Ambulanssjukvård bedrivs i ett samhällsklimat där hot och våld har blivit både en vardaglig del i vårdarbetet och ett arbetsmiljöproblem för ambulanspersonalen. Internationella studier tyder på att hot och våld mot ambulanspersonal är ett omfattande problem. Studiens syfte är att granska samlad kunskap angående ambulanspersonalens erfarenheter av hotfulla och våldsamma vårdmöten. En integrativ litteraturstudie valdes som metod och 27 artiklar och studier inkluderades. Den tematiska innehållsanalysen resulterade i två teman; Utsatthet och Säkerhetsmedvetenhet. Resultatet visar att hot och våld påverkar ambulanspersonalen känslomässigt, skapar distans mellan vårdare och patient och gör att omvårdnaden påverkas eller uteblir. Tidigare erfarenheter av hot och våld höjer ambulanspersonalens säkerhetsmedvetenhet men tycks även leda till en ökad acceptans, att hotfulla och våldsamma vårdmöten är en del av arbetet. Ibland måste ambulanspersonalen tillkalla polis och resultatet visar att det både möjliggör och hindrar omvårdad av patienter i hotfulla och våldsamma situationer. Utvecklingen inom ambulansen går mot mer ensamarbete och det finns en diskussion kring om ambulanspersonalen ska bära skyddsutrustning. Hotfulla och våldsamma vårdmöten kan därför både ses som ett arbetsmiljöproblem och en fråga om patientsäkerhet.

Suicid är ett världsomfattande problem och en av de vanligaste dödsorsakerna i världen. Sjuksköterskan kan i sin profession komma att möta patienter med suicidtankar oavsett arbetsplats. För patienten innebär ett ifrågasättande av den egna existensen en stor påfrestning vilket innebär ett stort ansvar för sjuksköterskan i mötet med patienten. Sjuksköterskans attityder i mötet med patienten påverkar vården där positiva attityder kan förmedla stöd och omtanke och negativa attityder kan bidra till upplevelsen av att känna sig undviken och dömd. Syftet med studien är att beskriva sjuksköterskans attityder och upplevelser vid vård av patienter med tankar på suicid. Litteraturstudien utgår ifrån nio vetenskapliga artiklar där både kvalitativa och kvantitativa artiklar granskades. Artiklarna granskades med användning och stöd av Axelssons (2012) beskrivning av hur en litteraturstudie genomförs och Fribergs (2017) mall för granskning av artiklar. Sökmotorerna som användes för att söka fram artiklarna var Cinahl och Pubmed. I resultatet framkommer fyra kategorier: Sjuksköterskans kunskap, erfarenhet och utbildning, sjuksköterskans upplevelse av plikt och ansvar, sjuksköterskans upplevelser och känslor och brist på tid och resurser. Sjuksköterskans attityder i mötet med en patient som har tankar på suicid visade sig variera. Negativa och värderande attityder gentemot patienten visade sig kunna bero på att sjuksköterskan kände sig osäker och upplevde brist på kunskap. I diskussionen lyfts att då sjuksköterskan inte hade tillräcklig kunskap och erfarenhet visade sig detta kunna göra att patienten upplevde ökade känslor av lidande och hopplöshet. Genom ökad kunskap är det möjligt att minska patientens lidande.

Patientsäkerhetslagen och patientlagen är framtagna som komplement till Hälso- och sjukvårdslagen. Sjuksköterskan har en viktig roll i patientsäkerhetsarbetet genom att med sin etiska kompetens försöka eftersträva en god och säker vård där patienten får vara med och påverka sin vård. Litteraturstudiens syfte var att kartlägga patientens delaktighet i sin vård. Studiens resultat grundar sig på tio artiklar, både kvalitativ och kvantitativ forskning, där patientens perspektiv är i fokus. Resultatet redovisas genom två huvudteman som beskriver Möjligheter och Hinder för ett patientdeltagande i vårdandet. Resultatet visade att den största möjligheten till delaktighet fick patienten om sjuksköterskan bjöd in patienten i sin vård. Att patienten kunde känna trygghet, tillit och blev underrättad med anpassad information visade sig också vara av stor betydelse. Inkompetens hos vårdpersonalen, ignorans och dåligt anpassad information var faktorer som förhindrade patienten till delaktighet. I diskussionen lyfte författarna vad som var viktigt för att patienten skall få sin röst hörd, faktorer som ansågs viktiga i vårdmötet och vad som kan förväntas av sjuksköterskan och hennes roll. Oavsett om patienten önskar ett aktivt eller passivt deltagande är det upp till sjuksköterskan om patienten tillåts delta i sin vård. Studiens slutsats blir att patientens delaktighet formas beroende på hur det vårdande mötet ser ut mellan patient och sjuksköterska. Det innebär att dialogen i mötet skall vara ömsesidig och att båda parter får möjlighet att uttrycka sin åsikt utifrån sitt perspektiv.

