Bakgrund  Missfall är en vanlig händelse och kan påverka en kvinnas liv markant. Den vanligaste definitionen av missfall är en graviditet som spontant avbryts av kroppen själv innan graviditetsvecka 22. Vid missfall kommer kvinnor i kontakt med vården och omvårdnadsansvarig vårdpersonal är sjuksköterskan.  Syfte  Syftet var att belysa kvinnors syn på omvårdnad i samband med missfall.  Metod  Metoden som valdes var en litteraturöversikt. Datainsamling genomfördes i databaserna Public Medline, Cumulative Index to Nursing and Allied Health Literature och Psychological Information Database. Urval och kvalitetsgranskning genomfördes vartefter 15 vetenskapliga artiklar analyserades enligt Kristenssons integrerade analys.  Resultat  Resultatet består av två kategorier vilka beskrivit kvinnans syn på omvårdnad vid missfall. Dessa övergripande kategorier blev ‘stöd ’och ‘kommunikation’. Avsaknaden av emotionellt stöd, uppföljning och negativt språkbruk påverkade kvinnornas syn på omvårdnaden i samband med missfall negativt.  Slutsats  Att genomgå ett missfall kan vara en emotionellt svårhanterad händelse för en kvinna, och kan leda till depression, ångest eller posttraumatisk stress. Kvinnors syn på och upplevelse av omvårdnaden de fick i samband med deras missfall hade en betydande roll för deras emotionella återhämtning efter förlusten. Resultatet visade på att majoriteten av kvinnorna som deltog i de olika studierna upplevde omvårdnaden som bristande, då den hade kunnat fokusera mer på personcentrerad omvårdnad. Kvinnors syn på god omvårdnad är att få emotionellt stöd genom att bli bekräftade, lyssnade till, informerade, tillfrågade om vad de behöver samt att vårdpersonal inte ska använda emotionellt laddade ord eller svår medicinsk terminologi. Kvinnor vill även få uppföljning samt att deras partners ska bli mer inkluderade. / Background  Miscarriage is a common occurrence and is most commonly defined as a pregnancy that spontaneously is terminated by the body itself within 22 weeks. A miscarriage can significantly affect a woman's life. In the event of a miscarriage, women come into contact with health care and the main responsible care provider is the nurse.  Aim  The aim was to illustrate women’s view on nursing care in conjunction with miscarriage.  Method  The chosen method was a literature review. Data collection was performed through the databases Public Medline, Cumulative Index to Nursing and Allied Health Literature and Psychological Information Database. Selection and quality review were implemented. Fifteen scientific articles were analyzed according to Kristensson's integrated analysis.  Results  The result consists of two categories which describe woman's view of nursing care in the event of a miscarriage. These overarching categories became 'support' and 'communication'. The lack of emotional support, follow-up and care with choice of words negatively affected the women's view of nursing care in connection with miscarriage.  Conclusions  Going through a miscarriage can be an emotionally difficult event for a woman, that can lead to depression, anxiety or post-traumatic stress. Women's views on and experience of the care they receive by health care personnel in connection with their miscarriage has a significant role in their emotional recovery after the loss. The majority of the women who participated in the studies experienced health care as inadequate. Women's view of good care was to receive emotional support by being confirmed, listened to, informed, asked about their needs and that caregivers should not use emotionally charged words or difficult medical terminology. Women also wanted follow-up and that their partners should be more included.

