Denna uppsats syftar till att utmana den vedertagna föreställningen om vad ett offentligt rum innebär och ska innehålla enligt manlig tradition, samt till att skapa förståelse för hur föreställningar om kön påverkar kvinnors liv i staden. Uppsatsen undersöker hur kvinnors erfarenheter kan uttryckas i det offentliga rummet samt vilken potential feministisk- och genusmedveten planering kan ha för att stärka kvinnors känsla av ägandeskap i staden. Här används feministiskt- och genusvetenskaplig teori för att diskutera könsförtryck kopplat till den byggda miljön samt som ett analysverktyg för att studera skillnader i kvinnor och mäns villkor att tillträda och befinna sig i det offentliga rummet. Studien undersöker en aktivitetsyta i Lund som syftar till att vara jämställd och välkomnande för alla människor. Studieobjektet används för att diskutera gestaltningens effekter och potential som verktyg för att förbättra kvinnors upplevelser i staden. Studien visar på att stora delar av den fysiska miljön idag är planerad utifrån manliga kriterier och normer, samt att dessa än idag påverkar kvinnors stadsliv. För att minska konsekvenserna av en traditionell patriarkal planering har disciplinen antagit en strategi vilken utgår från könsneutrala kriterier. Detta, menar vi, har misslyckats med att synliggöra kvinnor och icke- cispersoner samt negligerat många av de erfarenheter som dessa grupper delar. Att se på stadsplanering utifrån ett feministiskt perspektiv menar vi möjliggör för att omformulera befintliga planeringsfrågor samt omvärdera för givet tagna stadsideal. Uppsatsens teoretiska ramverk visar att det finns bakomliggande samhällsstrukturer vilka påverkar såväl den fysiska miljön som den sociala och att kvinnor därmed förhåller sig annorlunda till staden än män. Några av de slutsatser uppsatsen presenterar är att könsneutral planering alltid kommer gagna män, såvida vi inte lever i ett postpatriarkalt samhälle, samt att vi måste hitta nya former för det offentliga rummet om vi strävar efter en jämställd byggd miljö. Vidare att kvinnor bär på kunskap och erfarenheter som är relativt outforskade inom planeringsdisciplinen och att dessa har potential till att omdana flera av de planeringsnormer som råder idag. / This thesis aims to challenge the accepted notion of what a public space means and should contain according to male tradition, as well as to create an understanding of how gender perceptions affect women’s opportunities in the city. The paper examines how women’s experiences can be expressed in public spaces and what potential feminist- and gender conscious planning have to strengthen women’s sense of ownership in the city. Here, feminist and gender theory is used to discuss the built environments role in gender oppression as well as an analytical tool for studying differences in women’s and men’s conditions of access and being in public spaces. The thesis examines an area of activity in Lund, Sweden, which aims to be gender equal and welcoming to all citizens. The object of study is used to discuss how design can affect and be used as a tool to improve women’s experiences in the city. We have found that large parts of the physical environment are planned based on male criteria and norms, and that these affect women’s urban life to this day. In order to reduce the consequences of traditional patriarchal planning, the discipline has adopted a strategy based on gender-neutral criteria. This, we believe, has failed to make women and non-cis people visible in planning. Therefore, many of the experiences that these groups share has been neglected. Looking at urban planning from a feminist perspective, we believe, enables to reformulate existing planning issues and re-evaluate the given urban ideals. The theoretical framework of the thesis shows that there are underlying social structures that affect both the physical environment as well as the social, and that women thus experience the city differently than men. Some of the conclusions this paper presents are that gender-neutral planning will always benefit men, unless we live in a post-patriarchal society, and that we must find new forms for public space if we strive for a gender equal built environment. Furthermore, women carry knowledge and experiences that are relatively unexplored in the planning discipline, and that these have the potential to change many of the planning standards that prevail today.

