Syftet med detta arbete är att bidra med mer kunskap om hur ljudinspelning kan användas som ett verktyg för lärande i sångundervisning på ett estetiskt program på gymnasiet. Syftet har lett fram till tre frågeställningar: “Hur kan musiklärare använda ljudinspelning som ett verktyg för lärande i sångundervisning på gymnasiet?”, “Hur upplever sångelever, på ett estetiskt program i gymnasiet, ljudinspelning under sångundervisning?” och “Vilka verktyg kan sångelever på ett estetiskt program på gymnasiet använda för att äga sitt eget lärande med hjälp av sånginspelning?”. Resultatet visar att ljudinspelning kan användas som ett medierande verktyg för lärande genom övningar och att det lärande som sker rör aspekter kring bland annat ljudinspelning, analys, lyssnande, sångteknik, uttryck och musicerande med hjälp av gehör. Deltagarna i studien upplever att ljudinspelning under sångundervisning är roligt och lärorikt samt bidrar med att på ett tydligt sätt kunna synliggöra problemområden i en sångprestation. Eleverna upplever att det är pinsamt eller helt neutralt att lyssna på sin inspelade sång.

Vi lever i ett mångkulturellt samhälle där förskolan ska ge varje enskilt barn förutsättningar att främja både barnets modersmål och det svenska språket. Syftet med föreliggande studie är att hur förskollärare beskriver att de främjar och arbetar med barn som har ett annat modersmål än svenska, utifrån ett sociokulturellt perspektiv på lärande. Studien har använt en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer med tre förskollärare. Denna studie visar hur förskollärare beskriver att de främjar flerspråkiga barns lärande genom att stötta och ge barnen tid att lära sig. Både genom att förskollärarna lägger tid på varje enskilt barn,men också att barnet får tid att förstå hur fysiska och intellektuella verktyg används. Studien poängterar även att förskollärare använder sig av fysiska och intellektuella verktyg som hjälpmedel för att utveckla flerspråkiga barns lärande. I studien lyfts hur förskollärarna beskriver att barnet lär sig det som miljön tillåter och uppmuntrar, vilket i relation till tidigare studier om flerspråkighet i förskolan ledde till en problematisering av den delade bilden av flerspråkighet. I slutsatsen poängteras vikten av att etablera perspektiv och öka medvetenhet om flerspråkighet i förskolan. Vilket ses som avgörande för att säkerställa att alla barn få möjlighet att utveckla både det svenska språket och sitt modersmål.

Syftet med denna studie är att få kunskap om hur förskollärare arbetar med barns språkutveckling i förskolans utemiljöer kopplat till sociokulturella perspektivet. Genom att få mer fördjupade kunskaper och analysera hur förskollärare främjar barns språkutveckling i förskolans utemiljöer kan denna studie bidra till att förbättra barns förutsättningar till språkutveckling i förskolans utemiljöer. Genom semi strukturerade intervjuer med fem legitimerade förskollärare undersöktes metoder och strategier som används för att främja barns språk i förskolans utemiljöer. Resultatet visar att förskollärare ser utemiljöerna som en gynnsam plats för barns språkutveckling. Medvetenhet och förhållningssätt, alltså förskolläraren roll i utemiljöerna lyfts fram som viktiga aspekter för att främja barns språkutveckling. Förskollärarna beskriver att vara aktiv, närvarande och ha en stödjande roll för att berika barns språk i utemiljöerna kan vara framgångsrikt. Det kommer också fram att planering, reflektion och kunskap kring barns språkutveckling är viktiga delar för att både inomhus som utomhus bidra till barn språkutveckling. Det är genom reflektionen och planeringen undervisningen ute sker mer systematiskt och kopplat till de gemensamma målen. Slutsatsen av studien är att det behövs fortsatt reflektion och diskussion kring hur förskolans utemiljöer kan användas mer kopplat till barns språkutveckling. Därför kan detta arbete kontinuerligt utvecklas och förbättrar för barns språkutveckling i förskolans utemiljöer.

