Syftet med studien var att undersöka sjuksköterskors och skötares upplevelser av möten med patienter i psykiatrisk öppenvård.   Bakgrund – I psykiatrisk öppenvård möter sjuksköterskor och skötare många olika människor med individuella behov. Sedan tidigare forskning har det framkommit att patienters känsla av trygghet uppkommer genom faktorer som personalens inställning och empati. Relationen mellan personal och patient är viktig för patientens känsla av att bli tagen på allvar samt att bli bekräftad. För personer som lever med psykisk sjukdom är det viktigt med en långsiktig relation som grundar sig i förtroende och öppenhet. En god relation kan byggas om personalen kan befinna sig på patientens nivå och få patienten att känna sig viktig och betydelsefull. En fungerande allians tar tid att utveckla, men den utgör sedan en god grund för ett gott samarbete och har goda effekter på psykisk ohälsa.   Design – Kvalitativ design med fenomenologiskt förhållningssätt användes.   Metod – 8 intervjuer genomfördes med sjuksköterskor och skötare i psykiatrisk öppenvård på tre öppenvårdsmottagningar i norra Sverige under december 2015 – februari 2016 och analys gjordes med kvalitativ innehållsanalys.   Resultat – I psykiatrisk öppenvård ansågs relationen mellan vårdare och patient utgöra en stor grund, och fram för allt att det var en trygg relation. Denna trygghet kunde bland annat skapas genom vårdarnas tillgänglighet till patienterna. Fyra kategorier identifierades; Bemöta patienter, Upplevelser av att göra bedömningar, Upplevelser av att vara i patientens hemmiljö och Upplevelser av att arbeta i öppenvård.   Slutsats – Det arbete som sjuksköterskor och skötare utför genom möten med patienter i psykiatrisk öppenvård är betydelsefullt för så många människor med psykisk ohälsa. Genom att få ta del av vårdarnas upplevelser kan det bidra med ökad förståelse om deras betydelse för patienternas psykiska mående. Men samtidigt deras utsatthet då de kan försättas i problematiska situationer. Resultatet kan på så sätt bidra till att relevanta utbildningar och insatser kan identifieras och förhoppningsvis implementeras i verksamheterna. / The aim of this study was to investigate the nurses and assisted nurse mentals experiences of encounters with patients in psychiatric outpatient care.   Background – In psychiatric outpatient care nurses and assisted nurse mentals meets many different people with individual needs. Since previous research has shown that patients' sense of security generated by factors such as staff attitude and empathy. The relationship between staff and patients is important for the patient's feeling of being taken seriously and to be confirmed. For people living with mental illness, it is important to have a long-term relationship based on trust and transparency. A good relationship can be built if the staff can be at the patient level and make the patient feel important and significant. A working alliance takes time to develop, but it then forms a good basis for a good working relationship and has good effects on mental health.   Design – A qualitative design with a phenomenological approach was used.   Method – 8 interviews were conducted with nurses and assisted nurse mentals in psychiatric outpatient care in three outpatient clinics in northern Sweden during December 2015 - February 2016 and analyzed using qualitative content analysis.   Results – In psychiatric outpatient care the relationship between caregiver and patient was considered as a significant basis, and above all that it was a secure relationship. This security could, among other things be created by carers’ availability to patients. Four categories were identified; Meet patients, Make the right assessments, Be in the patient's home environment and Work in outpatient care.   Conclusion – The work that nurses and assisted nurse mentals carrying through in their meetings with patients in psychiatric outpatient care is important for so many people with mental illness. By getting the benefit of carers’ experiences it may contribute to a better understanding of their importance to the patients’ psychological being. But at the same time their vulnerability as they can be placed in problematic situations. The results can therefore contribute to relevant educations and initiatives can be identified and hopefully implemented in the clinics.

