Specifika läs- och skrivsvårigheter är en diagnos som varje praktiserande lärare kommer att möta i sitt yrkesutövande den dag hen lämnar universitetet och påbörjar sin yrkesgärning. Att undervisa elever med specifika läs- och skrivsvårigheter innebär att man som lärare behöver göra anpassningar. Denna studie undersöker SO och NO lärares kunskap om samt förutsättningar att tillägna sig kunskap om specifika läs- och skrivsvårigheter. Studien består av en enkätstudie med 152 respondenter samt uppföljande intervjuer med 8 SO och NO lärare i högstadiet. Resultatet visar på stor spridning i kunskapen om specifika läs- och skrivsvårigheter och endast ett fåtal uppger att de får gedigen och kontinuerlig fortbildning kring specifika läs- och skrivsvårigheter. Cirka en fjärdedel uppger att de inte fått någon utbildning kring specifika läs- och skrivsvårigheter. Samtidigt så har närmare två tredjedelar av respondenterna läst in sig kring specifika läs- och skrivsvårigheter på egen hand.  Studien visar att drygt hälften fått med sig kunskap om specifika läs- och skrivsvårigheter i sin grundutbildning. I intervjuerna framkommer det att samtliga lärare gör anpassningar men att det ofta handlar om att tillgodose tillgång till avskalat, förenklat material och digitalt stöd i form av inläst material. Samtidigt berättar flera av respondenterna att eftersom de själva inte har koll på de digitala hjälpmedlen så blir många elever lämnade i att lära sig detta själva. Samarbetet med speciallärare och specialpedagog varierar stort. I många fall finns ett gott samarbete men i andra fall har man endast haft kontakt med denna yrkeskategori i samband med överlämningar. Slutsatsen blir således att lärare i högstadiet har en varierande kunskap om vad det innebär att undervisa elever med specifika läs- och skrivsvårigheter och att en stor del av lärarkåren ombesörjer sin egen fortbildning i ämnet.

Digitalisering och digital kompetens är två begrepp som ofta förekommer på olika håll i samhället, och så även i skolans värld. Syftet med denna studie är att undersöka hur SO-lärare på mellanstadiet använder sig av digital tillämpning i skolundervisningen. Studien undersöker även vad digitalisering av skolan och undervisningen har inneburit för SO-lärare på mellanstadiet. Begreppet digital kompetens utforskas även och vad det innefattar för de lärare som deltagit i studien. För att ta reda på detta användes kvalitativa intervjuer som genomfördes och baserades utifrån en semistrukturerad intervjuguide. Resultatet visar på att informanterna har olika uppfattning över om digitaliseringen har gynnat SO-undervisningen, men trots detta är informanterna överens om att undervisningen i alla fall har blivit smidigare att genomföra med hjälp av digitala verktyg. Innebörden och betydelsen av begreppet digital kompetens rådde det konsensus över mellan informanterna. Informanterna lyfter förmågan att kunna söka information på nätet, källkritik, hantering av digitala verktyg, samt vett och etikett på vad som ingår i en digital kompetens. Trots detta var deras definition inte helt i linje med internationella riktlinjer för samma begrepp som även identifierar problemlösning i anslutning till digitala verktyg som en femte förmåga.