Med den takt som nya områden behöver växa fram för att täcka kommunernas bostadsbehov är det viktigt att komma ihåg de värden som skapar trivsel och trygghet i vistelsemiljöerna. Markanvisningsprocessen, som innebär en förhandling där byggherrar förhandlar med kommunen om att få köpa kommunalt ägd mark för nybyggnation, är en komplex process som påverkas av många faktorer. Nya områden som utgör bostäder för invånarna är ett resultat av hur kommunens arbetssätt och strategier ser ut och studien fokuserar på strategierna samt dess påverkan på gestaltningen i den byggda miljön. Genom intervjuer med kommunanställda, stadsarkitekter och en arkitekt samt litteraturstudier och fallstudier av tre nybyggda områden i tre olika kommuner, utreds samband mellan markanvisningsprocessen och hur väl gestaltningen i områdena har tagit tillvara på arkitektoniska värden som är viktiga för trygghet och trivsel. Studien visar att det finns brister i processen som gör att de ursprungliga målen med områdena inte alltid uppnås fullt ut. Den visar även att det kan vara viktigt att de gestaltningsmässiga värdena kommuniceras och tas tillvara tidigt i processen för att de ska följa med hela vägen till det färdiga resultatet, det vill säga den byggda miljön. / The rate in which new residential areas need to be produced to meet the municipalities need for housing, it is important to remember the architectural values that creates comfort and security in the habitats. The land allocation process, meaning developers negotiation with the municipalities regarding the purchase of the land owned by the municipalities, is a complex process affected by many factors. New areas constituting residences of the inhabitants are the results of the municipal strategies, and the study focuses on the strategies and their impact on the design of the built environment. By interviews with municipal employees and city architects as well as an architect, literature studies and case studies of three recently built-up areas, the connection between the land allocation process and the amount of architectural values enhancing the security and comfort in the areas are being investigated. The study indicates that there are shortages in the process causing the original goals with the areas not always entirely are being fulfilled. It also points at the importance of that the architectural values are communicated and taken into account early in the process, to be followed through the whole implementation until the results, i.e. the built environment.

Från 1970 fram till 2020 har 117 av Sveriges 290 kommuner haft en minskad befolkning. Trots att det är så pass många kommuner som har en minskande befolkning är det inte ett ämne man generellt sett pratar om i Sverige. Denna studie har studerat två av dessa kommuner, Avesta och Hällefors kommun, genom bland annat intervjuer med både tjänstemän och politiker som metod för att få en djupare förståelse i frågan. Fokus har legat på vilka konsekvenserna blir av en långvarig befolkningsminskning samt hur en kommun kan hantera denna situation.  Studien visade att de två studerade kommunerna har ett flertal tomma bostäder, en högre arbetslöshet bland unga människor och en avvikande demografi, med en överrepresenterad del av befolkningen i ej arbetsför ålder till skillnad från övriga landet. En vidare konsekvens av överskott av tomma bostäder kan bli att dessa kommuner utsättas för social dumpning, ett fenomen där personer i behov av kommunalt stöd får aktiv hjälp att flytta till andra kommuner. I detta fall har Hällefors fått en högre andel av personer i behov av kommunalt stöd.  Båda kommunerna visade att de fortsatt planerar att nå en befolkningstillväxt. De åtgärder de har genomfört för att bevara sin befolkning är att delvis satsa på utbildning. De är medvetna om att unga personer i större utsträckning tenderar att flytta ifrån kommunen, och för att hantera detta har Hällefors satsat på utbildning för att locka till sig lika många studenter som det antal som flyttar därifrån för att studera. I Avesta vill man att personer som flyttat från kommunen ska ha ett positivt minne av kommunen och således flytta tillbaka senare i livet, när man eventuellt vill skaffa familj. / Between 1970 and 2020, 117 out of the 290 Swedish municipalities have been shrinking, despite that almost half of the municipalities have had a shrinking population; the subject is generally not discussed in Sweden. This study has been focusing on two different municipalities, Avesta and Hällefors municipality, to get their perspective on the consequences of a prolonged population decline and how to handle it. This has been done through interviewing both officials and politicians from each of the two municipalities.  This study has been indicating that the two municipalities have had a higher amount of empty residences, a higher degree of unemployment of young people and a higher degree of people not in working age compared to the rest of Sweden. One consequence of the large amount of empty residences is social dumping, a phenomenon where a person in need of support gets active help from their own municipality to move to another municipality. In this study Hällefors municipality has had a higher proportion of the population in need of support. Both of the municipalities have been planning for population growth, they have implemented measures to preserve the current population, partly through investments in education. Both are aware that young people in a greater extent will move out from their municipality, to handle this Hällefors municipality has been expanding their education with the goal of attracting the same amount of students that move away to study. Avesta municipality wants people who have moved away to have a positive memory of the municipality, in hope that they want to move back later in life when they want to settle down.