Studien syftar till att fördjupa förståelsen för hur förskollärare möjliggör barns delaktighet i pedagogisk dokumentation. Studien framhäver barns delaktighet i den egna lärandeprocessen med utgångspunkt i läroplanen för förskolan, begreppsdefinitioner, sociokulturellt perspektiv samt tidigare forskning. För att skapa underlag till studien har vi intervjuat tio förskollärare. Det sammanställda resultatet av intervjuerna har delats in i sex olika rubriker. Resultatet visar att förskollärarna strävar efter att skapa en delaktig lärandemiljö, genom att involvera barnen i dokumentationsprocessen. Den pedagogiska dokumentationen synliggör och förstärker barns delaktighet genom att integrera deras egna ord, tankar och perspektiv. I det systematiska kvalitetsarbetet används pedagogisk dokumentation för reflektion, vilket möjliggör förbättring av undervisning och lärandemiljö. Slutsatsen är att förskollärarna använder dokumentationsmetoder som skapar dynamiska och meningsfulla lärandemiljöer och förbättrar undervisningen.

The lack of Swedish language skills among second language learners affects their ability to solve mathematical text tasks as it requires the learner to possess literacy and understanding of the mathematical language used in the Swedish educational system. The purpose of this study is to contribute with new knowledge about what obstacles F-3 teachers see in the teaching of second language learners in mathematics and what pedagogical strategies are used in teaching to support second language learners' work with text tasks in mathematics. The study is based on a qualitative method where semi-structured interviews have been used with F-3 teachers who teach mathematics. The results indicate that teachers experience challenges with mathematical text tasks for second language learners due to language deficits. To support these students, teachers use strategies such as translation tools, collaboration with native language teachers, picture support and concrete materials. The conclusion is that the majority of the informants believe that the difficulties in mathematical text tasks are mainly due to a lack of language skills rather than mathematical skills.

Läroplanen för förskolan (Skolverket 2018, s.8) beskriver leken som grunden för utveckling, lärande och välbefinnande, samt att den ska ha en central plats i utbildningen. Vidare i styrdokumentet beskrivs leken som initierad av vuxna eller av barnen själva. Studiens syfte är att problematisera och diskutera om förskollärares förhållningsätt till barns fria lek i förskolan. För att uppnå studiens syfte använder vi oss av en kvalitativ insamlingsmetod där vi genomför intervjuer med sex yrkesverksamma förskollärare vid två olika förskolor. De frågeställningar som är grunden för vår studie är följande: Vilken förståelse har förskollärare av fri lek? Hur ser förskollärare på sin egen roll i relation till den fria leken? Resultatet i studien visar att förskollärarna ger en bild av den fria leken som en form av lek som är fri från vuxet styrande. Å andra sidan uttrycker de flera fördelar kring att vara delaktiga kring barns fria lek, då de ges möjlighet att bland annat förebygga konflikter och“avstyra” oönskade lekar. Utifrån studies resultat drar vi slutsatsen att det finns oklarheter kring fria lekens innebörd och att förskollärarna i studien styr leken på ett eller annat sätt.

Syftet med föreliggande studie är att undersöka hur ett urval av sex F–3 lärare arbetar med elevers skrivinlärning. I den här studien intervjuas sex F–3 lärare om hur de arbetar med elevers skrivinlärning. Ett av studiens viktigare resultat är att differentiering verkar vara vanligt i lärares anpassning av undervisningen för att möta olika behov som eleverna har. För att ådstadkomma differentering  har digitala verktyg integrerats av respondenterna för att stärka engagemang och kreativitet hos eleverna. Integration av digitala verktyg framträder också som centralt inslag i vissa respondenters strävan att främja skrivinlärning. Bland fördelarna framträder förbättrad skrivkompetens, ökad motivation och möjligheten till individualisering genom differentierad undervisning.

