Sammanfattning Från höstterminen 2018 är förskoleklass en obligatorisk skolform i Sverige. Den 1 juli 2018 tillgängliggörs ett kartläggningsmaterial i matematik för förskoleklass. Redan idag innefattar uppdraget att uppmärksamma elever i behov av extra anpassningar eller särskilt stöd tidigt, samt göra de insatser som behövs. Elevernas grundläggande aritmetiska kunskaper kartläggs idag i olika stor utsträckning som ett första steg i att anpassa undervisningen utifrån elevernas förutsättningar och behov. Denna studie syftade till att undersöka hur förskoleklasslärare använde kartläggningsmaterial i matematik, vad som gjordes för de elever som riskerade att inte utvecklas mot skolans kunskapskrav samt vilka förutsättningar, möjligheter och hinder lärarna såg i arbetet med tidiga insatser. Studien hade en kvalitativ ansats, där datainsamlingen skedde genom halvstrukturerade intervjuer med nio undervisande lärare i förskoleklass i en kommun där ett kartläggningsmaterial i grundläggande aritmetik tagits fram och implementerats på kommunnivå. Utifrån ett sociokulturellt och relationellt perspektiv med systemteorin som utgångspunkt lyftes likheter och skillnader fram mellan de nio lärarnas upplevelser av arbetet med kartläggning och tidiga insatser. Resultatet visade att samtliga lärare i studien såg vikten av att kartlägga elevers förkunskaper och gjorde det, samtidigt som studien visade tydliga brister i hur insatser sedan införlivades och hur kartläggningen låg till grund för den fortsatta undervisningen. Arbetet behövde tydliggöras och stärkas genom samverkan mellan olika professioner i skolsystemet där specialläraren har en viktig funktion och tid måste avsättas för att klara uppdraget, något som också efterfrågades av informanterna.

Syftet med studien är att få ökad kunskap om och fördjupad förståelse av elevers uppfattningar av specialpedagogiska insatser inom läs- och skrivinlärning. Historiskt sett har det särskilda stödet till elever sett väldigt olika ut. Speciallärare och specialpedagoger utgör en viktig roll i skolans arbete men enligt Göransson m.fl. (2015) har utbildningen för speciallärare samt specialpedagoger förändrats under tid. De senaste åren har diskussioner förts kring elevers inkludering och exkludering i klassrummet (Eriksson m.fl. 2011).   Vi har valt att göra kvalitativa semistrukturerade intervjuer med 11 elever som är i behov av specialundervisning i läs- och skrivinlärning i och utanför klassrummet i årskurs 5. Vi vill ta reda på hur elever upplever specialundervisning genom ett halvstrukturerat förarbetat intervjumaterial. Utifrån svaren försöker vi vara lyhörda och följa upp med lämpliga följdfrågor. Vi utgår ifrån ett fenomenografiskt perspektiv vilket innebär en beskrivning av elevernas unika upplevelse där den egna förståelsen och förutfattade meningar synliggörs för att skildra elevers verklighet så som de upplever den. Resultatet har belysts utifrån ett dilemmaperspektiv med Nilholms (2007) relationella samt kompensatoriska perspektiv kopplat till specialpedagogik. Persson (2019) anser att i interaktion till övrig pedagogisk verksamhet bör man se till det relationella perspektivet kontra det kategoriska där exempelvis elever kan befinna sig i svåra hemförhållanden.   Jacobson (2006) anser att barn ibland får sociala svårigheter i kamratgruppen. Lässvårigheter är oftast inte en enskild orsak till eventuell mobbning, men denna risk kan öka tillsammans med ett lågt självförtroende (ibid). Studien visar att elevers uppfattningar av specialpedagogiska insatser inom läs och skrivinlärning påverkas av relationer, sociala sammanhang samt miljö.

