<p> </p><p>Denna uppsats belyser problematik som personal inom vård och omsorg upplever till följd av kravfyllda arbetsmiljöer. Den tidigare forskningen belyser arbetsrelaterad stress med utgångspunkt i vårdpersonalens bristande kontroll, stora engagemang och viktiga roll som förebilder. Utifrån detta perspektiv fokuserar uppsatsen på betydelsen av krav, kontroll, socialt stöd samt relationen mellan prestation och belöning i relation till upplevelsen av arbetsrelaterad stress. Den enkätundersökning som genomfördes i ett privat vårdföretag (n=11) visar att det finns ett samband mellan arbetsrelaterad stress och upplevelsen av kontroll respektive socialt stöd. Resultatens tillförlitlighet diskuteras i termer av genomförandet av enkätundersökningen och nyttan med densamma utifrån den låga svarsfrekvensen. Detta resonemang leder fram till att enkätundersökningens tillförlitlighet kan kritiseras men också att uppsatsens teoretiska förankring och tydliggörande av vårdpersonalens kravfyllda arbetsmiljö kan ge implikationer till nya forskningsansatser.</p><p> </p>

<p>Äldre vårdtagare med sömnproblematik är, enligt studier, undervärderat i forskning. Sömnproblematik hos äldre visar sig vanligen som svårigheter att fästa sömn och uppvaknande nattetid eller tidig morgon. Ett antal kroppsliga, neurologiska och psykiska sjukdomar kan störa sömnen, även miljöförhållanden, samt vissa läkemedel.</p><p><strong>Syftet med studien var att beskriva vilka förhållanden och omvårdnadsåtgärder som, enligt vårdpersonalen, påverkar och främjar sömnen hos äldre vårdtagare med sömnproblematik. Som <strong>metod användes semistrukturerade intervjuer. Sex undersköterskor och fyra sjuksköterskor intervjuades. Materialet analyserades med hjälp av manifest innehållsanalys och presenterades i två kategorier: Vårdtagarnas behov och vårdmiljö. Till huvudkategorierna hörde två underkategorier vardera, fysiska och psykiska behov, behov av läkemedel respektive yttre förhållanden och bemötande. <strong>Resultatet visade att otillfredsställda behov så som smärta, förstoppning, hunger och existentiella funderingar samt den sociala situationen ansågs påverka sömnen. Miljön runt vårdtagaren har också betydelse för sömnen, dels utifrån ljus och ljud men även den psykosociala miljön såsom bemötande från vårdpersonalen. <strong>Slutsats, omvårdnadsåtgärder behöver lyftas fram som ett led i att främja sömn hos äldre med sömnproblematik. </strong></strong></strong></strong></p> / <p>Elderly patients with problems related to sleep are, according to studies, undervalued in research. Sleep problems among elderly usually shows as difficulties to fall asleep and awakening during night or early morning. A number of physical, neurological and psychiatric disorders may disrupt sleep, including environmental conditions, and certain medicines. The purpose of the study was to describe the conditions and nursing measures that, according to caregivers, affect and promote sleep in elderly patients with sleeping problems. The method used was semi-structured interviews. Six assistant nurses and four nurses were interviewed. The material was analyzed using manifest content analysis and presented in two categories: patient needs and environment. To the main categories were two sub-categories each, physical and psychological needs, the needs of pharmaceutical respectively external conditions and treatment. The results showed that the unmet needs such as pain, constipation, hunger, and existential concerns and the social situation were considered to affect sleep. The environment around patients is also important for sleep, for example light and sounds but also the psychosocial environment as the response from the staff. Conclusion, nursing measures should be emphasized as a way to promote sleep in elderly people with sleeping problems.</p>

