My purpose is to analyses Forum för levande historias (FFLH) portrayal of the Soviet Union during the time period of 1918-1953. My reason for doing this is to find out what nuances of the Soviet Union FFLH finds important to present to the public, but also, to teachers and student in the Swedish education system. My source material consists of historian Klas- Göran Karlssons text Crimes against humanity during communist regimes and I’ve applied a critical discourse analysis, along with several marxist theories of how language, ideology and ideological reproduction manifests in society. However, since this is an essay focused on the didactical aspect of history, I’ve also used theories that explains how ideologies use, and reproduce history as a way to repress ideologies that doesn’t conform to a capitalist reproduction of a society. The questions that I’ve asked are: How are the periods in the Soviet Union during Lenin and Stalin’s chairmanship portrayed in the material? How does the material portray the historical processes in the Soviet Union? And: Which types of ideological naturalizations can be found in the text? I’ve come the conclusion that FFLHs text, focuses on: 1) A strong connection between Soviet politics and a discourse around “ethnic cleansings”, and that ethnic groups where persecuted by both Lenin and Stalin. 2) Soviet politics, and especially Stalin, is connected to a anti-Semitic and anti-Jewish ideology. 3) Soviet politics, in general, is portrayed as lacking “legal basis” and is often ridiculed or rejected without a proper explanation as to what the soviets wanted to achieve. 4) Historical processes and phenomenons are often portrayed without a context, and also without different sides arguments, choices and opinions. 5) The text is at some times prone to make speculative accusations, to enhance an ideological agenda. I’ve also concluded that, based on all of the remarks above, that FFLH material should be used cautiously in an educational situation, since the material is ideologically biased, leaves out certain aspects of the historical processes, and in doing so, to vilifies the soviets. Futhermore, I’ve concluded that the vilification of the soviet union, and the anticommunist agenda, has gone from a portrayal focused on “judeo-bolshevism”, where every communist is a Jew, and every Jew is a communist, to the exact opposite – now the bolsheviks are actively seeking out Jews in their midst, in order to persecute, and/or execute this specific ethnic group.

Detta arbete analyserar innehållet om kommunism i svenska läroböcker i samhällskunskap för gymnasiet. Fyra läroböcker har analyserats. Två läroböcker före Sovjetunionens fall, från 1982 och 1987 och två läroböcker efter Sovjetunionens fall, från 1993 och 1995. Studiens syfte är att analysera hur innehållet om kommunism i läroböckerna förändras efter Sovjetunionens fall, 1991. Studiens teoretiska ramverk utgår ifrån small state-teorin och Staffan Selanders teoretiska begrepp för textanalys av läroböcker. Teorin utgår från att små stater som exempelvis Sverige måste använda sig av strategier i sitt förhållnings sätt stormakter, som exempelvis Sovjetunionen. Strategierna går ut på att en liten stat inte kan vara alltför kritisk, eller okritisk i sitt förhållningssätt gentemot en potentiellt hotande stormakt. En innehållslig idéanalys användes i analysen och frågeställningarna utgick från två teman som skulle verka för att ge en djupare förståelse om vilken bild av kommunism som framställs i läroböckerna. Resultatet visar att det inte finns någon enhetlig bild som förmedlas om kommunism, varken i böckerna som skrevs innan Sovjetunionens fall eller i böckerna som skrevs innan Sovjetunionens fall. Mest anmärkningsvärt i resultatet är att läroboken från 1995 inte framför någon kritik mot det forna kommunistiska Sovjetunionen, boken från 1993 framför däremot kritik mot kommunism som politisk ideologi och Sovjetunionen som kommunistisk stat. Läroboken från 1982 framstår som försiktig i sin framställning av kommunism, dock kan framställningen tolkas som en indirekt kritik mot kommunism och Sovjetunionen. Läroboken från 1987 är starkt kritisk mot Sovjetunionen som i läroboken kallas för en kommunistdiktatur som styrs av en liten elit.

No description available.

Vid Rysslands invadering av Ukraina förändrades den europeiska säkerhetsordningen drastiskt. Det försämrade säkerhetspolitiska läget runt Östersjön ställer nya förändrade krav på länders militära förmågor. Som en naturlig del av denna utveckling behöver småstater runt Östersjön ompröva hur man använder specialoperationer. Från att under decennier tillsammans med partners fokuserat på internationella insatser, aktualiseras nu uppgifter där nationellt försvar åter är prioriterat. Denna undersökning studerar hur småstater i krig med en stormakt kan använda specialoperationer för att undvika förlust. I centrum för undersökningen står Fortsättningskriget som utkämpades mellan Finland och Sovjetunionen 1941–1944, där Finland frekvent använde specialoperationer i samklang med konventionella förband för att nå militära framgångar. Undersökningen visar att finska specialoperationer låg till grund för strategiska vägval samt bidrog till konventionella förbands framgångar. Operationer på motståndarens territorium förstärkte friktioner som på olika sätt försvårade den sovjetiska krigföringen.

