Syftet med studien var att öka kunskapen och förståelsen för hur några speciallärare arbetar med olika typer av kompensatoriska hjälpmedel och den pedagogiska organisationen kring elever som möter hinder i sin språk-, skriv- och läsutveckling. Studien inleds med en introduktion som sätter in läsaren i fokusområdet med tidigare forskning i ämnet samt genom aktuella styrdokument. Metodvalet är en kvalitativ forskningsansats där semistrukturerade intervjuer genomförts med 14 olika speciallärare från fyra olika län i Mellansverige. Informanter från både grund- och särskolan finns representerade. Studien visar att det används ett stort antal kompensatoriska hjälpmedel i både grund- och särskolan och inga större skillnader fanns mellan skolformerna. Speciallärararbetet mellan skolformerna skiljer sig däremot åt. I grundskolan arbetar speciallärarna i större utsträckning med enskilda elever i separata undervisningssituationer utanför den ordinarie undervisningsmiljön med att utveckla de språkliga förmågorna. I särskolans regi har speciallärarna en roll som innebär att de undervisar eleverna i alla teoretiska ämnen vilket gör deras språk-, skriv- och lästräning mer integrerad i det dagliga arbetet. Studien visar även att ett nära samarbete mellan speciallärarna och andra intressenter såsom klasslärare, ämneslärare, elevhälsoteamets personal och vårdnadshavare är av största vikt för att elever som mött hinder i sin språk-, skriv- och läsutveckling ska fortsätta utveckla de språkliga förmågorna. En helhetssyn runt eleven samt att som speciallärare utgå ifrån det relationella perspektivet är andra faktorer som skapar förutsättningar för dessa elever att vända hinder till möjligheter.

Denna studie har haft som syfte att undersöka vilka arbetssätt lärare upplever stödjer flerspråkigelevers språkutveckling samt tar vara på elevers erfarenheter av olika språk. För att få svar påfrågeställningarna gjordes en kvalitativ intervjustudie där sex lärare från olika skolor deltog.Studien utgår från fenomenografiskt perspektiv. Forskningen som ligger till grund för dennastudie har visat att transspråkande, kodväxling, ordförrådsutveckling samt multimodalaarbetssätt är arbetssätt som gynnar språkutvecklingen. Resultatet från denna studie visar attarbetssätten transspråkande och kodväxling gynnar elevernas språkutveckling då lärarnaupplevt att eleverna kan koppla samman svenskan med modersmålet och på så sätt få en störreförståelse. Även elevernas nyfikenhet för andra alfabet och språk ökade vid dessa arbetssätt. Dehar också sett att eleverna får en större medvetenhet om hur olika språk fungerar och äruppbyggda samt att elevernas självförtroende ökade. Resultatet från studien visar också attmultimodala arbetssätt, bildstöd, grammatik, gruppindelningar och ordförrådsutveckling ärarbetssätt som gynnar språkutvecklingen.

Syftet med vår studie var att ta reda på hur förskolepersonal resonerar kring barnbokens funktion för barns lärande och utveckling. Finns det ett syfte med valet av barnbok? Hur blir alla barn delaktiga under en lässtund och hur arbetar pedagoger för att få alla barns röster och önskemål tillgodosedda? Finns en bakomliggande tanke när det gäller val av barnbok? Vi har intervjuat fyra förskollärare och fyra barnskötare på två olika förskolor. Hur beskriver de deltagande förskolepersonalen undervisningen utifrån barnboken och vad kan det tillföra barnen kunskapsmässigt? Denna studie utgår från en kvalitativ forskningsansats. Genom kvalitativa intervjuer med fyra förskollärare och fyra barnskötare har vi inhämtat material till vår undersökning. Utifrån det sociokulturella perspektivet valdes några begrepp som användes för att tematisera och analysera det insamlade materialet. I resultatet synliggörs pedagogernas resonemang kring användning av barnböcker. Förskollärarnas och barnskötarnas arbetssätt utgår från de didaktiska frågorna vid användning av barnböcker. Den deltagande förskolepersonalen i studien strävar efter skapandet av förutsättningar som främjar barns lärande och utveckling genom barnböcker. Slutsatsen av denna studie är att barnboksaktiviteter anses främjabarns lärande och utveckling men att detta är avhängigt förskolans miljö och pedagogernas litteracitetkompetens.

