Syftet med föreliggande kvalitativa studie är att undersöka svensklärares syn på kreativt skrivande i gymnasieskolans svenskämne mot bakgrund av att det ligger som förslag att implementeras i ämnesplanen i samband med ämnesbetygsreformen 2025. Frågeställningarna ämnar undersöka tio lärares attityder till kreativt skrivande i gymnasieskolans svenskämne samt vad de anser om att eventuellt införa kreativt skrivande i kommande ämnesplan för svenskämnet. För att besvara frågeställningarna och uppfylla syftet används tidigare forskning samt variationsteorin som ramverk för att analysera tio semistrukturerade intervjuer där legitimerade svensklärare på gymnasieskolan valt att delta. Studien visar att lärarna har en positiv inställning till kreativt skrivande och till ett eventuellt införande av kreativt skrivande i kommande ämnesplan för svenskämnet. Flera fördelar lyfts fram, däribland språkutveckling, ordförrådsutveckling och att kreativt skrivande kan bryta av dagens skrivande som är styrt av mallar. Däremot finns det även kritiska tankar och funderingar på hur kreativt skrivande kan tillämpas i praktiken. Majoriteten av lärarna har inte fått med sig kunskaper från lärarutbildningen för hur kreativt skrivande ska tillämpas, men känner sig oavsett trygga med ämneskunskaper om det. Vidare finns det osäkerheter om momentet och bedömning.

Digitaliseringens utveckling har lett till att nya metoder och arbetssätt har implementerats i skolans verksamhet. Trots att tekniken medför nya arbetssätt bör lärarna kritiskt granska och ta välgrundade beslut innan de applicerar dessa i verksamheten. Ett av många nya arbetssätt som utformats under 2000-talet är den omvända läs- och skrivinlärningen Att skriva sig till läsning (ASL) som innebär att eleverna använder digitala verktyg som är utrustade med tangentbord och talsyntes när de skriver texter. Syftet med uppsatsen är att undersöka, jämföra, förklara och tolka hur lärare i grundskolans tidiga åldrar (1-3) använder sig av arbetssättet ASL, hur ASL påverkar elevers läs- och skrivinlärning samt för- och nackdelar med arbetssättet. Studiens syfte är även att bidra med ny kunskap inom fältet. I denna kvalitativa studie har intervju som metod använts. Fem lärare från två olika skolor, alla med erfarenhet av ASL, har deltagit i studien. Intervjufrågorna har formulerats i förhållning till studiens syfte. Resultatet visar att studiens lärare har en positiv inställning till arbetssättet och menar på att ASL har stora fördelar vad gäller elevers skrivutveckling. Majoriteten arbetar på liknande sätt, där progressionen går från lekskrift och ordlistor till mönstermeningar och texter med olika genrer. Talsyntesen framstår som ett viktigt hjälpmedel i den tidiga läs- och skrivutvecklingen. Pennan som skrivverktyg appliceras först i åk 2 då den formella undervisningen i handskrivning tar plats. Elevernas datorskrivna texter blir längre då eleverna orkar mer. Texterna blir även mer innehållsrika då tangentbordet bidrar till lättare bearbetning. Enligt lärarna påverkas inte elevernas handstil i åk 3 negativt trots tangentbordet som det främsta skivverktyget. Det framkommer att läsundervisningen behöver kompletteras med andra arbetssätt för att utveckla elevernas läsförmåga ytterligare. Elevernas självförtroende inom läsning och skrivning kan öka på grund av tangentbordet såväl som talsyntesen då eleverna lättare kan producera text utan fullt utvecklad bokstavskunskap. Givande samarbetet kan också vara en bidragande faktor till ökat självförtroende då eleverna mer eller mindre kan stötta varandra i skrivprocessen.

Det pågår diskussioner kring vilka metoder den tidiga läs- och skrivundervisningen lämpligen bör utgå från. Detta arbete ämnar ge ett bidrag till diskussionen genom att analysera sju pedagogers upplevelser av att använda estetiska lärprocesser i läs- och skrivundervisningen med utgångspunkt i sociokulturell teori. De estetiska lärprocessernas bidrag handlar om möjligheter till ökad elevdelaktighet, meningsfulla läraktiviteter, utvecklandet av grundläggande läs- och skrivförmågor samt pedagogers upplevelser av sina förutsättningar till att använda estetiskt inspirerade metoder i läs- och skrivundervisningen. Sju pedagoger har intervjuats och samtliga ställer sig positiva till estetiska lärprocesser i läs- och skrivundervisningen. De upplever ett ökat elevdeltagande, lustfyllt lärande där olika estetiska uttryckssätt bidrar med meningsfullhet samt att lärande och förmågor kan utvecklas och fördjupas. Samtidigt uppges att användandet av estetiska lärprocesser är svårt att genomföra i den dagliga verksamheten där faktorer som inskränker användningen är tidspress, stöd och kunskap. / <p>Slutgiltigt godkännandedatum: 2023-01-16</p>

