Denna studie syftar till att undersöka hur förskollärare respektive specialpedagoger ser på språkutvecklande arbetssätt för alla barn i förskolan. Särskilt fokus på den fria leken och förskolans andra sociala sammanhang, för de barn som har språkstörning alternativt sen språkutveckling. Empirin i studien samlades in genom en enkätundersökning, vilken genomfördes via Facebook och var riktad till förskollärare, samt genom fem intervjuer med specialpedagoger. Det empiriska materialet har efteråt analyserats och diskuterats med utgångspunkt i de sociokulturella samt barndomssociologiska teorierna och dess centrala begrepp.   Från studiens resultat har vi kunnat utläsa att de båda yrkeskategorierna hade en gemensam syn på förskollärarens ansvar för det språkutvecklande arbetet, dock framkom en del oenigheter kring synen på vad som är ett språkutvecklande arbetssätt och hur mycket stöd barn med språkstörning alternativt sen språkutveckling bör få.

Att tänka högt är språkutvecklande, det finns alltså en tydlig koppling mellan tanken och språket. Studien har en kvalitativ utgångspunkt där de teoretiska perspektiv som fungerar referensram för studien är sociokulturell teori och konstruktivism. Denna studie syftar till att synliggöra på vilket sätt grundlärare stödjer elevers språkutveckling genom arbete med skönlitterära texter. I enlighet med detta syftar studien till att besvara dessa fyra frågeställningar: Hur säger sig yrkesverksamma grundlärare arbeta med skönlitteratur i klassrummet? På vilket sätt inbjuds eleven till en skönlitterär värld i svenskundervisningen, enligt yrkesverksamma grundlärare? Vilka möjligheter skapas, enligt grundlärarna för att eleverna ska tillägna sig djupförståelse kring de skönlitterära texter som läses? På vilket sätt kan skönlitteratur fungera som ett verktyg för att främja elevens språkutveckling, enligt yrkesverksamma grundlärare? För att besvara dessa frågeställningar som formulerats utifrån syftet användes semistrukturerade intervjuer som datainsamlingsmetod. Fem olika verksamma grundlärare intervjuades och dessa valdes ut genom ett bekvämlighetsurval samt deras antal verksamma år inom skolväsendet i åtanke. Det empiriska materialet tolkas och analyseras sedan genom en innehållsanalys där resultatet delas in i tre olika kategorier; bearbetning av skönlitterära texter, inbjudan till den skönlitterära världen och språkutvecklande arbetssätt. Resultatet visar på att grundlärare uppfattar skönlitteratur som något viktigt i skolan eftersom den inte läses mycket på fritiden. Det framkommer även att det finns en önskan om att arbeta mer med skönlitteratur i svenskundervisningen. Grundlärarna ser på skönlitteratur som viktigt och anser att den ska planeras in i undervisningen samt att det bör finnas en planering och ett syfte bakomliggande. Ofta är syftet, enligt grundlärarna att utveckla läsförståelse och djupförståelse eller att väcka lust till att läsa. I resultatet av studien framgår det att lärare anser att skönlitterära texter kan användas som ett språkutvecklande verktyg i undervisningen men det uttalas inte på vilket sätt. Grundlärarna anser att bearbetandet av skönlitterära texter är viktigt för att det ska kännas meningsfullt för eleven. Boksamtal och gruppsamtal nämns vilket främjar språkutvecklingen enligt forskningen. Dock är frågan om yrkesverksamma grundlärare är medvetna om att de arbetar på ett språkutvecklande sätt?   Nyckelord; boksamtal, skönlitteratur, språkutvecklande arbetssätt, språkutveckling, svenskundervisning

I dagens skola finns det ungefär 140 olika modersmål representerade, vilket gör att skolan präglas av mångfald och blir en kulturell mötesplats. Detta ställer höga krav på att undervisningen utvecklar både språk- och ämneskunskaper, vilket skolans styrdokument betonar. Syftet med studien var därför att undersöka hur gymnasielärare i matematik beskriver språkutvecklande arbetssätt i sin undervisning med flerspråkiga elever. Genom en kombination av enskilda intervjuer och fokusgruppsintervjuer med 20 matematiklärare på gymnasiet undersökte vi vad som kännetecknar lärarnas beskrivningar av språkutvecklande arbetssätt samt vilka utmaningar de möter i sin undervisning. Lärarnas svar analyserades utifrån sociokulturell teori samt ur ett relationellt perspektiv. Resultatet visade att lärarna i sin undervisning stöttade eleverna med såväl vardagsspråk som ämnesspråk för att eleverna ska utveckla både språk- och matematikkunskaper. De använde en kontextrik undervisning och försökte möjliggöra för interaktion i klassrummet för att öka elevernas förståelse och delaktighet. Modersmålet användes till viss del som en resurs i undervisningen för grupper på språkintroduktion. De utmaningar lärarna lyfte fram handlade om svårigheter i att avgöra om det finns språkliga eller matematiska hinder för elevernas matematikutveckling och att elevernas olika kulturella erfarenheter ibland skiljer sig från det som de möter i matematikundervisningen. Utifrån studiens resultat drog vi slutsatsen att matematiklärarna på såväl nationella program som språkintroduktion använde språkutvecklande arbetssätt i sin undervisning och att de utmaningar som framkom skulle kunna mötas genom ett interkulturellt förhållningssätt i undervisningen, där mångfald utgör en resurs i elevernas lärande och interaktion.

