Detta är en kvalitativ studie som syftar till att undersöka hur lärare förhåller sig till skrivverktygens möjligheter och utmaningar i skrivundervisningen. I studien deltog fem aktiva svensklärare som undervisar i årskurserna 4–6. Studien använder sig av semistrukturerade intervjuer med intervjufrågor baserade på Roz Ivaničs teori om skrivdiskurser. Teorin om skrivdiskurser används sedan för att presentera resultatet och för att förklara hur lärarna förhåller sig till skrivverktygens möjligheter och utmaningar i olika delar av skrivundervisningen. Resultatet visar att lärarna föredrog dator som skrivverktyg när eleverna ska skriva längre texter, där en av fördelarna med en skrivundervisning på dator är en enkel textbearbetning. Lärarna anser att skrivande för hand har en fortsatt viktig roll i skolan, bland annat för att det hjälper eleverna med den kognitiva förmågan. Lärarna ser främst möjligheter med ett skrivande för hand i andra funktioner än skapande av längre texter, som exempelvis vid anteckningar. Sammanfattningsvis vill lärarna ha en strävan att kombinera de båda skrivverktygen för att främja elevernas lärande.

Syftet med denna studie är att undersöka elevers syn på och erfarenheter av responsarbete i skrivundervisningen. Undersökningen fokuserar på att studera elevers uppfattningar kring den respons de får samt åsikter och tankar kring hur kamratrespons fungerar. Även eventuella problem som eleverna upplever med lärar- och kamratrespons kommer att belysas. Studiens teoretiska utgångspunkt är den sociokulturella teorin. Datainsamling har skett genom sex stycken kvalitativa intervjuer, där insamling och analys har inspirerats av grundad teori. Sex stycken gymnasieelever har intervjuats och deras svar har senare analyserats tematiskt, där teman urskilts för att kunna besvara studiens frågeställningar. Studiens resultat visar att de strategier och teorier som tidigare forskning påvisat är bäst lämpad för lärar- och kamratrespons, stämmer överens med de intervjuade elevernas uppfattningar kring hur de önskar få respons. Resultatet visar även att eleverna inte får möjlighet att få respons under skrivprocessens gång. Vidare visar resultatet att kamratrespons inte används särskilt frekvent i skrivundervisningen, vilket vissa elever har löst genom att arbeta självmant med kamratrespons. Slutligen visar resultatet att eleverna ibland inte tar till sig den respons de får, på grund av att responsen ges långt efter texten har lämnats in men också för att vissa elever finner det onödigt, eftersom betyget redan är satt.

I denna studie undersöks, med hjälp av en kvalitativ samtalsanalys, vad en lärare och fyra elever i andraspråksundervisningen för vuxna valde att behandla under individuella responssamtal om elevernas texter. Resultatet av undersökningen sammanfattas i ett antal tematiseringar, åtta kopplade till läraren och fem tillhörande eleverna. Lärarens tematiseringar var: redogörande för elevrespons, beröm, innehållsförbättringar, ytförbättringar, förståelsekontroll, återberättande, tilläggsförfrågan och utvärderingsfrågor. Elevernas tematiseringar var: ytfrågor, förståelsekontroll, tilläggsförfrågan, omdömesbegäran och andra uppgifter. Resultatet visar att läraren och eleverna behandlade sådant som berörde elevtexten och samtalet men också sådant som inte gick att relatera till elevtexten eller samtalet. När eleverna tog initiativ till att diskutera texten valde de att behandla elevtextens yta till skillnad från läraren som även behandlade textens innehållsliga aspekter. Detta tyder på att eleverna behöver utveckla sin textkunskap för att kunna diskutera textens innehåll.

