Studien syftar till att undersöka alternativa mobilitetslösningar vid nyexploatering av flerbostadshus med fokus på kommunens, byggherrars och boendes inställning till bilfritt boende. Vidare syftar arbetet till att bidra till diskussionen om möjlighet till bilfritt boende i Gävle.Vid nybyggnation har byggherren ett lagstadgat krav att tillgodose fastighetens parkeringsbehov och genom planmonopolet kan kommunerna avgöra hur många parkeringar som behövs. Parkeringar är utrymmeskrävande, kostsamma och kan försvåra nyexploatering. Vid bilfritt boende anordnas alternativa mobilitetslösningar, exempelvis bil- och cykelpooler, kollektivtrafikkort och förvaringsboxar för hemleveranser. Bilfritt boende blir allt mer aktuellt när efterfrågan på bostäder och hållbara transporter ökar. Alternativa mobilitetslösningar kan bidra till ekologisk, ekonomiskt och social hållbarhet.Kommunens, byggherrars och boendes perspektiv utforskas genom intervjuer och enkäter. Två kommunala tjänstepersoner med varierande erfarenhet av bilfritt boende intervjuas. Enkätsvar från åtta exploatörer samt intervju med två av dem utgör byggherrarnas perspektiv. De boendes perspektiv grundar sig på enkätsvar från 69 boende i centrala Gävle.Studiens resultat indikerar att bilfritt boende skulle kunna vara möjligt i centrala Gävle. Gävle kommun har en parkeringspolicy som tillåter flexibla parkeringslösningar, men något projekt med bilfritt boende har inte genomförts i Gävle eftersom något stort intresse inte har visats från byggherrar. Förutsättningar som närhet till service och kollektivtrafik är återkommande något som både kommuner, byggherrar och boende anger är av vikt för att bilen ska anses överflödig. Av den anledningen skulle bilfritt boende kunna vara lämpligt i centrala Gävle. Byggherrarna anser att invånarna har ett lågt intresse av och acceptans mot bilfria bostäder, samt att avsaknad av stöd från politiker och styrdokument kan hindra bilfri exploatering. Undersökningen visar däremot att 49 procent av de boende kan tänka sig avstå parkeringsmöjligheter när de erbjuds andra fördelar så som lägre boendekostnad eller mobilitetsåtgärder, och att parkeringstillgången inte är det som prioriteras högst vid sökandet efter ny bostad. Om kommun, byggherrar och invånare tog del av varandras perspektiv skulle bilfria exploateringar kunna övervägas oftare.

I denna kandidatuppsats utreds kollektivtrafik med fokus på dess utformning. Mer specifikt kommer hållplatsutformning undersökas, förklaras och diskuteras. Undersökningens syfte är att undersöka hur hållplatsers utformning kan bidra till att fler åker med buss när de reser inom staden. Ska kollektivtrafik bli en välanvänd transportform behöver den vara attraktiv för flera olika resenärsgrupper som efterfrågar många olika attribut. Restid, god tillgång på information, tillgänglighet, flexibilitet, tryggt och trafiksäkert samt komfort spelar samtliga in för att resenären ska uppleva att bussresan är attraktiv. Majoriteten av det som efterfrågas går att lösa med hjälp av hållplatsutformningen medan andra önskade attribut uppnås genom åtgärder på de delar som är mellan hållplatserna eller åtgärder som försämrar framkomligheten för andra transportformer. Den första delen av arbetet beskriver vad forskningen pekar på är av essens för att trafikhuvudmännen ska erbjuda resenärer god kollektivtrafik. Genom att studera Malmö stad och totalt fyra hållplatser längs två linjer har goda exempel och brister pekats ut. Detta för att förstå hur väl forskningen följs i en av våra större städer. Slutsatser som dragits i detta arbete är att kollektivtrafiken ska planeras för sällanresenärer och vad bra kollektivtrafik är, därigenom hur en bra hållplats ska utformas, beror till viss del på vem som ska resa. En busslinje som är snabb, men medför länge gångavstånd, är enligt yngre resenärer attraktivare än en som går långsammare, men har kortare gångavstånd. De linjer dit gångavstånden är korta ser äldre istället som attraktiva. Funktionsvarierade ställer högre krav på utformningen av hållplatser än andra resenärsgrupper. Det som kan sägas om alla resenärsgrupper är att de efterfrågar lättillgängliga och informativa hållplatser som det går att nå från startpunkten på ett enkelt vis. Till en bra busshållplats är det enkelt att ta sig. Det behöver finnas möjligheter för cyklister att parkera sina cyklar vilket medför att det måste finnas cykelställ. Busshållplatsen är tillgängliggjord genom att utformningen tillåter resenären enkelt att stiga på och av bussen. Detta görs genom att kantstödet är utformad för att bussen ska komma nära. Höjden är också av essens då bussens golv och perrongens höjd bör vara i samma nivå för att det ska vara enkelt att stiga in. På hållplatsen ska det finnas väderskydd och sittplatser. Information om vilka bussar som avgår från hållplatsen, samt vilka det går att byta till, bör ses som ett minimikrav för en bra hållplats. Realtidsinformation är också något som höjer informationsgivningen vilket bidrar till att resenären upplever kollektivtrafiken som attraktiv.

