No description available.

Denna studie ämnade att bidra med förståelse kring ämnet barn i behov av särskilt stöd. Detta i form av förskollärares beskrivningar av vad barn i behov av särskilt stöd innefattar, vilka konkreta stödinsatser förskolor arbetar med samt hur en inkluderande undervisning tillhandahålls. En annan aspekt denna studie ville problematisera var om arbetslivserfarenheten hade någon inverkan på förskollärares beskrivningar av ovanstående ämnen. För att bidra med förståelse av ovanstående samlades data in genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer med förskollärare med olika antal år av arbetslivserfarenhet. Data har sen tematiskt analyserats och tolkats genom Nilholms (2020) tre specialpedagogiska perspektiv samt Vygotskij (2014) proximala utvecklingszon. Vygotskijs (2014) teoretiska tolkningsram utgjorde grunden för studiens teoretiska utgångspunkt, vilket var det sociokulturella perspektivet. Nilholms (2020) tre specialpedagogiska perspektiv användes som ett ytterligare verktyg i studiens analys. Med utgångspunkt i studiens resultat framkom det en avsaknad av en tydlig definition av vad ett barn i behov av särskilt stöd innebar. Resultatet visade att ett barn i behov av särskilt stöd kan vara vem som helst i barngruppen. Vidare framkom det att anpassningar efter varje enskilt barns behov och förutsättningar behövdes tas i beaktande. Det beskrevs även att svårigheten inte låg hos barnet utan istället hos verksamheten. Resultatet visade att stödinsatser ansågs gynna alla barn och vara till fördel i samband med en inkluderande förskola. För att alla barn skulle uppleva sig inkluderade i förskolan betonades ansvaret vila hos pedagogerna i form av deras förhållningssätt. Studiens resultat visade även att förskollärarnas antal år inom yrket utgjorde en liten skillnad i deras beskrivningar.

Bakgrund: För barn är konflikter en naturlig del av livet på förskolan, men att hantera konflikter är inget som vi föds med. För att barn ska lära sig att hantera konflikter på ett bra sätt behöver de stöttning och vägledning men detta förutsätter att förskolläraren har kunskaper om konflikthantering. Förskolan vilar på en demokratisk grund och ska förmedla de demokratiska värderingar som det svenska samhället bygger på. Genom konflikthantering kan förskollärarna synliggöra vardagsdemokrati för barnen. Beroende på vilken syn förskollärare har på konflikter och på konflikthantering påverkar barnens möjligheter till utvecklandet av egna konflikthanteringsmetoder och utvecklandet av demokratiska förmågor. Syfte: Syftet med studien är att synliggöra förskollärares berättelser om arbetet med konflikthantering i förskolans verksamhet samt att undersöka hur konflikthantering kan främja utvecklingen av barns demokratiska förmågor. Metod: Denna studie bygger på kvalitativa semistrukturerade intervjuer med nio förskollärare. Resultat: Resultatet visar att medling och samtal är den vanligaste metoden för att hantera konflikter. I konflikthanteringen ges barnen möjlighet att utveckla demokratiska förmågor som empati, stå upp för sin åsikt, lyssna till andra och respektera olika åsikter. Det störta hindretsom beskrivs för att utveckla barns demokratiska förmågor vid konflikthantering är tidsbrist.

I denna studie riktades ljuset mot skolans kompensatoriska digitala verktyg, ävenkallad assisterande teknik, vilket är ett samlingsbegrepp för att beskriva dekompenserande tekniska lösningar som elever använder i undervisningen. Sommetodval användes kvalitativa intervjuer. Studieobjektet i studien fokuserade påspecialpedagogers och lärares uppfattning och förståelse av fenomenet assisterandeteknik. Studien ville identifiera kvalitativt skilda sätt i professionernas förståelse ochuppfattningar, vilket är utgångspunkten i Marton och Booth (2000), Dahlgren ochJohansson (2019) och Uljens (1989) beskrivning av fenomenografin. För att få enholistisk och nyanserad förståelse av studieobjektet, i detta fall fenomenetassisterande teknik, kombinerades den fenomenografiska analysen med detsociokulturella perspektivet. Genom denna kombination nåddes en mer heltäckandeförståelse av informanternas uppfattningar och förståelse av det aktuellastudieobjektet. Studiens resultat visade att en begreppsförvirring rådde och attspecialpedagoger och lärare hade skilda uppfattningar om behov av samverkan iutformandet av assisterande teknik. Resultatet visade även att assisterande teknik iflertalet fall användes för att variera undervisningen i stället för att kompenseralärandet hos elever i behov av särskilt stöd. Studien synliggjorde att diskussioner omhur professionerna kunde ta del av varandras kompetens på ett bättre sätt bordekonkretiseras, samt att kompetensutveckling om innebörden av assisterande teknikborde vara återkommande inslag på varje skolas agenda, då tekniken är föränderlig.

