I denna studie har syftet varit att undersöka hur förskollärare möjliggör för barns språkutveckling under lunchen samt hur förskollärare använder ett språkutvecklande arbetssätt och förhållningssätt till språkutveckling. Syftet undersöktes i två delstudier genom observationer och intervjuer av fem förskollärare på tre förskolor utifrån ett sociokulturellt perspektiv. I delstudie 1 användes videoobservationer som insamlingsmetod och datan analyserades med hjälp av analysmetoden Interaktionsanalys och Tematisk textanalys. I delstudie 2 användes intervjuer som insamlingsmetod och datan analyserades med hjälp av analysmetoden Systematisk textkondensering. Resultatet för delstudie 1 visade att alla fem förskollärare använde lunchen för att möjliggöra till språkutveckling. Detta synliggjordes genom att förskollärarna initierade till samtal och hade ett förhållningssätt i samtalen som var språkutvecklande: förskollärarna presenterade begrepp, benämnde föremål, lyssnade och bekräftade barnen och utgick från barnens uttalanden. Dessutom användes språket för att förmedla kunskap, såsom att använda sig av det talade språket, kroppsspråk och även teckenspråk. Resultatet visade även på att vissa av förskollärarna använde sig av ramsor och lekar vid lunchen. Resultaten för delstudie 2 visade att alla fem förskollärare ansåg att lunchen var en tid för språkutveckling, men i en av intervjuerna uttrycktes en önskan att mer tid skulle finnas till att stödja vissa barn. Resultatet visade på att samtal vid lunchen sker, dock att förskollärarna förhöll sig olika till lunchen. Att förskollärarna ändå möjliggjorde till språkutveckling var givet. Det som skiljde de åt var i hur stor utsträckning samtal förekom och hur nyanserade de var samt huruvida lunchsituationerna innehöll spontana eller planerade undervisningstillfällen.

Denna studie syftar till att ta reda på hur ett antal förskollärare använder sig av språkutvecklande arbetssätt i undervisningen samt vilka utmaningar de upplever att de konfronteras med i samband med detta arbete. Undersökningen grundar sig på empiriskt material som samlades in med hjälp av kvalitativa intervjuer med fem verksamma förskollärare. Empirin analyserades tematiskt utifrån Vygotskijs sociokulturellt perspektiv på lärande.  Resultatet i denna studie visar att de intervjuade förskollärare tillämpar en betydlig variation av arbetssätt i den språkutvecklande undervisningen. Deltagarna uppger att de använder sig av vuxeninitierad lek, högläsning med frågestund, språklekar, bildstöd, berättelseskapande och diskussioner kring innehållet i sagor. Förskollärarna intar rollen som språklig förebild framför barnen och eftersträvar tydlighet i kommunikationen med dem. Vidare uppmuntras barnen att uttrycka sig och säga sina åsikter. I fråga om utmaningar menade förskollärarna att barngrupperna är stora och heterogena. Detta medför att det blir svårt att nå ut till alla barn. Andra utmaningar som nämndes var tidsbristen, bristen på ekonomiska resurser och begränsade möjligheter till vidareutbildning.

Inledning I dagens förskolor möter vi allt fler barn som är flerspråkiga och den svenska förskolan har förändrats från att ha varit enspråkig till att bli flerspråkig. Genom språket lär sig människan att kommunicera, utveckla sin identitet och uttrycka sina känslor. Språket blir en bro mellan individer när man vill kommunicera med varandra och förstå varandra. Dagens förskollärare behöver därför kunskap för att göra flera språk till en tillgång, både för verksamheten och som ett verktyg för barns utveckling och lärande. Syfte Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare beskriver att de arbetar med språkutveckling hos flerspråkiga barn. Metod Studien utgår från en kvalitativ metod. Vi har samlat empiriska erfarenheter genom intervjuer. Empirin samlades in från åtta verksamma förskollärare på två olika förskolor. Därefter har materialet sammanställts och analyserats till ett resultat som sedan diskuteras utifrån sociokulturell teori och tidigare forskning inom området. Resultat Förskollärarna som deltog i undersökningen har en positiv inställning till flerspråkighet och ser det som en tillgång. Deltagarna hade olika syn på själva begreppet flerspråkighet och det framkommer att begreppet kan anses ha dubbel betydelse, det kan tolkas som att man kan flera språk eller att man har ett annat modersmål än svenska. Samtliga förskollärare i studien har mycket erfarenhet av att arbeta med flerspråkiga barn, samt det faktum att flera arbetar tillsammans med flerspråkiga kollegor gör att flerspråkighet blir ett naturligt inslag i vardagen på förskolan. I resultatet framkommer att förskollärarna framförallt använder sig av alternativ och kompletterande kommunikation (AKK) samt digitala verktyg som språkfrämjande material i verksamheten. Förskollärarna beskriver det som utmanande med flera olika modersmål i barngruppen när de själva saknar barnens modersmål. En annan utmaning är att kartlägga flerspråkiga barn samt den begränsade planeringstiden. De möjligheter som kommer fram genom studien är framförallt att förskollärarna ser flerspråkighet som något positivt som bidrar till alla barns språkutveckling.