SAMMANFATTNING   Bakgrund: Trygghet kan beskrivas som en säkerhet som varje person kan lita på och som medför en skyddande känsla. Patientens upplevelse från ambulansen har en stor påverkan på välbefinnande och livskvalitet efter vårdtidens slut. Hur patienten känner är en av de största informationskällorna för att kunna avgöra hur upplevelsen har varit i ambulansen. Varje vårdsituation i den prehospitala vårdmiljön är unik, vårdmiljöns utformning har en direkt koppling till patientens hälsa.    Syfte: Syftet var att beskriva patientens upplevelse av trygghet i prehospital miljö.   Metod: Den valda metoden var en allmän litteraturöversikt med induktiv ansats där både kvalitativ och kvantitativ forskning använts. En strukturerad sökning genomfördes i databaserna PubMed och Cinahl. 15 vetenskapliga artiklar inkluderades efter att de analyserats och genomgått kvalitetsgranskning. Resultatet är främst baserat på kvalitativ forskning.     Resultat: Resultatet i studien syntetiserades till två huvudkategorier som beskrev patienters upplevelse av trygghet; mellanmänskliga faktorer och yttre faktorer. De mellanmänskliga faktorerna innefattar underkategorierna ambulanspersonalens yrkesskicklighet, deras förmåga till att ge information, skapa förtroende och bedriva en personcentrerad vård. De yttre faktorerna innefattar underkategorierna den prehospitala miljön i sig, patientens exponering av smärta och värme.   Slutsats: Litteraturstudiens resultat visade på patientens upplevelse av trygghet i prehospital miljö via huvudfynden mellanmänskliga faktorer och yttre faktorer. De mellanmänskliga faktorerna beskrivs i större omfattning med direkt påverkan på upplevelsen av trygghet genom ambulanspersonalens uppträdande. De yttre faktorerna beskrivs indirekt påverka upplevelsen av trygghet via frihet från lidande. Upplevelsen från ambulansen har påverkan på hur patienten upplever välbefinnande och livskvalitet efter vårdtidens slut. Hur patienten känner är en av de största informationskällorna för att kunna avgöra hur upplevelsen har varit i ambulansen. Hälso- och sjukvårdsbarometern ges ut årligen i Sverige för att inventera förtroendet för somatisk slutenvård, primärvård eller somatiska specialiserade mottagningar. Förtroende har i litteraturstudien identifierats som ett huvudfynd när det gäller upplevelse av trygghet. / Background: Safety can be described as a security that every person can rely on and that brings a protective feeling. The patient's experience from the ambulance has a major impact on well-being and quality of life after the end of the care period. How the patient feels are one of the biggest sources of information in order to determine how the experience has been in the ambulance. Every care situation in the prehospital care environment is unique, the design of the care environment has a direct link to the patient's health.   Purpose: The purpose was to describe the patient's experience of safety in the prehospital environment.   Method: The method chosen was a general literature review with inductive approach where both qualitative and quantitative research was used. A structured search was performed in the PubMed and Cinahl databases. 15 scientific articles were included after being analyzed and subjected to quality review. The result is mainly based on qualitative research.   Results: The results of the study were synthesized into two main categories that described the patient's experience of safety; interpersonal factors and external factors. The interpersonal factors include the subcategories of the ambulance staff's professional skills, their ability to provide information, create confidence and conduct a person-centered care. The external factors include the subcategories of the prehospital environment itself, the patient's exposure to pain and heat.   Conclusion: The results of the literature study showed the patient's experience of safety in the prehospital environment via the main findings of interpersonal factors and external factors. The interpersonal factors are described to a greater extent with direct impact on the experience of security through the behaviour of ambulance personnel. The external factors are described indirectly affecting the experience of safety through freedom from suffering. The experience from the ambulance has an impact on how the patient experiences well-being and quality of life after the end of care. How the patient feels are one of the biggest sources of information in order to determine how the experience has been in the ambulance. The health barometer is issued annually in Sweden to inventory confidence in somatic inpatient care, primary care or somatic specialized clinics. In the literature study, confidence has been identified as a key finding when it comes to experiencing safety.