<p>Men abuse women every day. It has become a Health Problem which we affects all of us. Help is available for those women who have the strength to seek it. Health care personnel are often these women’s only contact with the surrounding world. As professionals, health care personnel need the right knowledge and resources in order to help abused women. Our aim with this study was to describe abused women’s experiences when they seek health care, and also to document health care experiences and attitudes towards these women. A literary review of 14 scientific articles was conducted. The result was then divided into two sections: women’s perspectives and health care personnel’s perspectives. Abused women felt a lack of confidence with the health care personnel. They had been violated, and felt that the health care personnel did not listen. The health care personnel felt that they needed more training and resources in order to work with abused women and help them. The lack of health care personnel’s ability to create a safe and confident environment where women feel that they can open up and ask for help is a major social problem. In order to correct these flaws, people need to take a stand in the matter.</p> / <p>Dagligen misshandlas kvinnor av män. Det är ett folkhälsoproblem som alla har ansvar för att lösa. Hjälp finns att få för de kvinnor som har styrkan att söka den. Oftast är vården enda kontakten som kvinnorna har med omvärlden. Vårdpersonal möter dessa kvinnor i sin yrkesroll och de behöver ha den rätta kunskapen och de rätta verktygen för att kunna hjälpa kvinnorna. Syftet med studien var att med aktuell litteratur beskriva hur kvinnor som blivit misshandlade av sin partner upplever mötet med vården, samt vårdpersonalens erfarenheter och inställningar till mötet med misshandlade kvinnor. 14 internationellt vetenskapliga artiklar granskades och sammanställdes sedan i två delar . I den ena fokuseras på kvinnornas perspektiv och i den andra vårdpersonalens. Misshandlade kvinnor upplevde att de hade lågt förtroende för vårdpersonalen. De kände sig kränkta och inte hörda. Vårdpersonalen å sin sida kände att de inte hade adekvat utbildning, resurser och verktyg för att kunna möta misshandlade kvinnor. Det finns brister hos vårdpersonalens kompetens för att skapa en trygg och förtrolig plats där kvinnorna upplever att de kan söka stöd och råd. För att häva dessa brister krävs det att alla människor tar ställning i frågan om kvinnomisshandel.</p>

<p>Målet med studien var att beskriva kommunikationen mellan anhöriga och vårdpersonal till personer med demens, samt att beskriva metoder för att förbättra kommunikationen. Metoden som användes var litteraturstudie, denna involverade 15 artiklar. Studiens resultat visade att det existerade missnöje i hur kommunikation fungerade mellan vårdpersonal och anhöriga. Det rådde misstänksamhet och brist på tillit från bägge parter mot varandra. Anhöriga önskade mer inblandning i och information om vården. Vårdpersonal uttryckte att anhöriga hade orealistiska krav. Vårdpersonalen uppskattade beröm för sitt arbete. Annan kulturell bakgrund kunde påverka kommunikationen negativt. Relationen anhöriga hade till patienten påverkade kommunikationen med vårdpersonalen. Att involvera anhöriga i vårdarbetet och att ta del av anhörigas erfarenheter var positivt för kommunikationen. Metoder för kommunikationsförbättring fanns i form av den diskussionsbaserade metoden PIC (Partners in Caregiving) och den kontraktsbaserade metoden FIC (Family Involvement in Care), dessa metoder för att förbättra samarbetet var uppskattade av undersökningsgrupperna. Diskussionen belyser att anhöriga och vårdpersonal är av olika bakgrund, därav krävs en ständig anpassning gentemot varandra. Metoderna för kommunikationsförbättring som betonar båda parternas ansvar för ett positivt handlingsklimat måste ses som ett behov pga. den uppskattning som uttrycktes för åtgärderna.</p> / <p>The aim of this study was to describe communication between relatives and care staff working with persons with dementia, and to describe methods for communication improvement. The method used for this study was a literary review involving 15 articles. The result showed existing dissatisfaction in how the function of communication was between care staff and relatives. Feeling of suspicion and lack of trust were found between the interacting parties. Relatives wished for more involvement and information about caring. Care staff expressed that relatives had unrealistic demands. Care staff appreciated praise for their work. The relationship between relatives and patient affected communication with care staff. A different cultural background influenced communication negatively. Involving relatives in care practise improved communication between relatives and care staff. Communication enhancement methods were found in the discussion based method PIC (Partners in Caregiving) and the convention based method FIC (Family Involvement in Care), these two methods were appreciated by the studied groups. The discussion points out that relatives and care staff are of different backgrounds; therefore it is necessary with an ongoing adaptation towards each other. Communication enhancement methods that enlightened responsibility of both parties to create a positive atmosphere must be considered needed because of the content expressed.</p>

