Barns rätt till att göra sig förstådd och förstå andra finns lagstadgad genom FN:s barnkonvention och konventionen om de mänskliga rättigheterna. Forskning visar på att alternativ och kompletterande kommunikation (AKK) är ett bra verktyg för att ge barnen möjlighet till en fungerande kommunikation. Trots detta finns inte AKK explicit uttryckt i förskolans läroplan, vilket lämnar en stor valfrihet till förskollärarna i hur de väljer att stötta barnens språk och kommunikationsutveckling i sin undervisning. I glappet mellan forskningen och förskollärarnas beprövade erfarenheter upptäcktes en kunskapslucka som genom denna studie önskades fylla. För att uppnå studiens syfte användes en kvalitativ forskningsmetod, där empirin samlades in genom semistrukturerade intervjuer med nio förskollärare. Resultatet analyserades genom en tematisk analys som visade att informanterna i likhet med vad forskning säger anger tid, kunskap och fortbildning om AKK som både en förutsättning och hinder för att använda AKK i undervisningen. En slutsats som kan dras av studien är att hur väl barnet får möjlighet att utveckla sin kommunikation till stor del avgörs av pedagogernas kunskaper och förutsättningar för att skapa en god lärande miljö.

I vår forskningsöversikt vänder vi oss snarare till pedagogerna och blivande pedagogerna i åk F-3.Vårt syfte med kunskapsöversikten är att besvara våra frågor om hur man kan skapa en mer inkluderande SO-undervisning för nyanlända elever samt diskutera hur relationen mellan hemmet och skolan kan påverka deras inlärning i SO-ämnet. I vår kunskapsöversikt vill vi svara på våra frågeställningar och diskutera hur avgörandet språk och ordförråd i SO-undervisning är. Dessutom framhävs i arbetet samverkandet mellan hemmet och skolan är gynnande och att inkludera nyanlända elever i SO-undervisningen resulterar till en positiv effekt. Vi har använt oss av olika forskningsartiklar i detta arbete, dessa artiklar har vi fått tillgång till genom sökningar i olika dataregister.

Language development is a central part for students to be given the opportunity for equivalent education. For Swedish schools in Sweden, the ethnic diversity has increased. This results in students with different linguistic abilities, which means that teachers face the challenge of adapting the teaching. The purpose of the study is to, based on documented research, map and discuss the meaning of working with language development for second language students as well as further working methods for how teachers in their social science teaching can work with language development for second language students. The questions are; What does it mean to work on language development for second language students in social science education? And, how can teachers work on language development in social science education with second language students? The method of this study is to systematically review previous research and summarize effective adaptation methods. We have used the databases ERIC, SwePub, Google Scholar and Libsearch. The studies that have been investigated show that language development and social science contributes to promoting the language where the goal is to support the students to understand the subject language, in order to then be able to use and communicate. Furthermore, it is highlighted that the relationship between the teacher is central and that the teacher needs to have an understanding of the subject and the linguistic requirements that are set in order to adapt social science education to work more language development. These tools can be exercises, drawings, reading comprehension and discussions where students can share culture, experiences and more that can develop the language development of second language students in social sciences.

Språket beskrivs som en central förmåga för lärandet som sker i skolan och i fritidshemmet. Undervisningen i fritidshemmet utgår från styrdokument så som läroplanen och Skollagen, där det framgår att elever ska ges möjlighet att utveckla sin språkliga förmåga. Det ska ske genom såväl lek, social interaktion som i den planerade undervisningen. Vidare har Skolinspektionen(2018) uppmärksammat brister i arbetet med språkutveckling i svenska fritidshem. Studien ämnar belysa de hinder och möjligheter för språkutvecklande arbetssätt fritidslärare och fritidspedagoger i verksamheten upplever. Vidare syftar studien till att synliggöra de strategier lärare och pedagoger använder för att främja utveckling av språk hos elever i fritidshemmet. Studien har utgått ifrån en kvalitativ datainsamlingsmetod i form av semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna utfördes på tre olika fritidshem i Västra Götaland där sammanlagt sju respondenter deltog. Den insamlade datan analyserades utifrån en fenomenografisk analysmodell där empirin grupperades i olika teman utifrån studiens syfte och frågeställningar. Baserat på dessa teman kunde likheter och skillnader i respondenternas utsagor urskiljas. I studiens resultat framgår att stora barngrupper, brist på tid och anpassade lokaler kan försvåra och hindra språkutvecklande arbete i fritidshemmet. Vidare visar resultatet att brist på utbildad personal och personaltäthet påverkar möjligheterna för att arbeta språkfrämjande negativt. Vad gäller möjligheter i förhållande till språkutveckling benämns flerspråkiga kollegor som en tillgång, likväl fritidshemmets möjligheter till sociala samspel som positivt. Resultatet belyser lek och engagerad personal som betydelsefulla faktorer som kan möjliggöra språkutveckling. Respondenterna framhäver kunskap och utbildning som relevant i förhållande till ökad medvetenhet kring språkutveckling. Resultatet visar att högläsning och böcker, implementering av nya begrepp samt engagerad och stöttande personal är strategier som respondenterna använder för att gynna språkutveckling i fritidshemmet.