Sammanfattning/Abstract  Bjerremand, Ulrika & Sjöstrand, Matilda (2024). ”Genom samverkan och bra rutiner”: En studie om hur övergång och samverkan konkretiseras i mötet med barn i behov av särskilt stöd mellan förskola och skola. Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp.  Förväntat kunskapsbidrag  Denna studie bidrar med kritisk hållning för hur övergångsprocessen kan konstrueras för barn i behov av särskilt stöd, samt vilka aspekter som påverkar denna process.  Syfte och frågeställningar  Syftet är att bidra med kunskap om hur övergången mellan förskola och förskoleklass konstrueras mellan de olika utbildningsformerna. Syftet är också att synliggöra hur aktörerna konkretiserar samverkansuppdraget för att stödja och förbereda barn för övergång - särskilt riktat mot barn i behov av särskilt stöd.  Frågeställningar  - Hur är övergången mellan förskola och skola konstruerad? - Vilka strategier tillämpas vid övergången för barn i behov av särskilt stöd?  Teori  Den teoretiska förankringen är kritisk diskursanalys (CDA) med inspiration av bland annat Norman Faircloughs tredimensionella modell för diskursanalys och Mitchell Deans definition av governmentality. Professionsteoretiska begrepp har varit komplimenterande för att analysera hur makt och styrning opererar inom diskursen.  Metod  Denna studie utgörs av en metodtriangulering och kvalitativ ansats. Kritisk diskursanalys med lingvistisk text- och policyanalys har varit ledstjärnan genom hela arbetet. För att belysa diskursens konstituerande dimension genomfördes också semistrukturerade intervjuer med strategiskt utvalda informanter. Vid bearbetning av empiri togs inspiration av tidigare utförda studier utifrån diskursanalytisk ansats i kombination till Faircloughs tredimensionella modell.  Resultat  Resultaten visar att individuella överlämningssamtal är den strategi som samverkas inom den sociala praktiken för att möta ”problemet” med övergång av barn i behov av särskilt stöd. Det synliggörs kritiska aspekter inom konstruktionen av samverkansuppdraget som utgör hinder för hälsofrämjande och förebyggande insatser. Detta trots goda intentioner om tvärprofessionell samverkan. Det finns en skiktdelning inom organisation och struktur för övergång som skapar hierarkier. Förskolans aktörer har mindre tillit och förtroende inom diskursen och skolans handlingssätt överordnas.  Specialpedagogiska implikationer  I linje med tidigare forskning belyser denna studie ett utökat samverkansbehov. Utifrån den särskilda kompetens specialpedagogen besitter pekar denna studie på att specialpedagogens roll kan vara avgörande för barns övergång mellan förskola och skola.  Nyckelord  Barn i behov av särskilt stöd, diskursanalys, governmentality, professionsteori, övergång förskola-förskoleklass

Syftet med uppsatsen är att undersöka hur privata aktörer arbetar med stöd och matchning av arbetssökande individer som saknar gymnasieexamen. Uppsatsen avser att besvara två frågeställningar: -Hur beskriver de privata aktörerna sitt arbete med lågutbildade individer? -Vilka insatser finns för lågutbildade individer i matchningsarbetet? Uppsatsen behandlar matchningsprocessen för arbetssökande. Främst belyses privata aktörers arbete med matchningsprocessen för lågutbildade individer samt vilka insatser som står till förfogande för målgruppen. Insamlad empiri består av fem kvalitativa intervjuer genomförda i en mindre och en större stad. Informanterna valdes strategiskt utifrån uppsatsens undersökta område. Intervjuguiden är formulerad i ett semistrukturerat format och baseras på teman som ansågs relevanta för att besvara frågeställningarna. Resultatet visade att det råder utmaningar med att matcha lågutbildade individer till sysselsättning samt att matchningsprocessen var densamma oberoende av utbildningsnivå. Signifikant för aktörerna var att de var beroende av arbetsmarknadspolitiska åtgärder och påverkades till stor del av Arbetsförmedlingens omorganisation.

Syftet med den här studien är att undersöka hur förskolans pedagoger kan arbeta för att utforma en inkluderande undervisning för alla barn, både barn med behov och barn med särskilda behov, samt vilka förhållningssätt och stödfunktioner som uttrycks som värdefulla för att kunna möta enskilda barns behov och inkludera dem i undervisningen. För att ta reda på detta har vi genomfört kvalitativa och semistrukturerade gruppintervjuer samt individuella intervjuer på fyra olika förskolor. Sammantaget har tio pedagoger delat med sig av sina erfarenheter och upplevelser av hur de arbetar med det dubbla uppdraget, det vill säga att kunna bedriva undervisning för alla barn och samtidigt se till att alla barn, både barn med behov och barn med särskilda behov, blir inkluderade i undervisningen. De har även delat med sig av vilka utmaningar och dilemman detta dubbla uppdrag kan innebära. Studiens resultat visar på att engagemang för barns intressen, tålamod, mod och flexibilitet är värdefulla förhållningssätt för att kunna inkludera varje enskilt barn i undervisningen. Resultatet visar också att stöd av varandra i arbetslaget och rektorn samt tillgång till specialpedagogisk kompetens är betydelsefullt för pedagogerna i deras arbete med att utforma en undervisning som inkluderar alla barn, både barn med behov och barn med särskilda behov. För att kunna utforma och anpassa en undervisning som inkluderar alla barn visar resultatet att pedagogerna måste dela in barngruppen i mindre grupper vid undervisningen samt att det ska vara en tydlig och genomtänkt struktur på den gruppindelning som görs. Det framkommer även att det finns organisatoriska förutsättningar som kan skapa utmaningar och dilemman för pedagogerna i att kunna utforma och anpassa undervisningen för att den ska inkludera alla barn. Det handlar framförallt om barngruppens storlek, personaltäthet samt tillgången och kvaliteten på den specialpedagogiska kompetensen.