Denna studie syftar till att bidra med kunskap om olika utmaningar och möjligheter som kan förekomma i samhällskunskapsundervisningen i mångkulturella klassrum. Vidare är syftet att bidra med kunskap om samhällskunskapslärares interkulturella kompetens. Frågeställningarna som studien vilar på är vilka utmaningar och möjligheter möter lärare i sin undervisning i mångkulturella klassrum? Samt på vilka sätt framträder lärares interkulturella kompetens i undervisningen? För att besvara dessa frågeställningar har en kvalitativ metod använts i form av semistrukturerade intervjuer, där sju högstadielärare i SO-ämnena har intervjuats. De utmaningar som lärarna beskrivit kan förekomma i undervisningen är olika synsätt, att undervisa om kontroversiella frågor samt språk. Möjligheten som beskrivs av lärarna är att elever utbyter sina erfarenheter med varandra, vilket bidrar till en ökad förståelse för sina medmänniskor. Huruvida lärares interkulturella kompetens framträder i undervisningen beskrivs på olika vis. Majoriteten av de intervjuade lärarna hävdar att deras interkulturella kompetens framträder omedvetet, medan andra lärare menar att den framträder genom att vara nyfiken på sina elever. Vidare är även främlingsfientlighet ett centralt tema samt att lärarna motverkar fördomar genom sin interkulturella kompetens. / This study aims to contribute knowledge about various challenges and opportunities that may occur in social studies teaching within multicultural classrooms. Furthermore, the aim is to examine how teachers’ intercultural competence in teaching emerges. The research questions for this study are based on what challenges and opportunities teachers experience which may arise in their teaching in multicultural classrooms? And how do teachers’ intercultural competence appear in teaching? The study is based on a qualitative research of semi-structured interviews, where seven teachers in social study subjects in upper secondary school have been interviewed. Furthermore, the study is based on the socio-cultural perspective. The challenges that the teachers describe can occur in teaching are different approaches, teaching about controversial issues and language. One opportunity that can occur is that students exchange experiences, which contributes to an increased understanding of other people. Whether teachers’ intercultural competence appears in teaching is described differently. The majority of teachers experience that their intercultural competence emerges unconsciously, while other teachers believe that it emerges by being curious about their students. Furthermore, xenophobia is also highlighted as a theme and how they counteract prejudice through their intercultural competence.

Syftet med examensarbetet är att jämföra hur SO-lärare i årskurserna 4-6 arbetar på grundskolor som är belägna i olika socioekonomiska områden och undersöka hur de undervisar för sin elevgrupp. Undersökningen har sitt fokus på hur SO-lärare bedriver sin undervisning för sin egen elevgrupp. Det ligger i fokus på grundskolor som är belägna i olika socioekonomiska områden. I undersökningen jämförde vi lärarnas SO-undervisning för att ta reda på om lärarnas sätt att undervisa skiljer sig åt, beroende på skolans socioekonomiska placering. För att kunna uppfylla vårt syfte med examensarbetet har vi använt oss av semistrukturerade intervjuer som kvalitativ undersökningsmetod. I vår undersökning har vi intervjuat sex stycken SO-lärare i tre grundskolor. En grundskola är belägen i ett område med lägre socioekonomisk status. Två av grundskolorna är belägna i ett område med högre socioekonimisk status. Intervjuerna har sedan transkiberats och förberetts inför analys där vi har den deduktiva ansatsen som analysmetod i vår studie. Den deduktiva ansatsen är baserad på att vi analyserar det insamlade materialet med hjälp av de analytiska begreppen som är den dolda läroplanen, klassmässig differentiering, klassificering och inramning, lärarparadigmet, den osynliga pedagogiken, habitus, socialt kapital, kulturellt kapital och fältet. Studiens resultat visar att lärare arbetar på varierande sätt beroende på vilken socioekonomisk placering skolorna har. Resultatet visar att lärarna arbetar olika beroende på vilken elevgrupp de undervisar för, dock har det funnits likheter och olikheter på hur undervisningen genomförs i de olika skolorna men även i samma skolor. Det visar även att skolan med lägre socioekonomisk status motsätter den tidigare forskningen som presenteras i examensarbetet. Vår slutsats visar att lärare som arbetar på en skola med en viss socioekonomisk status tenderar att ha liknande värderingar men, att deras tillvägagångssätt kan variera beroende på den elevgrupp läraren undervisar för.

Målet med den här uppsatsen är att undersöka om skolan är en del av verkligheten i den bemärkelsen att so-lärarna använder sig av studiebesök och människomöten inom sina so-ämnen på högstadiet. Genom kvalitativa intervjuer har jag frågat fyra elever respektive fyra lärare vad de anser i den här frågan. När det gäller elevernas uppfattning så visade resultaten att de uppskattar olika former av studiebesök och människomöten inom de olika so-ämnena och de har kvarstående minnen från olika utfärder och besök av personer på skolan. Resultaten visade också att hälften av de utfrågade eleverna är nöjda med hur dagens so-kunskap förmedlas. Lärarna däremot vill göra mer än vad de anser sig ha möjlighet till. Överlag tycker de att studiebesök är trevligt och konkret. Tyvärr ger arbetsbördan och högstadiets timplan dem organisatoriska problem vid olika utfärder. Besök av människor i skolan har de tudelade uppfattningar om. Vissa besök, som från före detta missbrukare eller personer med en annan sexuell läggning, ses som mindre lämpade än andra. Trots detta har lärarna haft besök av olika karaktär och dessa har varit givande och lärorika för både elever och lärare.

