Syftet med den här studien är att undersöka olika sätt att arrangera analog och digital högläsning i förskolan. Anledningen till valet av undersökning är att vi knappt  kunde hitta någon forskning om digital högläsning. Trots ett noggrant sökarbete.  Sökproceduren gick till på följande sätt att vi inriktade våra sökningsresultat till doktorsavhandlingar, avhandlingar  samt vetenskapliga artiklar som var granskade och märkta peer reviewed. Det vetenskapliga sökdatabaser vi sökte i var Primo, Eric, google schoolar och Diva portal. Även det mesta av forskningen om analog högläsning vi kunde hitta genom samma sökprocedur och vetenskapliga sökdatabaser riktar sig till barn i skolåldern. Den teoretiska utgångspunkten i studien är den sociokulturella teorin.   Datainsamlingsmetoden vi använt oss av är semistrukturerade intervjuer. En intervjuguide utformades och semistrukturerade intervjuer gjordes med sex verksamma förskollärare på fyra olika förskolor Detta för att få några förskollärares syn på hur digital och analog högläsning kan arrangeras. Resultatet av undersökningen visar att flera olika syften beskrivs för att arrangera högläsning i förskolan. Majoriteten av förskollärarna nämnde språkutveckling, kreativitet och läslust. Även högläsningen som avkoppling nämndes som syfte. Alla förskollärare i studien använder sig av både analog och digital högläsning i sin undervisning. Dock visar vårt resultat att samspel mot lärande mestadels sker under arrangerad analog högläsning. Fortsättningsvis framgår det i  resultatet att i den digitala högläsningen planerar förskollärarna utifrån ålder, intressen och barngruppens behov. Förskollärarna beskriver den planerade och spontana analoga högläsningen och uttrycker att den spontana analoga högläsningen får ta större del än de önskar. Resultatet visar också att barngruppernas storlek under högläsningen har betydelse för  både analog och digital högläsning.

I denna studie undersöktes hur förskollärare aktivt arbetar för att främja språkutvecklingen i svenska hos flerspråkiga barn. Studiens frågeställningar grundas i ett sociokulturellt perspektiv, fokuserade på förskolan som en social miljö där interaktion och kulturella verktyg är nyckelkomponenter för att stödja barnens lärande och språkutveckling. Genom en kvalitativ studie, inklusive semistrukturerade intervjuer med åtta förskollärare från olika kulturellt mångsidiga förskolor, utforskades förskollärarnas metoder och strategier.Resultaten framhäver förskollärares viktiga roll i att stödja språkutveckling i svenska, särskilt genom positiva attityder till jämlikhet och kulturell mångfald, samarbete med vårdnadshavare och skapandet av en inkluderande atmosfär. För att stödja barnens språkinlärning använder förskollärarna olika verktyg som bildstöd, digital teknik och specialpedagogiska resurser.Studien betonar vikten av förskollärares medvetna och anpassningsbara agerande för att möta behoven hos flerspråkiga barn. Det inkluderar att utforma undervisningsmetoder och kommunikation för effektiv och inkluderande språkutveckling. Utmaningar identifierades, såsom behovet av ytterligare kompetensutveckling för förskollärare och utmaningarna med att implementera anpassade undervisningsstrategier på ett tidseffektivt sätt.Studien bidrar med insikter om hur förskollärare kan stödja språkutvecklingen i svenska hos flerspråkiga barn i en mångkulturell och språkligt varierande förskolemiljö. Det möjliggör en mer inkluderande och effektiv pedagogisk praxis genom att skapa förståelse för de utmaningar och framgångsfaktorer som är kopplade till detta arbetsområde.

Examensarbetet Språka på slöjdiska adresserar bristen på forskning inom slöjdlärares språkutvecklande arbete och strävar efter att belysa kopplingen mellan språk och slöjdpraktik för att stötta elevers språkutveckling och lärande. Syftet med studien är att öka kunskap om hur man kan arbeta språkutvecklande inom slöjdämnet. Studiens forskningsfrågor belyser lärarnas syn på innebörden, möjligheterna och de pedagogiska utmaningarna när det gäller att främja språkutveckling inom slöjdämnet. Semistrukturerade intervjuer har genomförts med fyra behöriga slöjdlärare. Den tematiska innehållsanalysen har resulterat i en översikt av informanternas erfarenheter av och berättelser om ämnet. Resultatet visar att slöjdlärarna arbetar aktivt med språkutveckling genom multimodala strategier som inbegriper såväl filmstöd som muntligt, visuellt och skriftligt stöd. Bristen på studier om språkutveckling inom slöjdämnet kan möjligen vara ett hinder för att slöjd erkänns som ett ämne som kan exemplifiera språkinriktad undervisning. Vidare forskning behövs för att belysa effektiva undervisningsmetoder som kan överföras från slöjdämnet till ett bredare utbildningssammanhang.

