Människor behöver ha språk för att klara av att kommunicera med andra individer. Det är ett faktum som lyfts fram i det sociokulturella perspektivet. Språk är en viktig del för att klara skolans alla uppgifter, samtal och situationer. Det finns personal redan i förskolans värld som höjer röda flaggor över att barn inte har den språkliga kunskapen för att klara av skolans språkliga nivå. Detta är något som tas på allvar och arbetas med på olika sätt i Sveriges förskolor. Syftet med undersökningen är att öka kunskapen om hur förskollärare uppfattar språkutvecklande arbetsmaterial i språkfrämjande aktiviteter i förskolan. Mer specifikt ska studien besvara: Hur förhåller sig förskollärare till att använda metoden språklådor i språkfrämjande aktiviteter i förskolan? För att söka svar på frågan har en empirisk studie genomförts på en specifik förskola i Mellansverige. Valet av förskola bygger på att förskolan blev utnämnd till pilotförskola för ett språkfrämjande projekt med konceptet språklådor. Projektet har vid studiens genomförande varit en del av förskolans verksamhet i cirka fem år. Konceptet språklådor har spridit sig inom förskolor i området och även utanför. Studiens resultat baseras på intervjuer med fem förskollärare på den utvalda förskolan. Resultatet av intervjuerna visar att förskollärarna finner det språkutvecklande arbetsmaterialet dvs. konceptet språklådorna som en mycket bra språkfrämjande aktivitet. Språklådor bidrar till att stärka den språkliga förmågan, enligt de intervjuade förskollärarna. Slutsatsen av studien pekar på att det språkutvecklande arbetsmaterialet med konceptet språklådor, verkligen erbjuder ett fungerande språkfrämjande arbetssätt – som kan uttryckas som stöttning (scaffolding). Vi kan även se hur respondenterna förklarar hur materialet språklådorna, inte bara är ett fysiskt material. Materialet i språklådorna har även blivit ett tankesätt i hela verksamheten. Det som även syns i resultatet är att respondenterna ser vad de själva har för betydelse i det språkfrämjande arbetskonceptet språklådorna. Konceptet språklådor i sin helhet uppfattas som positivt av förskollärarna.

I denna kvalitativa studie har lärares syn på dialogisk högläsning i undervisningen för årskurs 4–6 studerats. Syftet har varit att få en djupare insyn i hur och varför svensklärare arbetar med hjälp av dialogisk högläsning. Som bakgrund konstateras att tidigare forskning inom området gällande specifikt dessa årskurser är bristfällig. Teoretisk bakgrund är det sociokulturella perspektivet samt pragmatismen, vilka båda menar att inlärning sker genom social interaktion med andra. Undersökningen har genomförts med hjälp av semistrukturerade intervjuer. Resultaten visar att dialogisk högläsning används av samtliga informanter, emellertid på lite varierande sätt, med motiveringen att det går i linje med arbetet mot läroplanen, samt att den ger ett mervärde. Mervärdet består i ökad läsförståelse, ökat ordförråd samt större självkännedom.

Ett väl utvecklat ordförråd är enligt tidigare forskning en grundförutsättning för både läs- ochskrivutveckling men därtill även högst betydelsefullt när det kommer till meningsskapandetinom skolans alla ämnen. Denna studie syftar till att undersöka lärares uppfattningar om ämnetordförråd genom en webbenkät. Vi ämnar vidare ställa deras arbetsmetoder och strategier irelation till tidigare forskning kring främjandet av yngre elevers ordförråd. Det sociokulturellaperspektivet på lärande utgör det teoretiska ramverket för studien vilket innebär att vi utgårfrån att kunskap och våra förmågor utvecklas i samspelet med andra människor och språket ärvårt främsta redskap. Vad vi genom studien fått erfara är att lärare har olika syn på användandetav läromedel inom svenska. Genom kvalitativ metod med kvantitativa inslag har denna studiegenomförts och syftet är även att presentera en tydlig bild av två av de mest frekventförekommande läromedlen i ämnet i relation till ordförrådsutveckling utifrån utsagor frånlärare på lågstadiet. Studien visar att arbetet med att främja elevernas ordförråd uppfattas somviktigt och som något lärare aktivt bör arbeta med och de mest frekvent förekommandestrategierna var högläsning, samtal och språkutvecklande arbetssätt. En stor andel av lärarnasom deltog i webbenkäten uppger att de har stor spridning avseende nivån på ordförråd hossina elever och många lärare önskar mer kompetens inom området.

