Studiens syfte är att undersöka pedagogers syn på barns hälsa och utveckling i förhållande till fysisk aktivitet och motorik, samt hur miljön används och skapas för att ge förutsättningar för rörelse. Detta undersöks genom en kvalitativ metod och vi intervjuade fyra olika förskollärare på två förskolor, en förskola i en storstad och en i en by. Intervjuerna som genomfördes var semistrukturerade. För att kunna bryta ner vårt syfte har vi använt oss av frågeställningarna: Hur ser pedagoger på barns behov av rörelse för deras hälsa och välbefinnande? Hur arbetar pedagogerna för att stimulera fysisk aktivitet? Hur utformas miljön för att främja barns rörelsebehov och motoriska utveckling? Vi har utgått ifrån Lev Vygotskij och John Deweys teorier om miljö, samspel och människans utveckling. Resultaten av studien visar att pedagoger är medvetna om och har viss kunskap om barns fysiska och motoriska utveckling. Ett stort problem enligt samtliga förskollärare är dock den ekonomiska aspekten; det finns inte tillräckligt med pengar för att köpa in nytt material utifrån barnens intressen och synpunkter. Förskollärarna som intervjuas kopplar fysisk aktivitet automatiskt till utomhusmiljön och lägger stor vikt vid det materiella som redan finns på förskolan.

Syftet med den här uppsatsen är att utreda hur fritidspedagoger och lärare ser på samverkan mellan sina respektive verksamheter. Fokus ligger på fritidshemmet och hur det har påverkats av det utökade samarbetet mellan de båda verksamheterna. Problemställningen är: vad anser fritidspedagoger och lärare om samverkan mellan skola och fritidshem, hur de anser att fritidshemmet influerats, samt hur de beskriver och framställer hur lokal, yrkesroll, och tid och planering påverkats av samverkan. Det teoretiska angreppssättet som använts är Nilssons (1996) teorier kring social identitet. Studien är en kvalitativ studie med intervjuer som huvudsakliga informationskälla. Informanterna består av två fritidspedagoger med lång arbetserfarenhet och två lärare, också de med lång arbetserfarenhet. Därefter har intervjuerna transkriberats och innehållet behandlats för att sedan redovisas. Resultatet av studien består helt enkelt av informanternas utsagor och åsikter kring samverkan. Både positiva och negativa aspekter kommer fram och tas upp. En kort sammanfattning av den informationen är att majoriteten av dem tycker att samverkan är en god idé i teorin men i praktiken så fungerar det inte alltid lika bra. Slutsatsen består också den, egentligen av resultatdelen i uppsatsen i och med att det är de subjektiva utsagor från mina informanter som är målet och syftet med studien så är det också dessa som är slutsatsen. Slutsatsen kan också vara att samverkan är någonting som bör vara positivt men sällan lever upp till detta, på grund av många olika faktorer.

Kihlsten, M & Levenius, J. Sjuksköterskan och patienter med ett narkotikamissbruk. En empirisk studie. Examensarbete i omvårdnad 15 högskolepoäng. Malmö högskola: Fakulteten för Hälsa och samhälle, institutionen för vårdvetenskap, 2014.Bakgrund: Förekomsten av patienter med narkotikamissbruk inom somatisk vård har ökat. 2010 behandlades drygt 11000 personer inom slutenvården på grund av komplikationer orsakade av narkotikamissbruk, vilket är en fördubbling sedan 1990. Statistik visar att sjuksköterskan i större utsträckning kommer komma i kontakt med patientgruppen. Tidigare forskning visar att patientgruppen upplevs som problematisk och att brister finns i bemötandet. En anledning till bristerna i bemötandet anses vara otillräcklig kunskap kring missbruksproblematik. Syfte: Syftet med studien är att på en somatisk avdelning belysa sjuksköterskans erfarenheter av bemötandet av patienter med ett narkotikamissbruk. Metod: Semistrukturerade intervjuer genomfördes med sju sjuksköterskor på en somatisk avdelning på ett sjukhus i södra Sverige. Intervjumaterialet analyserades utefter Burnards innehållsanalys. Resultat: Informanternas erfarenhet var att patientgruppen är krävande och att ett anpassat förhållningssätt gentemot dem är nödvändigt. Personalens eventuella förutfattade meningar kring patientgruppen leder till brister i bemötandet. Svårigheter med medicinering uppgavs vara en faktor som försvårar bemötandet. Erfarenhet och kunskap visade sig enligt informanterna vara de viktigaste redskapen i bemötandet av patienter med narkotikamissbruk. / Kihlsten, M & Levenius, J. The nurse and patients with an illicit drug use. An empirical study. Degree project in nursing 15 credit points. Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of Care Science, 2014.Background: The prevalence of patients with an illicit drug use in somatic care has increased. In 2010 just over 11000 people were treated in hospital due to complications caused by their drug use, these numbers have doubled since 1990. These statistics show that nurses will have more and more interactions with this patient group. Previous research shows that the patient group is considered problematic and that there are inadequacies in the nurse patient relationship. One reason for these inadequacies is said to be nurses´ lack of knowledge on problems around drug abuse. Aim: The aim of this study is to highlight nurses´ experiences of interacting with patients with an illicit drug use on a somatic ward. Method: Semi structured interviews were conducted with seven nurses on a somatic ward in a hospital in southern Sweden. The interview material was analysed using Burnard´s method of analysis. Result: According to the participants the patient group is demanding and an adapted approach is needed. Preconceptions about the patient group among staff can lead to inadequacies in the nurse patient relationship. Difficulties in pharmaceutical treatment were reported to cause problems. The nurses´ experience and knowledge were shown to be the most important tools in the nurse patient relationship.

