Bakgrund: Medellivslängden ökar generellt sett i Sverige. Cirka en tredjedel av personer över 65 år drabbas av psykisk ohälsa, vilket är cirka mer än dubbelt så många än bland yngre personer. Det är lika vanligt att som äldre drabbas av depression som av demens. Trots detta är äldres psykiska hälsa underprioriterad. Inom olika områden i sjukvården, framförallt inom äldreomsorgen och primärvården kommer vårdpersonal att träffa på äldre personer eller patienter med depressiva symtom. Syfte: Syftet var att undersöka vårdpersonalens erfarenhet av att möta äldre personer med depressiva symtom inom äldreomsorgen och primärvården. Metod: En litteraturstudie med kvalitativ studiedesign utfördes. Databaserna CINAHL, PubMed och PsychINFO användes för att hitta de tio vetenskapliga artiklar som låg till grund för resultatet. De vetenskapliga artiklarna kvalitetsgranskades och analyserades utifrån Fribergs femstegsanalys. Resultat: Tre huvudkategorier framkom efter analysen: yrkesrelaterade hinder och förutsättningar för att ge god vård, identifiering, diagnosticering och behandling samt utmaningar med patientgruppen. Yrkesrelaterade hinder för att ge god vård var tidsbrist. Förutsättningar var kunskap medan attityder bland vårdpersonal kunde vara både en förutsättning eller ett hinder. Inom identifiering, diagnosticering och behandling framkom det att informella bedömningsinstrument var mest förekommande och att relation var avgörande för hantering av depressiva symtom hos äldre personer. Utmaningar med patientgruppen i mötet var den äldre generationens inställning till depression och förmåga att uttrycka sig emotionellt. Konklusion: Vårdpersonalens erfarenheter av bra bemötande, diagnostisering och behandling av depression hos äldre personer beskrevs som en bra relation mellan vårdpersonal och patient. Förutsättningar för relationen var tid, kunskap och kontinuitet. / Background: The general average life expectancy increases in Sweden and in all EU countries. About one-third of people over the age of 65 suffer from mental illness, which is more than twice as many as among younger people. It is as common for elderly to suffer from depression as from dementia. Despite this, the mental health of elderly is under-prioritized. In various areas of health care, especially in elderly care and primary care, healthcare professionals can expect to encounter elder people or patients with depressive symptoms. Aim: The aim was to explore health personnels’ experience of encountering older people with depressive symptoms within elder care and primary care. Method: A literature review with qualitative design was made. Databases CINAHL, PubMed and PsychINFO was used to find the ten scientific articles that was used for the result. Result: Three themes emerged after the analysis: occupational barriers and prerequisites for providing good care, identification, diagnosis and treatment and challenges with the patient group. Occupational barriers for providing good care was not enough time. Prerequisites was knowledge and attitudes among health personnel could be both a barrier and a prerequisite. Within identification, diagnosis and treatment, it was found that informal assessment instruments were most prevalent and that the relationship was crucial for the management of depressive symptoms in elderly. Challenges with the patientgroup in the encounter were the elder generations’ attitudes towards depression and the ability to express themselves emotionally. Conclusion: Health personnels’ experience of good personal treatment, diagnosis and treatment of depression in elderly was described as a good relationship between health personnel and patient. Prerequisites for the relationship was time, knowledge and continuity.

