Syftet med studien är att få kunskap om hur och i vilka situationer handdockan används pedagogisktför att fånga barnen in i sagans värld. Olika möjligheter och metoder på hur handdockan kananvändas ska även påvisas. Det finns inte något bredare material vad gäller tidigare forskning omhur handdockan används genom sagan och arbetet har avgränsats till just det. Den teoretiskautgångspunkten är ur ett sociokulturellt perspektiv. Begrepp som mediering och literacy har använtsför att analysera materialet. Metoderna är kvalitativa i form av två semistrukturerade intervjuer medpedagoger och fyra deltagande ostrukturerade observationer av barn i åldrarna 3-5 år. Resultatenvisade att handdockan kunde användas som ett redskap för att fånga barns uppmärksamhet,engagera barnen i samspelet med handdockan och för att fantisera och skapa en lustfylld miljö.Barnen kunde fångas in i sagan genom att lyssna till, berätta, spela upp eller samtala om sagan.Slutsatsen är att genom handdockans utseende lockas barnen in i sagans värld när de lyssnar ellerberättar själva. Kommunikationen och samspelet som skapas sker när barnen pratar med och viahanddockan. Handdockans närvaro bidrar även till att öka barns språkliga- och kommunikativaförmåga och att utvidga deras fantasi i ett socialt samspel.

Alla elever i svenska skolor blir kunskapsbedömda utifrån styrdokument. Det har dock inte riktats mycket forskning när det gäller kunskapsbedömning av elever i grundsärskolor och gymnasiesärskolor. I svenska läroplaner betonas det att formativ bedömning ska användas som ett aktivt redskap för att forma undervisningen. I föreliggande studie vill vi belysa hur några pedagoger arbetar med formativ bedömning. Studiens inriktning är mot elevgruppen med grav utvecklingsstörning och omfattande funktionshinder, i grundsärskolan inriktning träningsskolan och gymnasiesärskolans individuella program.Syftet är att bidra med kunskap om formativ bedömning inom grundsärskolan med inriktning träningsskolan samt gymnasiesärskolans individuella program. Föreliggande studie beskriver, tolkar och förstår några pedagogers uppfattning om möjligheter och hinder att utföra formativ bedömning i de aktuella elevgrupperna. Frågeställningar rör följande områden:•Resurser och redskap på individnivå.•Tydliggörande av bedömning på gruppnivå,•Ansvarsfördelning på organisationsnivå.Vår teoretiska ram utgår från det sociokulturella perspektivet, där hela systemet kring lärandet är i fokus. Dysthe (2003) påpekar att alla delar i skolsystemet medverkar och samverkar med varandra. Alla delar innefattar varje elev, personal och skolans organisation.Genom halvstrukturerade intervjuer, förlagda till pedagogernas arbetsplats har data samlats in. Intervjuerna har transkriberats och tolkats med en hermeneutisk och kvalitativ inriktning. Av resultatet från de skolor som är representerade i studien, kunde vi se att det användes många olika kombinationer av bedömningsredskap. Foto och delvis film användes för att konkretisera den formativa bedömningen. Några skolor hade utarbetat olika bedömningsmallar, som användes lokalt på skolan de var verksamma i. Ingen av skolorna hade något digitalt centralt fungerande system för bedömning.Vårt kunskapsbidrag och förhoppning är att studien ska ge insikt om de olika skolornas formativa processer. Pedagogerna hade en upplevelse av att de känner sig ensamma i hur bedömningsprocesserna kan åskådliggöras. De saknar stöd både från skolledning och skolverk. Några av pedagogerna som har varit med i undersökningen, efterlyste ett nätverk för personal som arbetar med den aktuella elevgruppen i studien. Mycket kunskap och idéer finns ute på skolorna och detta kan sammanföras och spridas i ett nätverk. Slutsatsen vi gör av studien, är att det saknas bedömningsredskap som skapar ett gemensamt diskussionsunderlag i arbetsgruppen. / All pupils in Swedish schools are judged on their knowledge on basis of policy documents. There is on the other hand not much research on assessment of knowledge on pupils in elementary and secondary school with special needs. Swedish curriculums say that formative assessment should be used actively to shape the education. In this essay we aim to shine a light on how some pedagogues work with formative assessment. The essay is aimed at pupils with severe disabilities, both mental and physical, in the training school elementary for special needs and individual programs at secondary school for special needs.The goal is to contribute with knowledge of formative assessment in elementary training school for special needs and individual programs at secondary school for special needs. The essay describes, interprets and understands some pedagogues’ opinion on possibilities and obstacles when it comes to formative assessment of the pupils in question. The questions asked in the essay are on the following subjects:•Resources and tools at individual’s own level,•Clarification of assessment on group level,•Delegation of responsibility at organization level.Our theoretical borders originate from the sociocultural perspective, where the entire system of education is in focus. Dysthe (2003) states that all parts in the school system contributes and cooperates with each other. All parts includes every student, staff member, and the schools’ organization.Through half structured interviews, that took place in the pedagogues’ own workspace, data has been collected. The interviews have been transcribed and interpreted with a hermeneutic and qualitative aim.From the results from the schools represented in the essay we could see that several different combinations of assessment tools are used. Photo and sometimes film were used to make the formative assessment concrete. Some schools had created different templates of assessment, those were used only at the schools where they had been shaped. None of the schools had a digital and central working system of assessing.

