I samband med att den psykiska ohälsan i samhället ökar följer ett ökat behov av omhändertagandet av patientgruppen inom ambulanssjukvården. Uppdrag där patienten har tidigare känd psykisk sjukdom beskrivs vara det näst vanligaste. Psykisk sjukdom är en stark riskfaktor för suicid. År 2019 dog 1269 personer av suicid i Sverige och 6802 personer vårdades efter suicidförsök. Syftet med studien var att beskriva ambulanssjuksköterskors upplevelse av att vårda psykiatripatienter med inriktning på den suicidala. En intervjustudie genomfördes med tio informanter, som alla var specialistutbildade sjuksköterskor inom ambulanssjukvård. Intervjuerna analyserades med kvalitativ metod med induktiv ansats. Resultatet visar att ambulanssjuksköterskorna upplever att de saknar stöd och har otillräcklig kunskap i bedömningen av den suicidala patienten, vilket i vissa fall leder till att bedömningen lutas mot mätvärden och somatiska symtom istället för det psykiska måendet. Att patientgruppen behöver få ta tid och att bemöta dem med ett ärligt och öppet förhållningssätt beskrivs avgörande för hur vården blir. Bättre samverkan med psykiatrin, både gällande läkarstöd och med rådfrågning och information via psykakuten är enligt resultatet önskvärt. Då riktlinjer saknas blir patientbedömningen ojämlik och beroende av den enskilda ambulanssjuksköterskans erfarenhet. / In connection with the increase in mental illness in society, there is an increased need for the care of this patient group in ambulance care. Assignments where the patient has a previously known mental illness are described as the second most common. Mental illness is a strong risk factor for suicide. In 2019, 1269 people died of suicide in Sweden and 6802 people were cared for after suicide attempts. The purpose of the study was todescribe the ambulance nurses' experience of caring for the psychiatric patient with a focus on the suicidal. An interview study was conducted with ten informants, all of whom were specialist nurses in ambulance care. The interviews were analyzed using a qualitative method with an inductive approach. The results show that the ambulance nurses feel that they lack support and do not have sufficient knowledge in the assessment of the suicidal patient, which in some cases leads to the assessment being tilted towards measured values and somatic symptoms instead of the mental state. The fact that the patient group needs to be allowed to take time and to approach them with an honest and open approach is described decisively for how the care will be. According to the results, better collaboration with psychiatry, both regarding medical support and with consultation and information through the psychiatric emergency room, is desirable. When guidelines are lacking, patient assessment becomes unequal and dependent on the individual ambulance nurse's experience.

