The purpose of this dissertation was to provide knowledge of how issues of social work policy and practice are being raised in the responses to the Scottish Government’s public consultation ‘Review of the Gender Recognition Act 2004’ from 2017. Further, the purpose was to understand how sex and gender were described in the responses, and how these descriptions may relate to concepts of power and discourse in regards to social work practice. The dissertation is based on the 32 opposing organisational responses to the public consultation. The material was processed through a qualitative content analysis, generating ten categories that this dissertation labels as (1) sex as a biological reality, (2) on the post-structuralist view of gender, (3) gender mainstreaming, (4) the magnitude of the decision and regret,(5) diagnosis criteria as a quality assurer for trans care, (6) trans people without gender affirming surgery, (7) the challenge for professionals, (8) biological males, single-sex spaces and the risk for exploitation, (9) cis women’s rights and (10) cis women’s vulnerability. The categories were later condensed into three themes labelled as (1) understanding gender identities and self-declaration, (2) the shift towards self-declaration and (3) the threat to cis women. The themes and categories were analysed through the theoretical framework of Judith Butler’s queer theory. The analysis was followed by a discussion that integrated the theoretical framework with previous research, aiming to enhance the applicability of the findings to the dissertation's purpose and the future of social work research. The findings of the dissertations show that the opposing organisation’s often described sex and gender using biological essentialist discourse, perceiving sex and gender as an innate biological feature that cannot be changed. Further, the findings show little mention of issues of social work in the organisation's responses to the public consultation. Drawing from previous research, the dissertation critiques this by arguing that civil society organisations should pay attention to discourse around legal gender recognition and its implications for the shaping of social work since they are key stakeholders for the development of social work policy and practice. / Syftet med denna uppsats var att bidra till kunskap om hur frågor kring socialt arbete lyfts fram i remissvaren till den skotska regeringens remiss ‘Review of the Gender Recognition Act 2004’ från 2017. Syftet var vidare att förstå hur begreppen kön och genus beskrivs i remissvaren, samt hur dessa beskrivningar relaterar till begreppen diskurs och makt i förhållande till socialt arbete. Uppsatsen baseras på 32 remissvar från de organisationer som motsatte sig den skotska regeringens syn på juridisk könstillhörighet. Materialet bearbetades genom en kvalitativ innehållsanalys vilket genererade tio kategorier som i denna uppsats benämns (1) kön som en biologisk verklighet, (2) om den poststrukturalistiska synen på genus, (3) genus-mainstreaming, (4) beslutets magnitud och ånger, (5) diagnoskriterier som kvalitetsgaranti för transvård, (6) transpersoner utan könsbekräftande kirurgi, (7) utmaningen för yrkesverksamma, (8) biologiska män, separatistiska utrymmen och risken för exploatering, (9) ciskvinnors rättigheter och (10) ciskvinnors sårbarhet. Kategorierna kondenserades sedan till tre teman som i denna uppsats benämns (1) förståelsen av könsidentiteter ochsjälvbestämmande, (2) övergången till självbestämmande och (3) fara för ciskvinnor. Temana och kategorierna analyserades med hjälp av Judith Butlers queerteori. Analysen följdes av en diskussion som integrerade det teoretiska ramverket med tidigare forskning, med avsikten att öka tillämpbarheten av resultaten för uppsatsens syfte och den framtida forskningen inom socialt arbete. Uppsatsens resultat visar att organisationerna ofta beskrev kön och genus med hjälp av en könsdeterministisk diskurs, som förstår kön och genus som inneboende biologiska egenskaper som inte kan förändras. Resultatet visar vidare att frågor kring socialt arbete lyfts fram i låg utsträckning i organisationernas remissvar. Uppsatsen kritiserar detta genom att argumentera för att civilsamhällesorganisationer bör uppmärksamma remissen simplikationer för utformningen av socialt arbete i relation till frågan om juridisk könstillhörighet eftersom civilsamhällesorganisationer är viktiga aktörer för utvecklingen av socialt arbete.