Bakgrund Intellektuell funktionsnedsättning [IF] omfattar komplexa och varierande hälsoproblem. Personer med IF lider ofta av samsjuklighet och är därför en vanligt förekommande patientgrupp inom hela den somatiska hälso- och sjukvården. Det är däremot inte lika vanligt förekommande att det finns hälso- och sjukvårdspersonal som besitter speciell kunskap om personer med IF. Hälso- och sjukvårdspersonalens begränsade kunskap om IF i kombination med kommunikationshinder som kan uppstå i vårdmötet riskerar att resultera i att personcentreringen i omvårdnaden brister och patienter med IF löper en högre risk att drabbas av vårdskador jämfört med personer utan IF. Syfte Syftet med denna litteraturöversikt var att undersöka hur personer med intellektuell funktionsnedsättning och deras vårdare upplever den somatiska hälso- och sjukvården. Metod Databassökningar utfördes i PubMed och CINAHL och 14 vetenskapliga originalartiklar som uppfyllde författarnas inklusionskriterier valdes ut för att inkluderas i resultatet. Samtliga 14 artiklar kvalitetsgranskades utifrån Sophiahemmet Högskolas bedömningsunderlag för vetenskaplig klassificering och kvalitet. Författarna utförde sedan en integrerad dataanalys för att sammanställa resultatet. Resultat Tre huvudteman och sju underteman identifierades efter att ha sammanställt resultaten av de 14 originalartiklarna. Dessa tre huvudteman var: upplevelser av information och kommunikation; upplevelser av kunskap och attityder; och upplevelser av relation och tillit. Resultatet belyste att personer med IF och deras vårdare upplevde bristande kommunikation, otillräcklig kunskap och negativa attityder hos hälso- och sjukvårdspersonalen. Dessa brister tillsammans med otillgänglig information, undermåliga vårdanpassningar och dålig kontinuitet resulterade i bristande tillit till hälso- och sjukvården och dess personal. Slutsats För att främja en personcentrerad och patientsäker vård och förbättra personer med IF:s och deras vårdares upplevelser av den somatiska hälso- och sjukvården är det nödvändigt att sjuksköterskor får en ökad kunskap om IF och kommunicerar med personer med IF på ett tydligt och respektfullt sätt. / Background People with intellectual disabilities [ID] have complex and varied health issues and commonly suffer from co-morbidity. Therefore, it is not uncommon to find patients with ID within the somatic health care system. It is, however, not as common for health care staff to possess knowledge about people with ID. The health care staff's limited knowledge of ID in combination with communication barriers that can arise often result in a lack of person-centered care. Patients with ID are therefore at a greater risk of getting harmed in health care compared to people without ID. Aim The aim of this literature review was to investigate how people with intellectual disabilities and their carers experience somatic health care. Method Database searches were performed in PubMed and CINAHL and resulted in the inclusion of 14 original scientific articles that met the authors' inclusion criteria. All 14 articles were quality-checked based on Sophiahemmet University's assessment document for scientific classification and quality. The results were then compiled using integrated data analysis. Results Three main themes and seven sub-themes were identified after collating the results of the 14 original articles. The three main themes were: experiences of information and communication; experiences of knowledge and attitudes; and experiences of relationship and trust. The result highlighted that people with ID and their carers experienced inadequate communication and knowledge, as well as negative attitudes from health carestaff. These faults, in combination with inaccessible information, substandard care adaptations and poor continuity, resulted in a lack of trust in the health care system and itsstaff. Conclusions It is of necessity that nurses gain an increased knowledge about people with ID and learn how to communicate with them in a clear and respectful manner, to ensure that people with ID receive a safe and person-centered care and to improve people with ID and their carers' experiences of health care.

No description available.