<p>Syfte med litteraturstudien var att beskriva bemötande av äldre människor inom vården utifrån de äldre vårdtagarnas, vårdgivarnas, observatörernas/anhörigas perspektiv. I en av dessa tre perspektiv representerade anhöriga tillsammans med observatörerna ett gemensamt perspektiv. En litteraturstudie gjordes och sexton vetenskapliga artiklar granskades och analyserades. Joyce Travelbee’s omsorgsteori (Interaktionsteori) var den teoretiska referensramen för studien. Resultatet visade att vårdgivarnas tillvaratagande av den äldre vårdtagarens autonomi bidrog påtagligt till upplevelsen av bemötandet, vårdtagarna uttryckte denna aspekt tydligast. Personalbrist var ett inbyggt fel i organisationen som påverkade bemötande. Alla tre perspektiv uttryckte detta problem tydligt. Vårdgivarnas egen förmåga att organisera och prioritera var av betydelse för upplevelsen av bemötande. Bemötandet påverkades när den äldre vårdtagarens önskemål nedprioriterades för rutiner. Nivån på vårdgivarnas empatiska förmåga påverkade upplevelsen av bemötandets kvalitet på olika sätt. Vården upplevdes som trygg när vårdgivare hade hög empatisk förmåga. Sammanfattningsvis var upplevelsen av bemötande att det var en förmåga till lyhördhet och en vilja att kommunicera, utförandet av dessa var i sin tur beroende av tid, personliga värderingar och invant beteende.</p>

<p>Syftet med studien var att beskriva hur vårdpersonal skattar användbarheten av stöd samt i vilken frekvens de använder sig av stöd gentemot syskon till svårt sjuka barn. Syftet var även att undersöka skillnader mellan sjuksköterskor och undersköterskor gällande den skattade användbarheten samt frekvens i användandet av stöd till syskon till svårt sjuka barn.</p><p>Studien var deskriptiv och jämförande. Ett bekvämlighetsurval användes. Datainsamlingen skedde med hjälp av en enkät som delades ut till 94 personer på tre avdelningar och mottagningar i ett mellansvenskt län. Femtiofem respondenter besvarade enkäten och inklusionskriterierna motsvarades av 53 respondenter, vilka inkluderas i studien. Undersökningsgruppen bestod av sjuksköterskor och undersköterskor, alla kvinnor. Enkäten var en, till svenska, översatt version av instrumentet Sibling Social Support Questionnaire. Deltagarna bedömde "användbarhet" och "frekvens" av stöd inom 30 påståenden. Dessa berörde områdena emotionellt-, instrumentellt- och informativt stöd samt uppskattning som stöd. Huvudresultatet visade att stödområdet "Uppskattning som stöd" sammantaget ansågs vara mest användbart och också användes mest. Resultatet visar också en statistiskt signifikant skillnad mellan yrkesgrupperna (p = 0,03). Sjuksköterskorna använde stödområdet "Uppskattning som stöd" mer frekvent (mean rank 29,88) än undersköterskorna (mean rank 20,63).</p> / <p>The purpose of the study was to describe how health professionals estimate the usefulness of support and in what frequency they use the support towards siblings of seriously ill children. The aim was also to examine differences between nurses and assistant nurses regarding the estimated usefulness and frequency of use of support for siblings of severely ill children.</p><p>The study was descriptive and comparative. A convenience sample was used. The data collection was done using a questionnaire that was distributed to 94 people in three care units and open care units in a mid-swedish region. Fifty-five respondents answered the survey and 53 of those met the inclusion criteria and were included in the study. The study group consisted of nurses and assistant nurses, all women. The questionnaire was a, into Swedish translated version of the instrument Sibling Social Support Questionnaire. The participants assessed the "usefulness" and "frequency" of support within 30 claims. These areas touched emotional-, instrumental-, informational-, and appraisal support. The main results showed that the area <em>"Appraisal support"</em> was considered most useful and also used most frequently. The results also showed a statistically significant difference between professional categories (p = 0.03). The nurses used the support area <em>"Appraisal support"</em> more frequently (mean rank 29.88) than the assistant nurses (mean rank 20.63).</p>