Syftet med studien är att bidra med kunskap om vilka förhållningsätt förskollärare har till användningen av inomhusmiljön i den fria leken och hur det möjliggör och begränsar barns möjligheter till grovmotoriska rörelser. Detta har undersökts genom kvalitativa intervjuer med verksamma förskollärare samt observationer av inomhusmiljön och förskollärarens agerande. Studien utgår och har analyserats utifrån ett sociokulturellt perspektiv. I resultatet framkommer det att de uppsatta reglerna och förskollärarnas didaktiska ställningstaganden påverkar barnens möjligheter till utveckling av grovmotoriska rörelser. I resultatet framkommer det även att miljöns utformning påverkas av, både de förskollärarna kan styra över och hur förskolan är byggd. Avslutningsvis beror barnens möjligheter till grovmotorisk utveckling i hög grad på förskollärarnas inställning till fysisk aktivitet inomhus.

Studiens syfte är att nå fördjupad kunskap kring några lärares allmänna förhållningssätt till högläsning som didaktiskt redskap och deras beskrivningar av hur de implementerar sådana förhållningssätt i sin praktik i årskurs F–3. Studien har en kvalitativ ansats där fem semistrukturerade intervjuer genomförts med verksamma lärare i årskurs F–3. Som teoretiskt ramverk har jag valt Vygotskijs sociokulturella perspektiv och Bakhtins dialogteori, vilka båda pekar på vikten av socialt samspel och dialog vid inlärning. Högläsningssituationens lärandepotential knyts till dessa perspektiv. Empirisk forskning ger gott stöd för högläsning som didaktiskt redskap och betonar dess lärandepotential. För att förverkliga den potential som högläsning har krävs dock att läraren ser högläsning som ett användbart didaktiskt redskap. Högläsning anges inte som metod i lärandeprocessen i kursplanen för svenska eller i läroplanens tredje del gällande förskoleklassen. Resultatet visar att lärarna har ett intresserat förhållningssätt till högläsning. De betonar särskilt de positiva effekter högläsningen har för elevernas språkutveckling. Lärarna använder lässtrategier och arbetar i olika grad med texter. Vidare ser de en kompensatorisk potential i högläsningssituationen där språksvaga elever stimuleras. Kontakten med litteratur genom högläsning vidgar också världen för eleverna menar lärarna och kan öka elevernas läslust. Lärarna är måna om att tillvarata elevernas intressen vid val av bok, men högläser nästan uteslutande skönlitterära texter. Vidare framkommer det av intervjuerna att socialt samspel och dialog inte ges en framträdande roll. Inte heller systematiserar man sin högläsningsundervisning i någon högre utsträckning och i något fall ses högläsning som en avkopplande stund. Resultatet visar också att lärarna inte explicit kopplar sin högläsning till läroplanen.

Läroplan för förskolan, Lpfö 18 beskriver att barn har rätt att mötas i leken och lära tillsammans och Barnkonventionen hävdar att barn har rätt till lek och vara tillsammans med andra. Syftet med vår studie är att bidra med kunskap om pedagogers resonemang och förhållningssätt till en språkstimulerande lekmiljö. Forskningsfrågan vi ställer oss är Vad anser pedagoger är viktigt för att skapa språkstimulerande lek? För att få reda på pedagogernas syn och hur de resonerar valde vi att genomföra en kvantitativ enkätundersökning. För att erbjuda deltagarna anonymiteten tillfrågades rektorer i åtta kommuner i Mellansverige, om de kunde skicka ut en enkät till sina anställda inom förskolan. Resultaten har sedan analyserats utifrån Vygotskijs sociokulturella perspektiv och visar att språket främjas av samspel, kommunikation och stöttande insatser, där leken även ingår som en naturlig del i det sociala samspelet på förskolan. Orsaker till att pedagoger inte är närvarande i barns lek beror på tids- och personalbrist vilket är faktorer som pedagogerna inte själva kan bestämma över. Slutsatsen blir att pedagoger vet hur viktig leken, samspelet, kommunikationen och närvarande pedagoger är för barnens språkutveckling men att resursen inte alltid finns att kunna utföra detta i praktiken.