Skolan ansvarar för att varje elev efter genomgången grundskola kan använda det svenska språket i skrift på ett rikt och nyanserat sätt. Specialläraren/specialpedagogen har ett viktigt uppdrag i att stödja och handleda lärarkollegor i deras arbete för att skapa en framgångsrik och tillgänglig skrivundervisning för alla elever. Den här studiens syfte var att synliggöra och analysera vad lärare och speciallärare/specialpedagoger i grundskolan upplever som viktigt i samarbetet med varandra då fokus är strävan mot framgångsrik skrivundervisning för elever i språklig sårbarhet. Datainsamlingen skedde genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer av 9 lärare som undervisar i svenska/svenska som andraspråk, 6 speciallärare och 2 specialpedagoger i grundskolan. Resultatet visade att många informanter beskrev att det finns ett samarbete mellan lärare och speciallärare/specialpedagog men att detta samarbete behöver förbättras och utökas. Mer tid till samarbete efterfrågades av alla informanter. Vidare visade resultatet att professionerna samarbetar i olika former men det verkar inte finnas ett större samarbete som handlar om teamundervisning eller kooperativ undervisning, där pedagogerna delar ansvaret för alla elever. I studien framkom att professionerna har både ett relationellt och kategoriskt perspektiv när de beskriver samarbete för att skapa en framgångsrik skrivundervisning för elever i språklig sårbarhet. Dessa olika synsätt påverkar speciallärares/specialpedagogers arbete när det gäller hur och på vilket sätt ett gott samarbete med kollegor skapas för att åstadkomma en framgångsrik skrivundervisning för elever i språklig sårbarhet. Denna studie är relevant för nämnda lärarprofessioner men även skolledning då deras syn påverkar hur skrivundervisningen utformas.

Vårt syfte med denna studie är att undersöka och belysa synen hos svensklärare för årskurs 7–9 i deras arbete med skrivundervisning samt vilka tankar de har om skrivundervisningen och elevernas skrivförmåga. För att skapa en förståelse för det och besvara våra frågeställningar har vi använt oss av semistrukturerade intervjuer som genomförts digitalt via Zoom. Genom en tematisk innehållsanalys har vi bearbetat det insamlade materialet som sedan presenteras i olika teman i resultatdelen. De svar vi har fått av informanterna har analyserats utifrån det sociokulturella perspektivet där bland annat stöttning är en central del av lärandeteorin.  Resultatet visar att lärarna använder olika metoder som kan härledas till den sociokulturella teorin. Lärarna undervisar främst genom att presentera den genren eleverna ska skriva och belyser specifika drag som är vanliga i texttypen. Detta kan i sin tur bero på inspiration av genrepedagogiken och tillhörande cirkelmodell. Genrepedagogiken stöttar och utmanar eleverna och sammankopplas med det sociokulturella lärandeperspektivet. Hjälpmedel såsom checklistor och skrivmallar används också som stöd i skrivandet för eleverna vilket framför allt är till gagn för svagpresterande elever. Studien visar också att eleverna får feedback från lärarna och det sker oftast efter att en text är inlämnad medan tidigare forskning, men även informanterna, framhäver att återkoppling bör ske under skrivprocessen. Informanterna berättar även att de upplever hinder i undervisningen i form av tidsbrist då de anser det svårt att hinna med bland annat feedbacken. Läsovana nämns också som en utmaning då lärarna upplever att elever läser mindre idag vilket påverkar deras skrivförmåga.

Studiens syfte är att undersöka hur digitala verktyg används i läs-och skrivundervisningen och vilka faktorer som avger omfattningen av användandet i årskurs två på tre olika skolor i samma kommun samt om och hur kompetensutveckling erbjuds till lärare i förskoleklass till årskurs tre. För att samla data till studien har vi genomfört tre stycken intervjuer och observationer. Studiens slutsats är att lärare i årskurs två är informerade om att digitalisering ska ingå i läs-och skrivundervisning men tolkar vikten av det användandet på olika sätt. Interaktiva smartboards används flitigt av lärare i undervisningen men elevernas användande av digitala verktyg är begränsat. Sociokulturella faktorer påverkar inte tillgången till digitala verktyg i undervisningen. Digitala verktyg motiverar eleverna till att delta och anstränga sig i undervisningen. Kompetensutveckling gällande digitala verktyg är inte obligatorisk utan baseras på lärarens eget intresse och arbetslagets förkunskaper.

När elever lämnar grundskolan ska de ha utvecklat en adekvat skriftlig förmåga för vidare studier och arbetsliv. Många elever har skrivsvårigheter och behöver mer stöttning under lärandeprocessen, vilket kan vara en utmaning för lärarna. Syftet med studien var att utöka kunskaper om hur svensklärare i årskurs 7–9 arbetar med skrivundervisningen samt hur de samverkar med speciallärare för att utveckla skrivandet hos elever i skrivsvårigheter. Genom att använda en kombinationsmetod bestående av en kvantitativ webbenkät och kvalitativa semistrukturerade intervjuer sökte studien svar på hur lärarna tar hänsyn till elever i skrivsvårigheter när de planerar och genomför sin skrivundervisning, vilka extra anpassningar lärarna gör i skrivundervisningen samt hur de samverkar med specialläraren för att utveckla skrivundervisningen för elever med skrivsvårigheter. Det empiriska materialet analyserades utifrån teorierna Not-So-Simple View of Writing samt de kategoriska och relationella specialpedagogiska perspektiven. Studien visade att det lärarna upplever orsakar skrivsvårigheter kan kopplas till nedsatt exekutiv förmåga och arbetsminne och att det kräver mycket av lärarna för att stötta eleverna i de processerna. Ett annat viktigt resultat är att extra anpassningar inte är så vanligt förekommande i skrivundervisningen, utan att svensklärarna istället utformar undervisningen för att bemöta elevernas svårigheter och göra anpassningarna tillgängliga för alla. Specialläraren med sin kompetens om språk-, läs- och skrivutveckling anses både kunna ge mer rådgivande stöd och vara med och stötta i klassrummet. Det är därför av stor vikt att denna profession finns på alla skolor och i alla stadier.

