Denna studie ämnar undersöka hur tecken som stöd till kommunikation används i förskolan. Studien ämnar även undersöka vilka förutsättningar personalen har till sitt förfogande samt hur tecken som stöd kan stötta kommunikation och språkutveckling i förskolan. Vi menar att denna studie är väsentlig då språket är viktigt för människans hela utveckling. Studien utgår från kvantitativ och kvalitativ forskningsmetodik. Datamaterialet har samlats in genom en enkätundersökning som skickats till 203 rektorer och 37 medarbetare inom förskolan. Enkäten bestod av 17 frågor med svarsalternativ samt 3 frågor med öppna svar. Det var 109 respondenter som besvarade enkäten. Enkätens första del med alternativfrågor har analyserats genom frekvensfördelning i procent som redovisas i löpande text. De öppna frågorna har analyserats genom tematisk analys. Vi utgår från sociokulturellt perspektiv på språk och lärande där socialt samspel är avgörande för människans utveckling. Förskolans sociala praktik har därmed stora möjligheter att ge barn förutsättningar att kommunicera och utveckla sitt språk. Resultaten visade att de flesta av respondenterna är positiva till teckenanvändning i förskolan. De förutsättningar som ansågs ha störst betydelse för uppstart och det fortgående arbetet med tecken som stöd är kompetensutveckling och kollegors engagemang och stöd. I studiens resultat framkom att personalen i förskolan använder tecken som stöd främst för att stötta kommunikation och språkutveckling. Studiens resultat visade att en stor del av personalen i förskolan anser att alla barn gynnas av att använda tecken som stöd. Specifikt anses barn i behov av stöd gynnas i sin kommunikation. Barn med svenska som andraspråk och yngre barn anses även gynnas av tecken som stöd i sin kommunikation och språkutveckling. När det gällde frågan om tecken som stöd kan bidra till samspel mellan barn framkom det i resultatet att merparten av respondenterna instämmer till stor eller viss del. Vidare anser vi att det skulle vara intressant att följa upp vår studie med en etnografisk studie för att få en tydligare bild om hur tecken som stöd används i förskolans dagliga verksamhet.

Bakgrund: Våld mot kvinnor i nära relationer är ett globalt problem. Våld i nära relationer innebär att förövaren och den våldsutsatta har eller har haft en nära relation. Partnervåld mot kvinnor är det vanligaste formen av våld i nära relationer och kan ge allvarliga konsekvenser på kvinnans hälsa. Sjuksköterskan har en viktig roll i att identifiera kvinnorna för att förhindra återkommande våld. Syfte: Syftet var att beskriva vad som påverkade sjuksköterskans möjligheter inom somatisk vård att identifiera kvinnor utsatta för våld i nära relationer. Metod: Litteraturöversikten gjordes med kvalitativa artiklar och induktiv ansats. Resultatartiklar söktes på databaserna Chinal, Medline och Psycinfo. Resultat: Sjuksköterskans möjligheter att identifiera kvinnor utsatta för våld i nära relationer påverkades av att se tecken på våld, ha god kommunikation och arbeta i team med den utsatta kvinnan och andra professioner. Brister i arbetsmiljön, brist kunskap och rutiner kring våld i nära relationer samt föreställningar och kulturella skillnader påverkade möjligheten att identifiera våld. Slutsats: Fler olika sätt fanns till hur sjuksköterskan kunde identifiera våld i nära relationer. Framtida forskning behöver synliggöra vilka kunskaper sjuksköterskan behöver utveckla.