Vi har upplevt en problematik gällande hur man arbetar med pedagogisk dokumentation ute i förskoleverksamheten. Syftet med denna studie är att undersöka hur pedagoger definierar och arbetar med pedagogisk dokumentation. För att undersöka detta har vi utgått från tre frågor: Hur definierar pedagogerna pedagogisk dokumentation? Hur arbetar pedagogerna vidare med sin pedagogiska dokumentation? Vi valde att intervjua förskollärare då dessa har en fördjupad kunskap om den pedagogiska dokumentationens syfte och vikt i verksamhetens kvalitetsarbete.Det som framkom i vår studie är att förskollärare har olika uppfattningar om vad pedagogisk dokumentation är. Det framkom även en del fördelar och nackdelar med pedagogisk dokumentation. De svar som vi fått fram har vi analyserat utifrån en modell av verksamhetsteori som är framtagen av Yrjö Engeström. Resultatet av analysen blev att de förutsättningar som finns på förskolan är en avgörande faktor för hur man arbetar med pedagogisk dokumentation. Dock ansåg alla förskollärare att pedagogisk dokumentation är ett effektivt arbetssätt för att utvärdera och utveckla verksamheten.

Barn spenderar en stor del av sina första år på förskolan och möjligheten att utveckla och upptäcka sin kropp genom rörelse är tydligt formulerat i förskolans styrdokument. Syftet är hur förskolan som läroinstans möjliggör och stimulerar barns medfödda behov av rörelse. Frågeställningarna är: Hur tolkas begreppet rörelse av pedagogerna? Hur planeras och genomförs undervisning med syfte att öka barnens rörelse? Har miljön betydelse om undervisningen bedrivs inomhus eller utomhus? Vi har använt oss av kvalitativ metod och intervjuat fem förskollärare på tre olika förskolor där alla arbetar på olika avdelningar. Vi använde oss av semistrukturerade intervjuer för att möjliggöra att samtalet håller sig relevant i förhållande till det bestämda syftet, samtidigt som det fanns möjlighet att följa upp och utveckla pedagogernas resonemang. Den teoretiska utgångspunkten har hämtats från John Dewey. Resultaten från vår studie visar att förskollärarnas tolkning av begreppet rörelse är enhetligt, något som är i förflyttning men vad som är i förflyttning skiljer sig åt. Detta visar att förskollärarna har en viss medvetenhet om vad rörelse är. Förskollärarna vi har intervjuat förknippar rörelse med att vara utomhus där den fria leken tar stor plats. Ett problem som majoriteten av våra förskollärare betonar är att det finns en utmaning i form av bristande kunskaper inom ämnet och därför planeras det inte i den utsträckning som behövs för att tillgodose barns rörelsebehov. Våra respondenter är överens om att de vill utvecklas och lära sig mer om hur de ska använda rörelse i den dagliga verksamheten. Erfarenhetsbyte är avgörande och viktigt för att kunna utveckla och fördjupa sina kunskaper inom hälsa och rörelse, enligt en av våra respondenter.

Syftet med denna studie är att undersöka hur leken realiseras i förskolan samt hur denna realisering påverkas av olika faktorer, för att förstå om och hur leken kan vara i fara i den svenska förskolan. Det är en kvalitativ studie som utgår från läroplans- och ramfaktorteori. Några centrala begrepp som ramar och barnsyn används för att kunna analysera vårt resultat. Metoden som vi har använt oss av är semistrukturerade intervjuer med ungefär tjugo frågor som vi har ställt till 8 förskollärare. Materialet har bearbetats genom en tematisk analys. Resultaten visar att förskollärares syn, tankar och åsikter riktar sig mest mot lekens instrumentella värde och mindre mot lekens egenvärde, och att arbetssättet kring lek påverkas av både implicita och explicita faktorer. Slutsatsen är att förskolläraren är den som avgör hur leken ser ut i praktiken och att deras omedvetenhet kring lekens egenvärde kan leda till att leken i förskolan kan vara i fara.