Syftet med denna studie är att undersöka och beskriva hur pedagoger i förskolan aktivt använder barnens förstaspråk som en resurs och en stödstruktur under undervisning. Genom att belysa strategier, metoder och goda exempel som främjar barnens språkutveckling och lärande genom att integrera deras modersmål i undervisningen. Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv med speciellt fokus på scaffolding. Vi använde oss av en kvantitativ enkätmetod med integrerade kvalitativa inslag för att få svar på vår frågeställning. För att säkerställa omfattande täckning, distribuerade vi vår enkät via flera Facebook-grupper för förskole yrkesverksamma. Enkäten skickades även till rektorer för vidarebefordran till deras anställda. Denna strategi möjliggjorde en bredare målgrupp och inkluderade olika perspektiv inom förskoleverksamheten. Resultaten pekar på att pedagoger upplever utmaningar i förskolan och det är av största vikt att dessa utmaningar adresseras för att skapa en gynnsam lärandemiljö. Utmaningarna kan relatera till olika aspekter, såsom tillgänglighet och användning av förstaspråksmaterial samt svårigheter i kommunikationen med flerspråkiga barn. Denna studie betonar behovet av att stärka förskolornas förmåga att inkludera och stödja barnets förstaspråk för att skapa en positiv lärandemiljö för alla barn i förskolan. Slutsatsen betonar det väsentliga behovet av att konstruera en gynnsam lärandemiljö som gagnar samtliga förskolebarn. Denna process kräver att pedagoger ständigt förfinar sina färdigheter och justerar sina undervisningsmetoder för att effektivt adressera de mångfacetterade behoven hos barn med varierande språkliga och kulturella bakgrunder. Genom att integrera stöd för barnets förstaspråk och aktivt främja en positiv attityd mot mångfald har förskolor möjligheten att gestalta en miljö där varje barn inte bara känner sig inkluderat utan också aktivt deltagande i undervisningen. / <p>Betyg i Ladok 240108.</p>

Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare beskriver sitt arbete med att främja barns språkutveckling i relation till fri lek i förskolan, samt hur den fria leken kan vara främjande för barns språkutveckling. I studien används en kalitativ forskningsansats där semistrukturerade intervjuer som datainsamlingsmetod har utförts. Vår studie har analyserats utifrån ett sociokulturellt perspektiv som grundar sig i Vygotskijs teori. Resultatet visar att fri lek i förskolan har stor betydelse vad gäller barns språkutveckling. Barnen beskrivs föra dialoger och samtal med varandra i den fria leken då de möter rollekar, föremål och olika miljöer att samtala om. Förskollärarna lyfter vikten av närvarnade vuxna för att kunna vägleda och föra leken vidare, men också för att kunna observera leken eller kliva in för att stödja barnen i eventuella konflikter. Förskollärares förhållningssätt i relation till förskolans miljö och den fria leken är därav viktig när det kommer till att främja barns språkliga förmåga.

Syftet med studien är att bidra med kunskap om hur verksamma pedagoger inom förskolan ser på och arbetar med alternativ och kompletterande kommunikation, samt vad som påverkar arbetet. Studien har en kvalitativ ansats där fyra verksammapedagoger i förskolan intervjuats. Det sociokulturella perspektivet med tillhörande begrepp har använts vid analysen av den insamlade empirin tillsammans med relevantforskning i ämnet. Resultatet visade på att pedagogerna över lag har en positiv syn på arbetet med AKK och dess förtjänster som arbetsmetod och kommunikationshjälpmedel. Det framkommer att synen på AKK till stor del påverkar arbetet med det, och att synen påverkas av den mängd utbildning man fått i ämnet. Bristande utbildning skapade låg självkompetens för de flesta av pedagogerna vilket gjorde att de inte vågade arbeta meddet på egen hand. Dock användes AKK i den vardagliga verksamheten av alla deltagandepedagoger, och ett drivande arbetslag bidrog till ett ökat personligt engagemang att arbeta med AKK.

