Syftet med föreliggande studier är att bidra med kunskap om vilka arbetssätt förskollärare använder sig av för att implementera musik i verksamheten. Att skapa meningsfull musikundervisning för barnen är en mycket väsentlig process, detta för att barnen ska våga utforska och bli utmanade i deras kreativa tankeprocess. Studien baseras på sex intervjuer med utbildade förskollärare, där respondetnera utifrån öppna intervjufrågor fick delge synpunkter samt efrarenhter kring musik och barns språkutveckling. Under studierna inom förskollärarutbildningens gång saknades forskning som specifikt handlade om musik och barns språkutveckling. Därav synliggjordes detta relevant i att forska vidare om musikens betydelse för barns språk, där fokus blir på relationen. Utifrån en tematisk analys framkom det skildringar i musikens förekomst i förskolan, dock ansågs den spontana som mest förekommande där musiksamlingar var den ledande gemensamma faktorn. Således belystes musikens komplexitet och osäkerhet hos förskollärarna. Utifrån analysen av förskollärarnas intervjuer, i samband med resultatanalys och diskussion, framgick det att musiken bör ta en mer framträdande roll inom verksamheten. Detta grundar sig på musikens positiva främjande av barnens språkutveckling. Dock framgår en väsentlighet av kompetensutveckling för att öka självförtroendet hos förskollärare inom ämnet musik.

I denna studie undersöktes hur förskollärare aktivt arbetar för att främja språkutvecklingen i svenska hos flerspråkiga barn. Studiens frågeställningar grundas i ett sociokulturellt perspektiv, fokuserade på förskolan som en social miljö där interaktion och kulturella verktyg är nyckelkomponenter för att stödja barnens lärande och språkutveckling. Genom en kvalitativ studie, inklusive semistrukturerade intervjuer med åtta förskollärare från olika kulturellt mångsidiga förskolor, utforskades förskollärarnas metoder och strategier.Resultaten framhäver förskollärares viktiga roll i att stödja språkutveckling i svenska, särskilt genom positiva attityder till jämlikhet och kulturell mångfald, samarbete med vårdnadshavare och skapandet av en inkluderande atmosfär. För att stödja barnens språkinlärning använder förskollärarna olika verktyg som bildstöd, digital teknik och specialpedagogiska resurser.Studien betonar vikten av förskollärares medvetna och anpassningsbara agerande för att möta behoven hos flerspråkiga barn. Det inkluderar att utforma undervisningsmetoder och kommunikation för effektiv och inkluderande språkutveckling. Utmaningar identifierades, såsom behovet av ytterligare kompetensutveckling för förskollärare och utmaningarna med att implementera anpassade undervisningsstrategier på ett tidseffektivt sätt.Studien bidrar med insikter om hur förskollärare kan stödja språkutvecklingen i svenska hos flerspråkiga barn i en mångkulturell och språkligt varierande förskolemiljö. Det möjliggör en mer inkluderande och effektiv pedagogisk praxis genom att skapa förståelse för de utmaningar och framgångsfaktorer som är kopplade till detta arbetsområde.

TAKK (Tecken som Alternativ och Kompletterande Kommunikation) är ett sätt att öka barns språkutveckling och stödja barn i sina kommunikativa funktioner, genom att göra teckenrörelser i kombination med det talade språket. TAKK är en metod som används i många förskolor i Sverige, och därmed har ett växande intresse för forskning kring TAKK uppstått. Den här studien syftar till att undersöka och belysa hur rektorer och biträdande rektorer i förskolan resonerar kring varför och hur TAKK arbetas med i förskolan, samt hur TAKK implementerats i verksamheten. Metoden som använts i undersökningen är skriftliga intervjuer med öppna frågor, där svar från sex respondenter har samlats in. Det sociokulturella perspektivet har använts vid analys och tolkning av resultatet. Resultatet visar att syftet med TAKK i förskolan är att ge barn fler verktyg för kommunikation, samt för att stödja barn i behov av särskilt stöd. TAKK har implementerats i förskolan genom utbildning, specialpedagoger eller på grund av pedagogers tidigare erfarenhet av TAKK. Hur TAKK används i verksamheten skiljer sig åt mellan respondenterna. TAKK används mycket vid rutinsituationer såsom samling och sångstund, eller enbart tillsammans med vissa pedagoger som behärskar TAKK. Resultatet visar också att vissa förskolor använder TAKK under hela dagen och tillsammans med alla barn.