I dagens skola är det vanligt att elever pratar mer än ett språk och har ett annat modersmålän svenska. Flerspråkiga klassrum ställer högre krav på lärarens förmåga att undervisa påett sätt som tar hänsyn till alla elevers individuella förutsättningar. Syftet med den härkunskapsöversikten är att ta del av den forskning som finns kring hur undervisning kanbedrivas i flerspråkiga klassrum på ett sätt som främjar andraspråkselevers lärande. Genomtolkning av vetenskapliga artiklar har vi sökt svar på frågeställningarna “vilka faktorerpåverkar andraspråkselever lärande?" och “vilka didaktiska val kan lärare göra för attfrämja andraspråkselevers lärande i ett flerspråkigt klassrum?”.I analysen av materialet har det blivit tydligt att det finns en homogen språknorm både iskolans styrdokument och i den undervisning som bedrivs, vilket i sin tur påverkarandraspråkselevers lärande negativt. Om flerspråkigheten istället ses som en tillgång ochfår ta plats i undervisningen gynnar det lärandet. Något som också har positiv inverkan förandraspråkselever är ett helhetsperspektiv på elevens utbildning, där undervisningen isvenska som andraspråk och modersmålsundervisningen inte separeras från övrigundervisning. Det är viktigt att det finns en kollegial samsyn och att alla lärare arbetar påett språkutvecklande sätt och gemensamt tar ansvar för elevens skolgång. Undervisningenska differentieras med hänsyn till varje elevs bakgrund, språkliga förutsättningar och behov.Gruppbaserade aktiviteter med mycket interaktion främjar språk- ochkunskapsutvecklingen hos andraspråkselever. Läraren har en viktig roll och behövermedvetet skapa språkutvecklande interaktionsmönster och fungera som en brygga mellanvardagsspråk och ämnesspråk.

Denna studie har som syfte att undersöka hur ett antal förskollärare arbetar för att skapa språkutvecklande undervisning samt vilka förutsättningar och förhinder de anser att de har när de använder språkutvecklande arbetssätt. Studiens teoretiska utgångspunkt är Vygotskijs (1978) sociokulturella teorin om lärande, som används för att analysera tematiskt det empiriska materialet. Datan samlades in med hjälp av kvalitativa intervjuer, som genomfördes med tio olika förskollärare.Studiens resultat visar att förskollärarna använder sig av en variation av arbetssätt för att skapa en undervisning som främjar barnens språkutveckling. Respondenterna uppger att de använder sig mest av högläsning, som i många fall följs av boksamtal, där barnen har möjlighet att uttrycka vad de tänker. Förutom detta använder förskollärarna också sånger och språklekar för att utveckla barnens ordförråd och uttal samt fri lek och teaterövning, som främjar social interaktion mellan barnen. Förskollärarna berättar att de använder dessa arbetssätt i syfte att utveckla barnens språk.Förskollärarna beskriver att de möter utmaningar i sin strävan efter att skapa en språkutvecklande undervisning. Pedagogerna upplever att det är svårt att hitta en rimlig balans mellan strukturerade aktiviteter och fri lek. Samtidigt är det en utmaning att anpassa undervisningen till barns olika språkliga nivåer. En annan utmaning som de möter är att förskolorna där de arbetar på erbjuder dem inga möjligheter för vidareutbildning.

I denna kvalitativa studie undersöktes hur förskollärare anser sig använda högläsning i verksamheten, samt att undersöka hur pedagogerna uppfattar att högläsningen bidrar till barnens språkliga utveckling. Fem förskollärare observerades och intervjuades med semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna transkriberades och analyserades genom tematisk analys för att hitta likheter och olikheter i förskollärarnas svar. Vår studie visade att förskollärare anser att högläsningen är viktig för barn, dock visade intervjuerna på att det perfekta högläsningstillfället för förskollärarna såg olika ut. Faktorer som spelade in var den socioekonomiska status upptagningsområdet hade, tid för planering, gruppstorlek, samarbete med bibliotek samt verksamhetens rutiner. Skillnaderna som gestaltade sig var dels hur ofta högläsningen skedde, hur förskollärarna valde att involvera barnen i läsningen, vilka böcker som användes, samt vilka förväntningar förskollärarna hade på högläsning vid olika tidpunkter på dagen. Trots skillnader och likheter visar denna studie på att förskollärare nedprioriterar högläsningen till fördel för annat, trots att förskollärarna var väl medvetna om att högläsningen gynnade barnens språkliga utveckling. / <p>Betyg i Ladok 240110.</p>

No description available.