I denna studie undersöker jag hur förskollärare, som arbetar i både privata och kommunala förskolor i en mellanstor stad i Sverige, beskriver och resonerar kring sitt arbetssätt med nyanlända och flerspråkiga barns språkutveckling. Syftet är att bidra med kunskap om språkutvecklande arbetssätt med nyanlända barn i förskolan. Studien presenterar de utmaningar som möter personal i förskolan när det gäller barns trygghet, kommunikation, deltagande och även när det gäller omsorg och lärande i förskolan. Metoden som jag använde till datainsamling var semistrukturerade intervjuar med förskollärarna från olika förskolor. Intervjuerna skedde skriftlig via mejlet och muntlig via Zoom. Både svensktalande förskollärare och förskollärare som har svenska som sitt andra språk intervjuades. Detta för att samla in olika synpunkter och perspektiv på arbetet med nyanlända barns språkutveckling. Studien fokuserar på arbetet med nyanlända barn med fokus på transpråkande, kultur och interkulturalitet. Avsikten är att veta hur mångfalden påverkar arbetet i förskolan. Det insamlade materialet har analyserats. Resultatet visar att pedagogerna anser sig arbeta på ett inkluderande förhållningssätt genom att lyfta alla språk och kulturer som finns i barngruppen. Pedagogerna resonerade kring möjligheter och utmaningar som de har i förskolan. Möjligheterna enligt förskollärarnas resonemang ligger i att pedagogerna som har samma modersmål underlättar arbetet med flerspråkighet i förskolan. Utmaningarna är svårigheter i att få tillgång till logopeder och specialpedagoger samt att det fattas tydliga riktlinjer i läroplanen om arbetet med nyanlända barns språkutveckling. Pedagogerna beskriver att de använder sig av både verbala och icke verbala kommunikationssätt i samspelet med nyanlända barn.

Studiens syfte är att bidra med kunskap om hur förskollärare inom Montessori, Reggio Emilia och Waldorf beskriver sitt arbete med att uppfylla läroplanens mål gällande att främja barns språkutveckling. Läroplanen för förskolan fastställer strävansmål som innebär att förskolan ska främja barns språkutveckling, men den ger inte konkreta riktlinjer för hur detta arbete ska genomföras. Tidigare utredningar har indikerat brister i förskolors kvalité gällande språkfrämjande arbete.  Studiens metod bygger på en hermeneutisk ansats, vilket innebär en strävan att förstå och tolka det förskollärare beskriver som språkfrämjande strategier. Förskollärarnas svar har analyserats med hjälp av analysverktyg inom den sociokulturella teorin. Sex förskollärare från Montessori, Waldorf och Reggio Emilia-förskolor har deltagit i studien. Genom att samla in exempel på språkfrämjande strategier och metoder från dessa tre pedagogiska inriktningar, är målet att kunna ge en inblick i hur förskollärare kan använda olika strategier och metoder för att främja barns språkutveckling. Därigenom kan studien bidra med metoder och strategier och svara på hur förskolan på olika sätt kan arbeta mot att uppnå de nationella målen för språkutvecklande arbete.

Inledning: Lek och barns språkutveckling är två centrala delar i förskolans verksamhet. Det är också något som lyfts upp i läroplanen för förskolan. Det ligger därför i vårt intresse att undersöka hur språkutveckling sker i leken och hur pedagoger stöttar barns språkutveckling i leken. Vår ambition med vår undersökning är att bidra med kunskap om hur förskollärare använder sig av leken för att stötta barns språkutveckling.  Syfte:   Syftet med denna studie är att undersöka hur förskollärare använder sig av barns lek för att stötta barns språkutveckling. Detta har gjorts med hjälp av följande forskningsfrågor: -    Vilka erfarenheter har förskollärare av barns språkutveckling i samband med lek? -    Vilka strategier använder sig förskollärare av för att stötta barns språkutveckling i leken? Metod: Studien utgår från en kvalitativ metod där det har genomförts semistrukturerade intervjuer. Sammanlagt har sex förskollärare intervjuats från olika förskolor i samma kommun. Intervjuerna har spelats in, transkriberats samt analyserats.  Resultat:  Resultatet i studien visar att förskollärarna besitter olika erfarenheter kring språkutveckling i leken. Samtliga förskollärare som deltagit i studien menar att leken utgör ett viktigt redskap för barns språkutveckling. Särskilt framhävs rolleken som något förskollärarna har som gemensam erfarenhet där språkutveckling sker. Förskollärarna understryker den centrala rollen som rolleken spelar när det gäller att främja barns språkliga färdigheter. Resultatet visar även att förskollärarna använder flera olika strategier med syftet att främja barns språkutveckling under lek. Dessa strategier inkluderar pedagogernas roll, olika metoder för språkutveckling och utformning av lekgrupper. Många förskollärare betonar även vikten av att skapa en trygg miljö på förskolan för att främja språkutvecklingen under lek.