Vårt syfte med denna uppsats är att belysa lärares perspektiv på pedagogiska utredningar av läs- och skrivsvårigheter och vad dessa leder till. Vi genomförde kvalitativa intervjuer med fem klasslärare och tio speciallärare som arbetar på lågstadiet. Vi utgick då från våra frågeställningar om hur arbetet med pedagogiska utredningar för elever med läs- och skrivsvårigheter beskrivs samt vad en pedagogisk utredning leder till när det gäller extra anpassningar och särskilt stöd. De viktigaste resultaten vi fått fram visar att informanterna anser det positivt att pedagogisk utredning ger en helhetssyn av eleven. Likaså ses tidiga insatser som positiva av våra informanter, vilket går i linje med forskning. Ansvaret för vem som skriver pedagogisk utredning beror på hur skolan är organiserad. Hinder med pedagogisk utredning är att den är tidskrävande att genomföra. Det vi också kunde se är att elever med svenska som andraspråk får vänta längre på pedagogisk utredning då man inte vet vad svårigheterna beror på. Läs- och skrivsvårigheter utreds generellt inte akut utan det är vanligare att man väntar. Vår slutsats är att det är få elever med läs- och skrivsvårigheter som når steget pedagogisk utredning i elevhälsogången. Klasslärarna får istället arbeta med extra anpassningar i klassrummet.

<p><strong>This essay reflects on the thoughts and experiences of social workers in child protection agencies when it comes to talking about sexuality with teenagers, age 13-20, who is being subjected to inquiry. The research is qualitative and based on five semi-structured interviews. It has a phenomenological position and has been analyzed hermeneutically through cognitive and gender theory. Previous research shows that youths who get in contact with child protection often have issues about their sexuality. This study show that social workers in the agencies lack knowledge about this issue and that they seldom talks about it with the teenagers or their own colleagues. They are however aware of risks involved with the youth’s sexual activities and the problems that may evolve from it. Despite this they sometimes avoid the subject. Their reason is that they are afraid of investigating more than necessary and by doing so offend the clients. Sexuality for them is a private area and they feel that they need motivation for asking certain questions. The study also shows that they find it easier to talk with teenagers of the same gender as themselves. The teenagers therefore get varied help and treatment. </strong></p>

<p>Syfte med denna uppsats var att jämföra vad tidigare forskning säger om förhandsbedömningar med socialsekretares beskrivning av vad en förhandsbedömning innebär för dem. Särskilt fokuseras vilka faktorer som enligt litteraturen och socialsekreterarna leder till att en utredning öppnas respektive inte öppnas. Uppsatsen bygger på en litteraturstudie av forskning gällande förhandsbedömning samt fokusgruppintervju med en grupp socialsekreterare. Undersökningen utfördes på en mottagningsgrupp som arbetar med barn 0-12 år och ungdom 13-18 år. Resultatet visade att förhandsbedömningar kännetecknas av en helhetsbedömning där familjen sätts i fokus av socialsekreterarna. Gränsen mellan förhandsbedömning och utredning upplevdes flytande av socialsekreterarna. Förutom nationella riktlinjer har mottagningsgruppen utarbetat egna riktlinjer som används vid förhandsbedömning av anmälan eller ansökan. Vid förhandsbedömning av en anmälan finns det både externa och interna faktorer som kan påverka beslutet om att inleda eller inte inleda utredning. Dessa är föräldrarnas, barnets eller ungdomens inställning, barnets eller ungdomens ålder, om familjen är känd sedan tidigare samt organisationsform och ekonomi. Slutsats: Socialsekreterarnas gemensamma uppfattning är att en förhandsbedömning inte är en miniutredning vilket inte överensstämmer med tidigare forskning. När det gäller faktorer som påverkar till att utredning inleds överensstämmer det i stort överens med vad tidigare forskning visar, med undantag av organisationsformen. Tidigare forskning visar att nackdelen med specialiserade enheter var att helhetssynen kunde gå förlorad. Socialsekreterarna tyckte i motsats till tidigare forskning att organisationsformen för med sig ett helhetstänkande utifrån de varierande ärenden som inkommer samt att organisationsformen effektiviserar arbetet. Helhetstänkandet innebär att socialsekreterarna får en samsyn och en gemensam grund att stå på som påverkar vilket beslut en förhandsbedömning får. I jämförelse med tidigare forskning är det på mottagningsgruppen tydligare vilket tillvägagångssätt, vilken information, samt kontakttagande som behöver samlas in vid förhandsbedömningar. Alla socialsekreterare på mottagningsgruppen utgår från lika bedömningsgrunder för att komma fram till ett beslut. Detta för att underlätta arbetet vid förhandsbedömningar samt säkra klientens rättssäkerhet.</p>