Tidig matematisk förståelse har stor betydelse för framtida utbildningsresultat i matematik. Det är därför viktigt att redan i förskoleklass upptäcka elever som är i risk att utveckla matematiksvårigheter och att erbjuda dessa elever stöd. Syftet med den här studien är att få fördjupad kunskap om hur förskoleklasslärare och speciallärare/ specialpedagoger arbetar, för att i tidiga år upptäcka elever som riskerar att utveckla matematiksvårigheter samt att få kunskap om vilket stöd som erbjuds elever i förskoleklass. Studien har en kvalitativ ansats, där datainsamlingen skett genom semistrukturerade intervjuer med tolv förskoleklasslärare och speciallärare/-pedagoger i tre olika kommuner. Utifrån sociokulturella och relationella perspektiv med Bronfenbrenners ekologiska systemteori som utgångspunkt lyftes förskoleklasslärarnas och speciallärarnas/-pedagogernas arbete, elevernas utveckling och samspel och kommunikationen med omgivningen fram. Resultatet i den här studien tyder på att förskoleklasslärarna och speciallärarna/-pedagogerna ser vikten av att tidigt upptäcka elever som riskerar att utveckla matematiksvårigheter. Förskoleklasslärarna använder Skolverkets obligatoriska kartläggningsmaterial och läromedel för att kartlägga elevernas kunskaper i matematik. För att främja matematikutvecklingen och förebygga matematiksvårigheter använder sig förskoleklasslärarna av en varierad undervisning och metoder och poängterar vikten av praktiskt och konkret material. Slutsatsen från denna studie är att förskoleklasslärarna och speciallärarna/-pedagogerna har olika material och metoder för att upptäcka och stödja elever som är i risk att utveckla matematiksvårigheter. Däremot visar det sig att tidsbrist hos lärarna och språksvårigheter hos eleverna är hinder i lärarnas arbete samt att ett fullgott samarbete mellan professionerna behöver utvecklas.

AbstractBergqvist, Jenny och Reuterhäll, Malin, (2020). Kartläggning ”Hitta språket”. Vad händer sen? Speciallärarprogrammet, språk-, läs- och skrivutveckling, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp.Förväntat kunskapsbidragVår ambition med vårt examensarbete är att få fram uppfattningar om hur arbetet med det obligatoriska kartläggningsmaterialet “Hitta språket” (Skolverket, 2019) kan bidra till att elever i riskzonen för att utveckla läs- och skrivsvårigheter får stöd och insatser i tid för att främja den kommande läsutvecklingen. Att vara fonologiskt medveten som barn är av största betydelse för att kunna utveckla ett rikt och flytande språk.Syfte och frågeställningarSyftet är att skapa kunskap om elever som befinner sig i riskzonen hittas med hjälp av kartläggningen och i så fall hur. Vidare avser vi att öka kunskapen om vad ett urval lärare i förskoleklass och lärare med specialpedagogisk kompetens anser vara adekvata insatser för dessa elever och om dessa insatser sätts in.•Hur beskriver ett urval av lärare i förskoleklass att resultatet av kartläggningen används för vidare undervisning?•Upplever dessa lärare att elever i riskzonen upptäcks med hjälp av kartläggningsmaterialet och i så fall hur?•Vilka insatser ges på de undersökta skolorna, för elever i riskzonen för läs-och skrivsvårigheter och av vem?•Vilken roll har läraren med specialpedagogisk kompetens på de undersökta skolorna, i samband med kartläggning?TeoriVår studie belyses utifrån ett sociokulturellt perspektiv där Vygotskij (2001) har inspirerat oss i att lärande sker i samspel mellan människor i olika kontexter. Den proximala utvecklingszonen med hjälp av scaffolding, artefakter och medierande redskap medför elevernas möjligheter till att lyckas (Säljö, 2014). Vi har även i vår studie knutit an till teorier kring läsforskning, där Lundberg, Rydqvist och Strid (2018) belyser vikten av fonologisk medvetenhet och tidiga insatser för att förhindra läs- och skrivsvårigheter.MetodVårt insamlade material bygger på semistrukturerade intervjuer av lärare i förskoleklass samt lärare med specialpedagogisk kompetens. För att stärka tillförlitligheten i vårt arbete och att vår frågeguide stämde väl överens med undersökningens syfte genomförde vi först en pilotundersökning. Intervjuerna vi gjorde på de olika skolorna transkriberades och lyssnades noggrant igenom av oss båda. Därefter bröt vi ner och bearbetade respondenternas svar till mindre enheter och satte in dem i en innehållsanalys.ResultatLärarna uttrycker att kartläggningsmaterialet ”Hitta språket” är tidskrävande men är ändå ett bra underlag för vidare undervisning. Trots att kartläggningsmaterialet ”Hitta språket” anses vara översiktligt kan det ändå visa indikationer på var individuella djupdykningar och insatser behöver göras. Lärarna anser att elever i riskzonen för läs- och skrivsvårigheter identifieras även utan kartläggningsmaterialet ”Hitta språket”. Insatserna som huvudsakligen görs för elever i riskzonen för att utveckla läs- och skrivsvårigheter på skolorna är främst inom den ordinarie undervisningen med ledning och stimulans. Det förekommer även några få individuella insatser med stöd av lärare med specialpedagogisk kompetens. Nivågrupperingar är vanligt förekommande på skolorna för att möta eleverna där de är i sin utveckling, det vill säga, i deras proximala utvecklingszon. Lärarna med specialpedagogisk kompetens finns framför allt med som en handledande funktion i arbetet och deras koppling till förskoleklassen har blivit tydligare sedan både förskoleklassen och kartläggningsmaterialet ”Hitta språket” blivit obligatoriskt. Specialpedagogiska implikationerDet visar sig att det inte tillhör självklarheten att förskoleklassen har lärare med specialpedagogisk kompetens knuten till sig. Vi som speciallärare inom språk-, läs- och skrivutveckling kommer att ha en viktig och betydande roll för att följa eleverna efter vad deras resultat i kartläggningsmaterialet ”Hitta språket” visar. Det är viktigt att sätta in åtgärder tidigt för att stötta elever som befinner sig i riskzonen för läs- och skrivsvårigheter. Vi tror att lärarna ute på skolorna vill att alla elever ska få samma chans att lyckas i skolan men vi vet samtidigt att elever har väldigt olika förutsättningar. Då är det alla lärare men särskilt lärare med specialpedagogisk kompetens som ska stödja dessa elever ur ett relationellt perspektiv (Ahlberg, 2016). Samtidigt finns det de som menar att man inte ska kartlägga och stämpla eleverna för tidigt utan låta dem växa i sin egen takt. Svenska skolans undervisning ska dessutom vara inkluderande och här kan det bli motsättningar om vi ser hur Finland gör, som tidigt ger stödinsatser exkluderande för att de ska få bättre förutsättningar i sin vidare utbildning (Takala, 2009).

