Syftet med undersökningen är att undersöka svensklärares förhållningssätt till användandet av den estetiska uttrycksformen musik och hur musik kan stimulera elevernas språkutveckling i samband med svenska. Studien inleds med en kort bakgrund till vårt valda forskningsområde, följt av att vi presenterar arbetets syfte och frågeställningar. Därefter redogör vi för två teoretiska perspektiv – det multimodala perspektivet och det sociokulturella perspektivet och två centrala begrepp - estetiska uttrycksformer och mediering. Efter det avsnittet kommer ett kapitel om tidigare forskning som vi funnit intressant och relevant för vår studie. Därpå följer metodavsnittet där vi motiverar och argumenterar för kvalitativ metod och intervjuer samt de urval som gjorts i vår genomförda undersökning. Under samma kapitel framförs de forskningsetiska överväganden vi gjort mot bakgrund av Vetenskapsrådets – forskningsetiska principer (2002), det vill säga informationskravet, samtyckeskravet, nyttjandekravet och konfidentialitetskravet. Därefter redogör vi för vårt tillvägagångssätt och hur vi bearbetat vårt material. I det näst sista kapitlet redogör vi för studiens resultat som bygger på analys av materialet där vi knyter an till teorier och begrepp. Resultatet visar musikens påverkan på språkutvecklingen, lärares förhållningssätt till användningen av musik i svenskundervisningen och de svårigheter som kan uppstå. Slutligen förs en diskussion om arbetets upplägg och utfall, där vi bland annat riktar en kritisk blick mot vårt eget arbete och förslag på vidare forskning. Utifrån studiens resultat, drar vi slutsatsen att när det sker en ämnesintegrering mellan musik och svenska främjar det inte endast elevernas språkutveckling, utan även deras läs- och skrivutveckling. Genom musik ges eleverna möjlighet att uttrycka sina tankar och känslor med hjälp av hela kroppen och inte enbart genom det skrivna ordet.

Syftet med studien är att undersöka varför verksamma lärare i årskurs ett och tre arbetar utifrån kooperativt lärande i ämnet svenska och svenska som andraspråk på två skolor i skilda socioekonomiska upptagningsområden. Vidare är syftet att undersöka om och i så fall hur kooperativt lärande kan bidra till språkutveckling för alla elever. Studien bygger på en kvalitativ metod samt klassrumsobservationer. Observationer är gjorda på två olika skolor i fyra olika klasser med elever i åldrarna 7 och 9 år. Fem lärare blev intervjuade. Resultaten erhölls genom tematisk analys. Resultaten visar att kooperativt lärande kan fungera som undervisningsform för alla elever. Det finns både för- och nackdelar med kooperativt lärande men kontentan är att läraren bör se till elevgruppen och därefter anpassa arbetssättet. Vidare visar resultatet att eleverna i samarbete i grupp eller lärpar, blev mer delaktiga och mer kommunikativa. Elevernas språkutveckling gynnades genom att de delade kunskap med varandra, lärde sig nya ord och begrepp samt övade på att föra dialog. Slutsatsen är att arbetssättet måste få ta tid och att eleverna ska bli förtrogna med det, för att successivt bygga upp det positiva ömsesidiga beroendet.

Barn lär sig att förstå sin omvärld med hjälp av språket vilket gör språket till en av de viktigaste förutsättningarna i barns liv. Följande studie har tagit sin utgångspunkt och inspiration från Reggio Emilia pedagogikens filosofi där grundaren av filosofin beskrev barnet som att de föds med hundra språk, men berövas nittionio. Genom en inbjudande och utmanande miljö ges barnen förutsättningarna att uttrycka sig på många olika sätt, vilket i sin tur gynnar deras språkutveckling. Syftet med utvecklingsarbetet är att skapa en inbjudande och utmanande miljö där lek och ett språkutvecklande lärande står i fokus. Studien är kvalitativ och det empiriska materialet som samlats in analyseras utifrån den tidigare forskning och begrepp som vi valt att lyfta fram. De resultat studien visat är att rummet har öppnat upp för många olika uttryckssätt. Resultatet visar även på att barn har många olika sätt att uttrycka sig på och att rummet blev ett hjälpmedel för barnen att kunna göra detta.