Studiens syfte är att undersöka hur fritidslärare organiserar sin undervisning för att främja utvecklandet av elevers förmågor inom språk och kommunikation. Studien behandlar även fritidslärares upplevelser gällande arbetet med språkutveckling. För att besvara syftet har följande frågeställningar använts:  • Hur organiserar fritidslärarna undervisningen för att utveckla elevers språk och kommunikation?  •  Hur beskriver fritidslärarna det språkutvecklande arbetssättet?  I studien har en kvalitativ metod använts, i form av semistrukturerade intervjuer. Totalt intervjuades sju respondenter från sju olika fritidshem. Studiens resultat visar att fritidslärare organiserar språkutvecklande undervisning genom att framförallt bygga upp samtalssituationer mellan eleverna. De arbetar även med läsning och relationsbyggande för att eleverna ska våga kommunicera och interagera. Fritidslärarna upplever det språkutvecklande arbetsområdet som diffust, samt begreppet språkutveckling som individuellt.

Syftet med denna studie är att fördjupa kunskapen om hur F-3-lärare upplever att ett språkutvecklande arbetssätt påverkar flerspråkiga elevers språk- och kunskapsutveckling inom de samhällsorienterade ämnena. Studiens ansats är kvalitativ och variationsteorin har använts som ett teoretiskt perspektiv. Resultatet visar att arbeta språkutvecklande gynnar alla elevers språk- och kunskapsutveckling, inte enbart flerspråkiga elever. Studien visar vidare att det finns flera faktorer som påverkar flerspråkiga elevers språk- och kunskapsutveckling; Att ta reda på flerspråkiga elevers förkunskaper, tidigare erfarenheter och intressen, visualisera ämnesinnehållet med digitala verktyg, förklara ämnesrelaterade ord och begrepp, lära eleverna olika strategier att bearbeta texter, samverkan med SVA-lärare och studiehandledare, samverkan med modersmålslärare, varierade kommunikationsformer, F-3-lärares erfarenheter och kunskaper om att arbeta språkutvecklande. Det är viktigt att arbeta språkutvecklande inom samtliga skolämnen inte enbart inom de samhällsorienterade ämnena. Genrepedagogiken, cirkelmodellen och kooperativ lärande upplevs som de mest effektiva språkutvecklande arbetssätten för att utveckla flerspråkiga elevers språk- och kunskapsutveckling. Slutsatsen är att ett språkutvecklande arbetssätt inom alla skolämnen har positiva effekter på elevers språk- och kunskapsutveckling.

Syftet med föreliggande studie är att ta reda på vilka arbetssätt som gynnar elevers språkutveckling och vilka språkliga kunskaper lärare anser att eleverna utvecklar. Studien syftar även till att ta reda på varför lärare väljer att arbeta med just högläsning. Studiens ansats är av kvalitativ design med semistrukturerade intervjuer som metod för insamling av data från nio verksamma lärare. Resultatet genererade tre kategorier som presenterar högläsningens centrala syfte, hur den används i praktiken och elevernas utveckling. Slutsatsen är att en variation av interaktiv högläsning får positiva effekter på elevers språkutveckling samtidigt som det bidrar till delaktighet och gemenskap. Interaktiv högläsning handlar om själva arbetet kring boken, det vill säga diskussioner, begreppsgenomgångar och utrymme för egna reflektioner.

Syftet med studien var att undersöka hur förskollärare säger sig arbeta med TAKK i förskolan för att skapa en språkstimulerande miljö. Utifrån detta genomfördes studien genom att samla information kring tidigare forskning samt litteratur för att skapa en förståelse för hur tecken som alternativ och kompletterande kommunikation (TAKK) bör användas för att stimulera barns språkutveckling. Studien utformades med en onlineenkät där yrkesverksamma förskollärare gavs möjlighet att besvara både slutna och öppna frågor kring deras användande av TAKK i förskolan. Analysen gjordes på ett sådant sätt att det insamlade materialet sammanställdes för att synliggöra mönster som framkom i respondenternas svar. Det som synliggjordes i studien var främst förskollärares vilja att nyttja TAKK i förskolans utbildning, men att det finns en variation hur kompetensen ser ut beroende på om förskollärarna genomgått någon form av kurs. I studien angav alla förskollärare att TAKK används i viss mån, men det synliggörs en viss variation i vilken utsträckning TAKK används beroende på teckenförråd samt kunskaper kring hur detta bör användas. Detta ledde oss fram till de slutsatser som tagits, den första slutsatsen berör vikten av att erbjuda alla barn en funktionell kommunikationsmetod. Den andra slutsatsen som studien resulterat i är att användningen av TAKK bidrar till alla barns möjlighet till delaktighet i förskolans utbildning och den tredje slutsatsen handlar om att TAKK är av nytta för alla barn språkutveckling.