Syftet med avhandlingen är att undersöka den sammantagna livssituationen för ett begränsat urval individer (en primär kohort av 19 män och en utökad kohort av ytterligare 42 män, det vill säga totalt 61 män) i ett familjesammanhang. Det handlar närmare bestämt om att så långt källorna tillåter söka kvalitativt förstå och karaktärisera socioekonomiska villkor, familjeliv och hälsa, såsom de gestaltar sig i den vardagliga livsföringen och i relation till den specifika tiden och den lokala stadsmiljön. Gemensamt för dessa utvalda individer är att de företrädesvis tillhörde det undre samhällsskiktet och flyttade till staden under början av 1800-talet, innan inflyttningen till städerna blev fri. I denna skärningspunkt mellan individen och den yttre omgivningen undersöks såväl möjligheter som begränsningar, händelser och handlingar med ett mikrohistoriskt angreppssätt. I syftet ingår således också att gestalta själva det lokala samhället i förändring och dess förhållande till nya invånare och grupper, för att ge underlag för fortsatt forskning kring social förändring. Vidare karaktäriseras den utökade kohorten i förhållande till stadens demografiska profil. Studiens huvudmaterial utgörs av kyrkböckerna, det vill säga husförhörslängder, födelse- och dödböcker samt vigsel- och flyttlängder. Detta material kompletteras med ett flertal andra källor såsom sjukhusjournaler, saköreslängder, fattigvårdens protokoll, bouppteckningar, landshövdingens femårsberättelser, sockenstämmoprotokoll och lokala tidningar i syfte att få en så bred bild som möjligt. Individerna följs genom sina livskurser i staden under flera decennier och analyseras i nära kontakt med den lokala kontexten. Det senare innebär också en analys av de lokala auktoriteternas syn på och hantering av inflyttningsfrågan i staden under 1800-talets första hälft, det vill säga innan inflyttningen till staden, eller landsbygdens socknar, blev fri 1847. Staden var inte redo för detta arbetsfolk som valde att bo kvar där och skaffa familj. Det var ett ovanligt val, sett i förhållande till migrationsmönstret, och de gjorde det på eget bevåg, det vill säga de bosatte sig utanför husböndernas hushåll och tog därmed risken att inte få ett patriarkalt beskydd. Fattigvården tog också formellt avstånd från dessa arbetsfolkfamiljer och sökte hindra deras inträde i staden. Det visar sig i flera fall att fattigvården agerade utan lagligt stöd då de försökte fatta beslut kring inflyttning baserat på framtida försörjningsprognoser och antal barn i familjen att föda. Överhuvudtaget var dock stadens inflyttningsrestriktioner hårdare på pappret än de var i verkligheten. Relativt få fall blev ovillkorligen nekade inflyttning och de flesta som prövades individuellt fick flytta in med villkoret att de kunde visa försvar och/eller borgen. Staden var på så vis kluven inför arbetsfolket på ett sätt som tolkas som typiskt för den förändring som låg i tiden. Borgarna behövde det unga, ogifta tjänstefolket som arbetskraft men ville inte behålla det i staden när det skulle bilda familj. Männen i kohorterna, och deras familjer, behövde för sin del finna en ny plats att stadga sig på när landsbygdens möjligheter till försörjning började sina. Livet i staden blev för många av dem ett liv mitt emellan två samhällen. Det karaktäriserades, för många, av en svår försörjningssituation med inslag av en dold ekonomi men med sämre förutsättningar än på landsbygden och där till exempel tiggeriet troligen spelade en betydande roll. Det innebar ett begynnande arbetarliv men baserat på en mager lön som egentligen skulle räcka till en person, snarare än fem-sex stycken. Männens livsföring var i många fall tärande och de fick ta del av det ”urbana straffet” i form av hög dödlighet i den sena medelåldern. Nöden spred sig inom familjerna. Arbetsfolket i staden blev en länk mellan torparlivet och arbetarlivet. Många familjer bodde tillfälligt utökade och hyste släkt och familjemedlemmar utanför kärnfamiljen, vilket tolkas som ett sätt att tackla en svår situation. Genom sina livsval medverkade dessa individer till en betydande social förändring. / The purpose of the dissertation is to investigate the overall living situation for a selected group of individuals(one primary cohort of 19 men and one extended cohort of another 42 men, i.e. a total of 61 men) in a familycontext. This means, as far as the sources allow, trying to qualitatively understand and characterise socioeconomicconditions, family life and health, as it appears in the everyday life and in relation to the specifictime and the local urban environment. These individuals mainly belong to the lower social strata and havemoved to Linköping in the early 19th century before the regulations made it free to move into town. Possibilitiesand limitations, as well as events and acts are investigated in the intersection between individual and theenvironment, from a micro-historical point of view. In the purpose is thus also included to picture the localsociety in change and its relation to newcomers, as a foundation for further research regarding social change.Furthermore, the extended cohort is characterised from a micro-demographic perspective. The basic sources for this study are church books, i.e. records of catechetical meetings, records of births and deaths, records of weddings and migration. These sources are completed by several other sources like hospital records, records of fines, the chronicles of the county governor, records of the parish assembly and poor relief committee and the local newspapers, to get as rich a picture as possible. The individuals are followed throughout their life courses in town for several decades and are analysed in close connection to the local context. The latter also means that the local authorities are analysed in regard to their attitude and policy