SammanfattningVårt examensarbete handlar om användandet av laborativ undervisning på gymnasiet. Syftet med vår rapport är att undersöka vad eleverna anser om att använda detta undervisningssätt inom matematiken på gymnasiet. I vår undersökning valde vi att använda oss av två olika undersökningsmetoder, en enkätundersökning och intervjuer. Enkätundersökningen gjorde vi dels för att få alla elevers synpunkter och en bred syn på deras kunskap om begreppet laborativ undervisning. Vi ville även veta vad de ansåg om laborativ undervisning i jämförelse med traditionell undervisning. Intervjuerna gjorde vi med ett fåtal elever för att få en djupare inblick i deras tänkande och tyckande om laborativ undervisning. Vi har i vår undersökning kopplat till litteratur och tidigare forsking.Matematikundervisning på gymnasiet är ofta väldigt abstrakt och teoretiskt upplagd. Vi ville se vilken effekt en laborativ undervisningsmetod har på eleverna. Undersökningen är gjord på en gymnasieskola med enbart yrkesförberedande program. Vi har reflekterat kring den nya ämnesplanen och läroplanen Gy11 och där framhävs elevernas kreativitet, problemlösningsförmåga och det egna initiativtagandet såväl i karaktärsämnena som i kärnämnena. Eleven ska både kunna arbeta självständigt och i grupp. Vår laborativa undervisning krävde att eleverna diskuterade och samarabetade med varandra under lektionen. Vår slutsats blev att eleverna gärna ville ha variation i sin undervisning på gymnasiet. Laborativ undervisning var något nytt, annorlunda och roligt jämfört med deras tidigare undervisningsmetoder på skolan. Det märks dock att de behöver vänja sig vid att ha andra undervisningsformer då vissa blev osäkra av att lämna den traditionella undervisningen de var vana vid.

SyfteSyftet med följande arbete är att undersöka bilderböckernas funktion som pedagogiskt verktygi undervisning riktad till barn i skolår 1-3.MetodI arbetet undersöks tio bilderböcker med hjälp av en intertextuell analysmetod. Därefteranalyseras resultatet utifrån ett sociokulturellt perspektiv för att närmare utröna vilken formav pedagogik som kan utgå från bilderböckerna.ResultatBilderböcker skapar gemensamma referensramar hos eleverna. Även om undervisning inomalla ämnen kan utgå från bilderböcker faller sig arbete med värdegrunden naturligt.

Gymnasiets svenskämne präglas till stor del av samtal i olika former och som svensklärare är det vår uppgift att skapa förutsättningar för elevers muntliga såväl som skriftliga språkutveckling. Dock är de klassrumssamtal som till så stor del präglar svenskämnet inte alltid dialogiska och inkluderande. Syftet med detta examensarbete är att, utifrån en fallstudie, beskriva och jämföra ett elev- och lärarperspektiv på klassrumssamtal i svenskämnet på gymnasiet. För att undersöka detta har vi tagit vår teoretiska utgångspunkt i ett sociokulturellt perspektiv på lärande och Olga Dysthes (1996) begreppsapparat kring samtal och flerstämmighet. Med hjälp av vår metod, en elevenkät, en lärarintervju och tre klassrumsobservationer, har vi undersökt olika aspekter av hur man som lärare kan skapa förutsättningar för ett flerstämmigt klassrumssamtal och försökt ge svar på frågorna: ”Vilka faktorer menar läraren påverkar hur eleverna deltar i klassrumssamtal?” och ”Vilka faktorer menar eleverna påverkar hur de deltar i klassrumssamtal?”. Resultatet visar att det är en kombination av faktorer som deltagarstrukturer, lärarens frågor och feedback, intresse, trygghet, multimodalitet, klassrumsmöblering och förberedelse som påverkar hur elever deltar i klassrumssamtal. En slutsats vi drar är att ingen av dessa faktorer ensam är en garanti för elevdeltagande och flerstämmighet i klassrumssamtal. Det är genom att medvetet kombinera dessa olika faktorer som lärare kan skapa förutsättningar för flerstämmiga klassrumssamtal. En faktor förefaller dock vara överordnad de övriga, nämligen förberedelse. Genom att låta elever förbereda sig innan klassrumssamtal känner de sig tryggare och sannolikheten att de ska delta aktivt i dessa ökar.