<p><p><p>Sammanfattning</p><p> </p><strong>Bakgrund</strong>: Demenssjukdomar är vanligt förekommande hos äldre, vid 90 års ålder är cirka 50 procent drabbade av demenssjukdomar. Demenssjukdomar leder till beteende- och kommunikations svårigheter, vilket kan försvåra omvårdnadsarbetet och interaktionen mellan vårdpersonal och personer med demens. <strong>Syfte</strong>: Belysa faktorer som främjar respektive hindrar en god interaktion mellan vårdpersonal och personer med demens. <strong>Metod</strong>: En systematisk litteraturstudie baserad på tio vetenskapliga artiklar. <strong>Resultat</strong>: Omvårdnaden av personer med demens påverkas av interaktionen mellan dem och vårdpersonalen. Interaktionen i sin tur påverkas av olika främjande respektive hindrande faktorer. En central faktor var kommunikationens betydelse hos både vårdpersonal och personer med demens. Det framkom att både vårdpersonal och personer med demens kan påverka interaktionen, men det är vårdpersonalen som har det största ansvaret. <strong>Slutsats</strong>: Med en ökad kunskap om hur främjande respektive hindrande faktorer hos vårdpersonal och hos personer med demens påverkar interaktionen ökar möjligheten att tillgodose patienternas behov och samtidigt få dem att känna sig unika och värdefulla.</p></p>

<p><strong>Bakgrund:</strong> Studier visar att smärta är vanligt förekommande (80-88 %) hos äldre personer. Demenssjukdom är en neurologisk skada i hjärnan där den verbala och kroppsliga kommunikationen försämras. Detta bidrar till problem att känna igen smärta hos personer med demenssjukdom. <strong>Syftet: </strong>Syftet<strong> </strong>var att belysa hur vårdpersonal kan känna igen smärta hos personer med demenssjukdom. <strong>Metod: </strong>En systematisk litteraturstudie där datainsamlingen genomfördes i databaserna Cinahl, PsycINFO och PubMed. Texterna analyserades induktivt för att finna koder och deduktivt för att sammanställa resultatet. <strong>Resultat: </strong>Genom ömsesidigt förtroende byggdes en relation upp mellan vårdpersonal och person med demenssjukdom. Vårdpersonalen lärde känna personen med demenssjukdoms vanor och mönster vilket ledde till att det blev lättare att upptäcka avvikande beteende. Beteendeförändringar i form av social tillbakadragenhet, aggressivitet och förändringar i sov- och matvanor kunde indikera smärta. Smärta kunde även visa sig genom ansiktsuttryck, verbalt- och kroppsligtspråk samt genom fysiologiska tecken. Smärtuttrycken yttrade sig olika genom demenssjukdomens olika faser. <strong>Slutsats: </strong>Det går att känna igen smärta hos personer med demenssjukdom och även hos personer med svår demenssjukdom. En förutsättning är dock att personalen känner personen.</p> / <p><strong>Background:</strong> Research shows that pain is common (80-88%) among older adults. Dementia is a neurological disease which impairs the verbal communication and the body language. This contributes to the problem of recognizing pain in cognitively impaired elders. The <strong>Aim</strong> was to illustrate how nursing staff to cognitively impaired elders could recognize pain. <strong>Method:</strong> A review of literature has been conducted and the data was collected in Cinahl, PsycINFO and PubMed. Inductive and a deductive analysis were used. <strong>Findings:</strong> Relationship between nursing staff and the cognitively impaired elders is built through mutual trust. By knowing the habits of the cognitively impaired elder the nursing staff is able to detect changes in their behaviour. Behavioural changes like social withdrawal, aggression and changes in sleeping and eating habits could indicate pain. Pain could also be recognized by facial expression, verbal communication, body language and physiological symptoms. However people with different levels of cognitive impairment express pain in different ways. <strong>Conclusion:</strong> It is possible to recognize pain in cognitively impaired even when the person is suffering from a severe dementia disease. To do this, knowing the person seems necessary.</p>