Syftet med den här empiriska studien har varit att undersöka hur ett urval svensklärare i årskurs 7–9 beskriver sina skrivdidaktiska överväganden generellt och i relation till Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2022 (Lgr22). Två frågeställningar formulerades för att besvara studiens syfte. Den första frågeställningen handlar om lärarnas beskrivning av sin skrivundervisning i årskurs 7– 9. Den andra frågeställningen handlar om hur läraren motiverar sina didaktiska val i skrivundervisningen principiellt och i relation till Lgr22. Metoderna som användes för att samla empiriska data är muntliga och skriftliga intervjuer. Studiens teori är Ivaničs (2004; 2007) sju skrivdiskurser. Ett resultat som den här empiriska studien visar är att tre av Ivaničs skrivdiskurser samspelar och används i olika omfattning av svensklärare i skrivundervisningen. De skrivdiskurser som används mest av svensklärare i årskurs 7–9 i skrivundervisningen är: genrediskursen, färdighetsdiskursen och processdiskursen. Den tänkande diskursen har antytts i några lärares intervjusvar och är oftast nära sammankopplad med genrediskursen. Kreativitetsdiskursen förekommer i lärarnas skrivundervisning men med modifikationer. Diskursen för sociala praktiker framträder endast i en lärares intervjusvar gällande målet med hans skrivundervisning. Den sociopolitiska diskursen framträder inte i lärarnas intervjusvar. Ett annat resultat, som den här studien visar, är att majoriteten av de undersökta lärarna inte upplever att de behöver ändra sitt sätt att undervisa efter revideringen av läroplanen. De motiverar sina didaktiska val i skrivundervisningen med Lgr22 eftersom de generellt strävar efter att uppfylla dess skrivningar i sin skrivundervisning. Lärarna upplever också att Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 (Lgr11) inte skiljer sig speciellt mycket från Lgr22 eftersom kärnan, genren, är densamma i båda läroplanerna. Ett resultat som också synliggörs i den här empiriska studien är att lärarna endast fokuserar på två lager i Ivaničs (2004) flerlagersmodell. De undersökta lärarna fokuserar främst på texten och det kognitiva lagret texten inbäddas i. Lagren skrivhändelse och sociopolitisk kontext används inte av de undersökta lärarna, vilket också synliggörs genom de skrivdiskurser som lärarna använder i sin skrivundervisning. En slutsats som dras från den här empiriska studien är att Lgr22 hjälper svensklärare mer än Lgr11 eftersom den är mindre specifik avseende vilka genrer som ska behandlas i undervisningen. Den nya läroplanen Lgr22 innebär att läraren inte behöver omorganisera sin skrivundervisning för att undvika ett glapp mellan det avsedda och det faktiska svenskämnet. Lgr22 har bidragit till att det avsedda svenskämnet har kommit närmare det faktiska svenskämnet. / <p>Svenska</p>

I denna intervjustudie studeras lärares, specialpedagogers och rektorers uppfattning om skrivundervisning för elever i skrivsvårigheter. Syftet med studien är att bidra med kunskap om undervisning till elever i skrivsvårigheter på mellanstadiet utifrån såväl stöd och utmaningar till eleverna som till de lärare som undervisar dessa elever. Det material som ligger till grund för studien är sex semistrukturerade intervjuer med två lärare, två specialpedagoger och två rektorer. Teorin som ligger till grund för studien är Gibbons modell om olika lärandezoner som hör till det sociokulturella perspektivet och visar hur lärande påverkas av graden av stöttning och kognitiv utmaning. Intervjuerna är analyserade utifrån Gibbons fyra zoner: utvecklingszonen, frustrationszonen, trygghetszonen och uttråkningszonen. Resultatet visar att stöttning för elever i skrivsvårigheter kan ske genom individanpassade strategier, tydliga instruktioner och digitala verktyg. I analysen framgår att elever kan hamna i alla fyra zonerna beroende på tillgång till stöd och utmaning, men alla tre pedagoggrupperna strävar efter att leda eleverna till utvecklingszonen. Resultatet visar också att lärarna och specialpedagogerna uppfattar samarbete dem emellan och kompetens som viktig stöttning i sin yrkesutövning. För att kunna tillgodose både elevers och lärares behov krävs organisatoriska åtgärder som är tillåtande och flexibla, där tid och personal är de enskilt viktigaste faktorerna. I analysen framgår att lärarna, specialpedagogerna och rektorerna sällan eller aldrig hamnar i trygghetszonen eller uttråkningszonen, utan att de enbart pendlar mellan utvecklingszonen och frustrationszonen.