I följande arbete undersöks förståelsen av kulturarv i stadsförnyelse. Syftet med uppsatsen var att undersöka hur lokala och globala uppfattningar av kulturarv styr och samspelar med utvecklingen av städer samt bygga upp en förståelse för hur kulturmiljöer och narrativ tolkas och tillämpas när stadens förnyas. Detta gjordes genom en fallstudie av Habana Vieja, den historiska stadskärnan i Havanna. Avgränsningen till Habana Vieja som fall grundade sig i dess position som världsarvsstad med ett kolonialt förflutet och dess pågående stadsutveckling, där UNESCO agerar som global aktör.Arbetets teoretiska ramverk grundades i ett socialkonstruktivistiskt perspektiv. Synen på kunskap, berättelser och platser förklaras som socialt konstruerade, vilket gjorde att kulturarven kunde analyseras och förstås utifrån dess specifika kontext. Tolkningar av Habana Viejas kulturarv analyserades genom både tid, plats och narrativ för att en förståelse för dess sammanhang skulle utrönas. Kvalitativa metoder valdes för att jag skulle kunna tolka och analysera datainsamlingen i den sociala verklighet som den befann sig i. Fältarbetet i Habana Vieja gav en direkt insyn i hur kulturarven samspelar med stadsutvecklingen medan analysen av myndighetsdokument presenterade den bild som aktörerna ville ge utåt. Utifrån de premisserna analyserades fallet Habana Vieja utifrån övergripande och platsspecifika nivåer för att kunna både bredda och fördjupa förståelsen för kulturarvets roll i stadsförnyelsen. Analysen påvisade att kulturarven i Habana Vieja integreras i stadsförnyelsen. Kulturarven förklaras som historiska men de bedöms efter sin relation till nutiden. Kulturarvens primära användningsområde är sammanlänkat med synen på kulturarv som resurser för att legitimera framtida stadsutveckling, snarare än bärare av ett arv. UNESCOs globala beskyddande av kulturarv verkar vidare påverka sociala, ekonomiska och planeringsrelaterade aspekter i Habana Vieja.

Detta arbete syftar till att undersöka betydelsen av begreppen trygghet och säkerhet inom den fysiska planeringen samt vilka gestaltande egenskaper som gör ett offentligt rum tryggt. När begreppen undersökts skapas två gestaltande förslag med åtgärder för att göra ett offentligt rum tryggare. Arbetet är uppdelat i två delar, den första genomförs gemensamt och är teoretisk. Med hjälp av metoden kvalitativ textanalys undersöks ett urval av litteratur om trygghet och säkerhet i den fysiska planeringen. Med textanalysen har litteratur tagit fram som stöd för att formulera teorin ”trygghet och säkerhet” som används i arbetet. Med teorin presenteras olika gestaltningsprinciper som är till hjälp i den andra delen av kandidatarbetet. Del två består av varsitt gestaltande förslag som redogör trygghetsåtgärder i ett befintlig offentligt rum. Det ena förslaget innefattar Karlskrona Stortorg, gjort av Hugo Håkansson. Det andra förslaget omfattar Ronneby torg samt Rådshusparken, också beläget i Ronneby stad, gjort av Henrik Vik. Åtgärderna som presenteras i förslagen grundar sig i litteraturen som granskats, samt metoden PSPL, Public Space Public Life, en platsbesöksmetod som grundar sig i att ställa frågor till det offentliga rummet. I den avslutande delen av arbetet förs diskussioner om de gestaltande förslagen och litteraturen som studerats.

