Tidigare forskning visar att matematikundervisning i väldigt stor utsträckning domineras av tyst arbete i lärobok. Nu rådande läroplan betonar kommunikation. Denna studie syftar till att undersöka om läromedel i matematik kan bidra till att elever i årskurs 1-3 utvecklar sitt matematiska språk och sin kommunikativa förmåga. Studien baseras på tre läromedel i matematik för årskurs 1-3, ett läromedel per årskurs. Med hjälp av kvantitativ och kvalitativ innehållsanalys granskades materialet utifrån de teoretiska utgångspunkterna ramfaktorteori och läroplansteori samt med en socio-kulturell syn på lärande.Resultaten visar att läroboken som enda ramfaktor inte möjliggör en kommunikativ matematik enligt läroplanens mål. Med stöd av lärarhandledning finns det emellertid stora möjligheter för läraren att skapa ett klassrum med interaktion och kommunikation. För att stimulera till en undervisning med rätt terminologi förutsätter detta att lärarens språk fungerar som ett medierande verktyg. / Previous research shows that mathematics teaching is very dominated by quiet textbook work. Current curriculum emphasizes communication. The aim of this study is to investigate whether textbooks in mathematics can help pupils in grades 1-3 develop their mathematical language and communication skills. The study is based on three textbooks in mathematics for grades 1-3, one textbook per grade. The material was examined by using quantitative and qualitative content analysis. The theoretical perspectives used were frame factor theory and curriculum theory, with a sociocultural view of learning.The results show that the textbook as a single frame factor does not allow communicative mathematics according to the objectives of the curriculum. However, with the support of the teacher's guide, there are great opportunities for the teacher to create a classroom with interaction and communication. To stimulate teaching with the correct terminology, this requires that the teacher’s language acts as a mediating tool.

Syftet med denna studie är att utifrån ett sociokulturellt perspektiv belysa bokföringens didaktiska frågor hur, vad och varför ur ett elevperspektiv. Studien genomfördes med totalt 49 elever fördelade på två olika klasser i två olika skolor, Stockholm och Östersund. Eleverna svarade på en enkätstudie bestående av 41 frågor, varav 33 stycken var av formen “håller absolut ej med….håller absolut med” med 6 nivåsteg. Resultatet visade sig inte stämma överens med den förutfattade meningen vi hade om att en elev från en företagarfamilj skulle ha ett naturligt försprång i sin kunskap och djupare förståelse och motivation gällande momentet bokföring. Studien visade istället på hur den tilltänkta yrkesrollen ekonom motiverar eleven då hen får känna sig viktig och att just den unika kunskapen om bokföring särskiljer eleven från övriga yrkesgrupper. Tankarna om ett bättre och rikare liv visade sig vara av stor vikt för motivation och insikten om lärarens betydelse för sin egen utveckling i lärandeprocessen var betydande. En positiv framtidstro med en stark koppling till lärandet finner vi vara kärnan till en djupare motivation inom kunskapsområdet bokföring. Att läsa ekonomi och bokföring är faktiskt något man kan använda sig av i det verkliga livet utanför skolans väggar, vilket undersökningen gav tydliga svar på. De undervisande lärarna hade mer än väl förmedlat denna insikt!