Arbetet syftar till att göra en jämförande undersökning av läs- och skrivundervisningen i åldersblandade och åldershomogena klasser i de tidigare åren. Jag har genomfört en kvalitativ undersökning av två skolor på olika orter i södra Sverige, där ena skolan arbetar åldersblandat och den andra åldershomogent. Jag har genomfört klassrumsobservationer på sammanlagt ca 12 timmar. Jag har också intervjuat respektive klasslärare. Resultaten tyder på att det finns några likheter, men främst skillnader i hur läs- och skrivundervisningen ser ut. I den åldersblandade klassen arbetade man mycket individuellt och efter arbetsscheman. Man använde främst bokstavsmetoden som läsinlärningsmetod. I den åldershomogena klassen utgick arbetet ofta från en lärarledd genomgång där man enligt LTG-metoden diskuterade fram arbetsmaterialet tillsammans med eleverna. Lärarnas erfarenheter kring att arbeta åldersblandat visade sig vara positiva överlag.Slutsatsen är att det kan finnas skillnader mellan läs- och skrivundervisningen i åldersblandade och åldershomogena klasser och att dessa skillnader kan medföra vissa pedagogiska konsekvenser. Åldersblandningen i sig verkar inte påverka i lika stor utsträckning som sättet att undervisa och medvetenheten om vilka pedagogiska vinster och förluster det ger.

Studien syftar till att beskriva och diskutera lärares attityder och tankar kring skrivutveckling samt deras syn på sin egen skrivundervisning. Forskningsfrågan lyder: Hur menar lärare, i grundskolans senare år, att de arbetar med elevernas skrivutveckling? Vilka metoder använder de och hur motiverar lärarna dessa? Forskningsfrågan, som främst har beskrivande ambitioner, besvaras genom kvalitativa halvstrukturerade intervjuer med fyra svensklärare från en och samma skola. Lärarnas svar kopplas sedan till utvald relevant litteratur gällande skrivutveckling. Utifrån vald litteratur redogör jag för inåtriktat kontra utåtriktat perspektiv på skrivande, dialogisk och processorienterad undervisning, explicit skrivundervisning och genrepedagogik, respons och bedömning samt en kort redogörelse för skrivutveckling i läroplanen. Under kapitlet resultat och analys redogör jag först för huruvida diskursiva eller berättande texter är prioriterade i skrivundervisningen innan jag går vidare med vilka metoder lärarna anser sig använda. Det läggs också stor vikt vid lärarnas motiveringar, argument och tankar. Resultatet är att lärarna var oväntat samstämmiga gällande vilka metoder de använder i sin skrivundervisning, även om motiveringar och resonemang ofta varierade. Modelltexter, exempel och förarbete, kamratrespons samt läsning var de metoder, vilka lärarna främst förespråkade. Värt att lyftas fram som särskilt intressant är det berättande skrivandets höga status, trots deras mening att diskursivt skrivande är av mer vikt i elevernas vardag. Intressant var också en kontrast gällande lärarnas syn på grammatikundervisningens värde för skrivutvecklingen, då en av de fyra lärarna ansåg det som helt meningslöst, medan tre ansåg motsatsen. Slutligen vill jag fastslå att ett utåtriktat perspektiv på skrivande står i majoritet och att explicit skrivundervisning och fokus på genremedvetenhet verkar ha fått en relativt stark ställning i skolan ifråga. Ett inåtriktat perspektiv och utveckling av elevens eget språk ges däremot mindre tankar.

