Denna studie undersöker, ur lärarnas synvinkel, de språkliga svårigheter som flerspråkiga elever står inför, särskilt när det gäller kemiska termer och begrepp. Studien bygger på intervjuer med lärare som undervisar elever som har svenska som andraspråk. Intervjuerna belyser svårigheter som flerspråkiga elever möter samt de idéer och planer som lärare följer i lektionsplaneringen för att stödja eleverna och utveckla deras språkliga förmågor i förhållande till ämnet. I korthet fokuserar forskning på den språkliga aspekten i undervisningsprocessen i kemi för flerspråkiga elever, och lärarens roll i att minska språkgapet mellan elevers förmåga och vad man hoppas uppnå. Den här studien kommer att försöka så mycket som möjligt inte fokusera på elevernas språkliga problem, utan snarare på de metoder, planer och strategier som kemilärare använder för att övervinna elevernas språkliga svårigheter. Min studie kan ses som ett första steg mot att hitta en integrerad plan för att hjälpa flerspråkiga elever när de studerar kemi.

Syftet med denna studie är att undersöka pedagogers uppfattningar och erfarenheter kring högläsning i samband med barns språkutveckling. Studien genomfördes med hjälp av semistrukturerade gruppintervjuer på två förskolor i Sverige, där deltagarna arbetade på olika avdelningar. När intervjuerna var genomförda transkriberade vi dem och använde en tematisk analysmetod för att analysera det empiriska materialet. Det sociokulturella perspektivet användes vid analysen av intervjuerna. Resultaten från denna studie indikerar att de intervjuade pedagogerna har en uppfattning om att högläsning ger barn möjligheter att utveckla sitt språk. Detta beror på att barnen får komma i kontakt med nya ord i olika sammanhang och lära sig meningsbyggnad. När det gäller högläsningens eventuella begränsningar för barns språkutveckling framkommer varierande åsikter bland pedagogerna. Några av dem anser att samtliga språkaktiviteter stimulerar barns språkutveckling, medan andra anser att barns språkutveckling antingen kan hämmas eller stimuleras beroende på hur aktiva barnen får vara under högläsningen. Studiens resultat visar även på flera arbetssätt och metoder som pedagogerna arbetar efter eller anser vara av vikt för att främja barns språkutveckling under högläsning. Ett genomtänkt bokval som utgår från barns ålder, språknivå och intresse anser pedagogerna vara viktigt för att barn ska kunna klara av att lyssna och förstå innehållet. Pedagogerna uppmuntrar barnen till att samtala under högläsning för att ge dem möjlighet att komma till tals samt för att tillsammans med kamraterna bearbeta och uttrycka sina tankar. Resultatet belyser även att det finns en strävan hos pedagogerna att skapa språkstimulerande läsmiljöer som bjuder in till läsning, samtal och samspel med andra. Användning av kommunikativa metoder under högläsning anses vara viktigt för att stödja barnen i deras förståelse, meningsskapande och kommunikation med andra. Det används bland annat TAKK, Tecken som Alternativ och Kompletterande Kommunikation, rekvisita, bilder samt kroppsspråk och olika röstlägen. Till sist visar resultatet att samtliga pedagoger har en positiv inställning till daglig högläsning när det gäller barns språkutveckling. Studiens slutsats är att trots att pedagogerna har olika tankar och arbetssätt med högläsningen har de samma mål med att skapa en social läsaktivitet, där barns språkutveckling stimuleras genom samspel med andra barn och vuxna.