Denna studie handlar om lärares utmaningar i SO-undervisning för elever som har svenskasom andraspråk. Examensarbetets syfte är att undersöka och få en inblick i de svårigheterlågstadielärare upplever när de undervisar elever som har svenska som andraspråk ochflerspråkiga elever i SO, samt hur lärarna ser på de metoder som de använder sig av för attgynna och stödja andraspråkselevers kunskapsutveckling och lärande. De teoretiskaperspektiven som vi har utgått är ifrån är transspråkande, sociokulturellt perspektiv, samtscaffolding. Vi har också läst på om tidigare forskning som bland annat pekar på att ettkooperativt arbetssätt gynnar andraspråkselevers inlärning. Tidigare forskning har också visatresultat på att transspråkande undervisning har gynnat flerspråkiga elevers skolgång i bådeUSA och i Sverige men att lärares förhållningssätt gentemot metoden spelar en stor roll förhur lyckad den är. Vi anser att det är viktigt att forska om utmaningar som svenska lärareupplever i SO-undervisning för andraspråkselever av flera anledningar. För det första tyckervi att det är viktigt att förstå vilka utmaningar elever med svenska som andraspråk står inför,detta är nödvändigt för att kunna utveckla strategier för att kunna skapa en stödjande miljöför elevernas lärande och kunskapsutveckling. För det andra anser vi att det är viktigt attlärare förstår de utmaningar som de själva står inför och möter i sin undervisning för eleversom har svenska som andraspråk. Detta är viktigt för att kunna utveckla en förståelse för debehov som andraspråkselever har i SO-ämnena och att se till att de får rätt stöd och resurserför att kunna nå den fulla potentialen.För att undersöka vårt syfte och våra frågeställningar använde vi oss av en kvantitativ metod iform av digitala enkätundersökningar som skickades ut elektroniskt till olika skolor i Sverige.I undersökningen deltog 22 lärare som är behöriga i SO på lågstadiet. Enkäten skickades uttill F-3-lärare på våra VFU-skolor och vi publicerade den även i två Facebokgrupper förlärare i grundskolan. Anledningen till varför vi valt att göra en kvantitativ undersökning ärför att det är lättare att nå ut till fler personer och på så sätt också lättare att dra en generellslutsats baserad på de svar vi får in. Resultatet visade att den största utmaningen för lärare ärämnesrelaterade begrepp och att på ett rättvist sätt kunna bedöma elever med bristandekunskaper i svenska, samt att bildstöd och samarbete med andra elever kan främja elevernasspråkutveckling.

I en elevgrupp finns det en stor variation av förutsättningar och behov som påverkar elevernas kunskapsutveckling. Lärare ska anpassa historieundervisningen utifrån elevers olikheter, vilket medför att det krävs goda kunskaper om undervisningsstrategier som möjliggör lärande för alla elever. Syftet med studien är att undersöka hur lärare i årskurs 4-6 kan anpassa sin historieundervisning så att den främjar hela elevgruppens lärande, oavsett vilka förutsättningar och behov som finns. Det uppfylls genom att beskriva användbara undervisningsstrategier i historia samt vilka utmaningar lärare möter. Nationella och internationella vetenskapliga publikationer som behandlar ämnesområdet har valts ut och analyserats. I studiens resultat framkommer flera undervisningsstrategier i historia som kan leda och stimulera alla elever. Det visar sig vara viktigt att lärare arbetar språkutvecklande, använder sig av olika didaktiska redskap samt har en strukturerad historieundervisning. Vidare presenterar resultatet att lärares attityd, samarbete med kollegor, tid samt kunskap om hur undervisningen kan anpassas och om hur undervisningsstrategier kan appliceras, utgör en utmaning när lärare anpassar historieundervisningen. Sammanfattningsvis är det viktigt att lärare är medvetna om och har tillgång till användbara undervisningsstrategier i historia samt känner till vilka utmaningar som finns, så att historieundervisningen kan utvecklas för att möta variationen av elevers olikheter.

Skolelevers sociokulturella och språkliga bakgrund har en stor påverkan på skolresultatet. En lösning på det problemet kan vara att använda sig av språkutvecklande arbetssätt i klassrummen, något som enligt forskning tycks gynna alla elever. Syftet med denna studie är att undersöka hur gymnasieelever upplever språkutvecklande arbetssätt. För att besvara detta används kvalitativa intervjuer med två lärare, deltagande observationer i lärarnas klassrum och gruppintervjuer med ett antal elever. Resultatet visar att eleverna upplever att de språkutvecklande metoderna ger en tydlighet vilket underlättar läsning och skrivning vilket i sin tur möjliggör en språkutveckling för alla elever. Eleverna är med andra ord medvetna om att deras lärares arbetssätt är språkutvecklande. Eleverna är positiva till att saker får ta tid även om ett allt för långt arbete med samma text upplevs som frustrerande.