The Space Race during the Cold War was an era when the World saw great possibilities and scientific discoveries. Before 1957, the thing we call space had never been scaled by man. The Soviet Union turned this over with Sputnik 1, the very first artificial satellite which would change our way to research everything beyond Earth. Although this is true, there is also another side of Space Race which has more or less nothing to do with space at all – the politics. There is no denying that the politics about Space Race was far more essential for the United States and the Soviet Union than any scientific research. Kennedy talked about prestige and to “be ahead” in the race for space. Of course, the Americans and the Russians were fully involved and knew what could be gained from winning the race. But what about other nations? What about the Swedes? This thesis brings the Space Race to Sweden and examines two Swedish newspapers to get a clear view on how the people of Sweden actually encountered Space Race. To narrow the thesis down, the author picked two important events where the political side of Space Race is distinct – Yuri Gagarin’s orbit of the Earth in 1961 and John Glenn’s orbit of the Earth in 1962. What kind of position in the Space Race did Sweden have, and how is it reflected in the newspapers? Does the political differences in two leading tabloids affect the outcome of the articles? And which kind of theories about the Cold War could be applied on these tabloids? This kind of research is uncommon to encounter in Sweden, but it ought to be dealt with here.

The Soviet Union was the great enemy of Western civlisationen during the cold war. Sweden was not part of the cold war. Despite that Sweden had more in common with the Western powers. The country had more cultural, economic and political similarities with them. The purpose of this study was to examine how Swedish newspapers wrote about the dissolution of the Soviet Union in 1991. I have also examined whether they expressed a fear of Russia. The newspapers that were included in the study were: Norrkensflamman (socialistic), Aftonbladet (social democratic), Arbetet (social democratic), Dagens Nyheter (independent), Expressen (liberal) and Svenska Dagbladet (conservative). The results showed that Expressen, Dagens Nyheter and Svenska Dagbladet had a western and eurocentric international outlook. Aftonbladet and Arbetet also had a western and eurocentric international outlook but were more critical of the western powers. Norrskensflamman was the only newspaper that supported the Soviet Union. They also saw the capitalist world as the great enemy. Russian fear was expressed in Arbetet, Svenska Dagbladet and Expressen. Arbetet thought the rest of the world should demand that Russia abolishing all their nuclear weapons. Svenska Dagbladet and Expressen saw Russia’s political system as threat to the west. Svenska Dagbladet also suspected that Russia should attack their neighbours in the future.

I denna studie har Jönköpings-Postens gestaltning av Sovjetunionen från fem händelser under det andra världskriget undersökts. Händelserna som undersökts är: Molotov-Ribben­trop-pakten 1939, finska vinterkriget 1939–1940, operation Barbarossa 1941, slaget vid Stalin­grad 1942–1943 samt Nazitysklands kapitulation 1945. Syftet med studien har varit att under­söka hur Jönköpings-Posten gestaltat Sovjetunionen mellan 1939–1945, utreda om denna gestalt­ning förändrats över tid samt utröna huruvida russofobi präglat tidningens rapportering.    I studien har gestaltningsteorin använts som teoretiskt ramverk. En utgångspunkt i studien har varit att nyheter aldrig är objektiva. Verkligheten är för abstrakt och omfattande för att beskrivas till fullo, varvid varje nyhet kräver ett urval och därför bara gestaltar delar av verkligheten. För att besvara studiens syfte har även begreppet russofobivarit nödvändigt att definiera. Begreppet har inte någon vetenskaplig förankring, studiens definition är istället hämtad från journalisten Guy Mettan som skrivit en bok på ämnet. I studien åsyftar russofobi olika negativa klichéer, fördomar och karikatyrer av Sovjetunionen. För att besvara studiens syfte- och frågeställningar har en tvåstegs-metod använts; först har tidningsmaterialet från händelserna analyserats separat i kvalitativa text­analyser, varefter en komparativ analys av allt material genomförts. Gestaltningarna av Sovjetunion­en har under analysen kategoriserats för att avgöra rapporteringens karaktär; kate­gorierna som använts har varit informativt-neutral, vänskaplig och fientlig.Det totala materialet har be­stått av 111 olika nyhetsartiklar.    Studiens resultat visar att Jönköpings-Postens gestaltning av Sovjetunionen har förändrats under tidsperioden. Samtliga händelser innehåller dock olika typer av gestaltningar. Skillnaden mellan händelserna har främst varit balansen mellan de olika kategorierna; hur förekommande en kategori har varit vid en specifik händelse. En annan gemensam nämnare för samtliga händelser har varit att avsändaren av nyheterna varit av stor betydelse; en betydande del av materialet har varit inter­nationella nyheter inhämtade från olika nyhetsbyråer, varvid ursprungslandets generella sympatier präglat vilken gestaltning av Sovjetunionen som återgetts. Initialt var gestaltningen av Sovjetunion­en relativt neutral, för att sedan vid finska vinterkriget och operation Barbarossa bli direkt fientlig. Finlands deltagande vid dessa två händelser innebar en ökad mängd nyheter, och en mer fientlig gestaltning av Sovjetunionen. Vid slaget vid Stalingrad och Nazitysklands kapitulation blev gestalt­ningen återigen mer neutral. Det rapporterades dock betydligt mindre från de två avslutande händelser­na. Resultatet visar att det fanns russofobiska inslag i Jönköpings-Postens rapportering, men inte till den grad att det går att fastslå att rapporteringen präglades av russofobi. Däremot tycks det inte ha funnits något större intresse av att gestalta Sovjetunionen på ett positivt sätt; även om det finns nyheter som innehåller vänskapliga gestaltningar av Sovjetunionen har dessa aldrig varit i majoritet. Sett ur ett helhetsperspektiv har Jönköpings-Postens gestaltning av Sovjetunionen varit fientlig i rapporteringen som undersökts.

