För att kunna verka och medverka i dagens samhälle är det betydelsefullt att ha ett rikt och utvecklat språk (Skolverket, 2019, s. 257). Högläsning är ett bra sätt att främja elevers språkutveckling och berika ordförrådet. Det är även en ingång till all form av läsning, det skapar en gemenskap och möjligheter till att samtala, fråga och tänka kring texter (Heimer, 2016, s. 15). Metoden högläsning är en av flera andra metoder som lärare kan använda sig av i det språkutvecklande arbetet. Denna studie syftar till att undersöka hur och varför lärare använder högläsning i det språkutvecklande arbetet med elever i förskoleklass samt årskurs 1–3. Högläsning avser i detta sammanhang när läraren läser högt för eleverna. Studien har också fokus på hur det språkutvecklande arbetet går till i samband med högläsningen. Studien utgår från en kvalitativ metod, vilket innebär att data har samlats in genom semistrukturerade intervjuer med åtta utbildade lärare som arbetar i de lägre årskurserna, och resultatet baseras på lärarnas intervjusvar. De teman som resultaten utgår från är högläsning i klassrummet, språkutvecklande arbete samt textsamtal. Resultatet visar att lärare använder högläsningen i olika syften. Dels som ett delmoment i undervisningen där eleverna arbetar aktivt med olika texter och dess innehåll. Dels används högläsning i syfte att eleverna ska få koppla av och äta frukt. I resultatet framkom även att i samtal kring texter ställdes frågor i syfte att lära eleverna att skapa inre bilder, använda sin fantasi och utveckla sitt språk. Studien avslutas med en slutsats där en diskussion förs kring vikten av att använda högläsning som verktyg för det språkutvecklande arbetet. / <p>Godkännande datum 2022-01-16</p>

Det övergripande syftet med denna studie var att undersöka hur lärare i förskoleklass arbetar med högläsning som metod. Mer specifikt ärva syftet att undersöka hur detta arbete går till före, under och efter högläsningen, samt hur stor andel av lärarna som anger att de förhåller sig medvetet till de didaktiska aspekterna av högläsning. Syftet preciserades genom följande frågeställningar: Hur stor andel av lärare i förskoleklass anger att de gör medvetna val kring vad de läser för eleverna, varför de läser just det valda stoffet och hur högläsningen ska gå till?, Vilket syfte har högläsningen i förskoleklass? och Hur medvetet arbetar lärare i förskoleklass med högläsning som metod? För att undersöka detta användes enkät som datainsamlingsmetod. Enkäten skickades ut till verksamma lärare i förskoleklass, och lades ut i Facebook forum. 135 respondenter svarade på enkäten. Resultatet blev att högläsningen arbetades med på olika sätt, och syftet var olika. Alla respondenter var dock överens om att högläsningen hade ett syfte. Vad syftet var såg dock olika ut. Största delen av respondenterna arbetade med högläsning med syfte i att utveckla elevernas språkkunskaper. Respondenterna svarade också att faktorer, så som för stora elevgrupper och tidsbrist gjorde att de inte kunde genomföra högläsningen på de sätt de ville. Slutsatsen blev därför att arbetet med högläsning som metod med syfte i att utveckla elevernas språkkunskaper såg olika ut och att syftet var olika. Att högläsningen dock bidrar med mycket i elevernas språkutveckling, speciellt i utvecklingen av deras ordförråd är också tydligt genom denna studie. Högläsningen är alltså ingen som bör användas för att lugna ner och roa elever, om lärare vill få ut de språkutvecklande möjligheterna som högläsningen ger. / <p>Slutgiltigt godkännandedatum: 2022-01-16</p>

Syftet med den här studien är att undersöka lärares uppfattning kring hur de arbetar med högläsning som undervisningsmetod i klassrummet. Lärarnas arbete med högläsning som metod är intressant att studera eftersom högläsning som undervisningsmetod minskar i takt med att elever själva lär sig läsa. Högläsning som begrepp finns inte dokumenterat i styrdokumenten trots att det i flera delar av läroplanens övergripande mål går att läsas in. Studiens empiriska material insamlades genom en kvalitativ metod. Semistrukturerade intervjuer utfördes med sex lärare som arbetar i årskurs F-3. Analys av resultaten av dessa intervjuer visaratt lärarna i stor utsträckning använder sig av högläsning som undervisningsmetod vid språkutvecklande arbete. Dock är lärarna i studien inte alla medvetna om att de gör det. Studiens resultat stämmer överens med den tidigare forskning som presenterats. Lärarna är medvetna om högläsningens betydelse och vikten av samtal kring det upplästa för elevers språkutveckling. Samtliga lärare i denna studie har planerat in kontinuerliga högläsningsstunder i schemat för att maximalt gynna elevernas språkutveckling. / <p>Inriktning svenska</p>