Syftet med denna kvalitativa studie är att få kunskap om hur pedagoger arbetar för att främja och utveckla svenska språket hos barn som har svenska som andraspråk. För att uppnå studiens syfte genomfördes halvstrukturerade intervjuer med fyra förskollärare från två olika flerspråkiga och mångkulturella förskolor. Det sociokulturella perspektivet har använts för att diskutera studiens resultat. Resultatet av studien visade att förskollärarna använder sig av liknande arbetsmetoder för att främja och stödja flerspråkiga barns språkutvecklingar. Dessa arbetsmetoder är kroppsspråk, bildstod, TAKK (teckenstöd), aktiviteter vid samling (såsom Polyglutt, bilder, böcker, rim och ramsor och konkret material) samt lek och högläsning. Studiens resultat visar att förskollärarnas förhållningsätt i förskolans verksamhet ses som en central del i språkutvecklingen hos barn som har svenska som andraspråk. Pedagogerna inkluderar föräldrarna i verksamheten genom att uppmuntra dem att vara delaktiga i sina barns språkutveckling. Studiens resultat visar även att trygghet är en förutsättning för att utveckla språket hos barn. Därför att det är viktigt att barn får känna trygghet i sin omgivning genom att pedagogen skapar möjligheter och situationer i vardagen där barnet kan utöva både sitt modersmål och det svenska språket. Detta kan ske genom att skapa små grupper och genom att visa barn intresse för deras modersmål.

Studien syftar till att undersöka hur lärares inställning till och användning av språkutvecklande arbetssätt i svenska, matematik och SO är och ser ut i flerspråkiga klassrum. Studien grundar sig i ett sociokulturellt perspektiv med ett huvudsakligt fokus på den proximala utvecklingszonen samt stöttning. Materialinsamlingen har skett genom metodtriangulering där kvalitativa klassrumsobservationer tillsammans med kvalitativa lärarintervjuer har bidragit till studiens data. Den analysmetod som har använts är tematisk analys. Resultatet från studien visar att lärarna har ett positivt förhållningssätt till språkutvecklande arbetssätt samt att de använder flera språkutvecklande strategier i undervisningen, exempelvis tillämpas modersmål och flerspråkighet som resurs, bildstöd samt reda ut ord och begrepp. I resultatet framkommer det även att lärarna i studien använder språkutvecklande arbetssätt i varierande utsträckning både mellan de två lärarna och mellan de olika ämnena. Slutligen visar studien vikten av lärarens stöttning vid elevernas lärande.

Studien syftar till att skapa medvetenhet om språkutvecklande undervisning i flerspråkiga klasser. De frågeställningar som ställdes var: På vilka sätt arbetar lärare språkutvecklande i två klasser med flerspråkiga elever? Vad utmärker språkutvecklande undervisning i två flerspråkiga klassrum?I enlighet med andra forskare vilar studien på sju framgångsfaktorer för språkutvecklande undervisning (Cummins, 2017; Garcia & Wei, 2018; Gibbons, 2018b; Kaya, 2016). Dessa är: klassrumsinteraktion, användning av verktyg, samspel mellan lärare och flerspråkig elev, samarbete, språkliga klargöranden, användning av modersmålet och varierad språkanvändning. Utgångspunkten för studiens utförande vilar på de sju faktorerna sammankopplat med didaktiken enligt Kvelis (1994) didaktiska relationsmodell och det sociokulturella perspektivet (Säljö, 2015). För att kunna besvara frågeställningarna genomfördes etnografiska observationer av två lärare i klasser med flerspråkiga elever. Observationerna genomfördes strukturerat enligt ett observationsschema under sex lektioner på sammanlagt fem timmar. Vidare utgör begreppen arbetssätt, undervisningsmetoder och inlärningsaktiviteter observationsschemats tre huvudkategorier. Resultatet som framkommit visar att de två lärarna använder sig av en språkutvecklande undervisning där de tydliggör innehållet på ett väl anpassat sätt till eleverna. De olika framgångsfaktorerna fick olika utrymme i undervisningen, exempelvis fick användandet av elevernas modersmål minst utrymme, under de lektioner som observerats. Vidare visade resultatet även att samspelet mellan lärare och flerspråkig elev var det som utmärktes i den språkutvecklande undervisningen. Detta medför att inlärningsaktiviteter hade den didaktiska huvudrollen i lärarnas språkutvecklande undervisning.