Då vi av erfarenhet har sett att många förskolor använder sig av TAKK, men även att många inte gör det trots att behovet finns föll beslutet på att syftet med vår studie var att belysa hur pedagoger arbetar med TAKK för att främja barns språkutveckling. Vi valde även att intervjua logopeder och specialpedagoger för att få deras perspektiv. Vi valde att analysera vår empiri med hjälp av den sociokulturella teorin och kommunikationsteoretiska traditionen, samt våra begrepp: inkludering, språklig sårbarhet, mediering och artefakter. Utifrån en kvalitativ metod, med semistrukterade intervjuer och observationer valde vi att samla in empiri till vår studie. Vi kan i vårt resultat och i vår slutsats tolka att våra respondenter tycker att inkludering är en viktig del i förskolans verksamhet. Användandet av TAKK kan vara ett redskap men det krävs utbildning, då det framgick att rädsla för att teckna fel blev en orsak till att inte använda TAKK.

Forskning visar att musik är positivt att använda för barns språkliga och kognitiva utveckling. Syftet med studien är att skapa kunskap kring hur musik kan användas som ett didaktiskt verktyg för att främja barns språkutveckling, genom att belysa förskollärares perspektiv kring hur de arbetar med musik och språk. Studien har haft sin utgångspunkt i den sociokulturella traditionen. Datainsamlingsmetoden som har använts är kvalitativa intervjuer med yrkesverksamma förskollärare och analysmetoden är en abduktiv ansats. Resultatet tyder på att förskollärare associerar språkutveckling i hög grad till läs-och skrivutveckling med fokus på högläsning. Resultatet visar även att majoriteten av förskollärarna besitter en medvetenhet kring sångens positiva påverkan på språkutveckling, detta tyder på ett kunskapsglapp kring musikens påverkan i stort. Det framkom av intervjuerna att musikaktiviteter i förskolor oftast bygger på att sjunga tillsammans med barnen, då förskollärarna kopplade detta till språkutveckling. Detta skulle kunna förklaras utifrån samhällsdebatten som lyfter att ämnet musik får stå tillbaka, och inte värdesätts lika hög som grundämnena.

Studiens syfte är att nå fördjupad kunskap kring några lärares allmänna förhållningssätt till högläsning som didaktiskt redskap och deras beskrivningar av hur de implementerar sådana förhållningssätt i sin praktik i årskurs F–3. Studien har en kvalitativ ansats där fem semistrukturerade intervjuer genomförts med verksamma lärare i årskurs F–3. Som teoretiskt ramverk har jag valt Vygotskijs sociokulturella perspektiv och Bakhtins dialogteori, vilka båda pekar på vikten av socialt samspel och dialog vid inlärning. Högläsningssituationens lärandepotential knyts till dessa perspektiv. Empirisk forskning ger gott stöd för högläsning som didaktiskt redskap och betonar dess lärandepotential. För att förverkliga den potential som högläsning har krävs dock att läraren ser högläsning som ett användbart didaktiskt redskap. Högläsning anges inte som metod i lärandeprocessen i kursplanen för svenska eller i läroplanens tredje del gällande förskoleklassen. Resultatet visar att lärarna har ett intresserat förhållningssätt till högläsning. De betonar särskilt de positiva effekter högläsningen har för elevernas språkutveckling. Lärarna använder lässtrategier och arbetar i olika grad med texter. Vidare ser de en kompensatorisk potential i högläsningssituationen där språksvaga elever stimuleras. Kontakten med litteratur genom högläsning vidgar också världen för eleverna menar lärarna och kan öka elevernas läslust. Lärarna är måna om att tillvarata elevernas intressen vid val av bok, men högläser nästan uteslutande skönlitterära texter. Vidare framkommer det av intervjuerna att socialt samspel och dialog inte ges en framträdande roll. Inte heller systematiserar man sin högläsningsundervisning i någon högre utsträckning och i något fall ses högläsning som en avkopplande stund. Resultatet visar också att lärarna inte explicit kopplar sin högläsning till läroplanen.