Background: Premenstrual syndrome (PMS) are common in more than 75 % of all women with menstruation. The prevalence of moderate to severe PMS is 20-40 % and the prevalence of premenstrual dysphoric disorder (PMDD) is 3-8 %. PMS occur in the form of physical and psychological symptoms a few weeks before menstruation and then disappears during the first days of menstruation. Common symptoms are anxiety, lack of energy, depressed mood, irritability, breast tension, headache, social withdrawal, bloating, sleep disturbances, affective lability and decreased concentration. PMDD is a more severe form of PMS where both affective and somatic symptoms are required as well as five out of eleven symptoms, of which one symptom must be of a more severe nature linked to the mood. In order to diagnose PMDD, the symptoms in accordance with the criteria in DSM-IV or DSM-V should have been present in most menstrual cycles during the past year. The etiology is unclear but sex hormones appear to play an important role in exacerbating the symptoms. There is a relationship between hormonal changes and premenstrual symptoms. Hormone levels change during the menstrual cycle. In PMS and PMDD the symptoms occur during the late luteal phase and disappear again the first days of menstruation. In the treatment of PMS and PMDD, treatment is used as SSRIs, combined oral contraceptives, diuretics such as spironolactone and GnRH-agonists. According to guidelines from RCOG the first-line treatment of moderate to severe PMS and PMDD is oral contraceptives containing drospirenone/ethinyl estradiol (EE) or SSRIs. Non-pharmacological treatment is recommended for mild symptoms. Combined oral contraceptives prevent ovulation and hormonal fluctuations during the menstrual cycle. Aim: The aim of the literature study was to investigate the effect of an oral contraceptive containing the combination of drospirenone and ethinyl estradiol in the treatment of PMS and PMDD. Method: A literature study was conducted in which six scientific articles retrieved from PubMed were reviewed. Two of the studies were double-blind, randomized and placebo-controlled. Two studies were randomized comparative studies who compared drospirenone/EE with other progestins such as levonorgestrel and desogestrel combined with EE. The other two studies were uncontrolled clinical trials. All six studies investigated the effect of drospirenone/EE on premenstrual symptoms. Results: The result showed a decrease in premenstrual symptoms in all six studies included in this literature study. Drospirenone as a progestogen had a greater symptom improvement than levonorgestrel or desogestrel. Drospirenone/EE in the 24/4 regimen effectively reduced symptoms of PMDD. Drospirenone/EE in the 21/7 regimen significantly reduced water retention and negative effects. There was a placebo-response in two of the studies. Conclusion: Oral combined contraceptives containing drospirenone/EE may have good decreasing effect on premenstrual symptoms in women suffering from PMS or PMDD. Both affective and somatic symptoms can be significantly improved. / Bakgrund: Premenstruellt syndrom (PMS) förekommer hos fler än 75 % av alla kvinnor med menstruation. PMS förekommer i form av fysiska och psykologiska symtom ett par veckor före menstruation för att sedan försvinna under menstruationens första dagar. Vanliga symtom är nedstämdhet, ångest, bröstspänningar, svullnad främst över buk, humörsvängningar, irritabilitet, nedsatt koncentration, förändring i aptit, huvudvärk, sömnstörningar och brist på energi. Premenstruellt dysforiskt syndrom (PMDS) är en svårare form av PMS där både affektiva och somatiska symtom krävs samt fem av elva symtom, varav ett måste vara av svårare karaktär kopplat till humöret. Etiologin är oklar men könshormoner tycks spela en viktig roll vid förvärring av symtomen. Det finns ett samband mellan hormonförändringar och premenstruella symtom. Hormonnivåerna förändras under menstruationscykeln och vid PMS och PMDS uppträder symtom under lutealfasen och är som värst ett par dagar innan menstruationen ska börja. Kombinerade orala preventivmedel med drospirenon och etinylöstradiol (EE) används som farmakologisk behandling vid premenstruella symtom. Kombinerade orala preventivmedel förhindrar ägglossning och där med hormonfluktuationerna under menstruationscykeln. Drospirenon är en mineralkortikoid antagonist som även binder antagonistiskt till androgenreceptorn. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att undersöka effekten av ett oralt preventivmedel innehållande kombinationen drospirenon och etinylöstradiol vid behandling av PMS och PMDS. Metod: En litteraturstudie genomfördes där sex vetenskapliga artiklar hämtade från PubMed granskades. Två studier var dubbelblinda, randomiserade och placebokontrollerade. Två studier var randomiserade jämförelsestudier där drospirenon/EE jämfördes med andra gestagen kombinerat med EE. De andra två studierna var icke-kontrollerade kliniska prövningar. Samtliga sex studier undersökte effekten drospirenon/EE hade på premenstruella symtom. Resultat: Resultatet visade en minskning i premenstruella symtom i samtliga studier som inkluderades i litteraturstudien. Drospirenon som gestagen hade en större symtomförbättring än levonorgestrel och desogestrel. Drospirenon/EE i doseringsmönstret 24/4 minskade symtom vid PMDS effektivt. Drospirenon/EE i doseringsmönstret 21/7 minskade signifikant vattenretention och negativ påverkan hos kvinnor med PMS. Det fanns en väsentlig placeborespons. Slutsats: Orala kombinerade preventivmedel innehållande drospirenon/EE kan ha god effekt vad gäller minskning av premenstruella symtom hos kvinnor som lider av PMS och PMDS. Både affektiva och somatiska symtom kan signifikant förbättras.