<p>Sedan Max Weber har många forskare påvisat tendenser till ett samband mellan svaga regeringar och starka byråkratier. Man har i sammanhanget lyft fram två faktorer som gör att en byråkrati kan komma att dominera över sina politiska principaler: Å ena sidan har man menat att eftersom politikerna omöjligen kan ha egen expertis på alla områden och kunna sköta allt vardagligt behöver de delegera uppgifter till en förvaltning. Med tiden, och om principaler byts ut ofta, leder detta till att det till sist är förvaltningen som med sin expertis tenderar att bestämma över sina politiska huvudmän. Å andra sidan har man även påpekat att eftersom staten intervenerat i allt fler samhällsområden har detta gett förvaltningen möjligheter att där etablera olika allianser som i sin tur kan användas som källa till expertis och som en påtryckargrupp för att främja förvaltningens egna syften och planer. I denna studie försöker jag med hjälp av processer i den estniska statsförvaltningen under huvudsakligen 1990−talet visa att det inte med nödvändighet existerar ett kontinuum där man å ena sidan skulle hitta starka och aktiva regeringar med rationella, neutrala och lydiga kanslier till sitt förfogande och å andra sidan svaga regeringar som domineras av kansliet.</p><p>Eftersom staten snarare är en social relation än ett givet subjekt utgår jag ifrån att de politiska ledaraktörerna och förvaltningen likt en ekologisk enhet ingår i en levande kontext som också påverkar dess interna processer och flöden. Därmed kan mycket av förvaltningens interna liv förstås om man relaterar det till händelser och beroendeskap i en organisk kontext. Jag kommer således att betrakta staten som en social relation. En viktig aspekt i resonemanget i detta avsnitt blir alltså dragkampen på scenen och dess omgivning. Tanken är att denna dragkamp bestämmer statens kapacitet, aktörernas relationer på scenen och på vilket sätt dessa aktörer kan få fotfäste i det omgivande samhället. Därför väljer jag att till beskrivningen av statens position i sin omgivning även lägga massorganisationernas och folkrörelsernas roll, vilka med sin utbreddhet i samhället kan lägga en bred grund för att bära upp de aktörer som intar staten alternativt omöjliggöra för staten att i politikskapande manövrera förbi dem. I detta ligger också att staten med hjälp av sin uppburenhet eller samarbete med stora medborgerliga sammanslutningar blir djupt inbäddad i samhället. Dock har massorganisationerna och folkrörelserna under de senaste decennierna förlorat sin förmåga att samla och organisera människor.</p><p>I denna avhandling kommer jag att redogöra för de faktorer som medför att medborgarsammanslutningarnas förmåga att sammanfläta staten med medborgarna försvinner. Resultatet av denna process har blivit att de politiska organisationer som intog statsarenan saknar en bred och djup inbäddning bland befolkningen. När partierna därefter tvingas att garantera sin fortsatta delaktighet i utformandet av regeringsmaskineriet måste de vända sig till väljarkåren som de saknar all organisationell samhörighet med. Detta, menar jag, har fått vidare konsekvenser för politikskapandet och statens roll i samhället, samt i förlängningen även medfört konsekvenser för statsapparatens funktioner.</p>