I vår småskaliga studie med avstamp i UNICEF (2018) Barnkonventionen, UNESCO (2006) Salamancadeklarationen och Skollagen (SFS 2010:800) ger vi en inblick i vad de säger om barnens rätt till undervisning och stöd. 2019 kom ett tillägg i Skollagen för att säkerställa att elever får det stöd som de är i behov av för att nå sin proximala utvecklingsnivå. I skolan finns det elever i språklig sårbarhet som inte följer normen för läs- och skrivutvecklingen och i en klass på 30 elever har 2% språkstörning. I Lgr11 (2019) framgår det att undervisningen ska vara likvärdig för alla vilket innebär att den måste anpassas utifrån elevens behov och språklig förmåga vilket ställer krav på pedagogernas kunskaper. Vårt syfte blev att beskriva språkliga svårigheter som elever i låg- och mellanstadiet uppvisar som kan vara tecken på språkstörning enligt speciallärares och specialpedagogers uppfattningar samt vilket stöd dessa elever erbjuds under åren i låg- och mellanstadiet. Det ledde till en kvalitativ studie där 14 speciallärare och specialpedagoger intervjuades om deras uppfattningar i hur elever med språkliga svårigheter upptäcks och vilket stöd dessa erbjuds. Resultatet visar att elever med språkliga svårigheter vanligast uppmärksammas genom att de har svårt med språkförståelsen och att de har ett bristande ordförråd samt att lärarna är de första att möta elevernas svårigheterna i den tidiga läsinlärningen. En slutsats är att lärare saknar insikt och kunskap i att de olika tecken på språkliga svårigheter som framkommit i studien ofta kan vara språkstörning.

No description available.

Syftet med den här studien var att utveckla kunskap om villkoren för användandet av tecken som stöd inom förskolan. Fokus i frågeställningarna låg på hur tecken som stöd användes i verksamheten, hur personalen utbildades, vilket material som användes, om personalen såg några svårigheter och hinder i arbetet samt om det fanns några skillnader i villkoren beroende på förskolornas storlek eller var de låg belägna. Det teoretiska perspektiv som togs i beaktande var det sociokulturella perspektivet. Det empiriska materialet samlades in genom en webbaserad enkät som besvarades av 225 respondenter. Resultatet visar att tecken som stöd oftast används till alla barn i förskolan. Initiativet till användandet av tecken i verksamheten tas, i de flesta fall, av personalen själva. Det material som finns att tillgå är i stor utsträckning egentillverkat. Ungefär hälften av respondenterna har utbildning inom teckenstöd och många önskar utbildning och kontinuerlig fortbildning. De största hindren som framkommer är tidsbrist och att arbetslaget inte har en samma syn och likvärdig utbildning inom ämnet. Det visar sig finnas en del skillnader när det kommer till storleken på förskolan och var den ligger.

I denna studie är syftet att bidra med kunskap om tecken som alternativ och kompletterande kommunikation (TAKK) i förskolan. Studien utgår från en forskningsfråga som fokuserar på hur förskollärare, en specialpedagog och en språkstödjare upplever TAKK i förskolan.  Användandet av tecken och kommunikation grundar sig mycket i samspelet mellan människor och därav tar studien sin utgångspunkt i det sociokulturella perspektivet. Till en början av studien genomfördes en inhämtning av tidigare forskning för att få en förståelse för vad det finns om ämnet i litteratur och vetenskapliga artiklar. Fenomenografin ligger till grund för metoden och påverkar metodvalet till intervjuer och analysprocessen är fenomenografisk och i sju steg.  Intervjuer genomfördes med två förskollärare från olika förskolor samt en gemensam intervju med en specialpedagog och en språkstödjare som arbetar med att implementera TAKK i förskolan. Resultatet i studien visar att förskollärarna har olika upplevelser av teckenanvändningen i förskolan. Det framkommer svårigheter med att använda tecken med barnen i den dagliga verksamheten. I intervjun med specialpedagogen och språkstödjaren framkommer vikten av rektorer och ledningens engagemang och förståelse för hur viktig TAKK kan vara för barns språkutveckling. Studien visar på brister i kompetensen kring TAKK och även på förslag till kompetensutveckling.

Enligt styrdokumenten för förskolan ska alla barn få en likvärdig utbildning och den ska vara formad utifrån varje barns förutsättningar och behov (Skolverket, 2018). Syftet med studien var att synliggöra hur pedagoger arbetar för att det ska bli en förskola för alla, samt att utveckla kunskap om hur pedagoger arbetar med barn som inte formellt är i behov av särskilt stöd men ändå behöver stöd i den vardagliga verksamheten. Studien utgår från en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer. Resultatet i studien visar att samtliga pedagoger anser att det är svårt att beskriva vilka barn som är i behov av särskilt stöd. Vissa barn har en funktionsnedsättning medan andra barn har svårigheter i samspel. Ett arbetssätt som framhävdes i arbetet med barn i behov av särskilt stöd var att vara en närvarande pedagog, vilket även informanterna beskrev som en strategi om barn har svårigheter i samspel. Resultatet visade även att om barn inte får sitt behov tillgodosett i förskolan kan det leda till att barnen får ett självskadebeteende eller blir utåtagerande. En långsiktig konsekvens kan vara att barn inte är förberedd när de ska börja skolan vilket kan påverka deras upplevelse och skolresultat. En annan långsiktig konsekvens är att om barnen inte får sina behov tillgodosedda kan det påverka deras självkänsla negativt.