Berättande i förskolan är ett stort och brett ämne, det är något som sker dagligen på en mängd olika vis. Denna studie belyser vad pedagoger samtalar om berättande och hur de konstruerar möjligheter för berättande i förskolan; såväl barns som pedagogers. Vid sökandet av forskning upplevdes en avsaknad kring berättande som begrepp, vilket ledde oss till studiens problemområde. Tidigare forskning var ofta inriktad mot läsning, vilket denna studie vill belysa annorlunda, då berättande innefattar mycket mer än enbart läsning. Studiens syfte är att undersöka vad pedagoger samtalar om kring berättande i förskolan, samt hur de konstruerar möjligheter för att utmana barns berättande. Detta i relation till de normer som råder i förskolan. I föreliggande studie har två forskningsfrågor valts ut, Hur pratar pedagoger om sitt arbetssätt när de beskriver hur de berättar för barn? Samt Hur pratar pedagoger om hur de konstruerar möjligheter för berättande, för att öppna upp och utmana barns berättande? Studiens teoretiska utgångspunkt är socialkonstruktionismen, där allt som ses och upplevs är skapat i sociala relationer. Utifrån den valda teorin har tre begrepp valts ut, Makt, Konstruktion samt Institution. Studien har avgränsats till att endast undersöka pedagoger, vilket gör att dessa utvalda begrepp underlättar för att synliggöra maktutövandet i konstruerandet av berättande i institutionen. Studien har utförts med intervju som datainsamlingsmetod. De medverkande respondenterna är sex pedagoger som är verksamma i förskolan, i samma kommun. De samtal som förts om berättande synliggörs i resultatkapitlet. Under transkribering av intervjuerna uppkom fem nodalpunkter som utgör de rubriker som presenteras i resultatet, Vad pedagogerna berättar om berättande, Att vara en aktiv berättare och lyssnare, Lärmiljön som berättelse-främjande, Att pausa berättandet - reflektion och boksamtal samt Vad pedagogerna berättar om att konstruera möjligheter för berättande. I resultatet åskådliggjordes flertalet betydelsefulla fynd, vilka bearbetas i tre avsnitt i diskussionen, Att vara en aktiv lyssnare, Att konstruera en berättelse-främjande lärmiljö samt Att se alla i förskolan som en berättare. Slutsatsen av studien är att dessa tre fynd möjliggör för att ett berättande ska ske på ett meningsfullt sätt. Med de konstruerade strategier som pedagogerna i denna studie berättar om, och aktivt arbetar efter, så är slutsatsen att pedagogernas strategier även främjar och utmanar barn och pedagogers berättande.

Språket är en central del i människors liv. Det är för oss alla ett verktyg för kommunikation såväl som bildning och tänkande. Skolan har i uppgift att gynna elevers språkutveckling och det kan göras på olika sätt. Lärarnas roll är att bedriva en varierad och inkluderande undervisning som gynnar och stöttar alla elevers olika behov. Som resurs och pedagogiskt redskap kan lärare använda sig av litterära texter. Litterära texter kan vara av olika slag, exempelvis skönlitteratur eller facklitteratur samt förekomma i olika former, exempelvis bokformat eller digitalt format. Syftet med denna litteraturstudie är att lämna ett kunskapsbidrag till hur elevers språkutveckling kan främjas med litterära texter som pedagogiskt verktyg i svenskundervisningen, med inriktning mot elever i årskurs F-3. Det material som undersökts i denna studie är nio vetenskapliga artiklar, tre doktorsavhandlingar samt en forskningsöversikt. Artiklarna är av såväl internationellt som nationellt ursprung. Resultatet av studien visar att litteratur som pedagogiskt verktyg i svenskundervisningen kan bidra till att skapa gemenskap och stärka elevers språkutveckling. Att utveckla bättre läsförståelse och ett ökat ordförråd är exempel på delar av språket som kan utvecklas med litterära texter som verktyg. Dessutom hjälper litteraturen elever att utveckla och stärka sin egen identitet genom att de går in i textvärldarna och vidgar bilden av sig själva och sin omvärld. Den viktigaste aspekten som framgår i studien av ett språkutvecklande arbete med texter är att det ger eleverna möjlighet att få samtala om texters innehåll och form som lästs vid både enskild läsning och högläsning. I studien framkom även att resurser i form av litteratur på elevers olika modersmål i kombination med litteratur på svenska kan främja flerspråkiga elevers språkutveckling. En av utmaningarna som lärare har i undervisningen med litteratur som verktyg är att skapa intresse och motivation inför texterna. Vår slutsats är att litteratur som språkutvecklande verktyg främjar elevers språkliga utveckling genom undervisningssammanhang som inkluderar samtal, högläsning och menings- och identitetsskapande.