Vårt syfte med denna kunskapsöversikt är att sammanställa vad forskningen säger om hur SO-lärare kan anpassa sin undervisning för elever som inte har svenska som modersmål. Vi har därför använt oss av specifika databaser som är anpassade efter att söka efter vetenskapliga texter och som gav oss betydelsefulla resultat. Det resulterade i att vi främst fann granskade vetenskapliga artiklar, men även några digitala medier som är relevanta för vår frågeställning. Resultatet av vår kunskapsöversikt, tyder på att lärare kan göra mycket för att främja andraspråkselevers utveckling och välbefinnande. Lärarens förhållningssätt och medkänsla är väsentlig för att ha en inkluderande lärmiljö. Det i sin tur leder till förbättrade relationer i klassrummet, vilket också kan kopplas till att läraren enklare kan undersöka elevernas bakgrunder och erfarenheter. Med hänsyn därtill kan läraren anpassa sin SO-undervisning. Det finns en del hinder och problematik, men vi hoppas kunna tillämpa acklimatiseringarna som krävs i vårt framtida yrke, samtidigt som vi hoppas att fler lärare och lärarstudenter överväger sina anpassningar efter andraspråkselevers behov.

Uppsatsens syfte är att undersöka vilken vikt de geografiska traditionerna ges i den nuvarande och i tidigare kursplaner för ämnet geografi samt hur dessa traditioner visar sig hos aktiva SOlärare i grundskolans senare del i deras syn på geografiämnets beståndsdelar. Uppsatsen tar avstamp i en redogörelse för Pattisons fyra geografiska traditioner (den rumsliga, den regionala, den naturgeografiska och människa-natur traditionen) med tillägg av den kritiska traditionen som Graves benämner den. Dessa traditioner ligger till grund för granskningen av nuvarande kursplan och för kursplaner för geografämnet under 1900-talets senare del. De olika traditionernas vikt i förhållande till varandra redovisas genom en tabell som sammanfattar kursplansanalysen. Exempel på resultatet är att Människa-natur traditionen har fått en dominerande del i senare kursplaner samt att den kritiska traditionen tillkommit sedan Lgr 80. Genom intervjuer undersöktes aktiva SO-lärares syn på geografiämnets beståndsdelar. Det empiriska materialet har tolkats utifrån en hermeneutisk ansats. Även om lärarna undervisade i och runtomkring samma centralort blev resultatet att synen skiljer sig från person till person. Dock utmärkte sig vissa traditioner mer än andra. En tradition med stor närvaro var människa-natur traditionen, även den naturgeografiska traditionen var väl representerad i lärarnas syn.

Abstrakt  Invandringen till Sverige har medfört ett högt tryck på skolorna, vilket leder till att elever som inte har svenska som modersmål ofta har svårt att nå kunskapsmålen i SO. Detta skriver vi mer om i inledningen. Frågeställningen behandlar SO-lärares upplevelser i årskurserna 4–6 gällande elever som inte har svenska som modersmål. Syftet är att förbättra undervisningen för eleverna och öka medvetenheten inom detta område för aktuella och blivande SO-lärare. Under rubrikerna teoretiska perspektiv och tidigare forskning har vi sammanställt vilka perspektiv vi har haft i åtanke under studiens gång, samt vilka teorier och begrepp andra forskare har ansett vara av vikt för andraspråkselevers framgång. Vidare har kvalitativa metoder beskrivits för vår studie, där urval och etiska principer ingår. Semistrukturerade intervjuer har varit det val som vi ansåg vara mest förnuftigt. Material och tillvägagångssätt redovisas där, med bland annat intervjufrågorna som hade förberetts. Resultatet från intervjuerna analyseras och tolkas med hjälp av de teoretiska perspektiven vi har använt oss av, innan vi besvarar frågeställningen och diskuterar resultatet.