<p>Syftet med detta arbete var att studera vad som utmärker de så kallade bokstavsbarnen och vad som tros vara orsaken till deras problem. Genom arbetet ville jag få en bild av hur handikappet upplevs av föräldrar och barn och jag ville få en uppfattning om hur man som lärare klarar av barnen i klassrummet. </p><p>I flera år har det pågått en debatt i samhället om diagnoserna är till godo eller till ondo för barnen som har drabbats. Efter att ha läst både sidornas argument har jag kommit till den slutsatsen att utredning och diagnos är nödvändigt för att Damp- och Adhdbarnen ska få den hjälp de behöver för att klara skolan. </p><p>Metoderna som används i arbetet är litteraturstudier och fem intervjuer av föräldrar till Damp- diagnostiserade barn.</p>

<p>Även om ordet transperson är relativt nytt har det funnits könsöverskidare i alla tider. Sverige blev först i världen med lagliga könskorrigeringar 1972 och i dag går det att få ett könsbyte bekostat av staten. Men okunskapen är fortfarande stor om transpersoner, speciellt inom vården. Det medför att många känner sig dåligt behandlade och undviker att söka vård, visar rapporter. Nu arbetar bland annat RFSL för att förbättra bemötandet av transpersoner.</p>

Detta examensarbete handlar om hur vi som arbetar i skolan kan möta de elever som har läs- och skrivsvårigheter respektive dyslexi. Jag ställer frågan vad dyslexi egentligen är och visar på olika möjligheter att definiera ordet. Jag jämför de två begreppen dyslexi och läs- och skrivsvårigheter med varandra. Många ger nämligen dessa ord olika innebörd. Andra frågor jag försöker besvara är hur dyslexi yttrar sig, och hur man kan upptäcka om en elev har dyslexi. Hur diagnostiseras dyslexi och vilka för- och nackdelar kan en diagnostisering medföra, är två ytterligare frågeställningar som är centrala i detta examensarbete. Mitt syfte är också att ge förslag på hur man kan arbeta med barn med dyslexi. Härmed avser jag bland annat vilka tekniska hjälpmedel som finns att tillgå, exempelvis datorprogram och kassettböcker. När man möter elever med dyslexi är det emellertid inte bara god tillgång till hjälpmedel som är önskvärt, utan det är framför allt viktigt att arbeta med elevens självkänsla. Jag har valt att göra en kvalitativ intervjustudie med sex speciallärare och en logoped, som arbetar med dyslexiutredningar. Dessutom har jag varit i kontakt med, och ställt frågor till, en läspedagog och en speciallärare, som arbetar med frågor som rör läs- och skrivsvårigheter. Speciallärarna är verksamma i olika åldersgrupper, på skolor inom skiftande upptagningsområden. De ser mest fördelar med diagnostisering av läs- och skrivsvårigheter men pekar samtidigt på att det finns elever som inte fått diagnos, men som ändå har stora problem med att läsa och skriva. Oavsett om man har en diagnos eller inte, har man rätt till stöd och hjälp. Problemet är bara att det är svårare att ansöka om resurspengar om en diagnos saknas. Speciallärarna lyfter även fram många andra intressanta åsikter, och ger en rad råd och tips på hur vi lärare kan stimulera dyslektiska elevers läsande och skrivande på ett lustfyllt sätt.

Syftet med detta arbete var att studera vad som utmärker de så kallade bokstavsbarnen och vad som tros vara orsaken till deras problem. Genom arbetet ville jag få en bild av hur handikappet upplevs av föräldrar och barn och jag ville få en uppfattning om hur man som lärare klarar av barnen i klassrummet. I flera år har det pågått en debatt i samhället om diagnoserna är till godo eller till ondo för barnen som har drabbats. Efter att ha läst både sidornas argument har jag kommit till den slutsatsen att utredning och diagnos är nödvändigt för att Damp- och Adhdbarnen ska få den hjälp de behöver för att klara skolan. Metoderna som används i arbetet är litteraturstudier och fem intervjuer av föräldrar till Damp- diagnostiserade barn.

This essay reflects on the thoughts and experiences of social workers in child protection agencies when it comes to talking about sexuality with teenagers, age 13-20, who is being subjected to inquiry. The research is qualitative and based on five semi-structured interviews. It has a phenomenological position and has been analyzed hermeneutically through cognitive and gender theory. Previous research shows that youths who get in contact with child protection often have issues about their sexuality. This study show that social workers in the agencies lack knowledge about this issue and that they seldom talks about it with the teenagers or their own colleagues. They are however aware of risks involved with the youth’s sexual activities and the problems that may evolve from it. Despite this they sometimes avoid the subject. Their reason is that they are afraid of investigating more than necessary and by doing so offend the clients. Sexuality for them is a private area and they feel that they need motivation for asking certain questions. The study also shows that they find it easier to talk with teenagers of the same gender as themselves. The teenagers therefore get varied help and treatment.

