Syftet med föreliggande examensarbete är att undersöka hur förskollärarna uppfattar musikens betydelse för yngre barns språkutveckling i förskolan genom deras arbete med musikundervisning. Den teoretiska utgångspunkten för undersökningen bygger på det sociokulturella perspektivet som utgår från att lärandet sker via samspel och interaktion med andra. Studien har genomförts med kvalitativ ansats där intervjuer med fem förskollärare har gjorts. Bearbetningen av empirin har inspirerats av grounded theory som forskningsmetod där kodning av materialet skett. Resultatet påvisar att förskollärarnas egna intresse av sång och musik är relevant för deras arbete, till exempel hur engagerad och säker/osäker man är på sin egen sångröst. Det sker spontana sångstunder varje dag medan planerade sker ungefär en gång i veckan. De planerade innehåller konkreta bilder, sångpåsar, instrument samt att de använder sig av TAKK och rörelser. Förskollärarna uppfattar att musiken har betydelse för de yngre barnens språkutveckling genom att barnen bland annat imiterar. Barnen kan även uppfatta rytmen i sången och därmed sjunga innan de kan tala. Genom att ha sång -och musikundervisning kan det öka barns ordförråd.

Sverige är idag ett mångkulturellt samhälle, där många är flerspråkiga. Skolan blir därför en central plats där många språk möts samt en plats där de ska lära sig ett annat språk. Syftet med studien är att undersöka hur elevernas språkutveckling fungerar men även hur lärare och pedagoger arbetar för att utveckla elevernas språkutveckling samt vilka verktyg de använder sig utav. Jag har skickat ut en enkät till sju olika pedagoger som jobbar på en skola där majoriteten av alla barn som går på skolan är flerspråkiga. Studien är både kvantitativ genom enkätfrågor. Studien är framställd i Mellansverige på en skola som ligger i en låginkomsttagande stadsdel. På skolan är tvåspråkigheten stor och cirka 70 procent av eleverna som går på skolan är tvåspråkiga, vilka antingen är födda i Sverige eller har kommit till Sverige när de var små. Resultatet visar att mycket är beroende på elevens bakgrund samt att lärarna försöker utveckla språket genom olika hjälpmedel såsom till exempel bildstöd, datorer och dokumentkameror.

Det framgår i lagar och förordningar att Sveriges nationella minoriteter och minoritetsspråk har fått ett större utrymme i förskolans läroplan, därför ämnar denna studie ta reda på hur förskollärare tillämpar detta ansvar. Studiens syfte är därmed att bidra med kunskap om hur förskollärare arbetar med barns språkutveckling inom minoritetsspråket samiska. Den teoretiska grunden för denna studie är den sociokulturella teorin på det sätt att barnen utmanas i den närmaste utvecklingszonen då de befinner sig i språkliga sammanhang. En kvalitativ intervjustudie i semi- och ostrukturerad form har utförts med sex förskollärare i tre olika förskolor. De presenterade resultaten i denna studie är utifrån respondenternas beskrivningar och upplevelser. Resultatet visar vilka arbetssätt förskollärarna tillämpar för att främja minoritetsspråket, samt vilka förutsättningar och begränsningar förskollärarna tillskriver i arbetet med minoritetsspråket samiska. Centralt för förskollärarnas beskrivningar är att det saknas material på samiska och att det inte finns tillräckligt med stöd för att bedriva en förskoleverksamhet som helt drivs på samiska. En slutsats som kan dras är att det krävs stöd från förskolans organisation och ledning eftersom det finns svårigheter med att uppfylla styrdokumentens krav kring arbetet med barns språkutveckling på minoritetsspråket samiska.

Syftet med studien var att undersöka hur specialpedagoger/speciallärare arbetar med andraspråkselever och samverkar med klasslärare och modersmålslärare för att främja andraspråkselevernas språkutveckling i svenska. Denna kvalitativa studie avgränsades till två specialpedagogers samt två speciallärares egen återgivning av sitt arbete med elever som har svenska som andraspråk och samverkan med andra lärare. Vårt resultat visade att både specialpedagoger och speciallärare har fler arbetsuppgifter än vad deras utbildningar egentligen avser. Resultatet visade också att det finns olika anpassningar som kan tillämpas av både specialpedagoger och speciallärare för att andraspråkselever ska kunna utvecklas mot goda språkfärdigheter. Slutsatsen med denna studie är att modersmålslärare utövar en väsentlig roll i andraspråkslevers språkutveckling, där modersmålet kombinerat med det andraspråket gynnar elevernas förståelse samt progression. Vår studie visade en ytterligare slutsats där specialpedagogerna och speciallärarna upplevde att det behövs ett välfungerande samarbete mellan skolans samtliga lärarkategorier för att andraspråkselever ska kunna utvecklas språkligt.