Suicid och suicidförsök är ett folkhälsoproblem världen över och bara i Sverige tar ca 1500 människor sitt liv varje år, vilket blir ca fyra per dag. Suicidförsök är vanligare bland kvinnor, däremot fullföljer män oftare sin suicid. Att omhänderta en person med suicidnära tankar är bland det svåraste, mest emotionella och påfrestande arbetsuppgifterna som sjuksköterskan prehospitalt kan ställas inför. Personer med suicidnära tankar har ofta svårt att känna förtroende för andra människor och de har många negativa tankar om livet. Sjuksköterskan bör alltid sträva efter att förstå patientens livssituation samtidigt som de gör allt för att förhindra att patienten tar sitt liv. För att mötet med patienten ska bli så bra som möjligt krävs att sjuksköterskan fortlöpande ökar sin kompetens, bearbetar sina attityder och får den kunskap som behövs för att bemöta mångfalden i den problematik som omhändertagandet av personer med suicidnära tankar innebär.    Syftet var att belysa sjuksköterskornas upplevelser vid omhändertagandet av patienter med suicidnära tankar prehospitalt.    En kvalitativ ansats valdes med intervjuer som datainsamlingsmetod för att fånga sjuksköterskans upplevelser. Elva sjuksköterskor inom ambulanssjukvården intervjuades. Materialet spelades in med hjälp av en diktafon och transkriberades sedan av författarna. Analys av det insamlade intervjumaterialet gjordes genom en manifest, kvalitativ innehållsanalys.    I resultatet framkom fyra huvudkategorier: Beredskap för uppdraget, Det som skapar förutsättningarna, Mötet i en utsatt situation och Emotionella utmaningar – att gå vidare. Resultatet visade att sjuksköterskan inför uppdraget med en suicidnära patient inte förberedde sig på något speciellt sätt mer än att de diskuterade olika scenarion med sin kollega. Att sjuksköterskan var verbalt rustad och kände sig bekväm i sig själv som person, skapade goda förutsättningar för ett bra möte med patienten. Flera sjuksköterskor upplevde att de inte hade tillräcklig utbildning inom psykiatri, utan de arbetade utifrån sina egna och kollegans tidigare erfarenheter. Sjuksköterskorna upplevde att en stor del av omhändertagandet inte bara handlade om patienten utan även om dess närstående. Att omhänderta patienter med suicidnära tankar kunde väcka många starka känslor som kunde påverka sjuksköterskan negativt och vissa beskrev att de minns vissa uppdrag lång tid efter händelsen. Sjuksköterskorna uppgav att de inte var i behov av något stöd mer än att prata med sina kollegor efter en händelse.    Författarnas slutsats var att det fanns ett behov, för sjuksköterskan inom ambulanssjukvården, av kompletterande och återkommande utbildning i psykiatri som en viktig förutsättning för att bedriva patientsäker vård och omvårdnad i olika situationer. Kvaliteten och säkerheten inom vården minskade då sjuksköterskan själv upplevde en brist på kunskap inom detta område. / Suicide and suicide attempts are a public health problem all over the world. In Sweden 1500 people take their lives every year, which will be about four per day. Suicide attempts are more common among women. Men, however are more often succeed with their suicide. One of most challenging, most emotional and stressful tasks that the prehospital nurse can face, is to take care of a person with suicidal thoughts. Persons with suicidal thoughts often find it difficult to trust in other people and also have negative attitude towards life itself. A nurse should always strive to understand the patient's situation in life while doing what is possible to prevent the patient from committing suicide. In order for the patient meeting to be as successful as possible, the nurse need constantly to increase their skills, develop their attitudes and gain the required knowledge to deal with diversity that involves the treatment of people with suicidal thoughts.   The aim was to illuminate the nurses' experiences in the prehospital treatment, of patients with suicidal thoughts.   A qualitative approach was chosen to capture the nurse's experiences. Eleven nurses in the ambulance healthcare were interviewed. The interviews were recorded using a dictaphone, and then were transcribed verbatim. The analysis was carried out by a manifest, qualitative content analysis.   Four main categories emerged: Preparedness for the assignment, What creates the conditions, The meeting in an exposed situation and Emotional challenges - to move forward. The results demonstrate that the nurses did not prepare specifically before meeting a suicidal patient, other than discussed different possible scenarios with their colleague. To create optimal conditions for a good meeting with a patient, the nurse was well-prepared verbally, and felt confident. Several nurses experienced lack of adequate education in psychiatry and based their work on their own and colleagues' previous experiences. Nurses found that a great deal of care was not just about the patient but also of his or her relatives. To take care of patients with suicidal thoughts may cause many strong feelings that can negatively affect the nurse and some nurses described that they remember some of these assignments long after the event. Nurses stated that they were not in need of mental support, more than talking to their colleagues after an assignment.   The authors conclusion was that there is a need, for nurses in the ambulance care, supplementary and recurrent training in psychiatry as an important prerequisite for a patientsafe and nursing care in different situations. Quality and safety in healthcare decreased when the nurse experienced a lack of knowledge in this area.

Suicid är idag ett stort folkhälso- och samhällsproblem (Suicide Zero, u.å) och cirka 1 200 personer väljer varje år att avsluta sina egna liv (Folkhälsomyndigheten, 2022). Män är enligt statistiken avsevärt överrepresenterade och står för nästan 70% av dödsfallen (Socialstyrelsen, 2010). För att få ner statistiken för suicid införde regeringen år 2008 en nollvision med hopp om att minska fallen väsentligt (Vimefall et al., 2022). Det finns ett flertal exempel på forskning som belyser hur olika maskulinitetsnormer kan bidra till mäns utsatthet i samhället och på så sätt hämma jämställdhetsarbetet. Utredningen Män och jämställdhet (SOU 2014:6) visar att ett jämställdhetsarbete inte enbart förbättrar situationen för kvinnor utan även för män (SOU 2014:6, s. 53; 56). Sammantaget väcker detta frågor kring varför statistiken av dödsfall på grund av suicid inte har minskat sedan regeringen tog beslutet om målet för en nollvision 2008. Studien syftar till att beskriva och identifiera vilka kopplingar som görs till män och maskulinitet i regeringens policyutformning av suicidprevention samt hur implementeringen av policyn sett ut på nationell nivå.Frågeställningarna som kommer att undersökas är: (1) Var ligger policyns fokusområde? (2) Hur har följande aktörer, Folkhälsomyndigheten, Socialstyrelsen och Sveriges kommuner och regioner, implementerat policyn i sitt arbete? Det empiriska materialet består av regeringens proposition “En förnyad folkhälsopolitik” (Prop. 2007/08:110) tillsammans med dokument från Folkhälsomyndigheten, Socialstyrelsen och Sveriges kommuner och regioner. Studien utgår från en kvalitativ textanalys och för att tolka materialet har vi till analysen valt att utgå från Bacchis (2009) analysmetod “What’s the problem represented to be?”. Resultatet visade på att åtgärder har gjorts men att statistiken ändå är densamma för suicid. Slutsatsen är att suicidpreventionen missar vissa grundläggande faktorer som skapar en missvisande problembild vid implementering av policy och att det även ligger ett missriktat fokus hos övriga aktörer.