Studien belyser fem svensklärares uppfattningar om textskapande i den egna skrivundervisningen i årskurs 4-6. Vidare uppmärksammas även lärarnas uppfattningar angående stöttning av elever i skrivsvårigheter.  För att främja utvecklingen av elevers textskpande behöver lärare göra medvetna val i sin skrivundervisning. Lärare behöver dessutom vara medvetna om vilken typ av stöttning olika elever är i behov av. Den sociokulturella teorin utgör teoretisk ansats i studien. Studien är kvalitativ med en fenomenografisk ansats och metod för datainsamling är semistrukturerade intervjuer. Urvalet består av fem svensklärare i årskurs 4-6. Resultatet visar att lärare använder sig av olika undervisningsstrategier för att främja elevers textskapande. Flera av de identifierade undervisningsstrategierna   känns igen ifrån tidigare forskning om skrivutveckling. Resultatet visar dessutom att lärare använder sig av genrepedagogik för att öka elevers förståelse för olika texttyper. Respondenterna stöttar elever i skrivsvårigheter genom digitala hjälpmedel, återkoppling och genom att höja deras motivation. En dragen slutsats av studien är att respondenterna är väl medvetna om sin skrivundervisning och gör medvetna val för att möjliggöra lärande. Ytterligare en dragen slutsats är att lärare använder sig av olika undervisningsstrategier även för elever som inte är i skrivsvårigheter. Det är ibland svårt att skilja på vilka strategier som används till alla och vilka som används specifikt till elever i skrivsvårigheter. / This study illustrates perceptions about writing lessons and text creation of five teachers in the Swedish subject. Further, the essay illustrates teachers’ perceptions about writing difficulties and students in writing difficulties. To present students the opportunity to develop their writing skills, teachers need to make conscious choices before their writing lessons. Further, teachers need to be aware of how they can adjust their support for every student needs. Simple View of Writing and The Sociocultural Theory is two theories that is recurrent the whole essay. The term scaffolding has also a central part of this essay. A qualitative study with a phenomenological approach has been made. The material has been collected with help of semi-structured interviews with five teachers of the Swedish subject in grade 4-6. The result shows that teachers use several different teaching strategies to facilitate students text creation. Several of the identified teaching strategies can be recognized in earlier research concerning writing development. Furthermore, the result illuminates the usage of genre pedagogy as a means to increase the students understanding of different types of texts. The result shows that the respondents support students with usage of digital aid, feedback and through increase their motivation.  A conclusion that can be drawn is that the respondents are aware of their writing lessons and make conscious choices to enable learning. Another conclusion that can be drawn is that the teachers use different teaching strategies for students without writing difficulties as well. One may find it difficult to separate the strategies used for the class in general from the ones used specifically for students with writing difficulties.

Att skriva för hand är en viktig förmåga som används frekvent, både i skolan och i vardagen. Denna kunskapsöversikt syftar till att undersöka aktuell forskning kring skrivundervisning med särskilt intresse för handskrift. Kunskapsöversikten utgår ifrån forskningsfrågan: Vad säger forskningen om hur lärare bör undervisa för att optimera handskriftsutveckling? Genom en tematisk analys har resultatet från tio olika forskningsartiklar sammanställts och analyserats. Artiklarna har valts ut genom en litteratursökning. Resultatet visar att elever behöver få explicit undervisning och träning i skolan för att utveckla och bemästra handskrift. Vidare har handskrift visat sig ha positiva kopplingar till andra literacyrelaterade förmågor, såsom stavning och läsning. Att skriva för hand kräver både motorisk och kognitiv ansträngning och forskningen visar på vikten av att tidigt automatisera handskrift, för att kunna frigöra kognitiva resurser och underlätta för elever att fokusera på textinnehåll. Forskningen pekar även på fördelarna med att använda olika typer av verktyg i skrivundervisning, såsom olika pennor och papper samt digitala verktyg. Kunskapsöversikten har synliggjort vikten av tydlig undervisning i handskrift i lågstadiet, då en automatiserad handskriftsförmåga underlättar literacyutveckling. Därtill ges konkreta exempel på undervisningsmetoder samt både analoga och digitala verktyg som kan stödja lärare i tidig skrivundervisning.

Kursplanen i svenska nämner att eleverna ska få möta olika former av digitala verktyg i undervisningen. Efter den verksamhetsförlagda utbildningen väcktes ett intresse hos oss kring att undersöka digitala lärmiljöer i samband med skrivutveckling. Kunskapsöversiktens syfte och frågeställning handlar således om att ta reda på hur och om digitala verktyg kan främja skrivutveckling hos elever från förskoleklass upp till årskurs tre. Vidare syftar texten till att ta reda på hur digitala verktyg kan öka elevernas motivation samt om det uppkommer några utmaningar vid implementering. Undersökningen grundas på tio vetenskapliga artiklar som systematiskt sökts fram och som behandlar arbetets inriktning. Resultatet indikerar på att användningen av digitala verktyg i undervisningen kan främja elevernas skrivutveckling på flertalet sätt. Det framkommer även att eleverna får en ökad motivation på grund av verktygen, vilket i sin tur leder till skrivarglädje. Vidare visar resultatet att digitala verktyg kan stödja elever med skrivsvårigheter. Resultatet tyder även på att det kan uppkomma utmaningar. Dessa kan handla om förmågan att hitta en balans samt variation i användningen, men även kompetensen att göra anpassningar så alla elever når skrivutveckling.