towards the migrants to town during the first half of the 19th century, i.e. before the 1847 legislation made migration free in the country. The town was not yet ready for these labourers who chose to stay there and start a family. They did thison their own responsibility, i.e. they settled outside the master´s household and risked being without thepatriarchal protection. The poor relief committee in town also rejected these families and tried to prevent theircoming into town. It is shown that the poor relief committee sometimes acted without legal support when ittried to make decisions regarding migration, based on estimated future incomes and the amount of children tofeed. Overall, the migration restriction was stricter in writing than it was in reality. Relatively few people weredenied access to the town and most who were tried individually got permission to move in on condition thatthey could show that they hade an employment and/or a personal guarantee. In this sense, the town was dividedin its attitude towards the servants and labourers in a manner typical of the situation. The burghersneeded the young, unmarried servants as labour force but were not interested in their staying in town to startfamilies. The men in the cohorts, and their families, on the other hand needed to find a new place to settlewhen the countryside ran out of opportunities. The life in the town became, for many of them, a life betweentwo societies. It was characterised by a constant struggle to support oneself, with a strain of a hidden economywhere for example begging was most likely important. This also meant a labourer´s life but with a meagresalary, sufficient only for one person, not for five or six. Many of the men in the cohorts were struck by the“urban penalty” with high mortality in late midlife. These labourers became a link between the crofter´s lifeand the labourer´s life. Many families were temporarily extended when they housed relatives and familymembers beyond the nuclear family and this is interpreted as a way of handling a tough situation. By their lifechoices these men and families contributed to an important social change.

I mitten av 1990-talet närmare bestämt 1996 gjordes en film kallad Diary of a Camper. Filmen handlade om en person som satt och lurpassade på sina fiender i ett datorspel. Det som var speciellt med denna film var inte handlingen eller något fantastiskt kameraarbete. Nej det som var speciellt var det faktum att filmen spelades in i ett datorspel. Denna film anses vara startskottet för machinimakulturen som idag omfattar flera tusen utövare världen över.Det var personerna bakom Diary of a camper som myntade uttrycket machinima som är en sammanslagning av de engelska orden ”machine” och ”animation” alltså maskin och animation. Det finns en annan tolkning där ordets andra stavelse är ”cinema” istället för ”animation” men den officiella ska vara det tidigare. Vad än ordet machinima är ihopsatt av är det en filmteknik där kreatören eller producenten spelar in sin historia i ett TV- eller datorspel. I denna uppsats tittar vi närmare på machinimakulturen och vad för regler, attityder och förhållningssätt som finns i denna tilldags dato, anno 2010, något outforskade arena.

As an innovation Evidence-Based Practice (EBP) is designed as a tool for clinical problem solving. According to its theory of use EBP will bring a difference for policy makers, for professionals, for researchers and for service users. One question to be asked is whether EBP actually leads to the radical social change it is designed to accomplish. The aim of the study is to describe and analyse the outcome of the effort to establish EBP, with a focus on the case of social work in Sweden. The research questions are: What is EBP? Why are efforts made to establish EBP? What is the outcome of the EBP project? How can the outcome of the EBP project be explained? The case study was conducted on a critical realistic meta-theoretical ground with a focus on explanation of social change with an explicit actor-structure perspective. Methodologically, a narrative synthesis of studies was made. As a complement primary data were collected to fill empirical gaps. The state of things was described before and after the EBP-initiatives. Several helping theories – Kuhn’s theory of paradigm, program theory, neo-institutional theory and theory of diffusion – were used to analyse the empirically mapped outcome of the EBP project. The results show that the import of the original model of Evidence-Based Medicine (EBM) to social work is a part of a wider social movement in the helping and educational professions. The new model has influenced social work as a discipline, as a field of practice and as a field of policy. There are examples of full-scale implementations of EBP, although EBP has not reached a general status as daily practice. Some obstacles remain. The gradual adaption of EBP corresponds to criteria hold by Kuhn for a paradigm shift. Acceptance of the model has contributed to change the structure and function of social systems. At an organizational level, this change means on-going institutionalization. The innovation is influencing the way institutional actors conduct their work. Although the structural conditions have been optimal, the EBP-model has been debated with heat. The EBP-debate and policy-driven infrastructural efforts have brought a more in-depth examination of the model. So-called coercive, normative, and regulative isomorphisms were used to change organizations. The degree of institutionalization depended on the individuals and the organizations willingness and preparedness to change, to understand, and to put the model into practice. When actors used a less strict version of the original EBP model, the pace of cultural and institutional change slowed down.

