Litteraturstudien syftar till att sammanställa aktuell forskning om högläsningens möjliga inverkan på lågstadieelevers språkutveckling. I kursplanen i svenska framträder språket som ett betydande verktyg för att lära men även för att senare kunna verka i samhället vilket motiverar ett aktivt arbete med elevers språkutveckling. Samtidigt som forskning visar att högläsning ses som en effektiv arbetsmetod är det få lärare som inkluderar det i sin undervisning. För att påvisa vad lärares högläsning indikerar för möjlig effekt på lågstadieelevers språkutveckling har sju artiklar valts ut, granskats och analyserats. Det resultat som framkommit tyder på att planerade högläsningsinterventioner före, under och efter högläsning är det som ger främst effekt på elevers språkutveckling. Inom det som innefattar språkutveckling var det ordförrådet som högläsningen gav främst effekt på hos eleverna. Det visade sig även att eleverna i viss mån utvecklade andra aspekter inom språkutvecklingen där ibland eget skrivande, berättande och förmåga att lyssna. En komponent som återkommande ansågs viktig var att effektivt engagera och involvera eleverna under högläsningen.

Syftet med detta arbete var att undersöka, analysera och synliggöra hur intervjuade pedagoger använder projekterande arbetssätt när de utmanar barns språkutveckling, samt hur de använder undervisningstillfällen och miljön för att utveckla språket hos flerspråkiga respektive enspråkiga barn. Studien har innefattat två förskoleområden med barn i 4 - 6 års ålder. Projekterande arbetssätt definieras som en målstyrd process som utgår utifrån barns intresse. Vår undersökning baseras på tre frågeställningar - hur pedagogerna förstår sin roll i det projekterande arbetssättet, hur pedagoger använder miljöutformning i barns språkutveckling och vilka metoder pedagoger använder för att utmana och främja barns språkutveckling. I vår undersökning har vi använt semistrukturerade intervjuer som vi har gjort på två olika förskoleområden. De båda förskoleområden påstår att de är inspirerade av Reggio Emilia pedagogik och att de arbetar med projekterande arbetssätt. Vi har lyft upp pedagogernas tankar, åsikter och ståndpunkter, vilket vi har analyserat med hjälp av fyra teoretiska begrepp, ur Reggio Emilia-pedagogik och utvecklingspedagogisk perspektiv.Vårt resultat visar att projekterande arbetssätt kräver en bred kunskap och olika färdigheter hos pedagogerna. Hur pedagoger bemöter barn i undervisning beror på deras barnsyn. Att bemöta barnen som kompetenta individer är en av de grundläggande tankarna inom Reggio Emilia-pedagogiken och det projekterande arbetssättet. Alla intervjuade pedagoger på båda förskoleområden skapar en tillåtande och tillgänglig miljön utifrån barns intresse och behov, där barns trygghet och språk lyfts upp. I det enspråkiga förskoleområdet har pedagogerna fokus på barns kommunikation, till skillnad från det flerspråkiga förskoleområde där vi lade märke till att pedagogerna har fokus på ordförråd. Alla pedagoger på båda förskoleområden lyfter upp multimodal metod, TAKK och högläsning som viktiga verktyg i att stödja och främja barnens språk. Pedagogerna använder bilder som stöd från två olika källor och använder sällan digitala verktyg. Vårt resultat visar att de intervjuade pedagogerna på det flerspråkiga förskoleområde bemöter barnen som oerfarna för att de barn pratar lite, eller ingen svenska alls. I sin planering av undervisning och miljön utgår de från deras brister, snarare än att följa 4barnens nyfikenhet. Pedagogen utgår från hur barn ska lära sig och vad barn vill lära sig, som är en utvecklingspedagogisk tanke.

