplevs ur ett föräldraperspektiv. Genom att sätta föräldrarna i fokus, önskade vi få kännedom om de handlingssätt som främjar ett bra samspel. Fokuserade områden var kommunikation, samarbete, inflytande och förväntningar. Kvalitativa semistrukturerade intervjuer genomfördes med två fäder och tre mödrar vars barn bor på gruppbostad/servicebostad. De inspelade intervjuerna transkriberades och analyserades utifrån en kvalitativ innehållsanalys. Tolkningen gjordes med hjälp av rollteorin. Respondenterna uttryckte både likartade och skilda upplevelser av kontakten med boendepersonalen. Merparten av föräldrarna ansåg emellertid att samspelet var otillfredsställande. För att få till stånd ett bra samspel fanns önskningar om en rak och öppen dialog, att bli sedd och hörd som förälder, förståelse för det vuxna barnets problematik, samt mindre antal personal runt sonen/dottern. Resultatet kan bidra till en djupare förståelse för föräldrarnas situation bland de anställda på LSS-bostäder, och förhoppningsvis ett bättre samspel mellan anhöriga och personal.

Examensarbetet handlar om barnböcker och högläsning. Undersökningens syfte har varit att studera hur barn interagerar med boken samt att få en bild av pedagogens intention med högläsning. Syftet har även varit att belysa betydelsen av att arbeta med högläsning och dess betydelse för barns språkutveckling. Utgångspunkten för arbetet har varit ett sociokulturellt perspektiv där språk och kommunikation är viktiga beståndsdelar för att lärande ska ske. I ett sociokulturellt perspektiv är interaktionen med andra människor avgörande för barns språk och lärande. Tidigare forskning kring högläsningens betydelse har visat att pedagogen har en viktig roll i detta sammanhang när det gäller att läsa sagor och böcker för barn. Vidare säger forskningen att utbudet av barnlitteratur och att miljön spelar stor roll huruvida barn använder böcker. Metoden som användes för att genomföra undersökningen var observationer och intervjuer. Sammanlagt intervjuades fyra pedagoger där frågorna kunde ställas i den ordningen situationen inbjöd till. Samtliga är verksamma inom förskolan och arbetar med barn i åldrarna ett till fyra och ett halvt år. Observationer gjordes av barns användande av böcker. Utifrån undersökningens resultat vill jag påstå att sambandet mellan barnbokens position och dess användande på förskolan är svagt. Resultatet visade att i relation med pedagogernas bedömning av barnbokens betydelse var användandet av den mycket bristfällig. Pedagogerna värderade dock barnboken högt och visade på en stor medvetenhet av vad den för med sig. Samtliga informanter är eniga om att högläsningens viktigaste funktion är att utveckla barns språk och stimulera barns fantasi. Pedagogerna planerar sällan för högläsningsstunder. Denna sker istället spontant och oftast på barnens initiativ. Pedagogerna anser att det inte finns den tid till högläsning som de skulle vilja. De menar att det är på grund av för stora barngrupper och att det är svårt att gå ifrån och läsa för några enstaka barn.

Syftet med detta examensarbete har varit att synliggöra betydelsen av material, miljö, samt pedagogers förhållningssätt har för de små barnens samspel. Vi belyser detta genom aktuell litteratur och kvalitativa intervjuer med åtta pedagoger. De intervjuade valde att svara skriftligt, vilket de upplevde positivt, eftersom de då kunde tänka efter i lugn och ro, samt konsultera med kollegor. Analysen har skett genom att jämföra de utskrivna svaren med utvald litteratur inom området. I svaren från respondenterna har vi fått exempel på hur viktigt det är att uppmärksamma barnens samspel och framförallt hur viktig del pedagogen har, inte minst genom att avläsa barnens olika behov. Oavsett om det handlar om att utforma gynnsamma miljöer, göra observationer för att hitta fungerande rutiner, vara deltagande i samtal och diskussioner eller ta ett steg tillbaka för att endast observera när barnen löser olika situationer, så handlar det alltid om att pedagogerna måste vara vakna, närvarande och medvetna om att de är viktiga för skapandet av barns samspel. Vi har även fått exempel på vad pedagoger kan göra, säga och tänka på för att barnens samspel skall öka. Att dela in barnen i små grupper, samt att sporra barnen att ta hjälp av varandra, var svar som återkom.

 Syftet med denna studie var att försöka synliggöra barns sociala lärande genom en dramalek och metoden som använts har varit videoobservationer. Av studiens resultat går det att avläsa att barn lär genom att iaktta och studera varandra. De yngre barnen visade en utveckling på att börja förstå och samspela i leken. Slutsatserna av undersökningen går inte att säkerställa men det finns faktorer i resultatet som pekar på att dramaleken kan ha betydelse för barns sociala utveckling när det handlar om att förstå lekens ramar och regler och hur man samspelar i lek. Detta överensstämmer också med den forskning och kunskap som finns inom området. På frågan om musikens roll i leken finns det tecken i studien att det kan handla om att skapa gemensamhet i leken och ge leken dess karaktär genom den varierade ljudnivån och den gemensamma pulsen då barnen klappade i händerna.

Syftet med den här studien är att med utgångspunkt från tio pedagogers berättelser beskriva hur de bemöter barn och deras arbetssätt för att främja samspel och kommunikation. Det är pedagoger från förskoleklass till högstadiet som har intervjuats. Studien är ingen jämförande studie utan en beskrivning av olika förutsättningar för samspel och kommunikation både inom särskola,särskilda undervisnings grupper och grundskola. Studien påvisar att trygghet, förebilder, reflektion och bra kommunikation mellan hem och skola är viktiga förutsättningar för utvecklande av ett bra samspel.