Avhandlingen beskriver och analyserar hur frågor kring tillgänglighet/handikapp för första gången aktualiserades och implementerades i planeringen och utformningen av den byggda miljön i Aten, nämligen processen i samband med beslut, planering och implementering av jätteprojektet Atens Metro. Studien tecknar framväxten av olika handikapporganisationer, som från att ha varit svaga aktörer successivt lyckades få gehör för sina krav inom stadens förvaltning, politiska organ, den grekiska riksdagen och inte minst inom de företag som byggde metrosystemet. Avhandlingen diskuterar hur handikapporganisationer och metrosystemet växte fram och påverkade varandra, hur viktiga forum för att diskutera/problematisera olika perspektiv på handikapp skapades där aktörsgrupper med delvis olika intressen förde fram sina ståndpunkter och förhandlade samt vilka konkreta avtryck som dessa processer ledde till i form av en - slutligen - handikappvänlig teknisk konfiguration av metrosystemet. Studien knyter också an till den europeiska diskussionen, bl.a. inom EU, kring handikapp och vilken betydelse som denna diskussion hade för det framväxande metroprojektet, inte minst inför Atens OS-värdskap 2004. Avhandlingen tar sin teoretiska utgångspunkt i dels samhällsvetenskapliga teknik- och vetenskapsstudier, dels "disability studies". / The idea of building a metro network in Athens dates back to the 1950s. It took almost fifty years for the Greek government to develop plans, secure funds and to carry out an effective procurement process for the construction of the Athens metro. In February 1987 the government announced an invitation to tender for the design and construction of the metro. Thirteen years later, in January 2000 the first two lines began operation. The construction of the metro consisted of numerous preliminary studies, different public organizations which dealt with its development and several controversies concerning its design. One of these controversies referred to the issue whether the metro would be accessible to disabled people or not. Integrating accessibility provisions in the metro design constituted a controversial issue where different actors argued and acted for and against its implementation. This study describes and analyses the process of making the metro accessible. The analysis focuses on how questions regarding accessibility/disability were actualized for the first time in the planning and design of the Greek built environment and in particular on the process of building the biggest and most complicated infrastructure project in Greece, the Athens metro. At the same time, the study describes the evolution of disability organizations in Greece: they changed from being weak actors who were unable to influence socio-political configurations to actors that successively gained attention within the public administration, political organs, the Greek Parliament and the company that constructed the metro. The study discusses how disability organizations and the metro were developed and influenced each other and how important forums, where several actors with diverse interests problematized and produced different perspectives on disability, were initiated. These forums constituted public spaces within the public administration and eventually contributed to the construction of an accessible metro network. The analysis is also connected to Athens hosting of the Olympic and Paralympic Games of 2004 which created increasing demands for constructing an accessible built environment, including the metro. Furthermore, the study also draws upon the discussion within the EU on disability and on which kind of consequences this discussion implied for the developing metro. The theoretical basis for this study is located at the intersection of two broad fields, namely science and technology studies (S&TS) and disability studies.