Den växande befolkningen och demografin ökar behovet av och belastningen på akutsjukvården. Forskning har påvisat att alla patienter som söker och erhåller ambulanssjukvård inte är i behov av akutsjukvård på en akutmottagning. För att ge patienten rätt vård ur ett hälsoperspektiv och även ett hållbarhetsperspektiv behöver patienten kunna hänvisas till optimal vårdnivå. Ambulanssjuksköterskans arbete är inriktat på att bedöma vårdbehov och vårdnivå. Det finns en utmaning i detta, då patienten kan uppleva sin situation som mer allvarlig eller att patienten inte vet vart de ska vända sig, vilket i sin tur ger upphov till känslor av hjälplöshet och missförstånd. Föreliggande studie avser därför att fördjupa kunskapen om patientens upplevelse av att bli hänvisad till annan vårdnivå än akutsjukvård. Syftet med studien är att beskriva patientens upplevelse av prehospitala vårdmöten då ambulanssjuksköterskan hänvisar till annan vårdnivå än akutsjukvård. Studien har utförts som en kvalitativ intervjustudie och en innehållsanalys av materialet har genomförts. Resultatet redovisas som ett tema, med sex underliggande subkategorier. Temat är: vård kommer till patienten och alternativ vård erbjuds utan skuldbeläggning. Det finns ett nödvändigt behov av att vården kommer hem till patienten på grund av rädsla och oro för ohälsa och sjukdom. Ett vårdandande förhållningsätt med noggrannhet i undersökningar och kontroller inger förtroende till ambulanssjuksköterskan. Tilliten inger en övertygelse om olika vårdalternativ, vilket leder till att egen skuldbeläggning försvinner. Hänvisning till annan vårdnivå än akutsjukvård är ur ett patientperspektiv ett möjligt vårdalternativ. Dock krävs ett vårdande förhållningssätt, tidskrävande undersökningar och medicinska kontroller. Att dessutom få ett löfte om en kontinuitet i vården, att ambulanssjukvården kan komma tillbaka, avlastar patient och anhöriga från tidigare skuldkänslor om att ha sökt fel vård.

Antalet patientbesök på landets akutmottagningar har ökat och inflödet av patienter är oförutsägbart vilket kan leda till en ojämn arbetsbelastning, långa väntetider och påverkad patientsäkerhet. De som söker vård upplever många gånger oro för sin hälsa och upplever därmed att de behöver hjälp och en snar medicinsk bedömning av sitt hälsotillstånd. Utifrån detta har flera av landets akutmottagningar infört så kallad spot check, vilket innebär att en sjuksköterska bedömer patienten genom ett kort “face to face”-möte redan i akutmottagningens reception. Spot check görs i syfte att bedöma hur snart ett triageteam på akutmottagningen bör träffa patienten, alternativt om patienten kan hänvisas till annan vårdnivå. Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av faktorer som kan påverka patientsäkerheten vid “spot check” på akutmottagningar. Som metod användes en kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats. Intervjuer utfördes på två akutmottagningar i västra Sverige. Tio sjuksköterskor med minst två års erfarenhet av arbete på akutmottagning inkluderades. Dessa intervjuades med semistrukturerade frågor. Intervjumaterialet transkriberades ordagrant och analyserades genom en kvalitativ innehållsanalys. Resultatet av innehållsanalysen utmynnade i två kategorier: “Spot check som arbetsmetod” och “Arbetssätt för ökad patientsäkerhet”. Utifrån dessa formulerades fyra underkategorier. Dessa handlade om hur hänvisningar redan i spot check kunde påverka flödestiderna på akutmottagningen, att sekretess var en viktig faktor för att bevara patienternas integritet samtidigt som bristande sekretess kunde försvåra adekvata bedömningar i spot check. Vidare framkom upplevelse av att patientsäkerheten stärktes genom att en sjuksköterska både ser och bedömer patienten direkt vid dennes ankomst och att sjuksköterskan har uppsikt över väntrummet. Slutligen betonades vikten av att sjuksköterskan, för att främja god patientsäkerhet, behövde vara både kompetent och erfaren för att arbeta i spot check. Studiens slutsats indikerar att spot check som arbetsmetod kan vara ett sätt för akutmottagningar att skapa förutsättningar för ökad patientsäkerhet, genom att patienter redan vid ankomst till akutmottagningen får en tidig medicinsk bedömning av sitt hälsotillstånd av en sjuksköterska i receptionen.