Bakgrund Föräldraenkäten Language Use Inventory (LUI) används för bedömning av barns pragmatiska förmåga vid 18–47 månaders ålder. Den skapades av O’Neill (2009) och en svensk forskningsversion av LUI togs fram hösten 2020. Då pragmatisk förmåga är viktig för övrig språklig utveckling är det också viktigt att identifiera eventuella svårigheter tidigt. Idag finns det få bedömningsmaterial för pragmatisk förmåga och inget är lika omfattande och riktat till samma unga ålder som LUI. Syfte Syftet med studien var att undersöka pragmatisk förmåga hos svenska barn i 36—41 månaders ålder, mätt med den svenska forskningsversionen av LUI. Vi ville också undersöka olika faktorers inverkan på resultatet, såsom barnens ålder, kön, hälsotillstånd och exponering för andra språk. Sekundärt analyserade vi också fritextsvaren.  Metod I studien deltog 40 barn, 21 flickor och 19 pojkar. Enkäten digitaliserades med hjälp av Textalk Websurvey och webblänken distribuerades via förskolor och sociala medier.  Resultat Resultatet visade på höga totalpoäng, med takeffekt i 9 av 10 avsnitt i enkäten. En tydlig bimodal distribution noterades både för totalpoängen och för flera av avsnitten. Inga signifikanta skillnader noterades på totalpoängen i relation till någon av de fyra undersökta faktorerna. På enstaka avsnitt kunde däremot signifikanta skillnader noteras för faktorerna ålder och hälsa. Inga samband kunde identifieras mellan svaren på fritextfrågorna och totalpoängen. Slutsatser Den medeltotalpoäng vi fick fram är i linje med tidigare studier som har undersökt denna åldersgrupp, men våra resultats bimodala distribution kan ifrågasättas. Större studier behövs för mer tillförlitliga resultat och slutsatser, vilket även gäller för de fyra faktorernas inverkan på barns pragmatiska förmåga. Fritextsvaren gav begränsad information om barnens pragmatiska förmågor, men bedömdes ändå som användbara ur ett kliniskt perspektiv, exempelvis vid planering av intervention.

Syftet med studien är att undersöka hur utvalda lärare motiverar högläsning i klassrummet samt vilka didaktiska val de gör vid högläsning för att främja elevernas läsintresse, läsutveckling och ordförråd.Aktuell forskning som ligger till grund för denna studie menar att högläsning är en aktivitet som bör planeras och prioriteras i skolan för att främja elevernas läsintresse, läsutveckling samt stärka deras ordförråd. Forskningen visar även att lärarens didaktiska val vid högläsningen är viktiga för att utveckla dessa förmågor hos eleverna.I studien har kvalitativa semistrukturerade intervjuer genomförts med sex aktiva svensklärare i årskurs 1–3 för att klargöra hur och varför de använder sig av högläsning. Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv då högläsning är en aktivitet som oftast sker tillsammans med andra.Slutsatserna av denna studie är att alla lärare använder sig av högläsning i undervisningen, men att de didaktiska valen inför, under och efter högläsningen kan se olika ut. Några lärare uppger att tiden inte finns för att genomföra aktiviteterna i den utsträckning de vill. Däremot framgår det att alla svensklärare ser högläsning som en viktig aktivitet för att utveckla elevernas ordförråd, läsintresse och läsutveckling. / <p>Svenska</p>

Syftet med denna studie är att undersöka vilken erfarenhet verksamma lärare i årskurs F-3 har av högläsning inför klassen i svenskämnet för att stimulera elevernas läs- och språkutveckling. Via semistrukturerade intervjuer valde jag att söka svar på vad lärare säger sig ha för didaktiska syften med sin högläsning samt hur de använder sig av samtal i anslutning till högläsningen. Resultatet av denna studie analyserades med stöd i ett sociokulturellts perspektivs idéer om att människan utvecklas och formas i samspelet med andra människor samt att kommunikation och språk är centrala i människans lärande. Vid insamlandet av empiri genomfördes sex intervjuer med sju lärare verksamma i årskurs F-3. Resultatet visar att lärare väljer att använda sig av högläsning i syfte att utveckla elevernas ordförråd samt ord- och begreppsförståelse. Vidare berättar lärarna hur de med hjälp av högläsning vill skapa en läsglädje och ett läsintresse hos sina elever, samtidigt som de använder högläsningen till att modellera lässtrategier som eleverna sedan kan använda sig av vid enskild läsning. Avslutningsvis motiverar lärarna högläsning med att det gynnar elevernas språkutveckling på flera plan. Gällande samtal berättar lärarna att elevernas egna erfarenheter är en viktig komponent i dessa, samtidigt som samtalen genomförs i syfte att eleverna ska få en förståelse för hur de kan använda sig av förutsägelser. Via samtal ges eleverna även en förståelse för ord och dess betydelse. Resultatet visar även att lärare väljer mellan lärarstyrda samtal och elevstyrda samtal, samt att lärarna har skilda motiveringar till detta. / <p>Svenska</p>

Sammanfattning Studiens resultat visar hur viktigt det är med en genomtänkt och planerad lärmiljö utifrån barnens intressen och behov för att främja barns språkutveckling och deras sociala samspel. Att använda sig av kommunikationsverktyg i miljön visar att barnen kan kommunicera med varandra och att det ger förutsättningar för att barnen ska förstå varandra. Studiens resultat visade också på hur betydelsefullt det är att vara en närvarande pedagog i leken för att kunna stötta barnen i deras samspel men också för att utveckla deras språk med hjälp av att benämna korrekta begrepp, samt för att tillgodose barnens behov. Studien visar också på problem som kan uppstå. Svårigheten att kunna vara en närvarande pedagog under dagarna i verksamheten kan vara svårt då barngrupperna är stora och det är svårt som pedagog att finnas för alla barn under en dag. Studien har ett sociokulturellt perspektiv som utgår från Vygotskij, men även Piagets konstruktivistiska perspektiv samt Deweys pragmatiska perspektiv. Syftet med studien var att undersöka vad pedagoger anser är viktigt för att främja barns språkutveckling i förskolan. Vi ville också få kunskap om hur förskollärare ansåg att olika faktorer kan påverka barns språkutveckling.