Bakgrund: Självskadebeteende är ett paraplybegrepp som benämner individer som skadar sig själva. I Sverige hamnar ungefär 4000 män och 7000 kvinnor på akuten på grund av självskador. Forskning visade att flertal av den här patientgruppen har negativa erfarenheter av hälso- och sjukvården på grund av negativa attityder hos vårdpersonal. Flera sjuksköterskor beskrev att de behöver mer kunskap och förståelse för självskadebeteende. Syfte: Syftet med det här arbetet var att sammanställa forskning om sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter med självskadebeteende. Metod: En litteraturstudie genomfördes med hjälp av 11 kvalitativa artiklar som analyserades med integrerad analys. Resultat: Litteraturstudien resulterade i två huvudkategorier; Syn på omvårdnad och interna processer relaterade till omvårdnaden av patienter med självskadebeteende och förutsättningar för att uppnå god omvårdnad av patienter med självskadebeteende. Slutsats: I den här litteraturstudien framkom att flera sjuksköterskor upplever att de möter på flera utmaningar inom deras arbetsmiljö. Merparten av sjuksköterskorna har även uttryckt att har fått psykisk ohälsa på grund av bristande arbetsförhållanden och bristande stöd från ledningen. Sammanfattningsvis visar den här studien att det finns ett ökat behov av kompetens, handledning samt bättre förutsättningar och resurser inom arbetsplatsen för att sjuksköterskorna ska kunna erbjuda personcentrerad vård till patienter med självskadebeteende. / Background: Self-injurious behavior is an umbrella term that refers to individuals who harm themselves. In Sweden, approximately 4,000 men and 7,000 women end up in the emergency room due to self-harm. Research showed that the majority of this patient group have negative experiences with nurses due to prejudices and negative attitudes about self-harming behavior. Several nurses described that they need more knowledge and understanding of self-harming behavior. Purpose: The purpose of this work was to compile research on nurses' experiences of caring for patients with self-harming behaviour. Method: A literature study was conducted using 11 qualitative articles that were analyzed using integrated analysis. Results: The literature study is included in two main categories; Views on nursing and internal processes related to the nursing of patients with self-harming behavior and conditions for achieving good nursing of patients with self-harming behavior. Conclusion: In this literature study, it emerged that several nurses feel that they face several challenges within their work environment. Most of the nurses have also expressed that they have suffered from mental illness due to poor working conditions and lack of support from management. In summary, this study shows that there is an increased need for supervision as well as better conditions and resources within the workplace for nurses to be able to offer person-centered care to patients with self-harming behavior

The aim of our thesis has been to examine and establish an understanding for the working method that professional social workers have in the meeting with suicidal adolescents in regard to discovery and treatment. Further we were also interested in whether differences in the working methods exist depending on the sexes of the adolescents. The method has been qualitative in the form of semi-structured interviews conducted with seven professional social workers in Sweden and analyzed with help of two theories, empowerment and gender-theory. Results have shed light on the importance of relationship building that takes place in conversational context. Social workers rely highly on empathy and respect during supportive treatment sessions as well as having an eye out for detecting initial signals of suicidality, which require sensitivity and attention. In regard to adapting the working methods to youth gender, results have shown that the social workers rather adapt to the individual than the specific gender, hence providing a question whether further research in terms of help seeking abilities between the different sexes is needed in social work.