As an innovation Evidence-Based Practice (EBP) is designed as a tool for clinical problem solving. According to its theory of use EBP will bring a difference for policy makers, for professionals, for researchers and for service users. One question to be asked is whether EBP actually leads to the radical social change it is designed to accomplish. The aim of the study is to describe and analyse the outcome of the effort to establish EBP, with a focus on the case of social work in Sweden. The research questions are: What is EBP? Why are efforts made to establish EBP? What is the outcome of the EBP project? How can the outcome of the EBP project be explained? The case study was conducted on a critical realistic meta-theoretical ground with a focus on explanation of social change with an explicit actor-structure perspective. Methodologically, a narrative synthesis of studies was made. As a complement primary data were collected to fill empirical gaps. The state of things was described before and after the EBP-initiatives. Several helping theories – Kuhn’s theory of paradigm, program theory, neo-institutional theory and theory of diffusion – were used to analyse the empirically mapped outcome of the EBP project. The results show that the import of the original model of Evidence-Based Medicine (EBM) to social work is a part of a wider social movement in the helping and educational professions. The new model has influenced social work as a discipline, as a field of practice and as a field of policy. There are examples of full-scale implementations of EBP, although EBP has not reached a general status as daily practice. Some obstacles remain. The gradual adaption of EBP corresponds to criteria hold by Kuhn for a paradigm shift. Acceptance of the model has contributed to change the structure and function of social systems. At an organizational level, this change means on-going institutionalization. The innovation is influencing the way institutional actors conduct their work. Although the structural conditions have been optimal, the EBP-model has been debated with heat. The EBP-debate and policy-driven infrastructural efforts have brought a more in-depth examination of the model. So-called coercive, normative, and regulative isomorphisms were used to change organizations. The degree of institutionalization depended on the individuals and the organizations willingness and preparedness to change, to understand, and to put the model into practice. When actors used a less strict version of the original EBP model, the pace of cultural and institutional change slowed down.

Avhandlingen behandlar byggprocesser i södra Sverige som hade ambitionen att åstadkomma lågenergihus liknande den tyska passivhusstandarden. Syftet med avhandlingen är att öka förståelsen för processer i införandet av ett energikoncept. Energikonceptet betraktas som en innovation för användning i en sektor som av många beskrivs som konservativ och inte särskilt mottaglig för innovationer. Byggprocesserna studeras genom att händelser rekonstrueras med hjälp av berät-tande källor såsom intervjuer och protokoll från olika möten. Även observationer har använts där tillfälle funnits. Fokus riktas mot hur arbetet organiserades och beslutsprocessen bakom valet av teknik till konceptet. Även massmedias rapporte-ring om byggprocesserna har studerats och hur deltagarna i byggprocesserna marknadsförde energikonceptet. Införandet av energikonceptet kan förstås som transformationer eller om-formningar. Omformningarna bestod av fem grundläggande aktiviteter som med Hägerstrands tidsgeografiska begrepp kallas: lösgörning, formning, hopsättning, transportering och lagring. Energikonceptet lösgjordes från ett specifikt lokalt sammanhang och transporterades till ett annat där det formades för att passa nya förutsättningar och sattes ihop till ett nytt energikoncept. Det nya energikonceptet lagrades i ett nytt hus. Genom att följa människors och teknikers trajektorier kunde slutsatser angående energikonceptets svagt och starkt kopplade delar dras. De starkt kopplade delarna är byggherrens organisering av arbetet som skulle underlätta en starkare styrning. Sinnliga upplevelser av lagrade energikoncept hade betydelse för användandet. Solfångare visade sig vara en svagt kopplad teknik och behövde teknikbärare för att användas. / This thesis explores building processes in the south of Sweden with the aim to accomplish low energy housing in accordance with the German standard for passive houses. In this thesis, the passive house is regarded as an innovative en-ergy concept which has been introduced to Sweden and to a conservative sector. The purpose of the study is to provide an understanding of processes in the im-plementation of an innovation for energy-saving dwellings. The process is recon-structed with data from interviews, minutes, articles, reports, etc, and presented as stories of different sequences including how the housing projects were organised, how the energy concept was established among the participants, how decisions were made and what messages were presented about the energy concept in mass media. The energy concept is followed in a process of transformation where it was subject to five fundamental acitivites: decomposition, moulding, composition, transportation and storage. The concepts originate from a time-geography per-spective, founded and developed by the Swedish geographer Torsten Hägerstrand. The energy concept was decomposed at a specific local context and transported to another, where it was moulded and composed into a new energy concept. The new energy concept was stored in a new setting. By following the trajectories of peo-ple and technologies, conclusions about the energy concept can be drawn. The building proprietors chose less conventional ways of managing the building proc-ess in order to have more control. The projects were started by people who them-selves had their own experience of passive houses. Solar collectors were loosely coupled to the energy concept and needed technology carriers.