Förskolans utbildning består av ständiga interaktioner. Undersökningen lyfter fram pedagogens ansvar i interaktionen med alla barn. Studien undersöker om pedagoger anser att det är olika kunskapsfrämjande punkter som är viktiga när de interagerar med barn i behov av särskilt stöd respektive barn som inte är i behov av särskilt stöd. Undersökningen belyser även vad pedagoger anser att deras påverkan i bemötande i interaktionen med barn, innebär för barn. Undersökningsmetoder som jag använde var enkäter och semistrukturerade intervjuer. Enkäterna bestod av påstående som pedagogerna skattade på en likertskala och det var två medföljande öppna frågor. 20 pedagoger deltog och lämnade in sitt svar. Det var pedagoger från tre förskolor. Av de 20 intervjuade jag sex. Undersökningen utgår från Aspelins relationella pedagogik (2014). Det är i det mellanmänskliga mötet som lärandet sker. Resultatet av undersökningen visar att det viktigaste när pedagoger interagerar med barn i behov av särskilt stöd är att som pedagog ta hänsyn till barns känslomässiga tillstånd. När det gäller barn utan behov av särskilt stöd ansåg pedagoger att den viktigaste punkten var lyfta fram det positiva. Den relationella pedagogiken poängterar att det är viktigt att ta hänsyn till hela människan i lärandesituationer. Resultatet visar att det påståendet som flest pedagoger värderar högst är att tillit utvecklas mellan pedagog och barn, för att barn ska kunna utveckla sitt lärande. På frågan om vad relationskompetens innebär på förskolan svarade pedagogerna att vara lyhörd, och att pedagogens förhållningssätt är viktigt i relationskompetens.

Bakgrund: Intrauterin fosterdöd är en sällsynt händelse, av 1000 förlossningar är det cirka tre till fyra förlossningar där det inträffar i Sverige. Som förälder kan det vara svårt att hantera sorgen vid intrauterin fosterdöd och därmed finns det behov av stöd. Föräldrarna uppger att de inte får den rätta vård och stöd som de är i behov av. Det finns bristfällig kommunikation mellan barnmorskor och föräldrar. Stöd till barnmorskor är lika viktigt, vilket är en förutsättning för att kunna hantera svåra situationer. Syftet: Att beskriva barnmorskors erfarenhet av att stödja föräldrar efter förlossning vid intrauterin fosterdöd. Metod: Kvalitativ metod med induktiv ansats. En webbenkät som besvarades av 25 barnmorskor. Resultat: Fyra kategorier och nio subkategorier utformades. Barnmorskorna ansåg att grunden till god vård för föräldrarna vid intrauterin fosterdöd var att vara närvarande och stödja föräldrarna genom hela vårdtiden. Det kan vara en utmaning att hantera egna känslor samtidigt som det är en hög arbetsbelastning på arbetsplatsen. Behovet av fördjupad kunskap kring stödjandet av föräldrarna föreligger. Slutsats: Barnmorskorna ansåg behovet av vidareutbildning inom ämnet för att kunna hantera svåra situationer. Stödet till barnmorskorna var en viktig faktor för att klara av att bemöta föräldrarna vid intrauterin fosterdöd. / Background: Intrauterine fetal death is a rare event, occurring in approximately three to four out of 1000 births in Sweden. As parents, coping with the grief of intrauterine fetal death can be challenging, and the need for support is crucial. Parents report not receiving the proper care and support they require. There is inadequate communication between midwives and parents. Support for midwives is equally crucial, to be able to manage difficult situations. Aim: To describe midwives' experiences in supporting parents after childbirth in cases of intrauterine fetal death. Method: Qualitative method with an inductive approach. A web- based survey was completed by 25 midwives. Results: Four categories and nine subcategories were formed. Midwives believed that the foundation for providing good care to parents in cases of intrauterine fetal death was to be present and support the parents throughout the entire care period. Managing their own emotions while facing a heavy workload at the workplace can be challenging. There is a need for further education regarding supporting parents going through an intrauterine fetal death. Conclusion: Midwives identified the need for further education on the subject to manage difficult situations. Support for midwives was a crucial factor in being able to support parents in cases of intrauterine fetal death.

Diss. (sammanfattning) Stockholm : Karol. inst., 2004. / Härtill 5 uppsatser.