The overall purpose of this thesis is to illuminate meanings of living with severe chronic heart failure (CHF) in palliative advanced home care (PAHC) as disclosed through patients’, close relatives’ and nurses’ narratives. This thesis comprises four papers that illuminate the phenomenon from various perspectives and with different focus. In paper I four patients with severe CHF in PAHC were interviewed. In paper II three of their close relatives were interviewed. In paper III one man and his wife in PAHC were interviewed at 3-5 month intervals over a 4.5-years period. In paper IV 11 nurses in PAHC were interviewed. In all papers narrative interviews were conducted and the text was interpreted using a phenomenological-hermeneutic method. The result shows that meanings of living with severe CHF in PAHC is to be ‘knocking on death’s door’ yet surviving. This means never knowing what to expect of tomorrow as one suffers from a complex array of unpredictable, interwoven symptoms. The course of the illness forces sufferer to ride a symbolical ‘roller coaster’, an ongoing oscillation between ‘ups and downs’. Being offered a safety belt in the ‘roller coaster’ by the PAHC team means feelings of safety (I). Meanings of being a close relative of a person with severe CHF in PAHC is to be following the life- threatening ups and downs that the ill person goes through. It is like being a fellow passenger on the ‘roller coaster’ ride that is their loved one’s disease, with burdensome responsibility for easing the ‘downs’ and supporting the ‘ups’. This means being on primary call, always on standby to mediate security and pleasure. In the deepest downs it is also to call for the back-up call i.e. the PAHC team (II). Meanings of living the ‘ups and downs’ over time is being captive in a roller-coaster ride, side by side, with the ‘ups and downs’ caused by the illness. Living close to death is inescapable when recurrent periods of deepest ‘downs’ force one to face that one’s life together is coming to an end. The relationship between the spouses is severely tested but seems to withstand the strain and meaning is found in togetherness in life. Sharing the safety belt on the ‘roller coaster’, offered by the PAHC team, evokes feelings of security. However, the safety belt is adjusted to the man with severe CHF leaving the wife partly without comfort and at times uncertain, especially in the deepest ‘downs’ (III). Meanings of being a palliative nurse for patients with severe CHF in PAHC is being firmly rooted and guided by the values of palliative culture. Being a facilitator for the patient with CHF to live his/her everydaylife in the best way possible is difficult, challenging but overall positive. The nurses get into a tight corner when palliative culture values clash and do not correspond to nurses’ interpretation of what is good for the patient with severe CHF. There is a limit to nurses’ pliability to patients’ and close relatives’ will, as they are strongly convinced that resuscitation is not an option. Nurses have already made up their mind about that they do not perform heart- lung resuscitation (IV). The comprehensive understanding is that meanings of living with severe CHF in PAHC is being captive in a ‘roller-coaster’ life with varying periods between unpredictable improvement and deterioration of the body, for the rest of life. Living with the unpredictable, deteriorated body means to oscillate between enduring the suffering in ‘downs’ and enjoying life in ‘ups’ (I-III). Living with death so close over and over again i.e. being in a limit situation evokes feelings of uncertainty (I-IV) and confidence (I-III). Being positive dependent on PAHC facilitates a life as normal as possible in togetherness at home (I-IV). The comprehensive understanding of the four papers (I-IV) are discussed in the light of a theoretical framework from the German psychiatrist and philosopher Karl Jaspers thoughts about limit situation, the Danish philosopher K.E Lögstrup thoughts about the ethical demand, palliative theories and relevant empirical studies.