Magnusson, Eva och Stenflo, Anna (2021), Språkutvecklande och differentierad undervisning – ett stöd för elever med språkstörning. Speciallärarprogrammet språk-, skriv- och läsutveckling, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp.   Tidigare forskning visar att det i skolan finns ett behov av ökad kunskap kring hur undervisningen och stödet planeras för elever med språkstörning. Vidare visar forskning att tidiga och anpassade åtgärder är nödvändiga för att elever med språkstörning ska ges förutsättningar för att lyckas. Vår förhoppning är att resultatet i föreliggande studie kan bidra till en ökad kunskap och förståelse för elever med språkstörning. Syftet med studien är att beskriva några pedagogers erfarenheter av språkutvecklande arbetssätt i grundskolan, som bidrar till språkutveckling hos elever med språkstörning. Vidare är syftet är att ta reda på pedagogers erfarenheter av framgångsfaktorer och utmaningar för att stödja språkutvecklingen för elever med språkstörning i en differentierad undervisning. Studien utgår från Vygotskijs (1934/2018) sociokulturella teori där lärande och språkutveckling sker i samspel. I den proximala utvecklingszonen har eleven möjlighet att utveckla sitt språk med stöd av sin omgivning så kallat scaffolding. Studien grundas i semistrukturerade intervjuer och har en kvalitativ ingång med en fenomenologisk metodansats. En intervjuguide användes vid intervjuerna som spelades in, lyssnades igenom och transkriberades. Vid bearbetning och analys av materialet användes innehållsanalys inspirerad av Graneheim och Lundman (2017). Resultatet indikerar att pedagogerna är väldigt samstämmiga. Vissa skillnader i utsagorna framkommer dock som är relaterat till det stadium pedagogerna tjänstgör på. Två huvudteman identifierades: Scaffolding och Utmaningar utifrån elevens, lärarens och gruppens perspektiv. Scaffolding fick underrubrikerna Tillgänglig lärmiljö och visuellt stöd samt Tydliggörande pedagogik i undervisningen. Språkutvecklande arbetssätt möjliggör att eleven kan arbeta utifrån sina egna förutsättningar men även samarbeta. Exempel på arbetssätt är genrepedagogik, åldersanpassade läsförståelsestrategier och arbete med ordförrådsutveckling. Framgångsfaktorer finns på både organisations-, grupp- och individnivå i skolan. Tidiga insatser, samsyn och en gemensam kunskapsbas är avgörande för att ge alla elever möjlighet att delta på lika villkor och få stöd i kunskapsutvecklingen. Stödet bör byggas in på samtliga nivåer så att undervisningen görs tillgänglig för alla. En differentierad undervisning, där anpassningar och stödstrukturer byggs in på gruppnivå är gynnsam. Samtliga respondenter anser att det för elever med språkstörning är en utmaning att nå måluppfyllelse. Ytterligare utmaningar kan vara tidsbrist för både elev och lärare samt högre språkliga krav med stigande ålder.  Vår studie visar att det finns olika metoder att stödja elever med språkstörning. Specialläraren behöver en bred repertoar för att möta elevens specifika behov samt att kunna stödja lärare kring arbetssätt. Huvudfokus är förhållningssättet gentemot eleven utifrån det relationella perspektivet. I speciallärarrollen är det väsentligt att stödja, handleda kring och uppmuntra tillgänglig lärmiljö, visuellt stöd, språkutvecklande arbetssätt och andra framgångsrika arbetsmetoder i skolan.

Svensk skola är mångkulturell och flerspråkig. För att ta till vara på de språkliga resurser somfinns ute i klassrummen har flera forskare utvecklat undervisningsmetodiken transspråkande.Inom forskningsfältet hävdas att transspråkande kan bidra till ökade skolresultat, men ocksåstärka elevernas egenmakt. Detta har hävdats av bland andra Jim Cummins och GudrunSvensson. Jag har i min undersökning intervjuat sex elever som undervisats transspråkadeom de upplever att metodiken stärker deras egenmakt. Mina resultat pekar mot att elevernasegenmakt stärks av transspråkande. Detta baserat på att eleverna upplever sig stärkta avmetodiken, men också en språksociologisk hypotes om språk och identitet. Studiens resultatmåste stärkas av vidare större studier för att kunna vara tillförlitliga med tanke på denbegränsade mängden intervjuer.