Syftet med ett torg eller stråk är något som, likt andra funktioner inom en stad, har förändrats under årens lopp. Hur syftet med offentliga rum uppfylls i en modern kontext blir därmed intressant. Kandidatuppsatsen har utgångspunkt i den rationella planeringsparadigm som varit rådande svensk kontext under 1900-talet enligt Strömgren (2007:229-230), och vad lagakraftvunna planhandlingarna fastställer om respektive undersökt plats samt hur denna genomförts. Från undersökta studier framgår att planhandlingar kan innehålla planbestämmelser som inte är förenliga med lagstiftningen eller är otydliga vilket kan skapa problem vid beslutsfattande processer (Caesar & Lindgren 2009:25-26; Kalbro, Lindgren & Paulsson 2012:1-2). Kandidatarbetet består av en fallstudie som omfattar totalt fyra områden, två i Göteborg och två i Stockholm. Inom dessa områden har de offentliga rummen stråk och torg studerats. Studien av de offentliga rummen har skett genom en kvalitativ textanalys som grundligt granskat vad som dels är syftet med de offentliga rummen, och hur utformningen är ämnad att genomföras. Textanalysen har följts upp av platsbesök på de respektive platserna för att observera platsernas beskaffenhet i utformning och användning. En enkätundersökning har även skett för att undersöka vad de personer som passerar eller uppehåller sig på en plats anser om den. I den mån det varit möjligt har ansvariga personer för de olika planerna, som berör platserna, kontaktats. Resultatet av arbetet ligger till grund för diskussion och analys gällande offentliga rums användning och utformning i jämförelse med plankarta och planbeskrivning. Platserna har i stort motsvarat det som stipuleras i respektive planhandling, med enstaka betydande undantag. Därtill har en förskjutning i språklig precision uppmärksammas i arbetet, där de planhandlingar som upprättats under 2000-talet till skillnad från tidigare års planer innehåller värderande och bristfälligt definierade ord.

Uppsatsen studerar föreställningar om det förflutna i den kommunala stadsplaneringen av stadsdelen Bredäng i Stockholm genom ett diskursteoretiskt perspektiv. Stadsplaneringen syftar till att skapa förändringar i stadsrummet. Uppsatsen studerar hur föreställningar om det förflutna artikuleras i samband med planerade förändringar. Uppsatsen frågar sig hur artikulationer om det förflutna artikuleras, till vilken betydelse artikulationerna fixerar föreställningar om det förförflutna och hur det förflutna förhåller sig till de övriga två tidskategorierna samtid och framtid. Uppsatsen anknyter till historiefilosofiska perspektiv som formulerats av Jörn Rüsen och Reinhart Koselleck. Analysmodellen har en diskursteoretiskt grund med utgångspunkt i Chantal Mouffes och Ernesto Laclaus teorivärld. Uppsatsen visar att det förflutna generellt beskrivs som en förutsättning för stadsplanering och att föreställning om det förflutna kan sammanfattas till två separata tidspassager. Den första är för tiden kring 1960- och 1970-talet som knyter an till nodalpunkterna miljonprogrammet och modernism. Den andra tidspassagen är för tiden före 1960 och är mer otydlig i sin tids- och platsbestämmelse. Tiden före 1960 knyts till tecknet jordbrukslandskapet och olika gårdsnamn. Tiden kring 1960- och 1970-talet är något otydlig och det i flera fall en glidning mellan det förflutna och samtiden kring artikulationerna för denna tid. Tiden innan 1960 är däremot mer solid som förfluten tid, även om denna tid i sig självt inte är särskilt avgränsad utan närmast kan beskrivas som alltid tid innan år 1960. Uppsatsen föreslår att materialet bygger upp det förflutna som en meningskonstruktion som svarar mot upplevelsen av problem i samtiden. På det viset finns ett tydligt förhållande mellan det förflutna och samtiden. Denna meningskonstruktion har en viss tendens av att vara ett sätt att framhålla och förbereda för förändring.