Previous research shows that well thought- out reading aloud can contribute on several different levels for students language development. Linguistic development in turn benefits the individuals identity development. Despite this, reading aloud is not identified as a criteria in the curriculum for the subject of Swedish. The purpose of the study was to analyse teachers different views and approaches to reading aloud in the classroom. The purpose was also to investigate whether teachers purpose of reading aloud is consistent with what previous research has shown. This is to investigate to what extent they use the method of reading aloud as a well thought out pedagogical tool. Through qualitative interviews with 8 different teachers, the result show that the participating teachers have a positive attitude towards the use of reading aloud in teaching and they explain multiple different area of purpose. At the same time, the results show that reading aloud is not given very high priority in education and that it tends to be planned at times when the students are likely to be the least receptive. Overall the results also show that reading aloud does not get as high of a priority in class as the teachers would wish for. / Tidigare forskning visar att genomtänkt högläsning på flera olika plan kan bidra till elevers språkliga utveckling. Genom den språkliga utvecklingen gynnas även i sin tur individens personliga utveckling och dess identitetsskapande. Trots detta finns inte högläsning formulerat som något syfte i läroplanen för svenska.  Syftet med studien var att studera lärares inom årskurs f-3 olika syn på och förhållningssätt till högläsning i skolan. Syftet var också att undersöka om lärares syfte med högläsning stämmer överens med vad tidigare forskning visat. Detta för att undersöka till vilken grad de använder sig av högläsning som ett genomtänkt pedagogiskt verktyg. Genom kvalitativa intervjuer med 8 olika yrkesverksamma lärare visar resultatet att de deltagande lärarna har en positiv inställning till användning av högläsning i undervisningen och de belyser flera olika syftesområden. Samtidigt visar resultatet att högläsningen inte prioriteras särskilt högt och att den tenderar att planeras in vid tidpunkter då eleverna torde vara som minst mottagliga. Sammantaget visar resultatet även att högläsningen inte får det utrymme i undervisningen som lärarna hade önskat.

Syftet med studien var att undersöka hur förskollärare säger sig arbeta med TAKK i förskolan för att skapa en språkstimulerande miljö. Utifrån detta genomfördes studien genom att samla information kring tidigare forskning samt litteratur för att skapa en förståelse för hur tecken som alternativ och kompletterande kommunikation (TAKK) bör användas för att stimulera barns språkutveckling. Studien utformades med en onlineenkät där yrkesverksamma förskollärare gavs möjlighet att besvara både slutna och öppna frågor kring deras användande av TAKK i förskolan. Analysen gjordes på ett sådant sätt att det insamlade materialet sammanställdes för att synliggöra mönster som framkom i respondenternas svar. Det som synliggjordes i studien var främst förskollärares vilja att nyttja TAKK i förskolans utbildning, men att det finns en variation hur kompetensen ser ut beroende på om förskollärarna genomgått någon form av kurs. I studien angav alla förskollärare att TAKK används i viss mån, men det synliggörs en viss variation i vilken utsträckning TAKK används beroende på teckenförråd samt kunskaper kring hur detta bör användas. Detta ledde oss fram till de slutsatser som tagits, den första slutsatsen berör vikten av att erbjuda alla barn en funktionell kommunikationsmetod. Den andra slutsatsen som studien resulterat i är att användningen av TAKK bidrar till alla barns möjlighet till delaktighet i förskolans utbildning och den tredje slutsatsen handlar om att TAKK är av nytta för alla barn språkutveckling.