I studien testades hypotesen att två gruppbehandlingar, riktade mot stress respektive sömn, ger en klinisk relevant förbättring av psykisk hälsa. Detta mätt i symtom av stress, sömn, utbrändhet, ångest, depression samt somatiska symtom. Gruppbehandlingarna var riktade mot huvudsakligen stress (Stresskola) eller huvudsakligen sömn (Sömnskola) och var båda baserade på kognitiv beteendeterapi (KBT). Behandlingarna var manualbaserade och hölls en gång i veckan under fyra veckors tid, där varje träff pågick under 2 x 45 minuter inklusive paus. Skolorna administrerades av psykologstudenter vid Umeå universitet, under handledning av leg. psykolog. Sammanlagt deltog 95 personer (71 kvinnor och 24 män) som sökt hjälp inom primärvården i Umeå kommun. Deltagarna tilldelades behandlingsgrupp utifrån individens behov, därmed skedde ingen randomisering. Bortfallet i studien var 67 personer. Data samlades in genom enkätinstrument i för- och eftermätning. Utifrån en inomgruppsdesign gjordes en deskriptiv analys, samt analyser av klinisk signifikans och statistisk signifikans. Resultatet påvisade en kliniskt relevant förbättring av utfallsvariablerna för båda gruppbehandlingarna. Sammantaget stödjer resultatet att gruppbehandlingarna är interventioner med kliniskt relevanta effekter. Gruppbehandlingarnas kliniska relevans talar för att fortsätta med interventionerna som en del i bemötandet av den ökande psykiska ohälsan.

Inledning: Patienter med covid-19 har en ökad risk att drabbas av lungemboli. Symtomen som patienter med covid-19 har liknar många gånger symtom på lungemboli. Förhöjda D-dimer-värden ökar misstanken om lungemboli. Detta är dock svårt att tolka eftersom patienter med covid-19 kan ha förhöjda D-dimervärden på grund av infektionen. För att misstänka lungemboli behövs ett positivt utslag på D-dimer och beaktande av symtom och för att påvisa lungemboli behöver patienter genomgå en undersökning med datortomografi (DT). Syfte: Beskriva symtom och kliniska tecken hos patienter med covid-19 som genomgår en datortomografiundersökning med frågeställningen lungemboli. Genom syftet utformades frågeställningen: Ses någon skillnad i symtom och kliniska tecken hos patienter med covid-19 som får diagnosen lungemboli och de som inte får diagnosen lungemboli? Metod: Studien har genomförts som en allmän litteraturöversikt och innefattar elva vetenskapliga artiklar med kvantitativ metod. Resultat: Ingen signifikant skillnad kunde ses i symtom, fysiska mätvärden, ålder och kön hos patienter med covid-19 som diagnostiserades med lungemboli jämfört med de som inte diagnostiserades med lungemboli, men däremot sågs en signifikant skillnad i D-dimernivåerna. Alla patienter med covid-19 hade förhöjda D-dimernivåer, och de patienterna med lungemboli hade högre värden. Slutsats: Det gick inte att urskilja något D-dimergränsvärde som med säkerhet kan utesluta lungemboli hos patienter med covid-19. Symtom och fysiska mätvärden hos patienter med covid-19 som drabbats eller inte drabbats av lungemboli är lika varandra. Förhöjda D-dimer- nivåer hos patienter med covid-19 är vanligt. Detta gör att många patienter med covid-19 remitteras till DT med frågeställningen lungemboli. Röntgensjuksköterskan ska kunna avgöra om en undersökning är berättigad för att en patient inte ska bli utsatt av en onödig stråldos, vilket är komplicerat i detta fall.