PISA-resultatet (2022) visar på vikten av att utveckla elevernas läs- och skrivförmåga, där skolan förväntas bidra till en likvärdig utbildning för alla elever oberoende deras olika förutsättningar. Tidigare forskning har visat att multimodala arbetssätt kan bidra till ökad läs- och skrivinlärning bland elever i de lägre årskurserna. I denna studie har dramatisering som kompletterande undervisningsmetod i ämnet svenska därför prövats i en årskurs två på grundskolan. Elevernas arbete och erfarenheter av att använda dramatisering som undervisningsmetod har stått i centrum. Observationer och fokusgruppsintervjuer har genomförts. Syftet med studien är att bidra till kunskap om elevers upplevelse av drama som komplimenterande undervisningsmetod. Aktiviteten handlade om elevernas kollaborativa arbete med att skriva en berättelse och genomföra en dramatisering tillsammans med sina klasskamrater.I resultaten uttrycker eleverna en osäkerhet i hur de ska arbeta tillsammans, eftersom de var oerfarna i att arbeta med kollaborativa undervisningsmetoder. Resultatet visar att elevernas erfarenheter av att dramatiseringen gav dem nya möjligheter i att lära och etablera kunskap. De flesta eleverna upplevde det multimodala arbetssättet som positivt, men det fanns också begränsningar kopplade till deras kunskapsnivå i läsning. Detta visar hur viktigt det är att, som lärare, vara medveten om de olika elevernas proximala utvecklingszon och reflektera över denna i planeringen av en aktivitet. Sammanfattningsvis pekar resultatet på att ett multimodalt arbetssätt, genom drama, skapar en lärsituation som bidrar både till elevernas lärande i svenska och samtidigt ger dem erfarenheter i att samarbeta på olika sätt och där eleverna märker sitt eget lärande i läsning och skrivande.

Syftet med det här examensarbetet är att studera hur sex förskollärare anser att de använder högläsning som ett pedagogiskt verktyg för lärande och språkutveckling för barn i förskolan. Att högläsning sker på förskolor är för många en självklarhet. Högläsning är en givande och språkstimulerade aktivitet som på de flesta förskolor ses som en daglig rutin. Forskning visar dock på att många förskollärare ser högläsning som vila, tidsfördriv och för att frigöra personal i stället för den pedagogiska verksamhet den bör betraktas som om den ska vara betydande för barns språkutveckling. För att uppnå studiens syfte användes kvalitativa intervjuer som metod, där det insamlade materialet från sex förskollärare analyserades utifråndet sociokulturella perspektivet, tidigare forskning samt relevant litteratur inom ämnesområdet. Studiens resultat tyder på att informanterna är medvetna om vikten av högläsning, men att flera av dem har sina planerade högläsningsstunder efter lunch där vila är huvudsyftet, och några samtal och diskussioner kring boken inte är prioriterat. De flesta informanterna anser att de använder högläsning som ett pedagogiskt verktyg, men påtalar att de utmaningar som finns i dagens förskola gör att högläsning inte används så mycket som är önskvärt.

I denna studie har syftet varit att undersöka verksamma lärares uppfattningar av leken som ett pedagogiskt verktyg för lärande i årskurs F-3. För att undersöka detta syfte har tre forskningsfrågor formulerats, vilka fokuserar på lärares definition av pedagogisk lek, lekens relevans för lärandet och inställning till leken som ett pedagogiskt verktyg. Undersökningen har gjorts med kvalitativ metod i form av semi-strukturerade intervjuer med fyra verksamma lärare. Materialet som samlats in genom intervjuerna har analyserats utifrån en fenomenografisk ansats och ett sociokulturellt perspektiv. Resultatet av denna studie visade på att det fanns aspekter av leken som lärarna hade en gemensam uppfattning om, men det framkom också skillnader. Lärarna uttryckte gemensamt att leken som ett pedagogiskt verktyg var ett viktigt inslag i skolans första årskurser eftersom det bidrog till att anpassa undervisningen och skapa ett lustfyllt lärande. Det som skiljde uppfattningarna åt var vad leken huvudsakligen användes till och vad som påverkar hur mycket leken kan användas. Här framkom en uppfattning om att leken användes med ett syfte om något som det var tänkt att eleverna skulle lära sig. En annan uppfattning om leken talade för att den främst främjar elevernas sociala färdigheter. En slutsats av detta var att lärares uppfattningar om leken är att den är viktig på olika sätt och i olika hög grad.