Denna litteraturstudie handlar om hur nyanlända elever kan utveckla det svenska språket i samband med lärarens roll och framgångsfaktorer. Syftet med studien är att undersöka hur nyanländas språkutveckling behandlas i forskning i svenskämnet i årskurs F-3, med fokus på undervisning och framgångsfaktorer som påverkar språkutvecklingen. Studien har sin utgångpunkt i den sociokulturella teorin. Materialet som analyserats är vetenskapliga texter av olika publikationstyper. Vi har använt oss av nationella och internationella undersökningar. Resultatet av materialanalysen visar att nyanländas språkutveckling gynnas av att använda språket i olika sammanhang och genom att använda det svenska språket i hemmet. Lärarens undervisning och inställning har en avgörande roll i hur nyanlända elever utvecklar det svenska språket. Genom att läraren använder sig av användbara metoder och arbetssätt samt bjuder in eleverna till samtal gynnas deras språkliga förmåga. Detta påverkar i sin tur hur nyanlända elever lär sig nya kunskaper och utvecklas. Utöver vikten av lärarens undervisning, spelar andra faktorer en stor roll i nyanländas språkutveckling. Det har visat sig att förkunskaper och erfarenheter elever bär med sig som familjens bakgrund och förhållandet till modersmålet är några faktorer som påverkar språkutvecklingen. För att nyanlända elever ska lära sig och utveckla det svenska språket är det av stor vikt att läraren ser över sin undervisning, vilka strategier och arbetssätt som läraren använder sig av. Dessutom är det viktigt med ett gott samarbete mellan hemmet och skolan så att elevernas nivå följs upp och utvecklas.

Forskning visar att förskolans personal inte uppnår de mål Skolverket har satt upp angående språkutvecklande arbete, trots att regeringen har gjort en satsning för att öka kvalitetsarbetet. Förskolans läroplan lyfter fram att barnen i förskolan ska få ta del av högläsning och diskutera litteratur för att utveckla sitt språk. Syftet med vår studie är att undersöka hur högläsning kan bidra till barns språkutveckling. Metoden vi använt oss av för att få reda på förskollärarnas strategier och metoder vid högläsning är enkät. Vid analysen av resultatet har vi använt oss av sociokulturell teori och begrepp som vi ansett är relevanta för vår studie. Resultatet visar att förskollärarna anser att högläsning är synnerligen viktig för barnens språkutveckling. Det framkom även att de ansåg att bokvalet och dess tillgänglighet var betydelsefullt. Viktig slutsats som uppkom i studien var att strategier för högläsning spelar en stor roll för barnens syn på högläsning. Även granskningen av böcker är en viktig uppgift för förskolläraren, och boksamtal är en möjlighet för barnen att bli aktiva deltagare i högläsning.

Syftet med studien är att bidra med kunskap om förskollärares uppfattningar om högläsning och samtalet i samband med högläsning. En kvalitativ metod har tillämpats genom semistrukturerade intervjuer med åtta yrkesverksamma förskollärare. Intervjusvaren har analyserats med hjälp av den sociokulturella teorin. Resultatet visar att förskollärarna arbetar med högläsning regelbundet och att det sker vid den dagliga vilan. Högläsning sker också i samband med tema- och projektarbeten. Samtliga förskollärare berättar att syftet med att högläsa i förskolan är att stärka barnen i deras språkutveckling samt att förskolan spelar en viktig roll eftersom förskollärarna upplever att högläsning inte sker i så stor utsträckning i hemmen. Det framkom även att förskollärarna uppfattar barnen som ovana vid högläsning vilket påverkar koncentrationen. Förskollärarna visar en uppfattning om att samtalet har en betydande roll för språkutveckling i högläsningssituationer. Slutligen framkom det att förskollärarna använder sig främst av högläsningsmetoden dialogisk högläsning men även att performativ högläsning förekommer beroende på syftet med högläsning-stunden.

Syftet med denna studie är att bidra med kunskap om pedagogernas uppfattningar om vilken eventuell påverkan högläsning har på barns språkutveckling. I studien har det använts en kvalitativ metod där data samlades in genom intervju av fokusgrupper. Fokusgrupperna bestod av två till fyra personer som har kompetens inom ämnet som undersökts. Fyra av fem intervjuer har skett vid fysiska möten och en intervju genomfördes digitalt på grund av pandemin. Studiens frågeställningar är: Vad är pedagogens syfte med högläsningen i utbildningen? Hur upplever pedagoger högläsning i relation till barns språkutveckling? I vilken utsträckning görs barn delaktiga genom interaktion under högläsningssituationen? Data har analyserats utifrån begreppet literacy och barns språkutveckling som teoretisk ram, samt tidigare forskning.Resultatet visade att pedagoger i förskolan har god kännedom om hur högläsning påverkar barns språkutveckling men att det förekommer skillnader mellan förskolor och synen på högläsning.