Samlingen i förskolan kan ses som en djupt rotad aktivitet med dess historiska rötter, vilka utgår ifrån Friedrich Fröbels teori. I förskolans läroplan står det att förskollärare ska möjliggöra för barn att få inflytande i de aktiviteter som erbjuds barnen och barnkonventionen lyfter barns rätt att få sin röst hörd. Utifrån förskolans styrdokument och samlingens historiska kontext var det intressant att undersöka hur förskollärare uppfattar barns handlingsutrymme och delaktighet i samlingen. Syftet med den här studien var därför att undersöka förskollärares uppfattningar om barns handlingsutrymme i samlingen. Därmed användes kvalitativa semistrukturerade intervjuer med åtta förskollärare för insamling av data. Intervjuerna spelades in med en ljudinspelare, vilka därefter transkriberades och tolkades utifrån det Sociokulturella perspektivet. Studiens analysmetod utgick ifrån Braun och Clarkes tematiska analys där intervjuernas transkriptioner tolkades och bidrog till att olika teman för studien framträdde.  Studiens huvudsakliga resultat visade på att förskollärare uppfattar att barns handlingsutrymme i samlingen möjliggörs eller begränsas beroende på förskollärares olika förhållningssätt och förskolors organisatoriska förutsättningar. För att exemplifiera detta var tiden en aspekt som framträdde i resultatet, vilket begränsar barns handlingsutrymme. Ytterligare visade resultatet att barns handlingsutrymme möjliggörs när förskollärare skapar inflytande och delaktighet. Detta i den tillåtande atmosfär som samlingen kan bidra till, vilket även synliggör en gemenskap som barn i förskolan kan delta i.

Elever behöver skapa tilltro till sin förmåga att använda matematik, då denna förmåga har betydelse för hur vi tänker och resonerar logiskt i vardagliga sammanhang (Smith & Stein 2014). Lärare har ett ansvar för eleverna i ett resonerande klassrum och behöver därför skapa ett lärandeinnehåll i samspel med eleverna, som ger dem de rätta förut­sättningarna att utveckla matematiska resonemang. Syftet med denna studie är att syn­liggöra lärares uppfattning av samspel i ett resonerande matematikklassrum, som bi­drar till elevernas utveckling i matematik. I undersökningen deltog fem verksamma lärare i årskurs 1–3 och utifrån ett sociokulturellt perspektiv låg studiens fokus på lä­rarnas perspektiv av vad de ansåg vara ett samspel i matematiska resonemang. I denna undersökning var det intervjuer som låg till grund för det insamlade materialet. Tidigare forskning visar på att det behövs en förståelse för samspelet mellan lärare och elever och beroende på vilka elever lärarna möter kan samspelet se olika ut och det är avgörande för elevernas lärande. I undervisning med matematiskt resonemang behövs lärares närvaro och dialog för att samspelet med eleverna ska ge eleverna en matematisk utveckling. I studien ansåg lärarna att samspelet mellan lärare och elever har betydelse, och det är viktigt för elevernas utveckling av matematiska resonemang. Lärarna använde sig av olika anpassningar för att inspirera eleverna i klassrummet.

Andraspråkselever ökar avsevärt i det svenska samhället och inte minst i de svenska skolorna. Ökning av andraspråkselever kan ställa skolor, men framförallt lärare för stora utmaningar eftersom det krävs resurser och flera metoder för att kunna främja deras lärande. De samhällsorienterande ämnena innefattar ett ämnesspecifikt språk som andraspråkselever kan betrakta som svårt, därför är det väsentligt att lärarna kan arbeta språkutvecklande för att utveckla elevernas språkliga förmågor, men även för att bidra till en inkluderande klassrumsmiljö. Detta arbete grundar sig i en undersökning som genomförts på två skolor söder om Malmö, för att se hur lärare och modersmålslärare arbetar för att hjälpa andraspråkselever att uppnå en framgångsrik skolgång och vilka effekter detta ger till deras lärande. Arbetet grundar sig även till det sociokulturella perspektivet och hur stor påverkan det har för elevernas lärandeprocess.

Den här kvalitativa intervjustudien syftar till att synliggöra hur några förskoleklasslärare beskriver arbetet med det obligatoriska kartläggningsmaterialet Hitta språket och Hitta matematiken. Studien utgår från tre frågeställningar där fokus ligger på vilka möjligheter och utmaningar förskoleklasslärarna ser med materialet samt vad som händer efter kartläggningen. Sammanlagt har tolv verksamma förskoleklasslärare, från elva olika skolor runt om i Sverige, som genomfört och använt sig av kartläggningsmaterialet vid minst två tillfällen, intervjuats. Intervjuerna har transkriberats och analyserats med inspiration av tematisk analys. Informanternas uppfattningar har tematiserats och resultatet och analysen redovisas i fem olika teman; Kartläggningens fördelar, Kartläggningsmaterialet, Tid, Utmaningar samt Genomförande. Resultatet visar att informanterna i denna studie har en positiv inställning till syftet och bakgrunden till kartläggningen. Informanterna uppger att kartläggningen är ett hjälpmedel för att få en bra överblick över hur barngruppen ligger till kunskapsmässigt, en hjälp för dem när det gäller hur de ska lägga upp undervisningen under året i förskoleklassen, hur de ska utmana eleverna på rätt nivå samt att inte missa någon elev. De menar även att kartläggningen är ett effektivt hjälpmedel för dem att upptäcka elever med svårigheter på ett tidigt plan så att de kan sätta in åtgärder så fort som möjligt utefter varje barns nivå. Samtliga informanter i studien riktar dock kritik mot tidsåtgången som kartläggningen kräver och menar att den tar alldeles för mycket tid att förbereda, genomföra och sammanställa. Flera av informanterna menar att kartläggningen skapar en stress hos dem och de upplever att kartläggningen stjäl tid från annat som de hellre hade lagt sin tid på. Resultatet visar även att det skiljer sig en hel del mellan de olika skolorna när det gäller vilka förutsättningar man har i samband med kartläggningens genomförande. Det gäller allt ifrån hur mycket tid man har att förbereda, genomföra och analysera till vilka resurser som finns att tillgå. Men även kring vilka rutiner som finns och vad som sker efter kartläggningen.