No description available.

In future development dealingwith ongoing global urbanisation and sustainability challenges,urban development is often seen asa key component. To support urban development, various certification systems that define 'sustainable'buildingsor urban areashave been developed world-wide.For a Swedishcontext, Sweden Green Building Council (SGBC) has developed Citylab as asupporttool forsustainable urban development. This tool contains several certification systems and a guiding document forthe planning and construction phasesof urban development. The intention from start has been to include also a certification systemfocusing on follow-up requirementspost-construction inurban development projects, butthe role and function of thiscertification system havenotbeenspecifiedby SGBC. Inthis licentiate thesis,Researchthrough Design (RtD) and a transdisciplinary approachwere appliedto contribute to thedevelopment ofa credibleandready-to-use certification system for sustainable urban areas in a post-construction phase, called Citylab Post-Construction.Through that process the thesis also identifieskey considerations when designing such a certification system.There is little information on how existingcertification systemsfor sustainable urban development were developed,andthere is no well-known and widely used framework for their development. To guide the development of Citylab Post-Construction,a framework of key considerations was formulated,based on a literature review. The framework defines(1) benefits a certification system should provide, (2) principles it needs to fulfil in order to provide those benefits and (3) how to handle the principlesin the developmentprocess. Using theframework in the research presentedinthis thesis madeit clearer what was at stake in each decision and thus the development process more transparent.To identify needs and ideas forCitylabPost-Construction, potential future users of the certification systemwere interviewed. No consensus was reached regarding the role and function the certification system should have,but fouralternatives wereformulated. By comparing thesealternatives with the principles in the framework, differences and shortcomingswere identified. Situationsin whichdifferent principles within the framework may conflict with each otherwere also identified, e.g.the most scientifically credible solution may not always be practically feasible. Thus,the principles cannot all be fulfilled simultaneouslyand mustbe prioritisedand balancedagainst each other. Overall, thisrevealed aneed for deliberativeand transparent decisions regardingthe role and functionofthecertification system,and which principles are prioritisedin decision-making. For the specific case of developing CitylabPost-Construction, it was decided that the system should assess how urban areasperform in terms of sustainability, i.e.assess whether implemented measures have sufficient impact in terms of sustainability. Measures implemented to achieve that performance were not to be included in the assessment.Citylab Post-Construction includes two types of indicatorsfor evaluatingthe sustainability performance of an urban area: First, general indicators that assess sustainability aspects of relevance to all urban areas,and for which the level of performance required forcertification is the same for all urban areas;second,site-specificindicatorsthatareformulatedfor each individual urban areato be certifiedandassesssustainability aspectsimportantin the local context thatare not covered by the general indicators. When choosinggeneral indicators to include in Citylab Post-Construction, indicators already used in different contextswere long-listed, including e.g. Agenda 2030, planetary boundariesand Sweden's Environmental Objectives. Thelist was then processedby working groups comprisingdifferentstakeholders and competencies. Theirsuggestionswerefurther processed by the project teamand discussedwith a reference group,resultingin15 indicators to be refinedtogetherwith experts in each subject area. The entire certification system wassent out for public consultationand underwent workshop testing,where the indicators were testedon two different urbanareas.Based on feedback fromthe public consultation and workshop testing, the certification system was finalised. The Citylab Post-Construction manual developed will be used by SGBC in future certification processes.Based on this work, some conclusions can be drawn regarding the development of certification systems. First, the workhighlighted the importance of using a design-driven and transdisciplinary way of working,starting with the needs of future users,to clarify needsthat the certification systemshould meet. This can help distinguish thetype of certification system that willbe developed from other potentialsystems.Second, the framework of important considerations