Sammanfattning/abstraktObeid, Najah (2015). Övergång till och undervisning i kommunikationsskola - En kvalitativ studie om undervisning av elever med grav språkstörning ur ett lärar-, logoped- och inkluderingsperspektiv. Transition to and education in communication school – A qualitative study on the education of pupils with severe language impairmentfrom a teacher's, speech pathologist's and an inclusion perspective.SyfteSyftet med denna studie är att ur lärares/specialpedagogs och logopeders uppfattningar/perspektiv studera hur elever med grav språkstörning blir överlämnade av språkförskola/skola till en kommunikationsskola. Vidare undersöks även kommunikations-skolans verksamhet och dess beredskap. Dessutom syftar studien till att belysa hur denna verksamhet och undervisning bedrivs ur ett inkluderingsperspektiv.MetodMed utgångspunkt från tidigare forskning kring språkstörning, inkludering och Vygotskijs sociokulturella syn bygger undersökningen på kvalitativa halvstrukturerade intervjuer av en lärare med specialpedagogpåbyggnadsutbildning och två skollogopeder från kommunikationsskolan. Undersökningsresultat har tematiserats, tolkats, analyserats och diskuterats ur ett inkluderingsperspektiv och med Vygotskijs sociokulturella teori som ramverk.ResultatUndersökningen visar att kommunikationsskolans verksamhet bedrivs för att undervisa och bemöta elever med grav språkstörning och att det är en individorienterad sådan, vilken syftar till att utveckla eleverna språkligt, socialt och kunskapsmässigt utifrån deras förutsättningar. Samtliga åtgärder som vidtas på organisations-, grupp- och individnivå gagnar skolans syfte då det språkutvecklande arbetet är anpassat för elevernas specifika behov och det professionella bemötandet av eleverna genomsyrar hela verksamheten.Placeringsprocessen är väl genomtänkt och bygger på ett kategoriskt synsätt då urvalet av eleverna avgränsas så att endast elever med primär grav språkstörning antas. Urvalet sätter en tvärprofessionell bedömning och diagnostisering av dessa elever i centrum. Under placeringsprocessen sker en del förfaranden vilka resulterar i en god kartläggning av elevernas språkliga och sociala utveckling. Man förbereder även för goda relationer och för en trygg start på skolan. Skolans verksamhet är anpassad efter elevernas specifika behov av särskilt stöd. Pedagogerna har en bred kunskap om språkstörning och man satsar på kompetensutvecklingen inom språkområdet. Klasserna består av sex till sju elever, vilka har en lärare och en assistent och på så vis har de tillgång till ett stort vuxenstöd. Klassundervisningen och arbetsmetoderna är förankrade i vetenskaplig forskning kring språkstörning. Den är även individinriktad men genomsyras av den sociokulturella synen på inlärningen då man har många inkluderingsstrategier. Inkluderingsgraden avgörs av elevernas förutsättningar. Man erbjuder gemenskap, social- och pedagogisk delaktighet i undervisningsmiljön genom arbetet i klassen, över klass- och årskursgränser och genom att samarbeta med den ordinarie grundskola som de delar skolgården med. Man håller den röda tråden tydlig genom hela skolverksamheten då man har ett kompensatoriskt förhållningssätt i arbetet med eleverna med fokus på språkutvecklingen. Eleverna börjar träna på att använda datorn och kompensatoriska datorprogram i årskurs ett och upp i skolåren. Fokus läggs på utvecklingen av elevernas kommunikativa förmåga och på ett förebyggande arbete där eleverna får stöd som möjliggör att de utvecklas utifrån sina egna förutsättningar. Eleverna får intensiv logopedbehandling och deras språkutveckling följs upp regelbundet av skollogopedernaDet finns ett gott samarbete i arbetslagen. De intervjuade personerna har en positiv syn på skolans verksamhet och dess beredskap för att möta dessa elever.Specialpedagogiska implikationerKommunikationsskolan är en exkluderad verksamhet där det finns medvetna pedagogiska inkluderande processer och strategier. Många av komponenterna som är önskvärda i en skola för alla är tillgängliga för eleverna där. Detta medför att denna verksamhet kan ses som en kompensatorisk pedagogisk modell som gagnar alla elever med grav språkstörning. Verksamheten utför även ett strategiskt förebyggande specialpedagogiskt arbete. Ett sådant stöd gynnar elevernas framtid och möjliggör att eleverna utvecklas så långt som möjligt utifrån deras egna förutsättningar. Studien har hittat goda skäl till att inte i första hand förespråka inkludering för elever med grav språkstörning och till att man inte bör offra dem för att placera dem i ordinarieklasser. Det handlar i högsta grad om att eleverna ska få det bra.