Bakgrund: Kvinnors symtom vid hjärtinfarkt skiljer sig från den generella symtombilden vilket kan vara diffus smärta, trötthet och ångest. Vid hjärtinfarkt upplevs kroppen och tillvaron förändrad, fysiska och psykiska begränsningar skapar lidande. Välbefinnande går emellertid att uppnå trots förekomst av sjukdom, dock krävs återfunnen kontroll över livssituationen. Sjuksköterskan ska besitta kunskap för att lindra lidande och främja hälsa och välbefinnande. Syfte: Att belysa kvinnors upplevelser av att drabbas av en hjärtinfarkt. Metod: En kvalitativ litteraturöversikt där datamaterialet består av tio vetenskapliga artiklar som utgår från ett patientperspektiv. Resultat: I resultatet framkom det fyra kategorier: Ett försenat vårdmöte; Upplevelsen av välbefinnande påverkas av sjukvården; En förändrad tillvaro och Vikten av meningsfulla relationer. Konklusion: Uppsatsen påvisar att kvinnor med hjärtinfarkt upplever ett dagligt lidande till följd av sin sjukdom. Kvinnor upplever att sjukdomen begränsar deras vardag och påverkar deras livssituation. Vikten av att ha ett socialt kontaktnät och professionellt stöd blir centralt för en förbättrad återhämtning. / Background: Women's symptoms of myocardial infarction differ from the general symptomatology, which may be diffuse pain, fatigue and anxiety. After myocardial infarction, the body and lifestyle are perceived changed, physical and mental limitations create suffering. Well-being can be achieved even during the presence of illness, however, control over the life situation is required. The nurse should possess knowledge to relieve suffering and promote health and well-being. Purpose: To shed light on women's experiences of being affected by a heart attack. Method: A qualitative literature review where the data material consists of ten scientific articles based on the perspective of the patient. Results: In the result four main categories emerged: A delayed care meeting; The experience of well-being is affected by health care; A changed existence and the importance of meaningful relationships. Conclusion: The essay demonstrates that women with myocardial infarction experience a daily suffering connected to their illness. Women feel that the disease limits their daily lives and affects their life situation. The importance of having social contacts and professional support becomes central to improve recovery.

Bakgrund: I Sverige lever ungefär två procent av befolkningen med hjärtsvikt. Hjärtsvikt är en obotlig sjukdom som har en dålig prognos som jämförs med cancer. Syfte: Att belysa och sammanställa forskning som beskriver patienters upplevelser av att leva med hjärtsvikt. Metod: Denna studie är en litteraturöversikt som fokuserar på genomförda studier som är vetenskapligt granskade. Resultat: Två teman framkom vilket var begränsat liv och förändrat liv. Nio subteman skapades var att aldrig vara utvilad, att känna sig kvävd, att inte våga somna, att känna sig fängslad, förändrad livsstil, en oviss framtid, glädjen försvinner, att ge kontrollen till någon annan och att kunna gå vidare med livet. Konklusion: Hjärtsvikt begränsar patienters liv de fysiska begränsningar som är på grund av främst andfåddhet samt trötthet. Hjärtsvikt förändrar patienters liv genom att få en annan livsstil samt att de blir påverkade emotionellt som leder till minskad livskvalitet. Sjuksköterskor kan med denna kunskap få en ökad förståelse hur det är att leva med hjärtsvikt för att därigenom kunna ge en mer personcentrerad vård. / Background: In Sweden, approximately two percent of the population lives with heart failure. Heart failure in an in incurable disease that has a bad prognosis and compared to cancer. Purpose: To elucidate and compile research that describes patients’ experiences of living with heart failure. Method: This study is a Literature Review that focuses on studies that have been scientifically reviewed. Results: Two themes were found that were limited lives and changed lives. Nine sub-themes created were, to never be rested, to feel suffocated, to not dare fall asleep, living in prison, changed lifestyle, uncertain the future, the joy that disappears, to give control to someone else and to move on with life. Conclusion: Heart failure limits patient’ lives to the physical limitations that are mainly due to dyspné and fatigue. Heart failure changes patients by changing their lifestyle and being emotionally affected which leads to reduced quality of life. With this knowledge, nurses can gain an increased understanding of what it is to live with heart failure, thereby being able to provide more person-centered care.