Studiens syfte är att utifrån två formulerade frågeställningar undersöka hur NO-lärare arbetar språkutvecklande i sin undervisning samt hur de kopplar elevers vardagsspråk till det naturvetenskapliga fackspråket. Språkutvecklande arbetssätt är idag relevant för lärare i samtliga skolämnen och gynnar alla elever. Studiens fokuserar på relationen mellan och vardagsspråk och ämnesspråk samt växling mellan dessa i NO-klassrummet. Insamling av empiri har gjorts genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer med NO-lärare som har arbetat eller är aktiva i arbetssättet. Analys av intervjuerna har gjorts utifrån Cummins modell som har utgångspunkt i det sociokulturella perspektivet. Studiens resultat visar att språkutvecklande undervisning och dess metoder är ett medel som främjar elevers språk- och kunskapsutveckling. Gynnsamma metoder handlar om lärares språkbruk i NO-klassrummet, kontextualisering och visualisering av ämnesbegrepp samt tydlig rörelse från konkret till abstrakt ämnesinnehåll. Vidare pekar resultatet på vikten av att tillåta växling mellan vardagsspråk och ämnesspråk som förutsättning för språk- och kunskapsutveckling i ämnet. Slutsatsen indikerar att språk- och ämnesintegrerad undervisning bidrar till djupare språk- och ämneskunskap.

Denna studie har som utgångspunkt att undersöka hur lärare i SO-ämnen (Samhällskunskap, Historia, Geografi, Religion) arbetar med ett språkutvecklande arbetssätt. Syftet är att synliggöra hur verksamma SO-lärare arbetar för att ge stöd för att utveckla elevernas språkliga förmågor i undervisningen. Det inslamade materialet utgör grunden för att kunna synliggöra vilka lärandeteorier som genomsyrar undervisningen. Samtliga fyra lärare som deltagit i form av intervjuer till detta arbete är verksamma SO-lärare och arbetar på olika grundskolor på högstadiet (årskurs 7-9). Resultatet visar på att samtliga lärare arbetar med ett språkutvecklande arbetssätt med olika metoder och att arbetssättet till stor del är en integrerad del av undervisningen. Däremot är det svårt att dra tydliga paralleller till vilken lärandeteori som styr undervisningen.

Syftet med denna uppsats var att undersöka hur några verksamma lärare arbetar för att främja den matematiska utvecklingen hos elever som har en försenad eller svag läsutveckling. För att undersöka detta valdes semistrukturerade intervjuer som metod. Tre verksamma klasslärare och en speciallärare i grundskolans årkurs 1 – 3 intervjuades. Frågorna de fick utgick från tre teman: deras syn på läsutvecklingen och när den kan anses vara försenad, hur matematisk och språklig förmåga hänger ihop samt hur man kan arbeta språkutvecklande inom matematiken. Lärarna uppfattade att de flesta elever hade knäckt läskoden till årskurs två. De elever som hade svårigheter med läsningen hade ofta också svårigheter i matte, enligt de intervjuade lärarna. För att främja en fortsatt utveckling av dessa elevers matematiska förmåga bör man enligt de intervjuade lärarna arbete språkutvecklande inom matematiken. Fyra betydande arbetsområden formulerades: begreppsförståelse, kontextuell förståelse, lära genom samtalet samt praktiskt arbete.

Syftet med denna studie var att undersöka och problematisera hur problemlösning i matematik kan kopplas till andraspråkselevers språkutveckling samt hur problemlösning i matematiken ska kunna utformas för att stötta andraspråkselever. Till denna studie användes en systematisk litteraturstudie där undersökningar gjordes av forskning under begränsat tidsintervall kring problemlösning och andraspråkstalande elever. Den systematiska litteraturstudien gjordes i databaserna ERIC, ERIC via EBSCO, SWEPUB, kursplan för ämnet matematik samt läroplanen för grundskolan Lgr 11. Resultat av studien visar på att elever som möter utmaningar i olika undervisningsmetoder lär sig matematik. Elever lär sig och utvecklar kunskaper när de tar hjälp av varandra och använder sig av tidigare kunskaper och när deras första språk kommer till användning. Resultat visar även på att kommunikation är en viktig del som elever bör ta del av för att vidareutveckla sina matematiska förmågor. Genom kommunikativ lärande kan elever ta till sig ny kunskap och bearbeta de kunskaper de redan har. Slutsatsen är att läraren bör se till så undervisningen anpassas efter elevgruppen och att varje enskild elev får chansen till kommunikation.

Undervisningen ska anpassas för alla elever, det vill säga andraspråkselever men även elever med språkliga svårigheter. Syftet med denna studie är att få en inblick i hur ett språkutvecklande arbetssätt kan gynna elevers lärande. Vårt material består av olika typer av källor som vi har funnit med hjälp av olika sökord när vi gjort sökningar i olika databaser. I resultatdelen presenterar vi definitionen av ett språkutvecklande arbetssätt, där man fokuserar på en autentisk och aktiv språkanvändning. På resultatdelen nämner vi även att elever behöver utmanas kognitivt för att förstå och fördjupa sig i ett skolämne. Skillnaden mellan skolspråk och vardagsspråk är att skolspråket eller det så kallade ämnesspråket är ett mera formellt språk i både tal och skrift till skillnad från vardagsspråket.