Förväntat kunskapsbidrag.Med denna studie vill vi undersöka om hundassisterande pedagogik är ett redskap för specialpedagogen som innebär att vi skapar en välkomnande lärmiljö som reducerar stress och ökar motivationen för att klara utbildningsmålen. Ur ett specialpedagogiskt perspektiv ska specialpedagogen arbeta förebyggande och hälsofrämjande. Ett hälsofrämjande förhållningssätt kännetecknas av ambitionen att identifiera, stärka och ta hänsyn till elevens egna resurser för att främja hens hälsa samt förebygga och hantera sjukdom. Vilket innefattar att ha ett salutogent perspektiv. Specialpedagogen är passagen mellan elev, skola och hundassisterande pedagogik med sina kunskaper på nivåerna, individ-, grupp- och organisationsnivå. Studien har följande frågeställningar; På vilka sätt påverkar hundassisterande pedagogik specialpedagogens yrkesroll? Vad kan hundassisterande pedagogik bidra med till elevens möjligheter att nå utbildningsmålen? Teori och metod.Studien är en kvalitativ studie med användning av fenomenografi som metodanalys med halvstrukturerade intervjuer utifrån ett sociokulturellt perspektiv och KASAM. Vår kropp är en organism som fungerar i sin helhet. Förhållandet hälsa, de fysiologiska effekterna, hormoners inverkan gör att elever som har alla variablerna i balans visar ett mer hälsosammare liv och att sin syn på tillvaron är mer realistisk. Ett holistiskt tänkande är där allt samverkar; hälsan, kroppen och tanken. Hormonet oxytocin involveras med dess olika stimulansområden. Flera sinnen stimuleras i lärmiljöer som skapas runt hundassisterande pedagogik. Att studera interaktionen elev och hund innebär ett otal variabler som kan liknas vid ett komplext system. Anpassningar görs automatiskt i det komplexa mötet mellan elev och hund. Ett otal faktorer och variabler, ett komplext system som vi specialpedagoger behöver ta del av och ha kunskaper om. Resultat och implikationer.Studiens resultat och implikation ur ett specialpedagogiskt perspektiv visar att hundassisterande pedagogik skapar nya lärmiljöer där sociala kompetensen stärks och höjer motivationen för att utbilda sig som höjer utbildningsmålen för eleven. Samarbete mellan specialpedagogen och hundteamet är en förutsättning för att nå elever i behov av att hitta lusten att lära. En kontinuitet i mötena med hundteam och elev höjer effekterna av oxytocinets inverkan. Hundteamets unika förmåga att använda icke verbal kommunikation som samarbetsmodell innebär att det blir ett kravlöst lärande där eleven alltid få känslan av att lyckas. En elev som är i balans och känner att skolans utbildning är meningsfull höjer sina prestationer utifrån skolans utbildningsmål. Hundassisterande pedagogik innebär ett nära samarbetande team av hund och hundförare, båda med pedagogisks utbildning. Pedagoghunden startar arbetet med eleven och sedan tar hundföraren över med pedagogiska kursmål som specialpedagogen initierat utifrån elevens behov. Hundteam kan arbeta både med enskilda elever och i elevgrupper allt beroende av vilka syften och mål som arbetats fram av specialpedagog eller elevhälsoteam, EHT.

Denna undersökning syftade till att undersöka en specifik modell som benämns Upplevelsebaserat lärande. Undersökningen skedde ur ett lärarperspektiv. Materialet samlades in via fyra intervjuer med fem lärare på skolan som utarbetat modellen. Materialet kom att analyseras utifrån den sociokulturella teorin och pragmatismen.Resultatet visade att upplevelsen skapade möjligheter till språkutveckling genom att abstrakta begrepp får upplevas i verkligheten. Upplevelserna skapade också gemensamma utgångspunkter i klasserna som lärarna arbetar i. Av resultatet framkom att lärarna ser språkutvecklingsmöjligheter i arbetet med modellen. Lärarna uttryckte att varje del i arbetet var viktigt, men framhöll vissa metoder mer än andra. Resultatet visade även att lärarna kunde se stor utveckling vad gällde elevernas ordförråd och begreppsförståelse. Lärarna uttryckte också att de kunde se utveckling vad gällde elevernas textskapande och tilltro till den språkliga förmågan.