Background: Methicillin-resistant Staphylococcus aureus (MRSA) is a multidrug-resistant bacterium that causes serious infections. Specific measures to prevent the spread of MRSA are required within health care, and insufficient knowledge and lack of compliance to these measures have been identified in healthcare professionals. The need to adhere to special guidelines in order to prevent the spread of infection have been shown to create negative feelings for carriers of multidrug-resistant bacterium. Aim: The aim of this study was to investigate different aspects of living and being cared for with known carriage of MRSA. The fist aspect aimed to investigate how people experience their knowledge and the information they receive from the healthcare. The second aspect aimed to investigate their feelings and existence in relation to their carriage. The third aspect aimed investigate their experiences and encounters with health care. Method: Literature study with systematic approach and inductive method. The results were analysed with inspiration from thematic synthesis and based on ten qualitative original articles.  Results: Getting MRSA was shocking and shameful, and many blamed the health care for contracting MRSA. Living with MRSA had a negative impact on daily life. Life felt lonely and isolated, and people were scared to infect others. Being cared for with MRSA was described with experiences of lack knowledge from the health care professionals, inconsistencies in adherence to hygiene measures and unprofessional behaviour. Being cared for in isolation had a negative impact on the persons’ independence, their relations with the health care professionals and the quality of care. Conclusion: Getting MRSA is perceived as stigmatising and frightening, and the health care fails to provide adequate information to counteract these feelings. People feel sadness, abandonment and uncertainty about the future. The behaviour of health care professionals and their compliance with hygiene measures is inconsistent. This results in people feeling extradited to health care, which contributes to enhanced feelings of shame and stigmatisation, and people with MRSA do not receive health care on equal terms. / Bakgrund: Meticillinresistenta Staphylococcus aureus (MRSA) är en multiresistent bakterie som orsakar allvarliga infektioner. För att förhindra spridning av MRSA krävs särskilda hygienrutiner inom vården, och otillräcklig kunskap och bristande följsamhet till dessa har identifierats hos vårdpersonal. För att inte sprida smitta behöver personer med bärarskap av multiresistenta bakterier förhålla sig till särskilda riktlinjer, vilket har visat sig skapa negativa känslor för personerna. Syfte: Syftet var att undersöka olika aspekter av att leva och vårdas med känt bärarskap av MRSA. Den första aspekten syftade till att undersöka hur personerna upplever sin kunskap och informationen de får från vården. Den andra aspekten syftade till att undersöka deras känslor och tillvaro i relation till bärarskapet. Den tredje aspekten syftade till att undersöka deras erfarenheter och upplevelser av mötet med vården. Metod: Litteraturstudie med systematisk ansats och induktiv metod. Resultatet analyserades med inspiration av tematisk syntes och baseras på tio kvalitativa originalartiklar. Resultat: Att få MRSA var chockartat och skamfyllt, och många beskyllde vården för att ha fått MRSA. Att leva med MRSA påverkade vardagen negativt. Livet kändes begränsat, ensamt och isolerat och personerna var rädda för att smitta andra. Att vårdas med MRSA beskrevs med upplevelser av bristande kunskap hos vårdpersonalen, inkonsekvens i följsamhet till hygienrutiner och oprofessionellt bemötande. Att vårdas under isolering för MRSA inverkade negativt på personernas upplevelse av självständighet, relationen till vårdpersonalen och kvaliteten på omvårdnaden. Slutsats: Att få MRSA upplevs stigmatiserande och skrämmande och vården misslyckas med att ge adekvat information för att motverka dessa känslor. Personerna känner sorg, övergivenhet och framtiden känns osäker. Vårdpersonalens beteende och följsamhet till hygienrutiner är inkonsekvent, vilket gör att personerna känner sig utlämnade till vården. Detta bidrar till förstärkta känslor av skam och stigmatisering, och personer med MRSA får inte vård på lika villkor.