I takt med digitaliseringens framväxt i samhället har förskolans verksamhet påverkats. I enlighet med förskollärarens uppdrag utifrån styrdokument såsom Lpfö18, behöver förskolläraren ett didaktiskt förhållningssätt och adekvat digital kompetens. Studiens syfte var att undersöka legitimerade och erfarna förskollärares inställning på lärplattans användbarhet och roll som digitalt verktyg, och hur den organiseras in i verksamheten för att skapa förutsättningar för barns lärande. För att få kunskap på det som efterfrågas i syftet, bildades två delstudier. Delstudie ett är en kvantitativ enkätstudie som är författad av Madeleine Sköld. Delstudie två är en intervjustudie som är författad av Cassandra Jönsson. Enkätstudiens empiri samlades från grupper i sociala median Facebook, och intervjustudiens empiri samlades från fem förskollärare i Uppsala och Knivsta kommun. Delstudiernas resultat analyserades utifrån det sociokulturella perspektivet med hjälp av begreppen artefakter, mediering, proximala utvecklingszon, samt scaffolding. Slutligen diskuterades delstudiernas resultat mot studiens bakgrund och forskningsläge, för att besvara studiens forskningsfrågor. I resultatet framkom det att förskollärarens framträdande och ledande roll är avgörande för att skapa goda förutsättningar för barns lärande. Samtliga förskollärare visade en positiv inställning till lärplattan som digitalt verktyg. Förskollärarnas adekvata digitala kompetens och didaktik är avgörande för hur dessa förutsättningar skapar positiva effekter på barns lärande. Studiens resultat strävar efter att ge insikt i förskollärares attityder gällande vilka möjligheter och utmaningar med att använda lärplattan som digitalt verktyg, samt vilken roll lärplattan har i förskolekontext.

Studien syftar till att synliggöra lärarens roll som en läsande förebild och hur detta påverkar läsintresset hos elever i årskurs F–3. Studien ämnar vidare till att bidra med kunskap om metoder och strategier lärare anser är läsfrämjande. Det sociokulturella perspektivet på lärande är det teoretiska ramverk som genomsyrar hela studien. Den metod som används för att samla in empiri är kvalitativa intervjuer och en fenomenografisk analysmodell har använts för att analysera empirin. Resultatet visar att samtliga lärare definierar sig som läsande förebilder och att de i samspel med elever kan inspirera och uppmuntra till läsning. Lärarna beskriver sig som läsande förebilder när de i varierande situationer förmedlar sitt läsintresse och berättar om sin läsning på fritiden. Även när de arbetar med högläsning och när de vägleder eleverna att hitta böcker. Högläsning stimulerar elevers läsintresse och elever är viktiga läsande förebilder förvarandra. Den sociala och fysiska miljön betraktas ha betydelse för elevers läsintresse. Avslutningsvis ser lärare ett stort värde i att vara en läsande förebild i skolan. Dels för att elevens hemsituation varierar, dels för att elever läser färre böcker på fritiden. Avslutningsvis framgår det att lärares samarbete och samsyn främjar den läskultur som lever på en skola.

The purpose of this study is to examine guardians' expectations of the leisure-time centers and how familiar they are with the curriculum and the after-school activities. We have used a quantitative method in the form of a questionnaire that we sent out to 2 schools. We analyzed the results with the help of Developmental Ecology, Gender Perspective, and Bourdieu's sociocultural perspective. We concluded that women are much more involved in children's schooling than men. If we look at the answers based on the gender of the respondents, we can also observe a continued strong tendency in society to place women in the social and men in the technical. We, therefore, recommend expanding the norm-critical work. It also turns out that almost half of the guardians are not aware of the curriculum chapters that concern the leisure-time center. In our opinion, the leisure-time centers need to be significantly better at communicating with the home. According to the guardians' ranking of the central content of the curriculum, the after-school center is primarily seen as an arena for development based on the children's own initiative and for social upbringing. The younger the guardians are, the more there is a shift towards preferring the former. We interpret this as a sign of society's trend to place higher demands on the individual. In accordance with previous research, adult-led activities are more often requested than free play, however, our results do not show the same significance. However, we can observe that younger guardians have higher expectations of the staff's participation than the older ones, which may be due to their own experiences in the leisure-time center.