Syfte med denna uppsats var att jämföra vad tidigare forskning säger om förhandsbedömningar med socialsekretares beskrivning av vad en förhandsbedömning innebär för dem. Särskilt fokuseras vilka faktorer som enligt litteraturen och socialsekreterarna leder till att en utredning öppnas respektive inte öppnas. Uppsatsen bygger på en litteraturstudie av forskning gällande förhandsbedömning samt fokusgruppintervju med en grupp socialsekreterare. Undersökningen utfördes på en mottagningsgrupp som arbetar med barn 0-12 år och ungdom 13-18 år. Resultatet visade att förhandsbedömningar kännetecknas av en helhetsbedömning där familjen sätts i fokus av socialsekreterarna. Gränsen mellan förhandsbedömning och utredning upplevdes flytande av socialsekreterarna. Förutom nationella riktlinjer har mottagningsgruppen utarbetat egna riktlinjer som används vid förhandsbedömning av anmälan eller ansökan. Vid förhandsbedömning av en anmälan finns det både externa och interna faktorer som kan påverka beslutet om att inleda eller inte inleda utredning. Dessa är föräldrarnas, barnets eller ungdomens inställning, barnets eller ungdomens ålder, om familjen är känd sedan tidigare samt organisationsform och ekonomi. Slutsats: Socialsekreterarnas gemensamma uppfattning är att en förhandsbedömning inte är en miniutredning vilket inte överensstämmer med tidigare forskning. När det gäller faktorer som påverkar till att utredning inleds överensstämmer det i stort överens med vad tidigare forskning visar, med undantag av organisationsformen. Tidigare forskning visar att nackdelen med specialiserade enheter var att helhetssynen kunde gå förlorad. Socialsekreterarna tyckte i motsats till tidigare forskning att organisationsformen för med sig ett helhetstänkande utifrån de varierande ärenden som inkommer samt att organisationsformen effektiviserar arbetet. Helhetstänkandet innebär att socialsekreterarna får en samsyn och en gemensam grund att stå på som påverkar vilket beslut en förhandsbedömning får. I jämförelse med tidigare forskning är det på mottagningsgruppen tydligare vilket tillvägagångssätt, vilken information, samt kontakttagande som behöver samlas in vid förhandsbedömningar. Alla socialsekreterare på mottagningsgruppen utgår från lika bedömningsgrunder för att komma fram till ett beslut. Detta för att underlätta arbetet vid förhandsbedömningar samt säkra klientens rättssäkerhet.

This paper presents the results of a study of dyscalculia. It is a retrospective archival study implemented with a deductive approach. On the basis of established research and theory 18 analytical categories were formulated, before a deductive thematic analysis of empirical material, consisting of journal data of 17 students investigated for dyscalculia, 14 girls (82.4%) and 3 boys (17.6%). The purpose of this study was to investigate the relationship between the concepts formulated in research on dyscalculia and actual mathematical difficulties as those found in practice of students at school. All pupils had early and long-term difficulties with mathematics, while not showing any difficulties in other subjects. Most have had an unsatisfactory learning environment. All had normal intelligence but difficulty with certain cognitive, self-regulatory and linguistic features. Difficulties persisted despite numerous and protracted relief efforts at school. The study highlights that some difficulties are more prominent than others in connection with dyscalculia. This applies particularly to working memory, automation, activity control, spatial functions, certain linguistic abilities, concentration, and executive functions. Pedagogical action adaptation had been completed for most of the students but did not show to have any noticible effect. One question that requires further research would be “ why adaptation does not give the desired effect.” / I denna uppsats redovisas resultatet av en studie av dyskalkyli. Det är en retrospektiv arkivstudie med en deduktiv ansats som genomförts. Med utgångspunkt i etablerad forskning och teoribildning formulerades 18 analytiska kategorier, före en deduktiv tematisk analys, på ett empiriskt material bestående av journaldata för 17 elever utredda med avseende på dyskalkylidiagnos, 14 flickor (82,4 %) och 3 pojkar (17,6 %). Syftet med studien var att undersöka förhållandet mellan de begrepp forskningen formulerat om dyskalkyli och faktiska matematiksvårigheter så som sådana visar sig i praktiken hos elever i skolan. Samtliga elever hade tidiga och långvariga svårigheter i matematik, men vanligen inte i andra ämnen. De flesta hade haft en otillfredsställande inlärningsmiljö. Alla hade normal intelligens men svårigheter med vissa kognitiva, självreglerande och språkliga funktioner. Svårigheterna kvarstod trots många och långvariga hjälpinsatser i skolan. Studien lyfter fram att vissa svårigheter är mer framträdande än andra i samband med dyskalkyli. Det gäller framförallt arbetsminne, automatisering, aktivitetsreglering, spatiala funktioner, vissa språkliga förmågor, koncentration och exekutiva funktioner. Pedagogisk åtgärdsanpassning hade genomförts för de flesta av eleverna men verkade inte ha haft någon större effekt. Varför åtgärdsanpassning inte ger avsedd effekt är ett problem som behöver undersökas vidare.