Syftet med denna studie är att undersöka och utforska hur boksamtal uppfattas och tillämpas i undervisningen för att främja läs- och språkutveckling hos andraspråkselever. Frågeställningen som ligger till grund för vår studie är följande: Hur upplever F-3 lärare att boksamtalet gynnar andraspråkselevers läsförståelse? Upplever lärare att boksamtalet är en språkutvecklande aktivitet? För att få svar på vår frågeställning utgår vi från en kvalitativ metod och semistrukturerade intervjuer. Datainsamlingen sker via intervjuer av fem grundskollärare i Skåne. Utgångspunkten för det teoretiska ramverket är den sociokulturella teorin som anser att elevers språk utvecklas genom interaktion och samspel med andra samt genom lärarens stöttning. Vidare utgår vi från den pragmatiska teorin, vilken ser på undervisningen som ett medel för att förbereda eleverna att verka i det demokratiska samhället. Resultatet i studien visar att lärare upplever en viss progression i elevernas läsförståelse eftersom de är mer aktiva och självständiga vid diskussioner, samt uppvisar en större lust att läsa. Därmed drar vi slutsatsen att boksamtal som aktivitet i undervisningen kan gynna andraspråkselever i deras språkutveckling. Kontinuerlig användning av boksamtal i undervisningen kan även stödja och möjliggöra andraspråkselevers utveckling av läsförståelseförmågan.

Syftet med denna studie är att undersöka de musikpedagogiska idéer som utvecklades av Jaques-Dalcroze, Kodály, Orff och Suzuki för att se hur de väletablerade metoderna kan användas i pianoundervisning med förskolebarn i syfte att främja deras motoriska, språkliga och socioemotionella utveckling. Som metod i min studie har jag valt att analysera de fyra musikpedagogernas idéer och principer kartlagda i deras ursprungliga texter och övningsböcker. Den teorin som jag har använt mig av i min analys är från det traditionella utvecklingspsykologiska perspektivet. Jag väljer att begränsa mig till tre områden i förskolebarns utveckling: motorik, socioemotionell kompetens och språk. Analysen har visat att alla fyra metoder innehåller didaktiska medel som kan användas med förskolebarn. Min slutsats är dock att ingen av de fyra pedagogiska metoderna kan gynna barns utveckling i alla tre utvecklingsområden i lika hög utsträckning. Det är i stället en kombination av metoderna som på bästa vis kan hjälpa lärare att organisera pianoundervisning med förskolebarn.

TAKK (Tecken som Alternativ och Kompletterande Kommunikation) är ett sätt att öka barns språkutveckling och stödja barn i sina kommunikativa funktioner, genom att göra teckenrörelser i kombination med det talade språket. TAKK är en metod som används i många förskolor i Sverige, och därmed har ett växande intresse för forskning kring TAKK uppstått. Den här studien syftar till att undersöka och belysa hur rektorer och biträdande rektorer i förskolan resonerar kring varför och hur TAKK arbetas med i förskolan, samt hur TAKK implementerats i verksamheten. Metoden som använts i undersökningen är skriftliga intervjuer med öppna frågor, där svar från sex respondenter har samlats in. Det sociokulturella perspektivet har använts vid analys och tolkning av resultatet. Resultatet visar att syftet med TAKK i förskolan är att ge barn fler verktyg för kommunikation, samt för att stödja barn i behov av särskilt stöd. TAKK har implementerats i förskolan genom utbildning, specialpedagoger eller på grund av pedagogers tidigare erfarenhet av TAKK. Hur TAKK används i verksamheten skiljer sig åt mellan respondenterna. TAKK används mycket vid rutinsituationer såsom samling och sångstund, eller enbart tillsammans med vissa pedagoger som behärskar TAKK. Resultatet visar också att vissa förskolor använder TAKK under hela dagen och tillsammans med alla barn.