Syftet med vår studie är att beskriva några pedagogers syn på TAKK i förskolan samt att se hur och varför de väljer att arbeta med det, i de två förskolor som vi gjort studien på. Vi har också valt att undersöka vilka för- och nackdelar det eventuellt kan finnas med TAKK.Arbetet ger en översikt av tidigare forskning som handlar om TAKK, AAC, kommunikation och språkutveckling. Med hjälp av metoden kvalitativa intervjuer så har vi fått fram svar på följande frågeställning:•Hur och när arbetar pedagogerna i förskolan med TAKK?•Varför använder de TAKK i verksamheten?•Vilka fördelar respektive nackdelar finns det med att använda TAKK?Vi har valt att utgå från det sociokulturella perspektivet i vår studie.De som vi har intervjuat är alla positiva till TAKK, och de menar att det främjar barns språkutveckling. De anser också att man inte måste ha barn med särskilda behov på förskolan för att arbeta med TAKK, utan det är en positiv metod för alla barn. Slutsatsen som vi kommit fram till är att TAKK är något som alla barn har behov av för att göra sig hörda och förstådda. Trotts det så används det inte i så stor omfång fast pedagogerna har kunskap om det.

AbstractSyftet med denna studie var att genom en kvalitativ intervjumetod belysa hur pedagoger på tre förskolor varav två språkförskolor och en språkavdelning använder TAKK (Tecken som Alternativ Kompletterande Kommunikation). På båda förskolorna används TAKK som hjälpmetod för att stödja barn som har en språkstörning. Hur ser pedagogerna på användningen av TAKK i sitt arbete med språkstörda barn? Mina frågeställningar är:Vilka barn menar pedagogerna att TAKK kan användas med?Hur använder pedagogerna TAKK, och när?Hur upplever pedagogerna att TAKK stöttar barnen i sin utveckling?Jag använder mig av ett kognitivt perspektiv för att kunna tolka och analysera mitt material. Resultatet visar att de intervjuade pedagogerna anser att TAKK gynnar kommunikationen mellan pedagoger och barn men även barnen emellan. Pedagogerna kan se en tydlig skillnad i barnens självkänsla och självförtroende tack vare användningen av TAKK. Min slutsats visar att pedagoger på två språkförskolor och en språkavdelning anser att TAKK-metodens resultat eller effekt är individuell men att den kan ge bra resultat för barnets språkliga kommunikativa utveckling. Sökord: alternativ, kommunikation, kompletterande, språkstörda, språkutveckling, TAKK, tecken

Syftet med studien är att få en ökad förståelse för hur aktiva aktörer i förskolan samtalar kring användandet av TAKK samt om de ser samband mellan brukandet av tecken och barns inflytande i förskolans verksamhet.Vi har följande frågeställningar: Hur talar de aktiva aktörerna i förskolverksamheten om TAKK? Vilket samband mellan användandet av TAKK och barns inflytande ser de aktiva aktörerna i förskolan? Vilka önskemål har de aktiva aktörerna i förskoleverksamheten gällande utbildning inom TAKK?I vår studie utgår vi från variationsteorin och BRO-modellen.Aktörerna talar mycket positivt om TAKK dock säger de samtidigt att det krävs mer än bara TAKK. Aktörerna ser tydliga samband mellan användandet av TAKK och inflytande för alla barn. Samtliga önskar att utbildning inom TAKK integreras i förskollärarutbildningen.Användandet av TAKK i kombination med andra AKK-former gynnar alla barn och inte enbart de som är i behov av särskilt stöd.