Studien handlar om pedagogers beskrivning av deras arbete med språkutveckling för barn med annat modersmål än svenska före och efter en utbildningsinsats vid en förskola. Även verksamhetens rektor och specialpedagogs beskrivning av deras stöd vid arbetet finns med. Det finns ett stort behov av forskning inom området att kartlägga förskolans likvärdighet samt att utföra olika fallstudier för att ge mer kunskap om kvalitetsskillnader och tillgänglighet i verksamheterna. Studien är en deskriptiv fallstudie som strävar efter att fånga pedagogers, rektors och specialpedagogs beskrivningar av en eventuell kvalitetsutveckling i deras arbete och den kommunikativa miljön på förskolan. Semistrukturerade intervjuer utfördes med fyra pedagoger, både barnskötare och förskollärare, verksamma på en förskola samt verksamhetens rektor och specialpedagog. Resultatet visar att en kvalitetsökning skett efter utbildningsinsatsen. Pedagogernas medvetenhet i arbetet har ökat och den kommunikativa miljön har utvecklats. Detta med bland annat ökad föräldrasamverkan, ökat barninflytande, bilder används mer som stöd i arbetet samt att TAKK (Tecken som Alternativ och Kompletterande Kommunikation) har implementerats efter genomgången utbildning via elevhälsan i kommunen. Rektors och specialpedagogs stöd i arbetet har förändrats eftersom pedagogernas kunskap och medvetenhet ökat.

I läroplanen Lpfö 18 står det att ” Utbildningen i förskolan ska lägga grunden för barnens förståelse för olika språk och kulturer, inklusive de nationella minoriteternas språk och kulturer” (Skolverket, 2018, s. 6). För att kunna arbeta framgångsrikt med språkutvecklingen hos flerspråkiga barn måste förskolan förbättra kartläggningen av barns språkliga och kognitiva bakgrund, och till stor del informera sig själva och vara intresserade av deras upplevelser och deras livsmiljö. Detta behövs för att kunna planera och skapa en verksamhet som utgår från och anpassar sig till varje barn och som ger bästa möjliga förutsättningar för barnets språkutveckling. Språkutvecklingsarbetet måste utvecklas så att det fullständigt uppfyller alla aktiviteter i förskolan. Språkutveckling är något som barn gör ständigt, inte bara genom vissa faser (Skolinspektion, 2010).Syftet med studien är att bidra med kunskap om hur förskollärare beskriver sin planering i arbetslaget för att främja språkutvecklingen hos flerspråkiga barn, och vilken roll förskollärare anser sig ha i språkutvecklande möten med flerspråkiga barn. Studiens teoretiska perspektiv baseras på sociokulturella begrepp hämtade ur Säljö (2014) och Smidt (2010), som mediering, den närmaste utvecklingszonen och scaffolding, som används som ett analytiskt verktyg. Studien utgörs av intervjuer med åtta förskollärare.Resultatet har granskats i relation till våra teoretiska perspektiv och vi har kommit fram till att förskolans uppdrag är att arbeta med flerspråkiga barns språkutveckling. Språkutveckling i förskolan bygger på förskollärarnas planer och organiserade miljö, och kan även förstås som en pedagogisk process som lägger grunden för barns växande. Resultatet tyder även på att förskollärare har viktiga och omfattande uppdrag för att främja språkutvecklingen hos flerspråkiga barn. Vi har identifierat fyra strategier som förskollärare kan inta som stöd för flerspråkiga barns språkutveckling; bild- och teckenstöd, planering av aktiviteter, miljöns betydelse och lekens betydelse. Dessa strategier är sammanflätade och kan dessutom som teoretiska konstruktioner främja flerspråkiga barns språkutveckling.

Syftet med denna kvalitativa studie är att få kunskap om hur pedagoger arbetar för att främja och utveckla svenska språket hos barn som har svenska som andraspråk. För att uppnå studiens syfte genomfördes halvstrukturerade intervjuer med fyra förskollärare från två olika flerspråkiga och mångkulturella förskolor. Det sociokulturella perspektivet har använts för att diskutera studiens resultat. Resultatet av studien visade att förskollärarna använder sig av liknande arbetsmetoder för att främja och stödja flerspråkiga barns språkutvecklingar. Dessa arbetsmetoder är kroppsspråk, bildstod, TAKK (teckenstöd), aktiviteter vid samling (såsom Polyglutt, bilder, böcker, rim och ramsor och konkret material) samt lek och högläsning. Studiens resultat visar att förskollärarnas förhållningsätt i förskolans verksamhet ses som en central del i språkutvecklingen hos barn som har svenska som andraspråk. Pedagogerna inkluderar föräldrarna i verksamheten genom att uppmuntra dem att vara delaktiga i sina barns språkutveckling. Studiens resultat visar även att trygghet är en förutsättning för att utveckla språket hos barn. Därför att det är viktigt att barn får känna trygghet i sin omgivning genom att pedagogen skapar möjligheter och situationer i vardagen där barnet kan utöva både sitt modersmål och det svenska språket. Detta kan ske genom att skapa små grupper och genom att visa barn intresse för deras modersmål.