Bakgrund: Personer med demenssjukdom påverkas och är känsliga för sin omgivning och hur den är utformad. En rörig och orolig miljö kan ha negativa inverkan på dessa personers hälsa jämtemot en miljö som är anpassad och rogivande. Miljön kan användas som en resurs i vårdandet och kan då bidra med hälsofrämjande effekter för människan. Problem: Tidigare forskning har fokuserat på personer med demenssjukdom och deras upplevelser av miljön. Forskning kring vårdares upplevelser av utomhusmiljöns inverkan på personer med demenssjukdom är dock mindre beforskad. Som vårdare är det betydelsefullt att få kunskap om utomhusmiljöns inverkan på personer med demenssjukdom och därigenom förhindra ytterligare lidande för dessa personer. Syfte: Var att beskriva vårdares erfarenheter av utomhusmiljöns inverkan på personer med demenssjukdom. Metod: Allmän litteraturöversikt innehållande tolv vårdvetenskapliga artiklar, sex mixad metod, fyra kvalitativa och två kvantitativa artiklar. Resultat: Fyra kategorier identifierades som hade betydelse för vårdares erfarenheter av utomhusmiljöns inverkan på personer med demenssjukdom. Dessa kategorier var: gemenskap, inverkan på fysisk hälsa och kognition, inverkan på välbefinnande och meningsfullhet. Vårdare erfor att utomhusmiljöns inverkan på personer med demenssjukdom ofta hade en positiv inverkan, dock kunde även utomhusmiljön skapa negativa upplevelser. Slutsats: Utomhusmiljöns positiva inverkan på personer med demenssjukdom bör användas som en hälsofrämjande resurs. / Background: People with dementia are sensitive and easily affected by their environment and how it is designed. A messy and uneasy environment can have a negative impact on health compared to an environment that is adapted and calming. The environment can be seen as an important tool when caring for people and has a health-promoting effect. Problem: Previous research has focused on people with dementia and their experiences of the environment. Research on caregivers’ experiences of the outdoor environment's impact on people with dementia is limited and needs to be examined further. It is important as a carer to gain knowledge about the impact of the outdoor environment on people with dementia and thereby prevent them from further suffering. Aim: To describe caregivers' experiences of the impact of the outdoor environment on people with dementia. Method: A literature review containing twelve care science articles, six articles were of mixed method, four were qualitative and two were quantitative. Results: Four categories were identified that were of significance in caregivers’ experiences of the impact of the outdoor environment for people with dementia. These categories were: community, meaningfulness, impact on physical health and cognition and impact on well-being. Caregivers experienced that the impact of the outdoor environment on people with dementia often had a positive impact, however, the outdoor environment could also create negative experiences. Conclusion: The positive impact of the outdoor environment on people with dementia should be used as a health-promoting resource.

Bakgrund: Psykisk ohälsa innebär ofta plågsamma symtom och en ökad samsjuklighet för individen. Samhället har stigmatiserat personer med psykisk ohälsa långt tillbaka i vår historia. Psykiatrin har genomgått stora förändringar under det senaste århundradet. Idag är var tredje besök i primärvården av en person som har någon form av psykisk ohälsa. Sjuksköterskor inom primärvården upplever sig inte vara tillräckligt förberedda i mötet med den psykiatriska patientgruppen. Hur bemötandet utformas är betydande för patientens välbefinnande, värdighet, delaktighet, jämlikhet och säkerhet. Bemötandet bör vara personcentrerat och utgå från patientens livsvärld. En god dialog, inkluderande god kommunikation och information, krävs för att ge ett gott bemötande. Syfte: ​Syftet var att beskriva hur patienter med psykisk ohälsa upplever bemötandet i primärvården.​ Metod: ​En litteraturöversikt av tio redan publicerade originalartiklar. Datainsamlingen av artiklar utfördes i databaserna Cinahl och PubMed. Artiklarna analyserades enligt Fribergs analysmetod. Resultat: ​I resultatet framkom tre teman; ”Att se hela människan och möta individuella behov”, ”en respektfull vårdrelation“ och ”en kamp för att få likvärdig och rättvis vård”.