Denna uppsats är en diskursanalys om hur några olika tidningar framställer bostadsområdet Jakriborg. Centralt för uppsatsen är att förstå vilka diskurser som ligger till grund för de ideal som skapat Jakriborg och även se till de reaktioner som Jakriborg är ett svar på. Det framkommer bland annat två ideal vilket allt annat relateras till i materialet. För det första: det gamla traditionella idealet. För det andra: 1960-70 tals projekt. Meningen åt Jakriborg skapas och artikuleras genom att jämföras och visa på motsats med 1960-70 tals projekt. Detta framkommer både ur bröderna Berggren, som är Jakriborgs skapares, positionering till 1960-70 tals projekt men också genom att skribenter lyfter fram nya värden såsom individualism och tillbakagången till gamla traditioner. Det finns en diskursiv kamp om huruvida Jakriborg ges mening genom sin arkitektur. På grund av att det anspelas på äldre epoker blir den centrala frågan om arkitekturen förvirrar eller ej.

This work has two purposes. The first purpose is to investigate how politicians, in the Planning- and Buildingcommitee, affect the aesthetics of buildings in Uppsala city center. The second purpose is to document the thoughts of politicians and officials about how politicians acted during the process.   The overall method of work is a case study based on qualitative interviews. The interviewees are members of the current Planning and Buildingcommitee and officals who are or have been employed by the City Planning Administration. The case is; the impact of the Planning and Building Board on the aesthetics of buildings in Uppsala city center.   The result shows that politicians have had an influence on the facades and volumes of buildings, and a number of examples of buildings that have been affected are provided. Due to the nature of the influence and the method's risk of subjectivity, it has not been possible to identify the impact in detail.

Purpose: In today's society, several municipalities in Sweden are working towards theintegration of their citizens in order to include them in the future planning of the citiesand regions. Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), conducted a survey calledMedborgarundersökning, in which they examined the citizens’ view on the civildialogue which takes place between the municipalities and their citizens. This survey demonstrated a lack of positive attitude towards the dialogue. Jönköping municipalityhad a need to gather information about the function of the citizen dialogue, since theypublished new guidelines in the summer of 2016, and to gather knowledge about thefuture configuration of the dialogue. The study strived towards uncovering how the municipality of Jönköping take advantage of the dialogue today and what the dialogueis lacking of as well as what improvement can be done between the municipality andits citizens. The study also included how well the dialogue were perceived by thecitizens and their perception about the possibility to affect any decisions that weremade. The study performs a comparison between the municipality of Jönköping and themunicipality of Gnosjö, since the latter had a well-functioned citizen dialogue. Method: The study itself depended upon both qualitative and quantitative methods forgathering of data, such as interviews and surveys. The interviews aimed primarilytowards employees in the municipalities and the surveys aimed towards the residents of Bottnaryd. Findings: This study provides with an increased understanding as to how the citizendialogue functions in practice and provides suggestions as to how the dialogue can beimproved and developed. Among other things, it highlights what the dialogue currentlylacks and what improvements could be implemented to make up for that. Implications: Other possibilities of participation needs to be created in order to be ableto include more citizens and the different layers of society. Furthermore, all partieslacks a greater commitment towards the dialogue, as well as the citizens are able toparticipate too late in the process. Limitations: In this study, officials and other parties, who were not deemed experts inthe field or affected in any way, were consciously excluded. The results of this studyare foremost able to be implemented in the municipality of Jönköping, as this was thecenter of focus. However, this study may be used as a comparison in similar, futurestudies and the proposals of improvements may be useful elsewhere. / Syfte: Flera kommuner i Sverige arbetar idag för att integrera sina medborgare iplaneringen av kommunerna. Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) genomfördeen undersökning, Medborgarundersökning, där de granskade medborgarnas syn påmedborgardialogen. Undersökningen påvisade en bristande inställning till dialogen hosmedborgarna. Jönköpings kommun hade ett behov av att få fram information om hurväl dess medborgardialog fungerade då de gav ut nya riktlinjer för detta undersommaren 2016. Det fanns även ett behov av mer kunskap kring hur den framtidamedborgardialogen skulle utformas. Studien strävade därför efter att ta reda på hurJönköpings kommun jobbar med medborgardialogen idag och vad som saknas samt hurden kan förbättras mellan Jönköpings kommun och dess medborgare. Bland annatstuderades hur medborgarna upplevde att de kunde påverka de samhällsutvecklandebeslut som tas. Studien jämför även Jönköpings kommun med Gnosjö kommun, somhar en välfungerande medborgardialog. Metod: För att få fram data som söktes så användes både kvalitativa och kvantitativametoder i form av intervjuer och enkäter. Intervjuerna riktades främst mot anställda påvarje kommun och medborgarna i Bottnaryd deltog i en enkätundersökning. Avgränsningar: Studien har medvetet exkluderat tjänstemän och andra parter som inteär sakkunniga eller berörda. Resultatet som sådant är främst implementerbart iJönköpings kommun, då det var där studiens fokus låg. Studien kan dock användas somen jämförelse i framtida undersökningar, samt att de förslagen till förbättringar kan nyttjas i andra städer. Resultat: Denna studie gav en ökad förståelse för hur medborgardialogen fungerar ipraktiken och ger även förslag på hur dialogen kan förbättras och utvecklas. Studienger bland annat förslag på hur de aspekter som saknas av både kommunen ochmedborgarna kan implementeras. Jönköpings kommun jobbade medmedborgardialogen i den mån det var behövligt. Bottnaryds medborgare upplevde attdet var svårt att påverka de frågor som diskuterades på samrådsmöten, vilket gjorde detsvårt för dem att se hur deras deltagande skulle göra någon skillnad. För att deltagandetskulle öka, från Bottnaryds sida, skulle kräva bättre tider för möten, större deltagande iaktuella frågor och återkoppling angående det som har diskuterats på tidigare möten. Konsekvenser: Det behövs fler möjligheter för medborgarna att kunna delta och ettaktivt arbete för att inkludera fler av de olika grupper som finns i samhället. Vidareupplevdes det att det saknades ett större engagemang från samtliga parter och attmedborgarna blir delaktiga för sent i dialogen.