Syftet med studien är att förstå hur lärare arbetar med förhållningssättet kooperativt lärande i det språk- och kunskapsutvecklande arbetet. Genom intervjuer och observationer med verksamma lärare har material samlats in från sex informanter. Med hjälp av det sociokulturella perspektivet och teorin om socialt ömsesidigt beroende analyseras det insamlade materialet och presenteras i olika teman. Det framkommer att trots att lärare har teoretisk kunskap i hur språk- och kunskapsutveckling sker i det kooperativa lärandet så omsätts denna kunskap i olika stor utsträckning i praktiken. Vidare framkommer det att lärare har kunskap i hur deras roll enligt teorier och forskning bakom kooperativt lärande bör se ut, dock ser vi även här stora skillnader i praktiken. Utifrån detta menar vi att det inte räcker med att ha teoretiska kunskaper, för att ett kooperativt lärande ska ske är det är minst lika viktigt att ha kunskap i hur teorin omsätts i praktiken.

Den här studien har som syfte att undersöka hur digitala verktyg kan användas språkutvecklande inom svenskämnet. Studien undersöker ett undervisningssätt där metoderna Att skriva sig till läsning (ASL) och Skriva sig till lärande (STL) kombineras med varandra, där följande tre frågeställningar ställdes: Hur menar F-3-lärare att arbetet med ASL och STL påverkat den språkutvecklande undervisningen? Vilka möjligheter och hinder ser F-3-lärare att arbetet med ASL och STL medfört i den språkutvecklande undervisningen? På vilket sätt kan IKT-pedagoger och andra resurspersoner stötta arbetet med digitala verktyg i den språkutvecklande undervisningen? För att försöka besvara våra frågeställningar har vi använt oss av den kvalitativa forskningsmetoden i form av en gruppintervju med tre lärare samt en enskild intervju med en IKT-pedagog. Resultaten av studien visar bland annat på att lärarna upplever att elevernas läs- och skrivförmåga förbättrats sedan metoderna implementerades i undervisningen. Studien avslutas med en diskussion kring de möjligheter och utmaningar arbetssättet med metoderna ASL och STL medfört och hur resurspersoner kan stötta lärarna i det arbetet, samt förslag på vidare forskning.

Syftet med min undersökning är att skapa förståelse för hur lärare som jobbar i årskurs f-3 använder sig av digitala verktyg i svenskämnet. Mitt fokus har varit hur lärare upplever att digitala verktyg kan främja elevers språkutveckling. Mina forskningsfrågor är följande: Hur använder sig lärare av digitala verktyg i svenskämnet? Hur upplever lärare att digitala verktyg påverkar elevers språkutveckling? Vilka digitala verktyg är synliga i svenskundervisningen? För att besvara mina frågeställningar har jag använt mig av två olika metoder. Dels har jag använt mig av en kvalitativ forskningsmetod genom att ha intervjuat fyra lärare i ämnet, dels en kvantitativ forskningsmetod där jag analyserat lärarstudenters observationsmaterial. Det sistnämna är en del av ett pågående forskningsprojekt lett av Eva Wennås Brante. Syftet med det projektet är att undersöka förekomsten av digitala verktyg i svenskundervisning på lågstadiet, samt med vilket fokus digitala verktyg används.I min studie har jag använt begrepp från det sociokulturella och det behavioristiska perspektivet för lärande vid analys av data. Jag presenterar nationell och internationell tidigare forskning om digitala verktyg i språkutveckling. Resultatet av min undersökning visar att de allra flesta lärare dagligen använder sig av digitala verktyg i undervisning och att eleverna själva gör det flera gånger i veckan. Lärare kopplar sin dator till en projektor eller smartboard för att fånga elevers uppmärksamhet och för ett gemensamt lärande, medan elever använder datorer eller datorplattor främst som ett verktyg för skrivande. Det här framgår både i intervjuer och analys av observationer. Lärare ser positivt på digitala verktyg för att främja elevers språkutveckling, eftersom det bidrar till en variation i undervisningen vilket de menar ökar elevers motivation.

Syftet med detta arbete var att undersöka Skolverkets kartläggningsmaterial “Hitta språket” som från och med höstterminen 2019 är obligatoriskt i förskoleklassen. Vi ville undersöka hur materialet var uppbyggt och vilka skriftspråkliga aktiviteter som var synliga, hur lärare beskrev sitt arbete med kartläggningsmaterialet, på vilket sätt kartläggningen bidrog till tidiga insatser, samt vilka för- respektive nackdelar lärare upplevde med kartläggningsmaterialet i relation till elevernas läs- och skrivutveckling.I vårt arbete har vi utgått från de två olika synsätten på språkutveckling, syntetisk samt analytiskt synsätt. Det syntetiska synsättet, även kallat phonics, innebär att gå från del till helhet, med fokus på bokstavskännedom och den fonologiska medvetenheten. I språkutveckling, utifrån analytiskt synsätt, utgår man istället från helhet till del, i ett meningsfullt sammanhang. I vår undersökning ville vi dels analysera kartläggningsmaterialet utifrån det analytiska och syntetiska synsättet, dels belysa lärares åsikter, tankar och funderingar kring materialet. Vi genomförde kvalitativa intervjuer, med sex olika lärare. Våra intervjuer var semistrukturerade, då frågorna var förutbestämda och möjliggjorde för öppna svar. Intervjuerna mynnade ut i en tematisk analys som gav tre teman. Analysen av den insamlade datan visar att pedagogerna uppmärksammar både de syntetiska och de analytiska delarna i materialet och uttryckte att de största svårigheterna syntes i de analytiska delarna. Våra intervjuer visar även på bristperspektivet i form av både utbildning kring materialet, tidsaspekten samt förutsättningarna innan, under och efter kartläggningen. Samtliga pedagoger uttryckte att svårigheter finns på olika nivåer men att de största anpassningarna efter kartläggningen gjordes på gruppnivå.