Syftet med denna studie är att undersöka vilka pedagogiska verktyg förskollärare använder under högläsningstunder, samt att bidra med ökad förståelse för högläsningens betydelse för barns språkutveckling med särskilt fokus på barn med svenska som andraspråk. I vår forskning har vi använt en kvalitativ metod där genomförandet görs i form av intervjuer via Skype och ljudinspelningar. Urvalet av respondenter består av fem förskollärare som arbetar på fem förskolor. Vi har valt respondenter som arbetar med barn i olika åldrar, för att se hur förskollärare arbetar med högläsningstunder och hur barns språkutveckling påverkas av dessa. Resultatet visade att samtliga förskollärare anser att högläsningsstunden är viktig, och att högläsning förekom dagligen. Samtliga förskollärare vi intervjuade är övertygade om att högläsning i barngrupp stärker barn språkligt.

Att undersöka uppfattningar och ta del av lärares erfarenheter rörande högläsning, boksamtal kopplat till elevernas språkutveckling inom årskurs 1–4 ger en bild av hur verkligheten i skolorna ser ut gällande ovannämnda moment av svenskaundervisningen. Denna studies huvudsyfte är att undersöka vilka pedagogiska syften lärarna har med högläsning och boksamtal samt hur dessa moment används i undervisningen. Denna studie har även som syfte att bidra med insikter om hur lärarnas arbetsmetoder bidrar till en språkutvecklande undervisning vid högläsning och boksamtal. För att uppnå syftet formulerat för denna studie har en kvalitativ undersökning genomförts. Studiens kvalitativa metod omfattas av semistrukturerade intervjuer som bygger på ett frågeschema med trettio nyckelfrågor. I resultatet framkommer det att samtliga respondenter använder sig av högläsning och boksamtal i sin svenskaundervisning. Resultatet visar även att lärarna arbetar på varierande sätt beroende på de egna uppfattningarna om vad högläsning och boksamtal som moment fyller för syfte. I resultatet fastställds likheter och skillnader mellan lärarnas uppfattningar och arbetssätt. Variationer bland lärarna kan härledas till skillnader inom klassernas ålder och årskurs. Lärarna i studien delar uppfattningen att språkutveckling har en central roll i undervisning vilket stämmer överens med tidigare forskning.

Syftet med denna kvalitativa intervjustudie är att undersöka vad ett antal svensklärare i årskurs 4–6 säger när det gäller hur och varför de arbetar med högläsning. För att generera data till undersökningen har semistrukturerade intervjuer använts. Studiens frågeställningar syftar till att besvara hur de sex deltagande lärarna beskriver att de arbetar med högläsning i svenskundervisningen samt vilket syfte de uppger att detta har. I läroplanen nämns inte högläsning som ett krav som ska finnas med i undervisningen. Tidigare forskning visar dock att högläsningen kan ha en positiv inverkan på elevers språkutveckling om undervisningen runt den sker på rätt sätt. Forskningen menar att samtal om det lästa och ett medvetet syfte med högläsningen har visat sig vara exempel på didaktiska val som gynnar elevernas språkutveckling. Resultatet från den här studien visar att de sex deltagande lärarna upplever att högläsningen är viktig för elevernas språkutveckling och samtliga uppger att de använder högläsning i svenskundervisningen. Resultatet visar även att lärarna skapar tillfällen innan, under och efter högläsningen där eleverna får diskutera texterna och att syftet med högläsningen styr valet av bok. Det sociokulturella perspektivet har använts som teoretiskt ramverk i studiens analysarbete. / <p>Svenska</p>