Bakgrund: HIV är en kronisk allmänfarlig sjukdom vilket patienten lever med resten av livet. Sjuksköterskor har en betydande roll i mötet med patienterna och är huvudansvariga för omvårdnadsarbetet. Att tillämpa personcentrerad vård är grundläggande för att möta patienterna med respekt samt uppnå delaktighet och säkerhet. Sjuksköterskors okunskap om HIV är vanligt förekommande i hälso- och sjukvård vilket har inverkan på omvårdnaden.   Syfte: Att beskriva HIV-positiva patienters upplevelser i mötet med sjuksköterskan i slutenvården.  Metod: Litteraturöversikt med induktiv ansats baserat på kvalitativa artiklar.  Resultat: Litteraturöversikten visade på att sjuksköterskors bemötande påverkar patienternas upplevelse av vårdmötet samt den personcentrerade vården. Två huvudteman identifierades med tillhörande subteman. Första temat var att känna sig orättvist behandlad med tillhörande subteman, att uppleva oprofessionellt bemötande samt att uppleva sjuksköterskors okunskap. Andra huvudtemat var relation till sjuksköterskor med tillhörande subteman positiva upplevelser av interaktioner med sjuksköterskan och negativa upplevelser av interaktioner med sjuksköterskan.  Slutsats: Litteraturöversikten lyfte fram betydande faktorer för HIV-positiva patienters upplevelser i mötet med sjuksköterskan. Faktorer såsom sjuksköterskans behov av ytterligare kunskap och vikten av bemötande för att öka kompetensen och kliniskt handlande.  Nyckelord: HIV, stigmatisering, diskriminering, sjuksköterska, bemötande, vårdmöte, blodsmitta

Bakgrund: Transpersoner är personer som inte uppfattar sig vara det kön som det biologiska könet. Trots att transpersoner idag har uppmärksammats, är de fortfarande en utsatt grupp i samhället samt i vården där de upplever diskriminering och stigmatisering. Transpersoner följer inte det normativa förväntningarna vilket har lett till att de upplever att de inte passar in i vissa kriterier när de uppsöker vård. Transpersoner väljer därför att inte besöka vården i behov på grund av förväntningar av att bli diskriminerade. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva sjuksköterskans upplevelser av vårdmötet med transpersoner Metod: En litteraturöversikt baserad på elva vetenskapliga artiklar varav sju var kvalitativa och fyra var kvantitativa. Artiklarna valdes ut från databaserna CINAHL Complete, Medline och PsycINFO. Artiklarna granskades och analyserades med hjälp av Fribergs tre analyssteg. Resultat: Resultatet baseras på sjuksköterskans upplevelser i vårdmötet med transpersoner. Totalt framkom två teman och sju subteman. Första temat kunskaper med subteman utbildning, begreppet trans och erfarenheter. Andra temat attityd med fyra subteman positiva och negativa attityder, inställning till vårdmötet, känsla av osäkerhet och normer. Diskussion: Resultatet har diskuterats utifrån bakgrund, vetenskapliga artiklar, Leiningers teori samt författarnas egna reflektioner. De huvudfynd som uppstod omfattade kunskapsbrist, ett anpassat vårdmöte och heteronormativa förväntningar.