helpsidentifydifferent principlesthat must be balanced, based on the type of certification system intended. The framework can also be used when analysingexisting systems,to reveal how different principles have been balanced and prioritised. This can lead toa deeper understanding of differences between certification systems,andto a discussion on what kind of assessment a certification system should implyand how they should be used in different contexts. Third,the work in this thesis indicated that development of certification systems in accordance with the framework should use a transdisciplinary approach. This helps tobalancetheprinciples in the framework and to definesustainability, as thatrequires a discussion between different actors and different competencies. To confirm whether the certification system balancesthe principlescorrectly, different types of tests can be used iteratively during the developmentprocess. In this thesis, the development ofCitylab Post-Constructionis discussed and justified in a more transparent way than for many other certification systems. Whileachievingsustainable development in society as a wholewill requiremore than certification of urban areas, Citylab Post-Construction can support urban development as a component in a sustainable society. / Med en pågående global urbanisering och växande hållbarhetsutmaningar lyfts ofta stadsutveckling fram som en nyckelfråga för att nå en hållbar utveckling. För att stötta ett sådant arbete har det under de senaste decennierna utvecklats olika certifieringssystem runt om i världen, som genom indikatorer och kriterier anger vad som kan anses vara en mer hållbar byggnad eller stadsdel. I Sverige har Sweden Green Building Council (SGBC) utvecklat Citylabsom stöd för hållbar stadsutveckling. Citylab innehåller flera certifieringssystem som fokuserar på planerings-och byggnationsfasen av stadsbyggnadsprocessen. Idén har också varit att Citylab ska innefatta en certifiering av uppföljningen efter genomfört stadsutvecklingsprojekt. Vad en sådan certifiering skulle innebära mer konkret har dock inte specificerats. Det är här denna licentiatavhandling tar sin utgångspunkt. Genom ett designdrivet ochtransdisciplinärt förhållningssätt syftar denna avhandling till att bidra i utvecklingen av Citylab –certifiering av en stadsdels hållbarhet(som den nya certifieringen inom Citylab heter), samt även öka förståelsen för hur utvecklingen av certifieringssystem kan gå till mer generellt. Även om det gjorts forskning på existerande certifieringssystem, saknas det idag ett etablerat ramverk för hur certifieringssystem bör tas fram. Det finns också få exempel på redovisningar av hur olika system tagits fram. För att bidra till utvecklingen inom detta område presenteras i denna avhandling ett ramverk över nyckelfaktorer att beakta i utvecklingen av ett certifieringssystem. Ramverket inkluderar (1) vilka värden ett certifieringssystem ska skapa, (2) vilka principer som måste följas för att nå värdena samt (3) hur utvecklingen bör ske för att hantera principerna på rätt sätt. Ramverket baseras på litteraturstudier av tidigare forskning inom certifieringssystem och indikatorer för hållbar stadsutveckling. Detta ramverk används sedan genom avhandlingen och dess artiklar för att tydliggöra hur Citylab –certifiering av en stadsdel hållbarhetutvecklats, inklusive motiven bakom de val som gjorts.För att skapa en större förståelse för vilka behov och idéer som fanns för Citylab –certifiering av en stadsdel hållbarhetgenomfördes intervjuer med framtida potentiella användare av certifieringssystemet, till exempel kommunala tjänstemän, fastighetsägare och byggföretag. Intervjuerna resulterade inte i någon samstämmighet för vilken typ av certifieringssystem som skulle utvecklas, utan det framkom flera alternativ som skiljde sig från varandra. Genom att jämföra alternativen med principerna i ramverket tydliggjordes skillnaderna mellan alternativen. Det tydliggjorde också hur olika principer inom ramverket kan hamna i konflikt med varandra, det är exempelvis svårt att skapa ett certifieringssystem som följer högt ställda vetenskapliga krav samtidigt som det är praktiskt enkelt att genomföra utan att vara kostnadsdrivande. Denna avhandling visar således på behovet av en prioritering och balansering mellan principerna i ramverket, så att det blir både tillräckligt vetenskapligt och praktiskt. Detta klargjorde i sin tur behovet av genomtänkta och transparenta beslut över vilken typ av certifieringssystem som skulle skapas, baserat på vilka principer som prioriterades för varje beslut. För utvecklingen av Citylab –certifiering av en stadsdels hållbarhetbeslutades det inom utvecklingsprojektet att systemets övergripande syfte skulle vara att bedöma hur stadsdelen presterade hållbarhetsmässigt, med andra ord, bedöma om genomförda åtgärder nått tillräcklig effekt vad gäller hållbarhet. Hur