No description available.

Studiens resultat ger inblick i hur specialpedagogiska insatser organiseras på förskolan, enligt förskoleledningen, samt vilken funktion de har. Studien bidrar även med kunskap om hur förskolan kan använda sig av specialpedagogisk kunskap i den allmänna pedagogiken. Det kan vara relevant för mitt framtida yrke att få en djupare förståelse i hur förskolor arbetar med specialpedagogiska insatser men även vilka förutsättningar som ges till detta arbete.

Kravet på skrivförmåga har ökat och förändrats successivt under åren, både i skola och samhälle, med en risk för fler elever i skrivsvårigheter. Detta tillsammans med sviktande resultat i olika mätningar har i förlängningen gjort att skrivningen fått mer uppmärksamhet, där även bedömningsmaterial och tidiga insatser initierats. Skolans och lärares uppdrag att möta alla elevers behov i skrivutvecklingen har i sammanhanget blivit ännu viktigare. I studien undersöktes skrivundervisning och specialpedagogiska insatser för elever i skrivsvårigheter i årskurs 1-6, vilket utfördes genom e-postenkäter och intervjuer med verksamma lärare, speciallärare och specialpedagoger. Resultatet visade vikten av kartläggning för att följa upp elevers skrivutveckling över tid. Även lärares, speciallärares och specialpedagogers kunskaper och erfarenheter om skrivsvårigheter och vad pedagogerna ansåg att svårigheterna berodde på, uppmärksammades som grund för utformningen av elevers stöd i skrivutvecklingen. Studien visade att stödet till största del var förebyggande undervisning eller särskilt stöd inom klassens ram, men att det även gavs i mindre grupp och enskilt. Explicit tydliggörande undervisning inom skrivning och skrivprocess visade sig i resultatet som stöttande, färdighetstränande och kompenserande undervisning, vilket skedde i interaktion och samspel med klasslärare, övriga elever och ibland speciallärare. I studien blev det tydligt att kompenserande assisterande teknik kunde hjälpa elever, men att det förutsatte tillgång till tekniken och utbildning att hantera den. Slutligen framkom att utökad tid till skrivning och skrivprocessen sågs som en viktig aspekt och innefattade både tillräckligt med tid för att slutföra uppgifter samt till time on task.