ABSTRACTKlang, Malin (2015). Pedagogisk miljö i förskolan ur ett specialpedagogiskt perspektiv (Learning environment in preschool from a special educational perspective). Specialpedagogprogrammet, Lärande och samhälle, Skolutveckling och ledarskap, Malmö högskola.BakgrundFörskolan har som uppdrag att erbjuda barnen en trygg miljö som utmanar till lek och aktivitet. Verksamheten ska anpassas till alla barn och de barn som behöver mer stöd och stimulans ska få detta. Min erfarenhet av förskolan är att pedagogerna i allmänhet är duktiga på att fånga upp barn som skapar oro. Däremot upplever jag att problemen ofta läggs på barnen själv. Många utgår ifrån att det är barnet som ska åtgärdas istället för den pedagogiska miljön den befinner sig i. Syfte och preciserade frågeställningarStudien undersöker om det enligt verksamma pedagoger finns ett samband mellan den pedagogiska miljön och barns agerande. Den belyser även pedagogers definitioner av begreppet barn i behov av särskilt stöd. Slutligen undersöks tankarna om specialpedagogens roll i förskolan. Syftet med studien är att utforska tankarna om den pedagogiska miljön ur ett specialpedagogiskt perspektiv. Preciserade frågeställningar är: •Hur tänker pedagoger kring den pedagogiska miljöns betydelse i relation till identifikationen och arbetet med barn i behov av särskilt stöd?•Hur definierar pedagoger begreppet ett barn i behov av särskilt stöd?•På vilket sätt anser pedagoger att de kan ta hjälp av specialpedagoger vid utformandet av den pedagogiska miljön i förskolan?TeoriStudien utgår från det sociokulturella perspektivet genom att lyfta interaktionen mellan barn, pedagoger och miljö i förskolan samt specialpedagogens roll i detta. Den tar även stöd i systemteorin där individ och organisation ses som ett system där förändringar i den ena delen påverkar den andra. Studien lyfter även olika specialpedagogiska perspektiv.MetodSyftet med studien är att belysa pedagogers tankar och åsikter. Därför utgår den från kvalitativ forskning genom halvstrukturerade intervjuer. Intervjuerna har spelats in och därefter transkriberats. De har därefter analyserats ur ett hermeneutiskt perspektiv. ResultatDet framgår tidigt att många pedagoger likställer den pedagogiska miljön med fysisk miljö. Stort fokus läggs på materialet och dess betydelse för barnen. Tankarna om den sociala miljön kretsar till stor del kring samspelet mellan barnen medan däremot samspelet mellan vuxen och barn inte nämns alls. Pedagogerna påtalar hur barns agerande kan påverkas av miljön men även här pekas det endast på den fysiska miljön. Som barn i behov av särskilt stöd nämns främst de barn med språkproblem, de barn som inte kan koncentrerar sig eller de barn som har svårt med social samspelet. Det är framförallt dessa barn som skapar problem och oro i barngruppen som pedagogerna pratar om. Pedagogerna upplevs som medvetna om sin egen betydelse för barnen och är måna om att försöka skapa så goda förutsättningar som möjligt för alla. Det finns en önskan om en specialpedagog som är närvarande och delaktig i verksamheten mer frekvent än den är idag. Det som framgår tydligt är synen på en specialpedagog som expert och den som har mer makt och kunskaper än andra. Dessa kunskaper vill pedagogerna kunna använda i handledande samtal, i samtal med föräldrar och för att få konkreta tips och förslag på arbetssätt eller material.Specialpedagogiska implikationerDet finns mycket att vinna i att göra en specialpedagog delaktig i utformandet av den pedagogiska miljön. Specialpedagogens kunskaper kan användas i alla nivåer i organisationen för att få en bättre överblick på var eventuellt problemskapande beteende ska åtgärdas.