Syftet med denna studie är att få en inblick i hur ämnet svenska som andraspråk (SvA) i grundskolans år 7-9 organiseras inom olika skolverksamheter. Genom kvalitativa intervjuer med fyra informanter (lärare) undersöks synsätt, organisation och likvärdighet av ämnet svenska som andraspråk på två kommunala och två friskolor i en mellanstor kommun i Sverige. Resultaten visar ett ojämnt resultat av insatser, synsätt och kunskap i respektive skolor. I enlighet med tidigare studier samt resultat från de kvalitativa intervjuerna påvisas vikten av utökad kompetensutveckling och högre krav på skolorganisationerna för att arbeta mer likvärdigt med ämnet. Slutsatsen för denna studie påpekar vikten att skapa en tydligare syn kring ämnets roll och status, samt behovet av att tillhandahålla lärarna med tillräckliga resurser och stöd för att förbättra undervisningen för andraspråkseleverna. Det betonas också att skolverksamhetens attityd och engagemang är avgörande för att skapa förutsättningar för en effektiv undervisning i svenska som andraspråk.

Enligt granskningar som Skolinspektionen utfört framkommer det att utmanande och stimulerande undervisning för elever som ligger långt fram i sin kunskapsutveckling inte prioriteras i mellanstadiet. Granskningarna påvisar att problematiken kring ledning och stimulans kan kopplas till rektorernas organisatoriska arbete kring resursfördelning. Det finns därmed ett syfte att undersöka rektorers inställning till särbegåvade elever samt vilka strategier som övervägs. Det empiriska underlaget grundas i semistrukturerade intervjuer med N=8 grundskolerektorer. Analysen utfördes med en deduktiv ansats utifrån Dai och Chens tre praktikparadigmen och fyra paradigmfrågor som resulterade i fem dimensioner: Vad är särbegåvning, varför ska särbegåvade ges stöd, vem är särbegåvade genom identifikation, hur kan särbegåvade ges stöd och hinder i den sociokulturella kontexten. Resultatet i studien visar att rektorer uppvisar ett varierat synsätt utifrån de tre praktikparadigmen. Resultatet visar att rektorer har strategier förankrade i differentieringsparadigmet. Dessutom visar resultatet att hinder i den sociokulturella kontexten begränsar strategier för stimulerande undervisning gentemot särbegåvade elever i matematik. Slutsatsen i studien är att rektorers synsätt och strategier kan förändras beroende av vilken strategi som används för att identifiera särbegåvade elever; när identifikation sker medför det ett förändrat val av undervisningsstrategier och följaktligen det matematiska innehållet.

Syftet med denna studie var att undersöka lärares synsätt på problemlösning och hur de självasäger att de jobbar med problemlösning. Studien har genomförts genom semistruktureradeintervjuer av sex verksamma lärare i lågstadiet. Huvudresultatet visar att deltagarna generelltverkar anse att problemlösning är viktigt. Men att det råder delade meningar om varförproblemlösning är viktigt och på vilket som är det bästa sättet att tillämpa problemlösning iundervisningen. Sammanfattningsvis pekar resultatet mot att det är viktigt att vara medvetenom att uppfattningarna kring problemlösning kan se olika ut. I samtal med andrayrkesverksamma lärare kan det vara klokt att reda ut vad man menar när det kommer tillproblemlösning.

Denna studie har syftat till att bidra med förståelse kring fritidspedagogers uppfattning och arbete med ämnet relationsskapande med barn, och hur yrkesgruppens ambitioner i arbetet ter sig. Studien baseras på fyra kvalitativa intervjuer med fritidspedagoger, vilka besitter varierande erfarenhet och arbetar på fyra olika skolor inom Umeå kommun. Utgångspunkter inom forskning för studien är det relationella perspektivet som delvis grundas på Bubers relationella dialogfilosofi. Där återfinns teorin om den mellanmänskliga vägen, samt Jag-Du- och Jag-Det-begreppen vilka förbinds med hur relationer skapas och upprätthålls. Utifrån dessa perspektiv presenterar och analyseras fritidspedagogernas syn på relationsskapandet med barnen. Studiens resultat visar att informanterna i första hand skapar strukturer för verksamheten genom regler som upprätthålls för att kunna genomföra aktiviteter. I den påföljande slutsatsen har det kunnat uttydas att de främst använder ett instrumentellt förhållningssätt i sitt relationsskapande. I vardagliga möten med barnen kan studiens resultat visa på att informanterna arbetar mer med ett interaktionistiskt förhållningssätt, där slutsatsen klargör att den relationella pedagogiken styr genom att informanterna är inkännande mot barnen och önskar utveckla mer personliga relationer med dem. Studiens resultat visar dessutom på att relationsskapandet är baserat på individuella kunskaper som sällan delas med kollegor eller anknyts till omsorgsuppdraget, relationsskapandet är i flera fall en tyst kompetens i professionen. Slutsatsen redogör för att relationsskapandet förefaller baseras på erfarenhet inom yrket och naturbegåvning hos yrkesutövarna, samt att kunskapen sällan har sitt ursprung i utbildningsprocesser.