Det samhälle vi lever i idag blir allt mer mobilt och människor har möjlighet att röra sig överstörre områden på kortare tid. Däremot är satsningar inom transportsystem oftast koncentrerattill områden som ger störst samhällsekonomisk lönsamhet, alltså tätorter och större samhällenmed högt antal resande. Vilket resulterar i att områden med lägre resandeantal hamnar utanfören utveckling mot ett mer mobilt och hållbart samhälle. Landsbygd innebär glesa miljöer, långaavstånd och lägre efterfrågan för alternativa färdmedel vilket skapar ett starkt beroende förprivatbilen. Denna uppsats syftar till att belysa den problematik som uppstår för mobilitet ochtillgänglighet på landsbygd. Genom enkät- och intervjustudier avgränsat till det skånska,tätortsnära landsbygdsområden Arrie har vi samlat in vårt empiriska material och sedananalyserat detta och kopplat till teorier och begrepp. Det har framkommit att bilen är oundvikligäven om satsningar görs på kollektiva noder och gång- och cykelvägar i sådana miljöer. Vilketockså är den syn som Region Skåne och Skånetrafiken har då de motiverarkombinationsresande för hållbart resande. / Our society tends to go more and more mobile while people tend to move over a greater area of land at a shorter time than ever before. Still economic investments in transport-systems tends to be located where they will have the greatest economic increase for society which are cities and bigger communities with a high number of travelers. This results in areas with lower number of travelers ends up outside of the development towards the mobile and sustainable society. Rural areas which have longer distance to social service and lack of alternative travel options creates a dependency for the private owned car. This essay seeks to highlight problems with mobility and accessibility in rural areas. Through surveys and interviews in the rural area Arrie, we have gathered empirical material and analyzed it for the purpose of linking it to theories and concepts. We have come to the conclusion that even if economic investments is made on nodes in the public-transport and paths for walking and biking in rural areas, the car is still inevitable. Which is also one of the motivators for Region Skåne and Skånetrafiken for combined transport for sustainable travel.