stadsdelen nått prestandan, inklusive vilka åtgärder som satts in, ingår inte i certifieringssystemets bedömning.För att utvärdera hållbarhetsprestandan hos en stadsdelinnehåller certifieringssystemet två typer av indikatorer. Den första typen är generella indikatorer som anger hållbarhetsaspekter som är relevanta för alla stadsdelar, och som harkravnivåer som alla stadsdelar ska uppnå. Den andra typen är platsspecifika indikatorer som tas fram för varje enskild stadsdel som ska certifieras, för att lyfta hållbarhetsfrågor som är viktiga i den lokala kontexten men som inte täcks in av de generella indikatorerna. För att välja vilka de generella indikatorerna ska vara i certifieringssystemet gjordes först en genomgång av indikatorer som redan används i olika sammanhang, till exempel Agenda 2030, planetära gränser och Sveriges miljömål. Denna lista bearbetades sedan av arbetsgrupper bestående av personer från olika aktörer inom samhällsbyggnadsbranschen och med olika kompetenser inom hållbarhet. Arbetsgruppernas arbete bearbetades ytterligare av projektgruppen för utvecklingen av certifieringssystemet och stämdes av med en referensgrupp kopplad till projektet. Detta ledde till en lista på 15 indikatorer som i nästa steg utvecklades tillsammans med experter inom respektive sakområde. Hela certifieringssystemet gick sedan ut på remiss, samt genomgick betatest där två olika stadsdelar testbedömdes övergripande i enlighet med certifieringssystemets krav. Utifrån synpunkterna som framkom i remiss och betatest slutfördes arbetet till en manual för certifiering, som SGBC kommer använda i framtida arbete med att certifiera stadsdelar.Utifrån detta arbete går det att dra flera slutsatser för utvecklingen av certifieringssystem mer allmänt. För det första visar denna avhandling på vikten av att använda ett designdrivet och transdisciplinärt arbetssätt genom att utgå från behoven hos kommande användare för att i nästa steg kunna tydliggöra vilket behov certifieringssystemet ska fylla för sina användare. Detta kan göras både för att tydliggöra vilken typ av certifieringssystem som ämnas utvecklas och vilket typ av system som det inteämnas vara. Vidare kan ramverket med dess principer vara ett bra stöd i att förstå vilka avvägningar som behöver göras mellan olika principer, baserat på vilken typ av certifieringssystem som ska skapas. Ramverket kan också användas vidanalys av redan existerande certifieringssystem utifrån hur olika principer har balanserats och prioriterats. Det kan ge intressanta analyser för en fortsatt diskussion om hur certifieringssystem skiljer sig från varandra och varför, samt hur certifieringssystem bör se ut och användas i olika sammanhang. En annan slutsats är att utvecklingen av certifieringssystem, i enlighet med ramverket, bör använda ett transdisciplinärt angreppssätt i linje med arbetet med denna avhandling. Detta då både balanseringen mellan principer i ramverket och definitionen av hållbarhet kräver en diskussion mellan olika aktörer och mellan olika kompetenser. Avhandlingen visar också på vikten av att testa idéer för utvecklingen iterativt under arbetet som en del i att möjliggöra transdisciplinärt samarbete. Utvecklingen av certifieringssystemet Citylab –certifiering av en stadsdels hållbarhet, får genom denna avhandling en tydligare redovisning än många andra certifieringssystem för vilka avvägningar och beslut som gjorts. Genom sina indikatorer definierar certifieringen stadsutvecklingens roll i ett hållbart samhälle, både generellt i hela Sverige och i den platsspecifika kontexten. / <p>QC 20191220</p>

Genom att applicera planeringsteori inspirerad av filosofen Gilles Deleuze har uppsatsen undersökt Stockholms stads miljöprogram för perioden 2020-2023. Utgångspunkten var ett sökande efter hur dokumentet fungerar, snarare än vad det betyder, alltså hur det fördelar ansvar, legitimerar vissa sorters åtgärder utifrån dess problembeskrivningar, samt vad som är immanent respektive transcendent i texten. Förhoppningen är att dessa perspektiv kan hjälpa oss att få syn på vilken skillnad som kan möjliggöras, och vilka ofrånkomliga repetitioner det innebär, genom att bedriva klimatanpassningsarbete inom ramen för rådande strukturer. / Through applying planning theory inspired by the philosopher Gilles Deleuze, this essay has examined the City of Stockholm's Environmental Programme for the period 2020-2023. The premise has been a search for how the document functions, rather than a search for its meaning. That is, how it allocates responsibilities, legitimizes certain actions according to their problem definitions, as well as identifying what is immanent and transcendent in the text. The prospect is that these perspectives will help shed some light on what kind of difference can be made, and which inevitable repetitions will be made, through climate adaptation work within the current political structures.