I detta examensarbete undersöktes syftet hur pedagoger i förskolan förhåller sig till ordlösa bilderböcker. Metoden som användes var kvantitativ metod med digitala enkäter som skickades ut via grupper på Facebook. Pedagogerna valdes ut med ett konsekutivt urval och enkäten inbringade totalt 59 svar. Resultatet av enkäten analyserades med en kvalitativ innehållsanalys med fokus i den sociokulturella teorin. Resultatet från enkätstudien visade att pedagoger hade en positiv inställning till ordlösa bilderböcker samt att de flesta pedagogerna använde eller hade använt sig av böckerna inom verksamheten. Den främsta anledningen till användningen var för att stimulera barnens språkutveckling. För att göra barnen delaktiga i berättande framgick det av resultatet att de skapade berättelserna tillsammans och att pedagogerna efterfrågade deras tankar. Detta möjliggjorde att den ordlösa bilderboken kunde vara medierande för barns språkutveckling i samspel med andra.

The purpose of this study is to compare whether childcare workers' and preschool teachers' perceptions of the phenomenon of reading aloud differ. A qualitative method in the form of semi-structured interviews with childcare workers' and preschool teachers' was used to collect empirical data for the study. In the analysis, we used content analysis as a basis, and in the discussion section, we connect our findings to sociocultural theory. The results show that reading aloud is mainly organized in connection with nap time, with a perception that the activity is beneficial for children's language development. All informants believed that reading aloud contributes to children's language development, but the view of what language development is differs to some extent between childcare workers' and preschool teachers'. Childcare workers seemed to focus more on group dynamics, where the purpose was for the children to have the opportunity to speak during reading aloud. Preschool teachers seemed to focus more on the development of the individual in order to adapt the teaching and provide the child with favorable conditions. All informants advocated using some form of artifact to attract children interest in literature. What differed between childcare workers' and preschool teachers' was that preschool teachers used the book itself as an intriguing artifact. This includes where to place the books in the children's immediate surroundings, and how to present the book to the children before reading it.  Keywords: Interest, language development, reading aloud, reading rest / Syftet med studien är att jämföra om barnskötares och förskolläraresuppfattningar om fenomenet högläsning skiljer sig. En kvalitativ metod i formav semistrukturerade intervjuer med barnskötare och förskollärare har använtsför att samla in empirin till studien. I analysarbetet har vi utgått ifrån eninnehållsanalys och i diskussionsdelen kopplas vårt resultat till densociokulturella teorin.I resultatet framgår att högläsningen främst organiseras i samband med vilan,med en uppfattning om att aktiviteten är givande för barns språkutveckling.Samtliga informanter ansåg att högläsning bidrar till barns språkutveckling,men synen på vad som är språkutvecklande skiljer sig till viss del mellanbarnskötare och förskollärare. Barnskötare verkade fokusera mer pågruppkonstellationer där syftet var att barnen skulle få möjlighet att komma tilltals under högläsningen. Förskollärare verkade istället se till den enskildaindividens utveckling för att kunna anpassa undervisningen och ge barnetförutsättningar att utveckla språket. Samtliga informanter förespråkade attanvända sig av någon form av artefakt för att väcka barnens intresse förlitteraturen. Något som här skilde sig mellan barnskötare och förskollärare varatt förskollärare även använde boken i sig som en lockande artefakt. Där ingicktanken bakom böckernas placeringar i miljön och hur de presenterade bokenför barnen före läsningen.