Introduktion:  Våld i nära relationer är ett globalt folkhälsoproblem och den vanligaste formen av våld som kvinnor utsätts för. Kvinnor som utsätts för våld i nära relation kan påverkas både psykiskt och fysiskt. Stöttning och vägledning är betydande för våldsutsatta kvinnor, därför är det viktigt att hälso- och sjukvårdspersonal besitter rätt kunskaper om ämnet.  Syfte:  Syftet var att beskriva hur kvinnor som blivit utsatta för våld i en nära relation upplevde bemötandet av hälso- och sjukvårdspersonal. Metod: Litteraturöversikt med deskriptiv design. Tio kvalitativa artiklar valdes ut för att besvara syftet. Databaserna som användes i litteratursökningen var PubMed och CINAHL. En kvalitetsanalys utifrån SBU:s granskningsmall har genomförts. Utifrån Forsberg och Wengström (2016) utfördes en innehållsanalys. Resultat: Fem kategorier identifierades som beskrev våldsutsatta kvinnors upplevelser av bemötandet av hälso-och sjukvårdspersonal. Brister i bemötandet från vårdpersonal, Bristande kompetens hos vårdpersonal, Professionellt bemötande från vårdpersonal, Känslan av skuld och rädsla och Kvinnlig personal som preferens.  Slutsats: Kvinnorna upplevde både positivt och negativt bemötande från hälso-och sjukvårdspersonal. En del upplevde att de blev bemötta med empati och förståelse medan andra kände att de inte blev betrodda. Bristerna skulle kunna undvikas om hälso- och sjukvårdspersonal hade mer kunskap om hur de ska omhänderta våldsutsatta kvinnor.

Syfte: att belysa barnmorskors upplevelser och erfarenheter av vårdmötet med förlossningsrädda kvinnor under aktiv förlossning. Design: kvalitativa intervjuer som analyserades med innehållsanalys. Lokalisation: studien utfördes på en mellanstor förlossningsklinik i Norra Sverige.  Deltagare: sex barnmorskor anställda och i aktiv tjänst på förlossningsavdelningen.  Resultat: tre beskrivande kategorier framkom; Att uppfatta och respektfullt bemöta rädsla; Att skapa en tillitsfull relation och Att utvecklas i professionen. Slutsats: Resultatet visade att barnmorskorna betraktade förlossningsrädsla som något normalt och uttryckte att de flesta kvinnor bar på någon form av oro och rädsla. Tillit och närvaro uttrycktes som viktiga grundförutsättningar för ett bra vårdmöte med en förlossningsrädd kvinna, och barnmorskorna efterfrågade forum i verksamheten som kunde främja deras professionella utveckling.  Praktiska implikationer: Resultatet tyder på att barnmorskor saknar regelbunden reflektion och handledning som en möjlighet att utvecklas och stärkas i vårdmötet med den förlossningsrädda kvinnan. / Objective: to highlight midwife's experience of care meeting with women with fear of childbirth. Design: qualitative interviews analyzed using content analysis.  Settings: the study was conducted on a medium sized childbirth clinic in Northern Sweden.  Participants: six midwives employees in active service at the delivery ward. Findings:Three descriptive categories emerged; To perceive and respectful response to fear; To create a trusting relationship and To develop in the profession.  Key conclusion: The results showed that midwives regarded the fear of childbirth as something normal and expressed that most women wore some form of fear. Presence and dialogue emerged as key prerequisites for a trusting relationship with the childbirth scared woman and midwives demanded forums in the business who could promote their professional development. Implications for practice:The results suggest that midwives have no regular reflection and tutoring as an opportunity to develop and strengthen the health care encounter with the woman with fear of childbirth

Migrationen ökar, vilket gör att allt fler idag talar ett annat språk än majoritetsspråket i det land där de befinner sig. Det ställer krav på samhällets institutioner, såsom hälso- och sjukvård. Enligt svensk lag ska vård ges på lika villkor till alla invånare vilket kräver stort engagemang inom vården. Centralt i hälso- och sjukvård är vårdmötet mellan vårdgivare och patient. Vårdmötet kräver en god kommunikation och att patienten är delaktig. När detta inte uppnås riskeras ett vårdlidande. Syftet är att beskriva patienters erfarenheter av möten i vården då patienten inte kommunicerar på vårdgivarens språk. Tio artiklar har använts. De har analyserats enligt Axelssons metod och resultatet har sammanställts till en ny helhet. I materialet urskiljdes tre huvudteman: Utsatthet, Följder av bristande kommunikation och Patienternas behov. Resultatet visar att språket är ett huvudproblem i vårdmötet för patienter som inte kommunicerar på vårdgivarens språk. Språksvårigheter för med sig känslomässigt lidande och utanförskap för patienter. Bristande kommunikation leder också till praktiska konsekvenser så som felmedicinering och bristande compliance. Patienterna uttrycker behov av förändring i vården såsom bättre tillgång till tolkar och tvåspråkig personal. Dessa behov tillgodoses inte av dagens vård. / Program: Sjuksköterskeutbildning