Sedan Max Weber har många forskare påvisat tendenser till ett samband mellan svaga regeringar och starka byråkratier. Man har i sammanhanget lyft fram två faktorer som gör att en byråkrati kan komma att dominera över sina politiska principaler: Å ena sidan har man menat att eftersom politikerna omöjligen kan ha egen expertis på alla områden och kunna sköta allt vardagligt behöver de delegera uppgifter till en förvaltning. Med tiden, och om principaler byts ut ofta, leder detta till att det till sist är förvaltningen som med sin expertis tenderar att bestämma över sina politiska huvudmän. Å andra sidan har man även påpekat att eftersom staten intervenerat i allt fler samhällsområden har detta gett förvaltningen möjligheter att där etablera olika allianser som i sin tur kan användas som källa till expertis och som en påtryckargrupp för att främja förvaltningens egna syften och planer. I denna studie försöker jag med hjälp av processer i den estniska statsförvaltningen under huvudsakligen 1990−talet visa att det inte med nödvändighet existerar ett kontinuum där man å ena sidan skulle hitta starka och aktiva regeringar med rationella, neutrala och lydiga kanslier till sitt förfogande och å andra sidan svaga regeringar som domineras av kansliet. Eftersom staten snarare är en social relation än ett givet subjekt utgår jag ifrån att de politiska ledaraktörerna och förvaltningen likt en ekologisk enhet ingår i en levande kontext som också påverkar dess interna processer och flöden. Därmed kan mycket av förvaltningens interna liv förstås om man relaterar det till händelser och beroendeskap i en organisk kontext. Jag kommer således att betrakta staten som en social relation. En viktig aspekt i resonemanget i detta avsnitt blir alltså dragkampen på scenen och dess omgivning. Tanken är att denna dragkamp bestämmer statens kapacitet, aktörernas relationer på scenen och på vilket sätt dessa aktörer kan få fotfäste i det omgivande samhället. Därför väljer jag att till beskrivningen av statens position i sin omgivning även lägga massorganisationernas och folkrörelsernas roll, vilka med sin utbreddhet i samhället kan lägga en bred grund för att bära upp de aktörer som intar staten alternativt omöjliggöra för staten att i politikskapande manövrera förbi dem. I detta ligger också att staten med hjälp av sin uppburenhet eller samarbete med stora medborgerliga sammanslutningar blir djupt inbäddad i samhället. Dock har massorganisationerna och folkrörelserna under de senaste decennierna förlorat sin förmåga att samla och organisera människor. I denna avhandling kommer jag att redogöra för de faktorer som medför att medborgarsammanslutningarnas förmåga att sammanfläta staten med medborgarna försvinner. Resultatet av denna process har blivit att de politiska organisationer som intog statsarenan saknar en bred och djup inbäddning bland befolkningen. När partierna därefter tvingas att garantera sin fortsatta delaktighet i utformandet av regeringsmaskineriet måste de vända sig till väljarkåren som de saknar all organisationell samhörighet med. Detta, menar jag, har fått vidare konsekvenser för politikskapandet och statens roll i samhället, samt i förlängningen även medfört konsekvenser för statsapparatens funktioner.

Föreliggande uppsats är en pressundersökning där det övergripande syftet är att granska och analysera nyhetsrapporteringen i två småländska tidningar: Smålandsposten och Östra Småland beträffande den tyska respektive sovjetiska invasionen i Polen 1939. De metoder som har använts är en massmedietorisk analysmodell samt en komparativ metod för att undersöka tidningarna. I resultatkapitlet har tidningarna blivit summerade med betydelsefulla rubriker och citat samt att de finns i daterad ordning utefter utgivet datum. Resultatet visar att Smålandsposten främt använder källor ifrån Berlin, de rapporterar gärna om Tysklands framgångar och skriver därmed ifrån ett tyskt perspektiv.  Östra Småland däremot använder huvudsakligen källor ifrån Warszawa och västmakterna. Tidningen skriver gärna om polska framgångar gentemot tyskarna samt att polska befolkningen kämpar tappert för sitt land. I och med det skriver Östra Småland utifrån ett polskt perspektiv. Resultatet påvisar dessutom att den sovjetiska invasionen inte ämnar att få någon större publicitet i tidningarna.