Läroplan för förskolan, Lpfö 18 beskriver att barn har rätt att mötas i leken och lära tillsammans och Barnkonventionen hävdar att barn har rätt till lek och vara tillsammans med andra. Syftet med vår studie är att bidra med kunskap om pedagogers resonemang och förhållningssätt till en språkstimulerande lekmiljö. Forskningsfrågan vi ställer oss är Vad anser pedagoger är viktigt för att skapa språkstimulerande lek? För att få reda på pedagogernas syn och hur de resonerar valde vi att genomföra en kvantitativ enkätundersökning. För att erbjuda deltagarna anonymiteten tillfrågades rektorer i åtta kommuner i Mellansverige, om de kunde skicka ut en enkät till sina anställda inom förskolan. Resultaten har sedan analyserats utifrån Vygotskijs sociokulturella perspektiv och visar att språket främjas av samspel, kommunikation och stöttande insatser, där leken även ingår som en naturlig del i det sociala samspelet på förskolan. Orsaker till att pedagoger inte är närvarande i barns lek beror på tids- och personalbrist vilket är faktorer som pedagogerna inte själva kan bestämma över. Slutsatsen blir att pedagoger vet hur viktig leken, samspelet, kommunikationen och närvarande pedagoger är för barnens språkutveckling men att resursen inte alltid finns att kunna utföra detta i praktiken.

The purpose of this study is to contribute to an increased understanding of how preschool teachers work with reading aloud in preschool and what they think about reading aloud as a way of working for children's language development. To investigate this and to gather empirical evidence, we have used qualitative interviews where we interviewed ten working preschool teachers. The collected empirical evidence is processed through a thematic analysis. The investigation takes the socio-cultural theory as a point of departure, where we analyze the results based on theoretical concepts. The theoretical concepts have given us an increased understanding of the results that we have obtained. The results of this study show that reading aloud is used frequently, both spontaneously and planned in the preschool’s activities. The preschool teachers repeatedly mention in our interviews that reading aloud is a central part of the activities. The reading aloud is further described as something that can be used as a starting point for several different follow-up works. Furthermore, reading aloud is described as developing on several levels, not at least as language development. The conclusion made in this study is that reading aloud is a central part of the preschool’s activities. The reading aloud takes place both spontaneously and planned, and in this study we have been able to see how the preschool teachers continue to work with the reading aloud. / Syftet med undersökningen är att den ska bidra till en ökad förståelse för hurförskollärare arbetar med högläsning i förskolan och vad de anser omhögläsningen som ett arbetssätt för barns språkutveckling. För att undersökadetta och samla in empiri har vi använt oss av kvalitativa intervjuer där viintervjuade tio verksamma förskollärare. Den insamlade empirin bearbetasgenom en tematisk analys. Undersökningen tar utgångspunkt i densociokulturella teorin där vi utifrån teoretiska begrepp analyserar resultaten.De teoretiska begreppen har gett oss en ökad förståelse för de resultat som vifått. Resultatet av undersökningen visar att högläsning används frekvent, bådespontant och planerat i förskolans verksamhet. Förskollärarna nämneråterkommande i våra intervjuer att högläsningen är en central del iverksamheten. Högläsningen beskrivs vidare som något som kan användassom en utgångspunkt till flera olika uppföljningsarbeten. Högläsningenbeskrivs ytterligare som utvecklande på flera plan, inte minst somspråkutvecklande.Slutsatsen som görs i denna undersökning är att högläsning är en central del iförskolans verksamhet. Högläsningen sker både spontant och planerat och vihar i denna undersökning fått ta del av hur förskollärarna arbetar vidare medhögläsningen.

Syftet med studien att utveckla kunskaper om högläsningens betydelse för barns språkutveckling i förskolan samt undersöka hur förskolepersonal kan arbeta med högläsning i lärandesyfte. Metoden som valts är kvalitativa intervjuer. Intervjuer användes för att synliggöra förskolepersonalens tankar och åsikter om högläsningsarbetet i språkutveckling syfte. Resultatet visar hur förskolepersonalen arbetar med högläsning för att främja barns språkutveckling. Det framkom att högläsningen är en vardaglig aktivitet som tillåter förskolepersonalen att tillsammans med barn lyssna och samtala om nya ord. I resultatet framgår även inom vilka områden förskolepersonalen beskriver att språket utvecklas genom högläsning. De områden förskolepersonalen ägnar sig åt är boksamtal, den fysiska miljön samt digitala böcker och pappersböcker när det kommer till språkets utveckling genom högläsning.