Studies have shown that early literacy is important for both language development and literacy later in life. One of the missions for public libraries in Sweden is to promote language and literacy amongst children, something they often do in collaboration with other professions who also work close to these children.  The aim of this study is to explore the collaboration between two library departments and a speech therapists’ clinic.  With a theoretical framework of theory of professions and collaboration theory, semi structured interviews with four respondents, three librarians and one speech therapist, and a document analysis of the organizations governing documents was conducted. A qualitative content analysis was then used to analyze the material, with the research questions and theoretical framework in mind. The study showed that the collaboration between the professions and their departments was longstanding and is active on several levels today. Thanks to a supportive management and anchoring in governing documents, the collaboration is given room in the daily work. All respondents expressed themselves positively about the collaboration and the possibility of learning from each other and work together to reach a goal they cannot reach on their own. They are aware of what the difficulties with their collaboration are and have learned to compromise and work around it.

Denna studie syftar till att studera hur förskolans uppdrag rörande barn i behov av språkutveckling i det svenska språket beskrivs av olika aktörer som regering, riksdag och förskollärare. Detta undersöks i relation till riksdagens beslut kring Förskola för fler barn.  Studien utgår från Carol Bacchis teoretiska perspektiv “What’s the Problem (represented to be)?” som grundas i ett socialkonstruktionistiskt perspektiv med nära släktskap med olika typer av diskursanalys.  För att besvara studiens syfte har ett urval av policydokument som relaterar till beslutet Förskola för fler barn analyserats med hjälp av Carol Bacchis metod för kritisk policyanalys. Data har även samlats in genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer med förskollärare som analyserats med hjälp av tematisk analys ifrån ett socialkonstruktionistiskt perspektiv, enligt Virginia Braun och Victoria Clarke.  Studiens resultat visade att det finns en samstämmighet kring antagandena att tidiga insatser i förskolan leder till bättre språkutveckling och skolresultat. Ett ökat deltagande i förskolan antas även förbättra både integration och jämställdhet i samhället i stort. Likheter finns även i policydokumentens och förskollärarnas uppfattningar om vikten av att ha adekvat utbildning och kompetens för att lyckas i arbetet med barns språkutveckling i det svenska språket. Relationsskapande lyfts fram som en viktig faktor i samverkan med de målgrupper som har liten erfarenhet av förskolan eller inte har svenska som modersmål. Analysen av utredningen visade även att nyanlända barn och vårdnadshavare särskiljs från andra grupper av barn och vårdnadshavare i de åtgärder som presenteras. Denna kategorisering ses inte lika tydligt i förskollärarnas utsagor. Kategoriseringen bidrar till att konstruera en bild av nämnda vårdnadshavare och barn som “de andra”. Förskolans roll blir att integrera barnen och familjerna in i det svenska samhället.

Förskollärare har enligt Läroplanen för förskolan (2018) ett ansvar att bedriva undervisning utifrån en målinriktad planering. Delade meningar kring begrepper undervisning förekommer ute förskolorna. Syftet med denna studie är att utifrån ett pedagogiskt perspektiv se hur förskollärare bedriver den språkutvecklande undervisningen i förskolan. Det är en kvalitativ studie med en enkätundersökning som datainsamlingsmetod och ett sociokulturellt perspektiv samt fenomenologisk forskningsteori som utgångspunkt. Studiens resultat tyder på delade meningar kring undervisningsbegreppet i förskolan, där en osäkerhet kring skillnaden på lärande och undervisning kunder urskiljas. Det framkom även skilda sätt att bedriva den språkutvecklande undervisningen. Den språkliga mångfalden i förskolorna upplevs som den största utmaningen för att möjliggöra en likvärdig utbildning för alla barn i förskolan.

Syftet med studien var att undersöka hur förskollärare beskriver hur analog och digital högläsning främjar barnens språkutveckling och interaktion. En kvalitativ forskningsmetod användes med semistrukturerade intervjuer med fokus på påverkansfaktorer som respektive högläsning har för barns språkutveckling och interaktion. Intervjuerna som genomfördes spelades in och transkriberades därefter. Materialet bearbetades och färgkodades för att kunna delas upp i olika teman. Vår studie vilar på det sociokulturella perspektivet där interaktion och språk är centrala begrepp. Resultatet visar att den analoga högläsningen skapar fler möjligheter för interaktion och samtal kring bokens innehåll. Digital högläsning stimulerar barnens sinnen och intresse samtidigt som det råder en osäkerhet hos förskollärarna vid användandet av digitala verktyg i samband med högläsning. En slutsats är att analoga böcker kan förstärkas genom fysiska redskap för att främja barnets språkutveckling och interaktion samt hur de digitala verktygen kan användas som ett stöd i utveckling av språket för barn med annat modersmål än svenska.