Föreliggande studie syftar till att belysa hur ungdomar i fängelse beskriver sin tidigare skolgång utifrån teorier om inkludering. För att fånga studiens syfte ställs följande frågeställningar:-Vilka händelser, upplevelser och känslor lyfter ungdomarna i studien fram när de beskriver sin tidigare skolgång? -Hur kan deras berättelser förstås utifrån teorier om inkludering?Den teoretiska grund som studien bygger på är hämtad ur den sociokulturella lärandeteorin.I studien har en narrativ metod med skrivna berättelser, utifrån en rubrikmall, använts. I studien deltar fyra män i åldrarna 18-21 år. De befinner sig vid studiens genomförande på en av kriminalvårdens ungdomsavdelningar. Studiens resultat visar på såväl brister som förtjänster avseende inkludering ur de tre aspekterna; rumslig, didaktisk och social inkludering. Utifrån den rumsliga aspekten finns sekvenser som vittnar om exkludering, men generellt ger deltagarna uttryck för att ha varit rumsligt inkluderade. När det gäller den didaktiska aspekten, som handlar om måluppfyllelse, så är en indikator på bristande inkludering, det faktum att ingen av deltagarna har fullständiga betyg från varken grundskola eller gymnasium. Även i deras berättelser ges uttryck för svårigheter att nå kunskapsmålen. Det handlar bland annat om koncentrationssvårigheter, och brist på stöd, men också om bristande motivation på grund av avsaknad av utmaningar. Den sociala aspekten visar sig svårast att belysa och även här finns sekvenser ur berättelserna som vittnar om såväl brister som förtjänster. Alla deltagare berättar om samhörighet med kompisar, men i flera av berättelserna finns även uttryck för utanförskap. Det blir också väldigt tydligt hur de tre aspekterna är tätt sammanflätade och att inkludering bör belysas utifrån samtliga aspekter. Studiens resultat är väsentligt ur ett specialpedagogiskt perspektiv utifrån, att i en skola där alla elever ska ges samma möjligheter till inkludering med hänsyn till de tre aspekterna, är specialpedagogens roll central. Arbete för att främja inkludering bör ske utifrån de tre nivåerna; individ, grupp och organisation. Vad gäller organisationsnivån, så är den inre kulturen huvudpunkten. För en inkluderande organisation är det väsentligt att verksamheten präglas av ett relationellt synsätt där elevers svårigheter ses som kontextburna, eleven befinner i svårigheter. Svårigheter som en inkluderande verksamhet kan minimera och förebygga. Nyckelord: Elevberättelser, fängelsedömda ungdomar, inkludering, narrativ, sociokulturellt perspektiv på lärande.

Syftet med vårt examensarbete är att undersöka hur och om pedagogerna använder sig av estetiska lärprocesser i undervisningen. Det finns endast vid ett tillfälle inom so-ämnena som estetik tas upp och det är inom religionen. Detta kan ge en skev uppfattning om hur estetiken ska integreras inom de samhällsorienterade ämnena. Dessvärre är även den teoretiska kunskapen mer överordnad framför den praktiskt-estetiska kunskapen. För att genomföra denna undersökning har vi använt oss av kvalitativa intervjuer där vi har intervjuat sex pedagoger som har minst fem år av arbetslivserfarenhet inom skolverksamheten. Vi har valt att lyfta fram tre övergripande områden i vårt resultat och de är: läroplanen, estetik i klassrummet och estetiska arbetsmetoder. Dessa övergripande områden har vi sedan analyserat utifrån tidigare forskning och teori. Det sociokulturella perspektivet, att man lär sig i sociala sammanhang ligger som grund i detta arbete. Vi kan konstatera utifrån vårt resultat att pedagogerna är positivt inställda till att använda sig av estetiska lärprocesser i undervisningen. Pedagogerna ser mer än gärna att estetik är en del av undervisningen. Det finns dock faktorer som bidrar till att estetiken väljs bort. Dessa faktorer är: tid för planering, brist på lokaler och större utrymmen samt brist på kompetens inom de estetiska arbetsmetoderna. Vi anser att om det kan avsättas tid för planering där lärare får möjlighet att hjälpa varandra så är något som borde prioriteras. I verksamheten borde det även göras en översikt på vilka estetiska kompetenser de olika lärarna besitter. På så sätt kan pedagogerna utnyttja varandras kunskaper vilket kan bidra till att mer estetik integreras i undervisningen.