<p>Background: Pain can be a constant problem in many older people's daily life, associated with particular physical and social disability, depression and poor quality of life. Dementia diseases are often associated with old age. Communication difficulties are one of the consequences of the disease, which clarifies the role of nursing staff in detecting and assessing pain. Objective: The aim was to compile knowledge about how nursing staff can identify pain in people with dementia. Method: A systematic literature review, where data were collected through manual and database searches. Databases Cinahl, Pubmed and electronic journal Health in the Nordic countries were used. Results: The results showed that pain-identification can be improved by knowing how the pain is reflected in different forms through physical and psychological reactions. Nursing staff knowledge and beliefs were essential for reliable pain assessment. It was also important to be able to see the relationship between cognitive function and pain perception, and to have access to pain assessment tools adapted to individual conditions. Conclusion: Living with constant pain can lead to unnecessary suffering and reduced quality of life. It’s important to be alert to changes in behaviours and habits of daily life. To provide good care, requires knowledge and engagement in caring for people with dementia.</p> / <p>Bakgrund: Smärta som kan vara ett ständigt problem i många äldres dagliga liv, förenad medbland annat fysiska och sociala handikapp, depression samt dålig livskvalitet.Demenssjukdom innefattar skador i hjärnan som ofta är förknippade med hög ålder.Kommunikationssvårighet är en av sjukdomens konsekvenser, vilket tydliggörvårdpersonalens roll i att upptäcka och bedöma smärta. Syfte: Syftet var att sammanställakunskap om hur vårdpersonalen kan identifiera smärta hos personer med demenssjukdom.Metod: En systematisk litteraturstudie, där datainsamling genomfördes via manuella ochdatabassökningar. Databaser Cinahl, Pubmed och elektronisk tidskriften Vård i Nordenanvändes. Resultat: Resultatet visade att smärtidentifiering kan förbättras genom att kännatill hur smärta speglar sig i olika uttryck genom fysiska och psykosociala reaktioner.Vårdpersonalens kunskap och förståelse var grundläggande förutsättningar för att uppnåadekvat bedömning och behandling av smärta. Viktigt var det också att kunna se sambandmellan kognitiv funktion och smärtupplevelse samt att ha tillgång tillsmärtskattningsinstrument som är anpassade efter individers behov och möjligheter.Slutsats: Att leva med ständig smärta kan leda till onödigt lidande och försämrad livskvalitet.Det är viktigt att vara uppmärksam på förändringar i beteende, vanor och mönster i detdagliga livet. För att kunna ge en god omvårdnad, krävs det kunskap samt engagemang ivårdande av personer med demenssjukdom.</p>

<p><strong>Bakgrund:</strong> Våld mot kvinnor i partnerrelationer är ett stort samhällsproblem och varje år dör ungefär 17 kvinnor till följd av våldet. När kvinnorna besöker hälso- och sjukvården kan en unik möjlighet ges att upptäcka partnervåldet. <strong>Syfte: </strong>Syftet med litteraturstudien var att beskriva hur kvinnor som blivit våldsutsatta av en manlig partner upplever vårdpersonalens bemötande. <strong>Metod: </strong>En allmän litteraturstudie gjordes som baserades på 14 vetenskapliga artiklar. <strong>Resultat: </strong>Kvinnorna upplevde att vårdpersonalen inte vågade ställa frågan om partnervåld, dock hade de flesta positiva upplevelser av att vårdpersonalen satt ner och lyssnade på dem. Upplevelser av att integriteten och autonomin inte respekterades förkom och även att fokus låg på de fysiska skadorna och att det psykiska välbefinnandet glömdes bort. <strong>Diskussion: </strong>Diskussionen belyser fyra centrala fynd; att vårdpersonalen inte vågade ställa frågan, positiva bemötanden gällande att vårdpersonalen var närvarande och lyssnade på kvinnorna, att kvinnorna inte blev respekterade och tagna på allvar samt att kvinnornas psykiska välbefinnande glömdes bort. <strong>Slutsats: </strong>De flesta kvinnor som blivit utsatta för partnervåld upplevde att vårdpersonalen inte bemötte dem på det sätt de önskade och kvinnorna fick därmed inte den hjälp de var i behov av.</p> / <p><strong>Introduction: </strong>Intimate partner violence (IPV) against women is a big public health problem and every year about 17 women die in Sweden as a consequence of this. When the women seek healthcare, there can be a unique opportunity to discover IPV. <strong>Aim: </strong>The aim was to describe how women subjected to IPV experience how they were handled by healthcare professionals (HCP). <strong>Method: </strong>An overview based on 14 scientific articles was made. <strong>Result:</strong> The women experienced that the HCP did not have the courage to question about IPV but they had positive experiences regarding that the HCP sat down and listened. The result also showed a lack of respect for the integrity and autonomy and that the HCP often only treated the injuries and forgot about their psychological well-being. <strong>Discussion: </strong>Four central findings were highlighted; the HCP do not have the courage to ask about IPV, positive handling regarding the HCP were presence and listened, the lack of respect and not to be taken seriously and that the psychological well-being was forgotten. <strong>Conclusion: </strong>Most of the women experienced that the HCP did not handle them in the way they wanted, which resulted in the women not getting the help they needed.</p>