Detta examensarbete har som utgångspunkt en undersökning som behandlar hur modersmålslärarna i Malmö arbetar för att uppnå målen i kursplan för modersmålsämnet, och vilka faktorer som kan påverka modersmålslärarnas undervisning. För att få svar på min frågeställning har jag tillägnat mig litteratur som varit relevant för mitt arbete. Jag har bland annat använt mig av de Berikande programmen som, Axelsson, Lennartson- Hokkanen & Sellgren (2002), tar upp i samband med en utvärdering av språkutveckling/förbättrade skolresultat i Sverige och kursplan för modersmål. Jag har intervjuat sju olika modersmålslärare i Malmö, Sverige, och Hernán Concha, biträdande rektor på modersmålsenheten i Malmö. Jag har även gjort fem observationer, hos fem av de intervjuade modersmålslärarna. Genom min undersökning har jag bland annat kommit fram till att de modersmålslärare som deltagit i min undersökning gör det bästa av undervisningssituationen för att uppnå kursplanens mål för modersmålsämnet. Dock finns det flera faktorer som påverkar undervisningssituationen negativt, såsom den begränsade undervisningstiden, problematiken kring läromedel, brist på samverkan mellan lärarna och integrationen med skolans övriga skolarbete.

What follows is a qualitative study in which interviews, participant observation and group sessions with children form the base of the empirical material. The purpose of the study is to examine different perspectives regarding TAKK (Signs as an Alternative and Augmentative Communication), which is a form of sign language used for the hearing, where preschool teachers’, preschool principals’ as well as children’s thoughts about the method are considered. We examine why TAKK is used, how it is practiced and how it is considered to be beneficial to a child’s language development. We also examine if there is any negative aspects with the method. Earlier research has discussed TAKK from a special needs educational perspective and it has therefore been used primarily for this purpose. Today it is used by preschools as a complement to spoken language as well as a method for language development. This study indicates that TAKK is considered to be beneficial as it includes all children despite linguistic barriers and it is used as a complement to spoken language for, amongst others, bilingual children. TAKK is regarded as motorically easier to handle than verbal communication. It is also considered to install a sense of community within the group of children, with TAKK they can all communicate with each other.

With a growing demand from the latest curriculum this study aims to investigate what classroom talk looks like at a school in Sweden. Through observations in different classrooms and interviews with experienced teachers I seek to investigate and map out classroom talk structures, how teachers relate to classroom talk, what kind of questions the teachers ask and how they follow up the students´ answers. Inspired by Vygotskij´s “zone of proximal development” the study takes on a sociocultural perspective and focuses on social interaction. Both qualitative and quantitative research methods are used. The focus of the study is on the type of questions the teachers are using and how they follow up the answers from the students. The results tell us that that the teachers are using a lot of open questions and the answers from the students are often long, something which differs from earlier research. The collected data from interviews as well as from observations hints that the teachers are aware and make conscious decisions when they decide what type of questionsthey ask their students. When looking at how the teachers follow up the students´ answers the results shows that it´s rare that the teachers follow up and further develop the students answers.

I många förskolor används idag pedagogisk dokumentation som ett sätt att utvärdera förskolans kvalitetsarbete som står i den reviderade läroplanen (Skolverket, 2010). Mitt syfte med examensarbetet är att se hur begreppet pedagogisk dokumentation tolkas av olika pedagoger. Jag valde tre frågeställningar som skulle ge svar på mitt syfte. Hur tolkas dokumentationsarbetet, finns det några nackdelar samt hur tyder pedagogerna barnens uppfattning. Den kvalitativa forskningsmetoden användes i studien och resultaten kommer från de svar jag fick ifrån intervjuer som genomfördes med pedagogerna. Resultatet visar att pedagogerna ställer sig positiva till dokumentationsarbetet trots de nackdelar som finns och syftet är att synliggöra barnens lärande och utveckling. Resultatet visar också att pedagogerna inte fört en diskussion med barnen om hur de upplever dokumentationsarbetet utan de kan endast svara med ett antagande om deras uppfattningar.

No description available.