Bakgrund Suicid är ett folkhälsoproblem. Varje år tar mer än 700 000 personer sitt liv i världen. Under 2020 vårdades 6 666 personer i Sverige på sjukhus till följd av ett suicidförsök. Stigmatisering av suicidala personer förekommer både i samhället och inom hälso- och sjukvården. Patienter med suicidalt beteende söker vård inom alla delar av hälso- och sjukvården och vårdpersonal uppger ofta att de har en bristande kunskap om suicidalitet och vad som krävs för ett gott omhändertagande av dessa patienter. Det finns därför ett behov av att sammanställa aktuell forskning för att öka vårdpersonalens kunskap och förståelse för suicidalt beteende och mötet med dessa patienter. Syfte Syftet var att belysa hur patienter med suicidalt beteende upplever mötet med hälso- och sjukvården. Metod En icke-systematisk litteraturöversikt som baserades på 15 vetenskapliga originalartiklar med kvalitativ ansats. Artiklarna inhämtades från databaserna PubMed och CINAHL med hjälp av sökord i olika kombinationer. Artiklarna har genomgått kvalitetsgranskning utifrån Sophiahemmet Högskolas bedömningsunderlag för vetenskaplig klassificering och kvalitet. Resultatet sammanställdes och analyserades med en integrerad dataanalys. Resultat I sammanställningen av resultatet identifierades fyra huvudkategorier: Upplevelser av värdighet, Upplevelser av engagemang och partnerskap, Upplevelser av stigma samt Upplevelser av en trygg och säker vårdmiljö. Resultatet visade att upplevelsen av trygghet i mötet var den mest centrala aspekten för att forma ett partnerskap och för att uppnå en öppenhet kring det suicidala beteendet. Personcentrerad vård och ett ömsesidigt engagemang framkom vara av betydelse för att upprätthålla värdighet och lindra lidande. Slutsats Denna litteraturöversikt visade värdefulla möjligheter i ett partnerskap och ömsesidigt engagemang mellan patienter med suicidalt beteende och hälso- och sjukvården. Studien identifierade upplevelsen av trygghet och personcentrerad vård som centrala premisser i mötet för att suicidala patienter ska känna förtroende för vården. Med ökad kunskap och förståelse kan hälso- och sjukvården förbättra omhändertagandet av suicidala patienter och förhindra fler suicid. / Background  Suicide is a public health problem. Globally, every year more than 700 000 people commit suicide. In 2020, 6 666 people in Sweden were hospitalized as a result of a suicide attempt. Stigmatization of suicidal patients are prevalent both in society and in healthcare. Patients with suicidal behaviour seek care in all areas of healthcare. Healthcare personnel often state that they have a lack of knowledge about suicidality and what is required for good care of suicidal patients. For that reason, there is a need to compile latest research to increase healthcare personnels’ knowledge and understanding of suicidal behaviour and the encounter with these patients. Aim  The aim of this study was to illuminate how patients with suicidal behaviour experience the encounter with healthcare. Method  Non-systematic literature review based on 15 scientific articles with a qualitative approach. The articles were retrieved from the databases PubMed and CINAHL using keywords in various combinations. The articles have undergone a quality review based on Sophiahemmet University assessment basis for scientific classification and quality. The results were compiled and analyzed with an integrated data analysis. Results  In the compilation of the results, four main categories were identified: Experiences of dignity, Experiences of commitment and partnership, Experiences of stigma, and Experiences of a safe and secure care environment. The results showed that the experience of trust in the encounter was the most central aspect in order to form a partnership and for achieving openness about suicidal behaviour. Person-centered care and mutual commitment emerged to be significant for maintaining dignity. Conclusions  This literature review showed valuable opportunities in a partnership and mutual commitment between suicidal patients and healthcare. The study identified experiences of trust and person-centered care as central premises in the encounter, for suicidal patients to have confidence about the care. With increased knowledge and understanding, healthcare can improve the care of suicidal patients and prevent more suicide.

Suicid är ett folkhälsoproblem i Sverige som skapar ett stort lidande hos de anhöriga som blir kvar. De efterlevande drabbas ofta av psykisk ohälsa som genererar ett ökat behov av hjälp och stöd. Syftet med denna studie är att undersöka professionellas upplevelser av krisstöd till anhöriga vid suicid. Studien är kvalitativ och baseras på tio semistrukturerade intervjuer och en tematisk analys där fyra teman har identifierats. Resultatet visar att krisstöd genom stödsamtal är en viktig och central del i sorgebearbetningen, men också att ämnet suicid fortfarande är ett stigmatiserat ämne i samhället vilket kan förhindra att den efterlevande tar emot hjälp eller själv söker hjälp. En del av ansvaret för att få tillgång till krisstöd ligger hos den efterlevande själv vilket leder till ett mörkertal bland efterlevande som aldrig erhåller något krisstöd trots att behovet föreligger. Dessa fynd ligger i linje med tidigare forskning. Resultatet visar även på att det finns delar inom krisstöd som saknas samt att suicidprevention är en nyckelfaktor för att förebygga att de anhöriga någonsin ska behöva krisstöd. / Suicide is a public health problem in Sweden, which creates major suffering among the people close to the deceased. The bereaved often encounter mental illness which generates an increased need for support. The aim of this study is to examine the professionals’ experiences of existing crisis support after a suicide. This is a qualitative study based on ten semi-structured interviews and a thematic analysis where four themes have been identified. The result demonstrates that crisis support through conversations is an important and central part of the grief process, but that suicide as a topic still is stigmatized in society which can prevent the bereaved from accepting or seeking help. Some of the responsibility to get access to crisis support falls on the bereaved, leading to some of the grieving people never getting access to crisis support even though there is a need for it. These findings are in line with previous research. The result also show that parts are missing within crisis support and that suicide prevention is a key factor to prevent individuals from ever needing crisis support.