Abstract  The use of alternative water resources such as rainwater where drinking water quality is dispensable is an important measure towards a more sustainable water management. Despite raised awareness of future water scarcity, and despite a growing field of theoretical and practical competence, the development of rainwater reuse is progressing slowly in Sweden compared to other European countries. The following essay aims to investigate drivers and barriers concerning increased implementation of rainwater reuse, or RWH (Rainwater harvesting), in Sweden. Data collection was made by interviews with respondents from municipality, construction and from REWAISE, a project aiming to decrease drinking water usage and by notes from meetings, webinars and workshops with participants from relevant fields. The theoretical framework consisted of the keywords knowledge, legislation, economy, political influence and environmental engagement and urban environmental transition theory and was used in order to understand why alternative water sources are chosen, or neglected, in construction plans. The results showed that entrepreneurs often found the legislation to be confusing and wanting, and that RWH was associated with economic risks. Initiatives were also hampered by unclear legislation, and by shortages in the exchange of knowledge within the field. Builders and city planners ask for more explicit general outlines and for shared burden of responsibilities. Personal environmental engagement showed to be an important driver, but best effect was reached when it was combined with political support.

A new district is going to be built in the center of Västerås. The area is an old industrial area and the buildings in this area are considered as an cultural heritage environment. When Västerås Stad is planning for development in the central parts of Västerås there are a number of rules to adhere to. For example, Västerås Stad wants the new buildings to incorporate the existing buildings. They want, that an, urban environment is created and that buildings that are already built is telling a story and that history should be preserved. The design program, authored by the City of Västerås and the other stakeholders, has in Kopparlunden Syd, created a clear change in functions and buildings. The district has a clear vision of the relationship between the residents and the city's desired functions. The construction of a vibrant urban environment should be seen as fulfilled. This essay will look how Västerås Stads guidelines for cultural heritage is used in this new district and it will also look at how the design plan for the area will work.Kopparlunden Syd is the first stage of three developments and in case the other two stages follow the same line, Västerås, will receive a much-needed addition of a district with several functions as well as an architectural mix between old and new. If the design program is taking care of other interests is more questionable. The cultural heritage risks being lost among all the new buildings and functions for relaxation and leisure activities are minimal. The district has a tendency to become a transport route through or to once home. It is clear that rules are built in if you look at the design program when it comes to the functions of the buildings. Relationship between the cultural heritage and the vision is fulfilled when it comes to rules to relate to. But the cultural heritage is more than just rules to be followed. The legacy is history. The heritage should be highlight and that the district should not distort the cultural heritage environment.