Sverige har en ökad etnisk mångfald som har resulterat i att klassrummen i de svenska skolorna är allt mer heterogena. Detta innebär att lärarna undervisar elever från olika delar av världen med olika språkliga förutsättningar och behov samt att lärarna stöter på elever vars modersmål inte är svenska. Språkutveckling har en stor betydelse för elevers lärande och kunskapsutveckling och därför är det viktigt att lärarna arbetar språkutvecklande  Syftet med denna kunskapsöversikt är att ta reda på sambandet mellan kunskap och språkutveckling. Med hjälp av tidigare forskning har vi undersökt hur språkutvecklande arbetssätt gynnar elevers språk och kunskapsutveckling inom SO-ämnena, samt belyst olika strategier och arbetssätt för ett språkutvecklande klassrum. Forskningen vi tagit del av visar att språkutvecklande arbetssätt gynnar elevernas språk- och kunskapsutveckling inom SO-ämnena samt att professionella lärare som är ämneskunniga och kompetenta på sitt ämnesdidaktik är väldigt betydande för elevernas utveckling.

Uppsatsen analyserar två läroplaner, Läroplanen för det obligatoriska skolväsendet 1994 och Läroplanen för grundskolan 2022 utifrån ämnet svenska som andraspråk. Syftet med föreliggande studie är att synliggöra och undersöka skillnader och likheter mellan läroplanerna i ämnet svenska som andraspråk, med fokus på deras sätt att uttrycka sig om språkinlärning och förväntad språkbehärskning. Uppsatsen utgår från Lev Vygotskijs sociokulturella teori. De metodansatserna som uppsatsen använder sig av är en komparativ metod och en kvalitativ textanalys. Resultatet visar att läroplanerna har flertal likheter och skillnader. Läroplanen från 1994 framhåller att språkutvecklingen bör ske i samband med andra ämnen för att det bör ske genom meningsfyllda innehåll. I den senare läroplanen som förväntas etableras 2022 lyfts det fram att ämnet bör användas för att ge eleverna möjlighet att utveckla sitt språk. Den förväntade språkbehärskningen eleverna förväntas uppnå har förändrats mellan de olika läroplanerna. I läroplanen från 1994 uttrycks att eleverna ska uppnå samma språkliga nivå som de eleverna som har svenska som modersmål. I läroplanen för 2022 uttrycks istället att eleverna behöver få stöttning för att utveckla sitt andraspråk och att det inte ska ställas för höga krav på en språklig korrekthet.

Syftet med studien var att undersöka vilka metoder förskollärare användersig av i arbetet med barns språklärande och utveckling samt vilka faktorerförskollärare uppfattar som betydelsefulla för språklärandet i förskolan.Examensarbetet har baserats på en kvalitativ studie där tre förskollärare harintervjuats från två olika förskolor. Båda förskolorna är belägna i enmedelstor stad på västkusten. En förskola är belägen centralt i ett område därmajoriteten av familjerna är mångkulturella och den andra förskolan ärbelägen i en mindre ort utanför centrum. I studien har vi använt oss av detsociokulturella perspektivet och socialkonstruktivismen som vetenskapligansats där vi inkluderat relevanta begrepp för att tydliggöra vårt resultat.Studiens resultat visar att den språkliga utvecklingen hos barn sker utifrånpedagogens förhållningssätt, där pedagogen använder sig av olikakommunikationsmedel för att främja och stödja barns språkutveckling. Detsom framkom i studien är att pedagogerna använder sig av högläsning,TAKK, digitala verktyg, tecken och bilder för att ge varje barn möjlighet tillspråkutveckling. Studien visar även miljöns betydelse för språklärandet iförskolan. Vikten av barngruppens storlek nämns också i studien, där deintervjuade pedagogerna uppgav att språklärandet och utvecklingen är mermöjlig i mindre barngrupper. Även samarbetet mellan förskolan och hemmetlyfts i studien, där hemmet har en betydelsefull roll då det kompletterarförskolans arbete. Förskolan ska erbjuda språkmiljöer som bidrar tillspråklärande, där barnen får möjlighet att leka med de andra barnen och tadel av varandras erfarenheter.

No description available.