Den här uppsatsen handlar om självmord bland äldre personer. Syfte är att genom enlitteraturstudie redovisa de bakomliggande orsaksfaktorer för äldres självmord och omreligionsutövningen kan fungera som copingstrategi för förebyggandet av självmord. Iresultatet visas tre vanligaste risk och orsaksfaktorer till äldre människors självmord. Dessa ärpsykisk ohälsa, fysisk ohälsa och social isolering eller ensamhet. Religionsutövning visadesig kunna fungera som ett skydd mot självmord genom det sociala tillhörighet som erbjudsdär, dessutom visade resultatet även positiva samband mellan äldres suicid ochreligionsutövning som copingstrategi. Dock med relativt svaga resultat.

Suicide is an extensive worldwide public health problem. Every suicide leaves survivors, families and friends in grief and sorrow, a group of people who in turn are in need of support. The purpose of this essay is to increase the knowledge and understanding about these peoples’ need of support as a form of suicide prevention. Someone who suffered a loss of a relative to suicide are at greater risk of mental illness and are in turn at greater risk of committing suicide themselves.  In order to achieve the purpose of this essay, a qualitative study has been done in the form of six interviews with people who have suffered the loss of a relative to suicide. These people have contributed greatly to the essay with stories from their experiences. The conclusion confirms previous research of this subject, the lack of experience and routine about how to receive and support a survivor on a structural level. This essay shows that the survivors in this study are in need of support after a suicide. It also shows that the survivors want direct support and professional help after the suicide.

Bakgrund: Suicid bidrar till att över 700 000 människor dör årligen och det påverkar såväl människors familjer som samhället i stort. Det finns stigma och fördomar kring suicidala handlingar. Flera personer hade varit i kontakt med sjukvården innan de begick suicid. Personcentrerad vård utgår från personens upplevelse av hälsa och ohälsa, vilket är centralt i det psykiatriska vårdsammanhanget. Syfte: Syftet var att granska och syntetisera kvalitativ forskning om patienters upplevelser av omvårdnad i den psykiatriska vården vid suicidala handlingar. Metod: Strukturerad litteraturöversikt med kvalitativa artiklar. Dataanalys var tematisk analys av Braun och Clarke (2021). Resultat: Det framkom tre teman med tillhörande subteman, ”Miljöns betydelse”, ”Att bli bekräftad”, ”Barriärer för en god vård”. Vården påverkades utav vårdpersonalens bemötande, kommunikationsförmåga och den fysiska miljön. Försvårande faktorer var när kommunikationen och den personcentrerade vården brast. Betydelsefulla aspekter var när personal visade respekt, empati, skapande allians och att anhöriga var delaktiga i vården. Slutsats: Studiens resultat kan komma att få betydelse för patienter som vårdas i anslutning till suicidala handlingar, även för vårdpersonal som kan vara behov av handledning. Vidare forskning behövs på flera perspektiv, för att skapa en bredare förståelse som kan påverka omvårdnaden och förbättra den personcentrerade vården. / Background: Suicide contributes to the death of over 700,000 people annually and it affects both people's families and society at large. There is stigma and prejudice surrounding suicidal acts. Several people had been in contact with the health care system before committing suicide. Person-centred care is based on the person's experience of health and ill health, which is central to the psychiatric care context. Aim: The aim was to review and synthesize qualitative research on patients' experiences of nursing care in psychiatric care for suicidal acts. Method: Structured literature review with qualitative articles. Data analysis was thematic analysis by Braun and Clarke (2021). Results: Three themes emerged with associated subthemes, "The importance of the environment", "Being confirmed", "Barriers to good care". The care was influenced by the care staff's treatment, communication skills and the physical environment. Aggravating factors were when communication and person-centred care broke down. Significant aspects were when staff showed respect, empathy, creating an alliance and that relatives were involved in the care. Conclusion: The results of the study may have significance for patients who are cared for in connection with suicidal acts, also for healthcare personnel who may need supervision. Further research is needed on several perspectives, to create a broader understanding that can influence nursing and improve person-centered care.