Syftet med den här uppsatsen är att se hur barnperspektivet beaktas i den fysiska planeringen på kommunal nivå och att kartlägga metoder som kan hjälpa planerare i sitt arbete. Detta är en litteraturstudie som undersöker barnens rättigheter, hur barnens hälsa påverkas av den byggda miljön och hur de kan involveras i planeringen. Metoder som kan användas i arbetet med barnperspektiv i fysisk planering kartläggs också. Studien baseras på rapporter från statliga myndigheter, kommuner, forskare och nätverk som arbetar med samhällsplanering. Barnens välmående och hälsa påverkas av den byggda miljön de lever i. Deras möjlighet till fysisk aktivitet, lek och återhämtning utomhus begränsas i takt med att staden förtätas. Det är ofta friytorna och skolgårdarna som bortprioriteras när nya områden byggs vilket påverkar barnens hälsa både fysiskt och psykiskt. Enligt FNs barnkonvention är det barnens rättigheter att höras och uttrycka sin mening i frågor som rör dem. Att föra dialog med barnen kring fysisk planering ger bland annat en bredare kunskap om områdets användning. Det finns metoder som planerare kan använda sig av för att bedöma om barn berörs av planerade åtgärder samt metoder för att föra dialog med barn. I och med konsekvensbedömningen finns det goda möjligheter att anpassa den planerade åtgärden efter barnens behov och rättigheter. För att uppfylla barnens behov och rättigheter i den fysiska planeringen behöver planerare få mer kunskap om hur arbetet med barnperspektiv ska genomföras och varför det är viktigt. / The purpose of this essay is to see how the child perspective is taken into account in the physical planning at the municipal level and to map methods that can help planners in their work. This is a literature study that examines children's rights, how children's health is influenced by the built environment and how they can be involved in planning. Methods that can be used in the work on children's perspective in spatial planning are also mapped. The study is based on reports from government agencies, municipalities, researchers and networks involved in community planning. The wellbeing and health of children are affected by the built environment they live in. Their ability to physical activity, play and recovery in an outdoor environment is limited as the city is densified. The open spaces and schools are usually not prioritized when building new areas, affecting the health of the children both physically and mentally. According to the UN Convention on the Rights of the Child, the children have the rights to be heard and to express their opinion on matters concerning them. Communicating with children about physical planning provides, among other things, broader knowledge about the area's use. There are methods that planners can use to assess whether children are affected by the project as well as methods for dialogue with children. With the consequence assessment, there are good opportunities to adapt the project according to the children's needs and rights. In order to meet the children's needs and rights in physical planning, planners need to get more knowledge about how the work on childhood perspectives is to be implemented and why it is important.

Både i Sverige och i de flesta länder förväntas en befolkningsförändring de kommande åren, med en växande befolkning. Där det framförallt är gruppen barn och gruppen äldre som förväntas växa mest och därmed förväntas gruppen medelålders att minska. Samtidigt är detta barn och äldre två grupper som är utanför de som planerar dagens städer och kommuner. Frågan blir därmed för vilka planeras städer för, i och med att grunden ligger i att planeringen ska ske för den större mängden och samtidigt ska hänsyn tas till särintressen.    Den här studien har därför syftat till att öka förståelsen kring hur barn- och äldreperspektiv behandlas i svensk stadsplaneringen idag. För att förstå detta har studien börjat med en genomgång av de dokument och den lagstiftning som finns på nationell och internationell nivå som kan ha en påverkan på hur dessa perspektiv behandlas på kommunal nivå. För att få en djupare förståelse kring hur kommuner faktiskt behandlar dessa perspektiv valdes fyra medelstora kommuner ut för att ingå i studien. Dessa kommuners översiktsplaner har blivit analyserade samt att intervjuer har genomförts med översiktplanerare på respektive kommun.   Resultatet visar att det finns skillnader i hur kommunerna ser på barn- respektive äldreperspektivet och behandlar dessa på olika sätt. Kommunerna i studien hävdar att de måste arbeta mer aktivt för att ta del av barns åsikter och förväntar sig att förväntar sig att äldres åsikter kommer genom de traditionella vägarna. Detta gör att äldres åsikter ofta kommer in senare i processen jämfört med barns åsikter och därmed kan påverka planen eller projektet i högre grad. / Sweden and most of the countries are expecting change in the population in the coming years, with a growing population. It is mainly the group of children and the group of elderly, which is expected to grow the most and the group middle age is expected to decline. At the same time, these are two groups that lie outside the group of who is planning today's cities and municipalities. The question then becomes for whom cities is being planned, since the fundamental ground in planning so to plan for the lager amount while taking special interests in to account.   This study has therefore aimed at increasing the understanding of how children and elderly are treated in Swedish urban planning today. To understand this, the study has begun with a review of which documents and laws that exist at the national and international level, that may affect how these perspectives are addressed at the municipal level. In order to gain a deeper understanding of how municipalities actually treat these perspectives, four medium-sized municipalities were chosen to be included in the study. These municipalities' comprehensive plans have been analysed and interviews have been carried out with planners on the respective municipalities.   The results show that there are differences in how the municipalities view the children's and elderly perspective and work with them in different ways. Municipalities work more actively to reach out to children and expect to get older peoples opinions through traditional ways. This then implies that older people can make their opinion on the plan later in the process compared to children.