Abstract Högman, Bengt &amp; Nilsson, Johanna (2009). Rast. Elevers och pedagogers syn på rasten ur ett Specialpedagogiskt perspektiv. (Schoolbreak. Pupils and teachers ideas of the break with a Special educational perspective.) Examensarbete, 15 hp. Specialpedagogiskt program - Högskolan, Kristianstad. Syfte: Syftet med följande arbete är att undersöka och beskriva rasten som fenomen ur ett relationellt/specialpedagogiskt perspektiv med utgångspunkt i elevers och pedagogers syn på den. Vi har delat in studiens problemformuleringar i tre ämnesområden; Aktivitet, Relation/interaktion och Känslor.    Aktivitet: Vad gör elever respektive pedagoger under rasten? Vilken bild förmedlar de av varandras rast?    Relationer/interaktion: Hur sker det sociala samspelet under rasttid? Vilken upplevelse har pedagogerna av elevernas samspel samt hur interagerar de med eleverna?    Känslor: Hur känner eleverna och pedagoger före, under och efter rast? Hur förbereder de rasten? Vilka visioner har elever och pedagoger om rasten?   Metod: Vår undersökning är inspirerad av etnografiska studier, studien beskriver verkligheten sedd genom våra och informanternas ögon. Arbetet ger en överblick av tidigare forskning kring rasten/leken samt förmedlar en historisk tillbakablick. Med hjälp av tematiserade intervjuer och observationer har vi undersökt relationer, processer och samband samt deras inbördes samspel. Resultat: Sammanfattningsvis visar resultaten av våra observationer och intervjuer att eleverna i stora drag är nöjda med rasten samt att pedagogerna har god inblick i dess innehåll. Det är också värt att notera att såväl elever som pedagoger uttrycker en önskan om att uppvärdera rasten. Nyckelord: rast, leken, relationer, sociala samspelet, interagerar, specialpedagogiskt, visioner.   Bengt Högman Johanna Nilsson Handledare: Lisbeth Ohlsson                                          Examinator: Christer Ohlin

Uppsatsen handlar om hur förkolebarn hanterar samspelet i den fria leken. Uppsatsens syfte är att genom observationer undersöka hur 4-åringar hanterar samspelet i den fria leken på förskolan, samt genom intervjuer ta reda på hur barnen ser på detta. Undersökningen genomfördes med hjälp av semi-strukturerade intervjuer, samt ostrukturerade och osystematiska observationer. Dessa utfördes på två olika förskolor, en i norra Sverige och en i södra. Vår studie genomsyras av de tre sociala lekreglerna, samförstånd, ömsesidighet och turtagande. Resultatet visar att samspel kan ta sig uttryck på många olika sätt och att det är en viktig del i barnens vardag. Det visade sig även att det finns ett, vad vi har valt att kalla för självvalt utanförskap, där barnen väljer att inte delta i leken och samspelet.

Personer med dövblindhet saknar helt eller delvis två av de sinnen, nämligen synen och hörseln, som andra redan från födseln använder för att etablera samspel. Detta faktum påverkar och medför svårigheter redan i det tidiga samspelet och följer sedan personen genom hela livet om inte kunskaper inom området tas tillvara och utvecklas. Kommunikationsutveckling som inte prioriteras leder ofta till deprivationer som passivitet, aggressivitet och sociala eller emotionella problem. Denna kvalitativa studie syftar till att undersöka de faktorer som är av betydelse och kan ge personer medmedfödd dövblindhet med hörselrester grundläggande förutsättningar för samspelsutvecklingen där röstenkan ses som en kompletterande kommunikativ resurs. Studien avser att undersöka hur rösten kan stödjasamspelet mellan en dövblind person och dennes samspelspartners, impressivt och expressivt, och om dettai sin tur kan upprätthålla samspelet och på så sätt skapa utveckling. Eftersom dövblindhet för de flesta är ett okänt begrepp har det varit av största vikt att både förklara ochförtydliga begreppet både via definition och men också vad dövblindheten som funktionsnedsättninginnebär vilket beskrivits i både bakgrunden och i litteraturgenomgången. Litteraturgenomgången ger ocksåen allmän och grundlig teoretisk bas till undersökningen vad det gäller lärande, samspel ochkommunikation. Kapitlet kopplar till sist samman viktiga kunskaper och förutsättningar förkommunikationsutveckling tillsammans med personer med medfödd dövblindhet. Att ingå i samspel meden person med medfödd dövblindhet ställer krav på kompetens inom kommunikationsutveckling vilket bl.a.innebär att man som samspelspartner har ett öppet sinne för att använda sig själv som verktyg ochdärigenom ge stöd åt utvecklingen. Resultatet av studien visar samband på att om förutsättningar tillkommunikation finns så möjliggörs också utvecklingen. Den metod som används för denna kvalitativastudie är analys av videoinspelningar från samspelssituationer som skett i vardagliga aktiviteter och miljöermed intresse för rösten som alternativ och kompletterande kommunikativ form. En förhoppning är attstudiens resultat ska leda till en breddad samspelskompetens i arbetet med personer med medfödddövblindhet med hörselrester, där rösten anses var en viktig del att erbjuda och ta tillvara i samspelet förden individuella kommunikationsutvecklingen.