​ Sammanfattning: ​Ur resultatet framkom att patienter med psykisk ohälsa upplever bemötandet inom primärvården på olika sätt. Vid ett bra bemötande etablerades en god vårdrelation och patienterna upplevde sig delaktiga och bemötta med respekt och värdighet. Vissa patienter beskrev istället ett dåligt bemötande, med dålig kommunikation och en fragmenterad vård. Patienter upplevde sig även stigmatiserade av vårdpersonal.​ / Background: ​Mental illness often involves painful symtoms and an increased co-morbidity for the individual. Society has stigmatized people with mental illness far back in our history​. Psychiatry has undergone major changes over the past century. Today, every third visit to primary care is by a person who has some form of mental illness. Nurses in primary care do not fell sufficently prepared when meeting patients in the psychitric patient group. How the treatment is framed is important for the patients well-being, dignity, patient participation, equality and safety. Treatment should be person-centred and based on how the persons percive her world. A good dialogue, including good communication, is required to provide a good treatment. Aim: ​The aim was to describe how patients with mental illness experience encounters in primary care.​ Method: ​A literature review of ten original articles already published. The data collection of articles was carried out in the databases Cinahl and PubMed. The articles were analyzed according to Friberg's analysis method.​ Results: ​​In the result, three themes emerged; "Seeing the whole person and meeting individual needs", "a respectful care relationship" and "a fight to get equal and fair care".​ Summary: ​The result showed that patients with mental illness experience the treatment in primary care in different ways. With good treatment, a good care relationship was established and the patients felt involved and treated with respect and dignity. Some patients instead described poor treatment, with poor communicationand fragmented care. Patients also felt stigmatized by healthcare staff.

Bakgrund: Demens förekommer i många former och yttras på olika sätt i ett degenerativt förlopp. Globalt lider 55 miljoner människor av denna sjukdom. En majoritet av befolkningen blir alltmer äldre och behovet av omsorg ökar med avsaknad av tillräckligt med platser på särskilda boenden. Omsorgen sköts mer i det ordinära boendet med involvering av anhöriga vars tillvaro belastas och välbefinnande successivt försämras. Syfte: Belysa anhörigas upplevelser tiden efter att deras demenssjuke familjemedlem flyttat till särskilt boende. Metod: En litteraturöversikt av enbart kvalitativ forskning. Sökning av artiklar genomfördes i databaserna Cinahl och MedLine. En manifest kvalitativ innehållsanalys valdes av de 13 artiklar som ingick. Det analyserade materialet baserades på intervjuer. Resultat: Analysen av de anhörigas upplevelser resulterade i 3 teman. ”Emotionell belastning”, ”En ökad finansiell utmaning” och ”En harmonisk tillvaro”. I dessa teman framkommer ökad ensamhet, sorg, skuldkänslor, oroat samvete samt ekonomiska svårigheter. Slutsats: Tiden efter den närstående residerat i ny boendeform befinner sig anhöriga i en omvälvande fas i livet med stor omställning. En ofta redan tumult och svårt belastad tillvaro, övergår i ett skede med nya emotionellasvårigheter. / Background: Dementia manifests itself in different ways in the degenerative process. Globally, 55 million people suffer from this disease. A majority of the population is getting older and the need for care increases with the lack of nursing home facilities. Homebased care of dementia is more prevalent. Informal caregivers are commonly involved in care which gradually decreases their well-being. Aim: Elucidate informal caregivers’ experiences after nursing home admission of their relative with dementia. Method: A literature review of qualitative research. Articles were searched in the databases Cinahl and MedLine. A manifest qualitative content analysis was selected of the 13 articles that were included. The analyzed data was based on interviews. Results: The analysis of the relatives' experiences resulted in 3 themes. "Emotional burden", "An increased financial challenge" and "A harmonious existence". These themes identified increased loneliness, grief, guilt, troubled conscience and financial difficulties. Conclusion: Relatives are in an upheaval phase in life with major adjustment after their family member with dementia resides in the nursing home. An often already tumultuous and heavily burdened existence transitions into a stage with new emotional difficulties.