I denna uppsats redogörs för fotbollstränares väg till att de blir anställda på elitnivå. Studien utgår från att undersöka tränarnas sociala bakgrund utifrån faktorerna socialisation, sociokulturellt perspektiv, sociala fält samt kapital. Studiens metodval är av kvalitativ grund, i form av intervjuer. Detta för att djupgående besvara syftet och forskningsfrågorna. Denna studie har påvisat olika vägar som en tränare kan ta för att nå till svensk elitfotboll, dessa grundar sig i socialisationen de vill säga, hur en tränares fotbollsintresse växt fram via sin omgivning. Ur ett sociokulturellt perspektiv går det att se viktiga faktorer, bland annat framkommer det att ens föräldrars engagemang inom idrottslivet format tränare till att själv få ett intresse för idrott. Det visar även att det är viktigt med ett brett kontaktnät inom det sociala fältet (idrottsfältet), vilket även kan ses som ett kapital som ökar chanserna till att få ett jobb inom svensk elitfotboll.

Syftet med studien var att undersöka hur förskollärare beskriver hur analog och digital högläsning främjar barnens språkutveckling och interaktion. En kvalitativ forskningsmetod användes med semistrukturerade intervjuer med fokus på påverkansfaktorer som respektive högläsning har för barns språkutveckling och interaktion. Intervjuerna som genomfördes spelades in och transkriberades därefter. Materialet bearbetades och färgkodades för att kunna delas upp i olika teman. Vår studie vilar på det sociokulturella perspektivet där interaktion och språk är centrala begrepp. Resultatet visar att den analoga högläsningen skapar fler möjligheter för interaktion och samtal kring bokens innehåll. Digital högläsning stimulerar barnens sinnen och intresse samtidigt som det råder en osäkerhet hos förskollärarna vid användandet av digitala verktyg i samband med högläsning. En slutsats är att analoga böcker kan förstärkas genom fysiska redskap för att främja barnets språkutveckling och interaktion samt hur de digitala verktygen kan användas som ett stöd i utveckling av språket för barn med annat modersmål än svenska.

Skolans uppdrag är inte enbart kunskapsrelaterat utan bygger till stor del på att varje individ ska få med sig sociala egenskaper för att kunna passa in i samhället och fungera som goda samhällsmedborgare. I den här studien har det varit av intresse att undersöka om användningen av en utbildade hund i skolans verksamhet kan riktas mot att utveckla sociala förmågor och inte bara inriktat mot det teoretiska. Utifrån studiens syfte som var att undersöka speciallärares, specialpedagogers och pedagogers erfarenheter av att stödja utvecklandet av de sociala förmågorna hos elever med intellektuell funktionsnedsättning (IF) genom en utbildad hund som en artefakt. Studien har utgått ifrån semistrukturerade intervjuer med hundförare som antingen är speciallärare, specialpedagoger eller pedagoger i anpassad grundskola, anpassad gymnasieskola, gymnasiesärskolan samt grundskolan. I studien kommer det fortsättningsvis stå skrivet anpassad skola och grundskola i de fall det inte ska framgå att det avser specifikt anpassad grundskola/gymnasieskola. Teorin som studien utgått ifrån för att analysera resultatet var det sociokulturella perspektivet. Med den här studien vill vi belysa den utbildade hunden som en artefakt i skolan för att på så sätt hjälpa och stödja elever med IF i deras utvecklande av sociala förmågor. Vi har haft med en medvetenhet om problem såsom hundrädsla, allergi och motstånd, som kan finnas inom djurrelaterad pedagogik, men också om vad som kan göras för att förebygga sådana problem. Studiens resultat visade på många fördelar såsom att elever med hög frånvaro blir motiverade att komma tillbaka till skolan, läsångesten dämpas, interaktion med andra elever stimuleras, kontakter med andra professioner underlättas och elever som tidigare varit hundrädda har fått tillit till hundar tack vare hundförarens arbetsmetod. Genom resultatet har nya insikter synliggjorts till forskningsområden där involverandet av till exempel en utbildad hund skulle kunna hjälpa till att nå fram till eleverna där den mänskliga insatsen inte gör det. Vi har också sett möjligheter till att skapa gemenskaper mellan olika skolformer där hunden skulle kunna fungera som ett medierande redskap, en fysisk länk mellan eleverna.