Syftet med vårt examensarbete har varit att ta del av svensklärares reflektioner kring hur grupparbete kan användas för att stärka elevers språkutveckling, samt deras syn på vilka utmaningar det finns med att använda grupparbete som arbetsform. Utifrån detta syfte har två forskningsfrågor formulerats: hur reflekterar svensklärare i årskurs 4–6 över grupparbete som arbetsform för att stödja elevers språkutveckling? samt vilka utmaningar upplever svensklärare i årskurs 4–6 att det finns med att använda grupparbete som arbetsform? Studiens teoretiska utgångspunkter har hämtats från det sociokulturella perspektivet, relationellt perspektiv samt kooperativt och kollaborativt lärande. Vidare har kvalitativ metod valts och semistrukturerade intervjuer har använts för att intervjua sex lärare som är behöriga att undervisa ämnet svenska för årskurs 4–6. Den insamlade datan från intervjuerna gav följande teman i vårt resultat: grupparbetets effekter på elevers språkförmåga, strukturer och strategier vid grupparbete samt utmaningar med grupparbete. Studiens övergripande slutsatser är att lärare anser att grupparbete som arbetsform gynnar elevers språkutveckling. För att ett grupparbete ska fungera behöver eleverna dock få möjlighet till att ta ansvar för sitt eget lärande samt att utveckla sina sociala färdigheter, vilket kan vara en utmaning för en ensam lärare i klassrummet.

Studiens syfte är att undersöka hur yrkesverksamma lärare i årskurserna F-3 upplever fördelar respektive begränsningar i arbetet med kooperativa lärandemetoder och hur lärare legitimerar användningen av kooperativa lärandemetoder i språkutvecklande syfte hos elever med svenska som andraspråk i språkligt heterogena klassrum. Teoretiska perspektiv som används är dialogisk undervisning, muntlig interaktion ur ett andraspråksperspektiv, kooperativt lärande och kooperativa strukturer. Studien bidrar med lärares uppfattningar om användningen av kooperativa lärandemetoder i de yngre skolåren. Det är en kvalitativ intervjustudie med åtta yrkesverksamma lärare från olika kommuner i Skåne. För att analysera vår insamlade empiri har vi utgått från en tematisk analys genom våra transkriberingar, kodning av empirin och tematisering. I resultatanalysen har vi sammanställt lärarnas syn på kooperativa lärandemetoder generellt och för elever med svenska som andraspråk, med både fördelar och begränsningar. Genom att eleverna får arbeta i mindre grupper har lärarna upplevt att de vågar språka vilket de i förlängningen anser gynna språkutvecklingen, speciellt hos elever med svenska som andraspråk. Begränsningar som framkom var främst tid och personalresurser. Sammanfattningsvis legitimerar lärarna kooperativa lärandemetoder genom att gruppinteraktionen ger eleverna större talutrymme vilket gynnar elevernas språk- och kunskapsutveckling. Vi diskuterar den rådande enspråksnormen i svenska klassrum och diskuterar kooperativa lärandemetoder utifrån ett flerspråksperspektiv.

Följande studie syftar till att undersöka lärares uppfattningar gällande transspråkande som metod i undervisningen och om det är gynnsamt för eleverna. Empirin har samlats in i form av strukturerade intervjuer via Google Meet, Teams och Zoom av lärare som arbetar med transspråkande i sin undervisning. Resultatet av studien tyder på att det finns många positiva sidor med att använda transspråkande för att utveckla ett andraspråk men också att det finns svårigheter för både elever och lärare. Studien utgår ifrån ett lärarperspektiv och lärarnas arbete med transspråkande samt vad de utifrån sina egna upplevelser ser för möjligheter och svårigheter med att använda metoden utifrån sina egna erfarenheter. Resultatet är analyserat med utgångspunkt i ett sociokulturellt perspektiv och påvisar att transspråkande bringar fler möjligheter för eleverna där de kan stötta och lära av varandra. Resultatet åskådliggör utifrån lärarnas erfarenheter och uppfattningar att de elever som tillägnar sig språk- och ämneskunskaper snabbare är de elever som använder sig av sitt starkaste språk i undervisningen. Att eleverna tillåts att använda transspråkande som metod i sin undervisning verkar identitetsstärkande för dem, vilket resultatet utifrån ett lärarperspektiv belyser. De svårigheter som framkommer i resultatet utifrån respondenternas erfarenheter är elevernas egna sätt att se på transspråkande och sin identitet samt kollegornas syn på transspråkande samt sin undervisning. Undervisningsstrategierna som impliceras av lärarnas utsagor stämmer överens med vad tidigare forskning visar, att undervisningen borde präglas av stöttning, kamratlärande och språklig uppmuntran.