Tidigare forskning har visat att psykisk ohälsa i form av depression vanligtvis debuterar i tonåren och är tätt sammankopplat med smärta. Vilken roll föräldraskap spelar i utveckling och vidmakthållande av både smärta och depression är dock mindre forskat på. Studiens syfte är att undersöka samband mellan ungdomars upplevda anknytning till sin mamma och/eller pappa, depressiva symptom och funktionsnedsättande smärta. Av intresse att studera är huruvida nivån av funktionsnedsättande smärta är kopplad till ungdomarnas upplevelse av anknytning och depressiva symptom över tid. Detta undersöktes med longitudinell design med data från Trestadsstudien där urvalet bestod av 1770 deltagare mellan 13 och 19 år. Resultaten från den logistiska regressionen visade att högre grad av depressiva symptom (CES-DC) hade samband med högre smärta ett år senare, däremot visade inte resultaten liknande samband mellan lägre anknytningskvalitet (IPPA-R) och högre smärta. Slutsatser diskuteras utifrån Örebromodellen i vilken emotionsreglering är centralt i relationen mellan smärta och depression. En vidareutveckling av modellen föreslås där anknytningskvalitetens indirekta effekt på depressiva symtom och smärta tas i beaktning, via dess potentiella betydelse för emotionsreglering. Framtida forskning bör därmed testa denna föreslagna indirekta effekt genom att mäta emotionsreglering och utforska detta i relation till anknytning, funktionsnedsättande smärta och depressiva symptom. / Mental illness such as depression typically onsets during adolescence and is closely associated with pain. However, research is lacking regarding the role of parenting in the development and maintenance of comorbid pain and depression. The purpose of the current study is to examine associations between adolescents’ perceived maternal and paternal attachment, depressive symptoms and debilitating pain. The study investigates whether the level of debilitating pain is associated with youths’ perceived attachment and depressive symptoms over time. This was examined using longitudinal data from the Three City Study with a sample of 1770 participants aged 13 to 19. Results from the logistical regression showed that higher levels of depressive symptoms (CES-DC) were associated with higher pain one year later. However, the results did not show a similar association between lower quality of attachment (IPPA-R) and higher pain. Conclusions are based on the Örebro Behavioral Emotion Regulation Model in which emotional regulation is pivotal. An extension of the model is suggested which includes the potential indirect effect of attachment quality on depressive symptoms and pain, via emotion regulation. Hence, future research should probe this indirect effect by measuring emotion regulation and examine this in relation to attachment, debilitating pain and depressive symptoms.

Bakgrund: Depression är ett stort folkhälsoproblem och användningen av antidepressiva läkemedel fortsätter öka i den svenska befolkningen. Syfte: Syftet med examensarbetet var att beskriva arbetsterapeutiska åtgärder och deras inverkan för vuxna personer med depression eller depression tillsammans med ångestsyndrom, samt om dessa åtgärder kan vara ett komplement till antidepressiva läkemedel.  Metod: Scoping review användes för att besvara syftet genom att kartlägga och sammanfatta artiklar inom området. Stegen innefattade identifiera forskningsfråga, identifiera relevanta studier, val av studie, datakartläggning samt samla, sammanfatta och rapportera resultat.  Resultat: Resultatet sammanställdes i följande teman; interventionernas genomförande, copingstrategier, uttryckande aktiviteter och interventionernas inverkan med respektive underteman. Flertalet artiklar med olika genomföranden och former av interventioner gav minskning av depressiva symtom och/eller ångestsymtom. En hantverksintervention diskuterades som komplement till antidepressiva läkemedel.    Slutsats: Examensarbetet visar flera olika arbetsterapeutiska interventioner som kan minska depression eller depression tillsammans med ångestsyndrom. Arbetsterapi beskrivs sällan som komplement till antidepressiva läkemedel och professionen uppmärksammas inte i riktlinjerna inom denna målgrupp. Dock visar examensarbetet att arbetsterapeutiska interventioner i grupp och genomförande av aktiviteter är betydelsefullt i behandlingen. Vidare att personer är i behov av olika slags interventioner och därav behöver fler alternativa behandlingar, vilket i detta examensarbete visar på att det kan vara arbetsterapi. / Background: Depression is a major public health problem and the use of antidepressant medicine continues to increase in the Swedish population. Aim: The aim of this study was to describe occupational therapy interventions and their effects for adults with depression or depression along with anxiety disorders, and describe if these interventions can be a complement to antidepressant medicine. Method: The method scoping review, was applied to answer the aim and the issues through charting and summarizing articles within the subject. The steps included identifying the research question and relevant studies, study selection, charting the data and collating, summarizing, and reporting the results. Result: The results were compiled in the following themes; the implementation of the interventions, copingstrategies, expressive activities and the impact of the interventions with respective sub-themes. Most of the articles with different implementations and forms of interventions resulted in reduce depressive and / or anxiety symptoms. A handicraft intervention was discussed as a complement to antidepressant medicine. Conslusion: The study shows several different occupational therapeutic interventions that can reduce depression or depression along with anxiety disorders. Occupational therapy is seldom described as a complement to antidepressant medicine and the profession isn't noticed in the guidelines of this target group. However, the study shows that occupational therapeutic interventions in groups and the performance of activities are important in treatment. Furthermore, people need different kinds of interventions and more alternative treatments, which in this study shows that it can be occupational therapy.