I vårt examensarbete har vi undersökt hur fem förskolor arbetar med specialpedagogik i sin verksamhet, vilka barn de anser är i behov av särskilt stöd samt om det finns några likheter och skillnader i deras arbetssätt. Syftet med denna studie är att klargöra hur dessa fem förskolor använder sig av specialpedagogiska insatser och hur de resonerar kring vilka barn som är i behov av särskilt stöd, vilket vi har kommit fram till, inte alltid är det lättaste då det inte finns något definitivt svar. Vi har genom intervjuer med pedagoger (förskollärare och barnskötare) på de olika förskolorna kommit fram till att alla har samma tillvägagångssätt när de ser att gruppen inte fungerar. Alla förskolor tar hjälp av externa insatser i form av handledning när de anser att deras egen kunskap inte räcker till och alla pedagoger säger att de arbetar med integrering av barn i behov av särskilt stöd.En skillnad som framkommit är att en av förskolorna använder sig av åtgärdsprogram och på så satt bedömer de barnen medan de andra inte gör det. Andra skillnader som framkommit är när pedagogerna väljer att ta kontakt med de externa insatserna samt att det är olika personer som skriver dokumenten på de skilda förskolorna.Den tidigare forskning som vi valt att analysera materialet utifrån är från många olika forskare, från år 1993.Vi har från början utgått från Kristian Lutz avhandlingar som tar upp samma område (arbetssätt och vilka barn som är i behov av särskilt stöd) som vi har undersökt. Utifrån Lutz avhandlingar har vi sedan fått inspiration till andra forskare som tillexempel Elisabet Sjöberg, Bengt Persson och Eva Kärfve.

Abstrakt Syftet med denna studie var att undersöka varför rektorer inte enbart använder sig av examinerade specialpedagoger och/eller speciallärare till att utföra de specialpedagogiska insatserna och inneha den specialpedagogiska kompetensen. Studien syftade även till att se om det fanns samband utifrån skolors regi, geografiska placering och storlek i förhållande till vilken personal som utförde insatserna. I studien undersöktes hur 100 rektorer i grundskolan begreppsliggjorde begreppet specialpedagogiska insatser, vilka samband som fanns utifrån skolors regi, geografiska placering och storlek i förhållande till vilken personal som utförde insatserna samt vilka framträdande begränsningar som fanns vid rektorers val av personal som utför de specialpedagogiska insatserna och hade den specialpedagogiska kompetensen. Studiens data samlades in genom internetbaserad enkätundersökning med såväl slutna som öppna frågor. Resultatet sammanställdes genom kategorisering och korrelationsanalyser gjordes, för att sedan sammanställas i korrelationstabeller och vilka därefter analyserades utifrån ramfaktorteorin. Resultatet visade att majoriteten av respondenterna begreppsliggjorde begreppet specialpedagogiska insatser på ett likvärdigt sätt. Respondenterna svarade att brist i ekonomi samt brist på examinerade specialpedagoger och speciallärare att rekrytera utgjorde de största begränsningarna vid valet av personal. Samband mellan skolors regi, geografiska placering och storlek gick att finna då studiens resultat visade att skolor inom friskoleregi, skolor belägna i Norrland samt mindre skolor med ett elevantal inom 0-100 elever hade högst andel övrig personal till att utföra de specialpedagogiska insatserna.

Syftet med studien är att undersöka hur specialpedagogernas komplexa yrkesroll kommertill uttryck i förskolans pedagogiska praktik. Utifrån studiens syfte formulerades treforskningsfrågor fram som inriktade sig på att synliggöra hur specialpedagogers arbeteorganiseras i förskolan, hur specialpedagoger, barnskötare och förskollärarebegreppsliggör specialpedagogens roll och betydelse för den pedagogiska verksamheten,samt vilka svårigheter och möjligheter som finns för att bedriva ett framgångsriktspecialpedagogiskt arbete för en likvärdig förskola. I analysarbetet utgick vi ifrån detsystemteoretiska perspektivet kopplat till följande systemteoretiska begrepp: här-och-nu perspektiv, nivåer, helhet och relationer. Studiens internetbaserade forskningsmetodmöjliggjorde insamling av både kvantitativ och kvalitativ data, där deltaganderespondenter bestod av förskollärare, barnskötare och specialpedagoger. I resultatetframgick att specialpedagogens arbete utformas utefter varje enskild förskolaspedagogiska praktik, organisation och förväntningar på det specialpedagogiska arbetet.Specialpedagoger upplever att det finns en otydlighet angående yrkesrollensarbetsbeskrivning och menar att det bidrar till en osäkerhet gällande hurspecialpedagogerna bör utöva sin yrkesroll. Dock finns en generell och samstämmigintention från förskollärare, barnskötare och specialpedagoger angåendespecialpedagogens roll och arbete i förskolan. Resultatet visar att majoriteten avrespondenterna anser att specialpedagogen har en handledande funktion och är delaktig iarbetet gällande åtgärdsprogram, dokumentation och handlingsplaner samt det främjandeoch förebyggande arbetet i förskolans pedagogiska praktik. Att tillsammans medbarnskötare och förskollärare utveckla tillgängliga och inkluderande lärmiljöer samtkompetensutveckling för förskolans pedagoger, anses även vara centralt för denspecialpedagogiska yrkesrollen.