Syftet med studien var att undersöka och analysera förskollärarens syfte med och uppfattning om högläsning i relation till barns språkutveckling. I studien användes de teoretiska begreppen literacy, emergent literacy, språkutveckling och sociokulturellt perspektiv med utgångspunkt i Vygotskij. En kvalitativ metod användes i undersökningen, där sex förskollärare intervjuades på två olika förskolor.Resultatet visade att förskollärarna anser att högläsning har betydelse för undervisningen. Många förskollärare svarade att de ville skapa en gemenskap och ett intresse för böcker på olika sätt. Genom att läsa högt kan det öka barns språkutveckling. Förskollärarna strävar efter att kunna ge barnen olika förutsättningar med högläsning och framför allt kunna skapa en medvetenhet hos barnen till att utveckla nya kunskaper. I verksamheterna arbetar förskollärarna både planerat och spontant med högläsning. Förskollärarna beskrev att en givande högläsning kan genomföras på olika sätt beroende på barngruppens storlek, planering och olika slags böcker.Nyckelord:

Syftet med vår studie var att undersöka hur pedagoger från F-3 kartlägger och arbetar förebyggande med läs- och skrivsvårigheter i skolan.  Enkätfrågor skickades till rektorer i 12 kommuner i Kalmar län och det kom in 34 enkätsvar. Frågeställningarna tog upp vilka tidiga insatser och vilket material som används i undervisningen. Det efterfrågades också om pedagogers kännedom och kunskap om aktuell forskning och begreppet proaktiv undervisning. Resultatet visade på att pedagoger hade en god kunskap om kartläggningsmaterial och använde sig av många bra metoder/ arbetssätt för att träna läs- och skrivförmågan. Kartläggning används till största delen för att göra urval för vilka som behöver extra stöd. Tydliga målbeskrivningar och regelbundna kunskapskontroller för mindre arbetsområden används i mindre omfattning.  Särskild undervisningen skedde oftast i individuell form riktat mot en elev i taget. Endast ett fåtal av pedagogerna arbetade med riktad undervisning i mindre grupp. Kompensatoriska hjälpmedel användes för att underlätta för elever med läs- och skrivsvårigheter. Studien visade också att övervägande del av pedagogerna inte var bekanta med aktuell forskning vad gäller läs- och skrivutveckling.

Syftet med denna studie är att undersöka hur pedagogerna förhåller sig till undervisning somstimulerar alla barns språkutveckling. Vi har genomfört kvalitativa intervjuer där verksammapedagoger svarat utifrån en ostrukturerad intervjuguide. Den insamlade data har analyserats genom attta avstamp i det sociokulturella perspektivet, vilket lägger tonvikten på att barn och pedagoger lär sig isociala sammanhang. Resultaten visar att utifrån pedagogernas beskrivningar i studien så lär sigbarnen språk i samspel med andra barn och vuxna. Därför behöver pedagogen vägleda barnen i deraslärprocesser och fånga barnens uppmärksamhet för att kunna undervisa utifrån barnens olikaförutsättningar. Pedagogerna i studien beskriver också att barn lär sig bättre med hjälp av konkretmaterial såsom bilder, knippor, TAKK etc. då fantasi utvecklas och lärandet blir mer begripligt. Denämner att genom att använda verktyg som stöd kan barnen agera och kommunicera i de olika socialamötena. Samtidigt finns en övertygelse i pedagogernas utsagor om barngruppens storleks betydelse,vilket är en viktig aspekt för pedagoger att driva språkundervisning. Pedagogerna beskriver att småbarngrupper gynnar barns språkliga färdigheter. För att kunna vara en närvarande pedagog och stöttabarnen i sin språkutveckling, anser pedagogerna att de bör tänka på barngruppens sammansättning.