Bakgrund: Depression är en ledande orsak till nedsatt allmän hälsa runt om i världen. Fysisk aktivitet har i vissa fall visat sig kunna komplettera läkemedelsbehandling och förebygga psykisk ohälsa. Det har visat sig vara svårt att motivera patienter som lider av depression eller depressiva symtom till att utföra fysisk aktivitet. Syfte: Syftet med denna studie är att undersöka vilka faktorer som påverkar motivationen för fysisk aktivitet vid depression eller depressiva symptom. Metod: Ett resultat utifrån åtta artiklar har sammanställts i en litteraturstudie. Dorothea Orems teori om egenvård är teoretisk referensram. Resultat: Resultatet visade att den inre motivationen är drivande för att utöva fysisk aktivitet och att vid depression eller depressiva symtom var denna motivationsform mindre förekommande och stöd utifrån kunde behövas. Resultatet visade också på att träningsmiljön bör vara positiv samt att aktiviteten gärna får vara njutbar och rolig för att ett frekvent utövande ska ske och en inre motivation ska byggas upp. Slutsats: Individen du möter befinner sig i olika stadier i motivationen och beroende på var hen befinner sig i sin motivationsprocess behöver hen också olika typer av stöd. Den inre motivationen är ofta sänkt hos personer med depression och av resultatet att avläsa är det den typ av motivation som är den starkaste drivkraften och därmed behöver byggas upp för att öka motivationen till fysisk aktivitet.

Bakgrund: Depression är ett utbrett psykiskt tillstånd som är en av de vanligaste orsakerna till psykisk ohälsa i världen. Depression medför stora samhällskostnader varje år och påverkar livskvalitén negativt för densom drabbas. Oavsett var i vården sjuksköterskan arbetar är sannolikheten att träffa på en patient med psykisk ohälsa stor då såväl psykiska som fysiska symtom är vanligt förekommande. Syfte: Syftet var att beskriva patienters upplevelse av fysisk aktivitet vid depression och depressiva symtom. Metod: Till denna uppsats var metodvalet en litteraturöversikt. Datainsamlingen genomfördes i databaserna PubMed, CinahlComplete samt PsycInfo och resulterade i elva artiklar som besvarade syftet. Samtliga artiklar har kvalitetsgranskats och analyserats enligt Fribergs fyra steg. Resultat: Fem kategorier identifierades: Vikten av socialt stöd och sammanhang, vikten av trygg miljö, effekterna av fysisk aktivitet, känslan av självbestämmande samt känslan av att vara kapabel. Sammanfattning: Resultatet av analysen visade på vikten av en trygg träningsmiljö som genomsyrades av stöd och gemenskap av såväl andra patienter som professionella instruktörer. Att träningsaktiviteten var lustfylld och kunde utföras efter patientens preferenser och önskemål var också viktigt för att individen skulle uppleva goda effekter av den fysiska träningen. Effekterna kunde bland annat vara minskande depressiva symtom, mer energi i vardagen, bättre kroppskontroll och allmänt ökat mående och ökad livsglädje. / Background: Depression is a widespread mental condition that is one of the most common causes of mental illness in the world. Depression drives large societal costs every year and has a negative effect on the quality of life for those affected. Regardless of where in the health care system the nurse works, the chance of seeing a patient with mental illness is substantial as both mental and physical symptoms are common. Aim: The purpose was to describe patients' experience of physical activity during depression or depressive symptoms. Method: For this essay, the choice of method was a literature review. The data collection took place via PubMed, Cinahl Complete and PsycInfo and resulted in eleven articles that answered the purpose. All articles have been quality reviewed and analyzed according to Friberg's analysis steps. Results: Five categories were identified: the importance of social support and context, the importance of a safe environment, the effects of physical activity, the feeling of self-determination and the feeling of being capable. Summary: The results of the analysis showed the importance of a safe training environment, supported by the community of both patients and professional instructors. That the exercise activity was pleasurable and could be performed according to the patient's preferences and wishes was also important for the individual to experience good effects of the physical exercise. The effects could include decreasing depressive symptoms, more energy in everyday life, better body control and generally increased mood and increased joy of life.