Det här är ett examensarbete som behandlar svenskämnets litteraturundervisning. Syftet är att genom intervjuer undersöka vad sju svensklärare på gymnasiet säger om sin litteraturundervisning, på både yrkes- och studieförberedande program, utifrån ett främmandegörande perspektiv. De forskningsfrågor som använts för att nå syftet är: 1. Hur resonerar svensklärarna kring sitt arbete med främmandegörande perspektiv i litteraturundervisningen på olika gymnasieprogram? 2. Vilka normer ger svensklärarna uttryck för gällande litteraturundervisningens främmandegörande potential? För att nå syftet och besvara forskningsfrågorna har svensklärarnas svar transkriberats och analyserats utifrån ett teoretiskt ramverk bestående av Vygotskijs sociokulturella perspektiv (Säljö 2020 & 2022), Gadamers (1997) främmandegörande bildning och Ziehes (2003) egenvärldar. Studiens resultat tyder på att de intervjuade svensklärarna upplever att elevernas skönlitterära läsvana har minskat över tid. Som en följd av det verkar svensklärarna anknyta litteraturundervisningens texturval och uppgifter till elevernas personliga erfarenheter. Den skönlitterära läsningen kopplas därför till elevernas programinriktning (på yrkesprogram) och ålder (på studieförberedande program). Utifrån min analys av svensklärarnas intervjusvar drar jag tre slutsatser. För det första tycker jag mig se att de intervjuade svensklärarna – som en följd av att de upplever att elevernas skönlitterära läsvana har minskat – prioriterar igenkänning framför främmandegöring i sin litteraturundervisning. För det andra drar jag slutsatsen att svensklärarna över lag ser positivt på litteraturundervisningens främmandegörande potential, men att olika organisatoriska faktorer – såsom tidsbrist och begränsad litteraturtillgång – försvårar elevernas appropriering av sådana förmågor i praktiken. För det tredje menar jag därför att skolans materiella och personella resurser får betydelse för elevernas möjligheter att lämna sina egenvärldar via svenskämnets litteraturundervisning.

Syftet med denna empiriska studie är att undersöka hur lärare i svenskämnet förhåller sig till digitala verktyg samt hur dessa används i svenskämnet. Studiens metod är en semistrukturerad intervjumetod med sociokulturella perspektivet och ett designteoretiskt perspektiv som teori. Informanterna som deltar i studien är sex aktiva svensklärare i årskurserna 4–9 med varierande andra ämnen. Resultatet visar att det både finns för- och nackdelar med användning av digitala verktyg då det bland annat kan bidra till att elever skriver längre texter samt att skrivutvecklingen kan öka med hjälp av samarbete mellan eleverna. Studiens resultat visar att om lärarna genomför en strukturerad undervisning ökar det elevernas motivation vilket leder till en ökad skrivutveckling. Nackdelarna som tas upp i resultatet är bland annat att elever blir slarvigare med sitt textskrivande samt att det grammatiska, strukturella och meningen med inlärandet blir lidande. Elever reflekterar inte över vad eller hur de skriver vilket resulterar i att deras skrivutveckling hämmas. En annan aspekt som tas upp är att trots den ökade användningen av digitala verktyg ges inga kompetensutbildningar. Detta gör det svårt för lärare att följa med i utvecklingen vilket kan göra att undervisningen kan bli lidande. Studiens slutsatser visar att lärarnas kompetens är en viktig del för att elever ska kunna få den utbildning de behöver. Det visar även att trots vissa negativa aspekter med digitalt skrivande är det ett värdefullt verktyg i undervisningen och är till stor hjälp för elever med bland annat olika språksvårigheter.