Introduktion: Antibiotikaresistens är ett globalt problem och inkluderar MRSA, meticillinresistenta stafylokocker. Det saknas översiktsstudier som sammanfattar viktiga resultat gällande upplevelser av att bära på antibiotikaresistenta bakterier, främst gällande MRSA-bärare. För att bedriva ett effektivt folkhälso- och smittskyddsarbete är det viktigt att undersöka upplevelser, resurser och strategier kring bärarskapet hos dessa individer. Syfte: Att undersöka hur individer som bär på MRSA upplevde MRSA-bärarskapet ur ett salutogent perspektiv utifrån känsla av sammanhang (KASAM), med avseende på begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. Metod: En strukturerad litteraturstudie gjordes där 10 vetenskapliga artiklar analyserades genom tematisk analys utifrån ett salutogent perspektiv. Resultat: Elva subteman identifierades och relaterades till tre teman som utgjordes av de främsta komponenterna av KASAM: begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. Begriplighet beskriver hur individen uppfattar sin situation som MRSA-bärare och utgörs av subtemana ”Pestsmittad, smutsig och invaderad”, ”Chock, rädsla och skam”, ”Utanförskap, ensamhet och stigmatisering”, ”Okunskap, osäkerhet och ett gåtfullt hot” och ”Nuet störs, framtiden påverkas”. Hanterbarhet beskriver hur individen försöker hantera MRSA-bärarskapet och utgörs av subtemana ”Skydda andra från smitta”, ”Söka information” och ”Informera och utbilda vårdpersonal”. Meningsfullhet utgörs av MRSA-bärarnas beskrivningar av vad som ger dem engagemang och motivation och utgörs av subtemana ”Ta kontroll över situationen”, ”Tid, aktivt lärande och reflektion” och ”Goda möten och relationer”. Slutsats: Upplevelsen av MRSA-bärarskapet innebär ofta ett stort lidande för individen med flertalet begränsningar av livet. Att leva med MRSA är att befinna sig på ett kontinuum av salutogenes/patogenes, där möten och relationer med vårdpersonal spelar en avgörande roll för var individens hälsa positioneras. Det finns en outnyttjad salutogen potential i vårdpersonalens möten och interaktioner med MRSA-bärare. / Introduction: Antibiotic resistance is a global problem and includes MRSA, methicillin-resistant Staphylococcus aureus. Reviews summarising important results concerning experiences of being colonised with MRSA are lacking. For efficient public health and infection prevention work, it is important to examine the experiences, resources, and strategies these individuals have regarding colonisation. Aim: To explore how individuals colonised with MRSA experienced this from a salutogenic perspective, based on Sense of Coherence (SOC), with respect to comprehensibility, manageability, and meaningfulness. Methods: A structured literary review was conducted where 10 scientific articles were analysed through thematic analysis from a salutogenic perspective. Results: Eleven subthemes were identified and related to three themes composed from the main components of SOC. “Comprehension” describes how the individual perceives their situation as colonised with MRSA and consists of the subthemes "Plague infected, dirty and invaded", "Shock, fear and shame", "Exclusion, loneliness and stigmatisation", "Ignorance, uncertainty and a mysterious threat" and "The present is disrupted, the future is affected". “Manageability” describes how the individual tries to manage the MRSA colonisation and consists of the subthemes "Protect others from infection", "Seek information" and "Inform and educate healthcare workers". “Meaningfulness” consists of the descriptions of what gives the commitment and motivation and consists of the subthemes "Take control over the situation", "Time, active learning and reflection" and "Good encounters and relationships". Conclusion: The experience of being colonised with MRSA often involves immense suffering for the affected individual. Living with MRSA is to exist on a continuum of salutogenesis/pathogenesis, where encounters and relationships with healthcare professionals play a key role in where the individual's health is positioned. There is an untapped salutogenic potential in healthcare professionals' encounters and interactions with MRSA carriers.