Sammanfattning Syftet med studien är att få en djupare förståelse för hur några speciallärare tänker kring stödinsatser och främjande av skrivutveckling hos mellanstadieelever i skrivsvårigheter. Studiens frågeställningar är hur resonerar speciallärare kring skrivsvårigheter och dess yttringar, hur beskriver speciallärare att de arbetar med extra anpassningar för att främja god skrivundervisning och hur utformar speciallärare det särskilda stödet till elever i skrivsvårigheter. Studien har en kvalitativ forskningsansats och bygger på tolv semistrukturerade intervjuer med verksamma speciallärare. Empirin har analyserats medutgångspunkt i tre teoretiska ramverk; den kognitiva skrivmodellen The Not so Simple View of Writing, det sociokulturella perspektivet på lärande samt det relationella perspektivet på specialpedagogik och därefter kategoriserats i sju centrala teman; språkförståelse, text- och stödstrukturer, inre processer, gemensamt skrivande, motorik,digitala verktyg och kollegial samverkan. Resultatet ger en samstämmig bild av att skrivande är en komplex process där skrivsvårigheter yttrar sig på många sätt och att mer kunskap behövs kring hur olika kognitiva förmågor samverkar vid skapandet av text. De relationella och sociokulturella perspektiven framträder när informanter beskriver främjande och stödjande insatser som till exempel cirkelmodellen och scaffolding.

Denna litteraturstudie belyser flerspråkiga elevers tidiga skrivutveckling. Syftet med studien är att granska hur undervisning i svenskämnet för flerspråkiga elevers skrivutveckling i årskurs F-3 behandlas i forskning. Studien avser besvara vad forskning visar om undervisning gällande skrivutveckling för flerspråkiga elever. Studien undersöker även vilka möjligheter och utmaningar som förekommer vid skrivundervisningen men också vilka möjligheter och utmaningar flerspråkiga elever möter i sin skrivutveckling enligt forskning. De teoretiska utgångspunkter som ligger till grund för studien är sociokulturell och dialogistisk teoribildning. Teorierna fokuserar på hur lärande är beroende av sociala kontexter såsom samspel och interaktion. Studien fokuserar även på den skriftliga aspekten av litteracitet som också belyser vikten av sociala samspel vid skriftspråksutveckling. Inledningsvis genomfördes en informationssökning som resulterade i att vetenskapliga artiklar, rapporter och avhandlingar insamlades för att utgöra studiens forskningsmaterial. Materialet består av både nationell och internationell forskning för att ge en bred överblick av forskningsämnet. Resultatet följer teman som framkom genom en grundlig materialanalys. De teman som beskriver resultatet är olika metoder i undervisning för flerspråkiga elevers skrivutveckling, bilitteracitet i undervisningen, kopplingar mellan hem och skola, samarbete mellan pedagoger och lärare samt flerspråkiga elevers texter. Resultatet inkluderar även lärares perspektiv på skrivundervisning med flerspråkiga elever. Resultatet visar att genrepedagogik och skrivande utifrån gemensamma erfarenheter är av vikt för flerspråkiga elevers skrivutveckling. Interaktioner mellan klasslärare, modersmålslärare, specialpedagoger och klasskamrater betonas i resultatet att ha en viktig del i flerspråkiga elevers skrivutveckling.  När flerspråkiga elever får möjlighet att använda både modersmålet och andraspråket vid skrivande kan bilitteracitet utvecklas. De utmaningar som verksamma lärare uttrycker i forskning handlar om bristande kompetens, brist på didaktiska verktyg och kunskap om undervisningsmetoder. Undervisning som främjar kopplingen mellan hem och skola ger en möjlighet att engagera flerspråkiga elevers intresse för skriftspråk och att integrera elevers alla språk i undervisningen.

No description available.