Studiens syfte är att utifrån ett sociokulturellt perspektiv synliggöra hur pedagoger i förskolan arbetar med barnspråksutveckling genom stöttning i TAKK. Utifrån en kvalitativ forskningsmetod har empiri hämtats genom semistrukturerade intervjuer med fyra förskolepedagoger samt genom observationer gjorda hos tre av förskolepedagogerna. Resultatet visar när, hur och varför TAKK används som språkverktyg för att främja barns språkutveckling i förskolan. En analys av den insamlade datan har gjorts med utgångspunkt i studiens tidigare forskning och teorianknytning; det sociokulturella perspektivet där begreppen proximala utvecklingszonen och scaffolding ingår. Utifrån studiens resultat kan vi se att TAKK är ett viktigt verktyg för att främja barns språkutveckling, men det krävs att arbetslaget aktivt arbetar med TAKK för att det ska fungera i förskolans verksamhet.

Bakgrund Barns språkliga förmåga kan bedömas genom formella tester och/eller spontantalsanalys. Ett material för att kvalitativt utvärdera barns expressiva grammatiska förmåga genom spontantalsanalys är Language Assessment, Remediation and Screening Procedure, LARSP. Detta engelska bedömningsmaterial anpassades för svenska år 2016 av Maria Rosenberg och Ingmarie Mellenius. Swe-LARSP är inte normerat för svenska barn men steg III-V har utvärderats genom tidigare examensarbeten inom logopedi.   Syfte  Studiens syfte var att kvalitativt utvärdera steg II i Swe-LARSP samt att jämföra två inspelningsbetingelser: en med testledaren närvarande och en annan med endast vårdnadshavaren närvarande.   Metod I studien deltog sex barn (1;6–2;0 år) som hade svenska som modersmål och typisk språkutveckling. Ljudinspelningar av barnens spontantal företogs i leksituation med vårdnadshavare. Tre barn spelades in av testledaren och tre av vårdnadshavare. Ljudinspelningarna transkriberades ortografiskt och analyserades enligt riktlinjer för Swe-LARSP. Därefter jämfördes yttrandeantal och tolkningssvårigheter utifrån de olika inspelningsbetingelserna.   Resultat  Analysen visade att 12 av 16 strukturer på steg II i Swe-LARSP producerades frekvent i testdeltagarnas spontantal. Det förekom även åtta strukturer som inte kunde placeras in i protokollets nuvarande form. Inga skillnader mellan inspelningsbetingelserna kunde noteras, varken gällande yttrandeantal eller tolkningssvårigheter.   Slutsatser  De flesta strukturerna på steg II i Swe-LARSP återfanns i barnens spontantal, men fortsatt anpassning av steg II behövs. Föreslagna förändringar är förflyttning eller anpassning av sex strukturer, tillägg av fyra strukturer samt möjlig exkludering av en struktur. Bedömning med Swe-LARSP kunde möjligen frångås innan två års ålder. Resultatet tyder på att en språklig bedömning kan vara möjlig utifrån ljudinspelningar i hemmet.

Syftet med denna studie är att synliggöra hur lärare arbetar med skönlitteratur i svenskundervisningen och deras syften med sitt skönlitterära arbete, med fokus på elevers läslust och lustfyllda skönlitterära upplevelser. Såväl lästid som läslust har sjunkit enligt PIRLS (Skolverket, 2019b). Det har skapat ett orosmoment i form av huruvida den negativa inställningen till läsning resulterar i mindre lästräning och därmed även en sämre läsförmåga. Studiens utgångspunkter har primärt varit läsning som social praktik, literacy och även begreppet läslust. I studien har vi använt oss av kvalitativ metod där vi har intervjuat sex legitimerade lärare som undervisar i svenska i årskurs 4–6. Resultatet av studien visar utifrån informanternas utsagor att de väljer att använda sig av högläsning, boksamtal och bokcirklar. De väljer även att använda sig av elevnära texter, vilket syftar till texter med innehåll såsom händelser, karaktärer och språk som eleverna lätt kan relatera till enligt informanternas beskrivningar. Vidare används skönlitteraturen för att utveckla elevers läslust, språk, läsförmåga samt för att skapa kulturell och social förståelse.  Slutsatserna i denna studie är att lärarna arbetar med att utveckla elevernas literacyförmåga, vilket inkluderar språkutveckling och meningsfulla sammanhang där elevernas erfarenheter och intressen tas tillvara för att skapa lust att läsa och lära.