Denna uppsats undersöker hur lärare som undervisar i grundskolans tidigare år resonerar kring verbal kommunikation i sin undervisning i ämnet engelska. Intervjuade lärare är alla situerade på olika skolor i en mellanstor stad i sydvästra Sverige. Studien ämnar synliggöra lärares resonemang kring huruvida deras tidigare erfarenheter påverkar den verbala kommunikationen i deras engelskundervisning. Undersökningen har utförts utifrån kvalitativ metod med hermeneutisk fenomenologisk ansats. Utifrån kvalitativa intervjuer har kunnat tolkas hur lärarnas tidigare erfarenheter, förväntningar på eleverna och uppfattning om sin undervisning med fokus på den verbala kommunikationen ser ut och hur detta har påverkat hur lärarna resonerar. Intervjuerna har analyserats utifrån den hermeneutiska cirkeln med inspiration från fenomenologin. Empirin har beskrivits, analyserats och tolkats teoretiskt. Analysen visar på att lärarnas erfarenheter på ett eller annat sätt påverkar den undervisning de för idag. Lärarna har utifrån det då beskrivit hur detta har påverkat hur de vill, respektive inte vill undervisa och hur den engelska de läst på lärarhögskolan påverkat deras undervisning. Respondenternas förväntningar är det som framträtt starkast utifrån lärarnas intervjusvar och genom dessa har kunnat utläsas vilken inverkan dessa har på eleverna. Utifrån de lärarna, med höga förväntningar, ges det i de flesta fall en bild av att lärarna utmanar eleverna. De lärarna med lägre förväntningar på eleverna i engelskundervisningen förklarar detta främst med att de inte vill utsätta eleverna för något de inte känner sig bekväma med. Lärarna har alla visat en vilja för en verbalt kommunikativ undervisning fokuserat på målspråket, men menar att det inte är lätt beroende av elevernas ålder, rädsla och kunskap.

Den ökade internaliseringen som lyfts i läroplanen för förskolan innebär att förskolan är en arena där många olika kulturer möts. Denna mångfald ställer höga krav på de som är verksamma inom förskolan. Statistik från 2017 visar att 5% av alla barn som vistas i förskolan är nyinvandrade. Detta kan innebära att förskolan blir det första mötet med det svenska samhället och språket för många barn. Då barnen inte kan uttrycka sig med hjälp av det verbala majoritetsspråket, svenska, tror vi att den icke-verbala kommunikationen kan spela en viktig roll i hur dessa barn får möjlighet att delta i demokratiska sammanhang vilket förstärks av forskning. Syftet med studien är att få kunskap kring hur några förskollärare i en kommun beskriver deras arbete med icke-verbal kommunikation i mötet med äldre (tre till fem år), flerspråkiga barn. För att få reda på hur förskollärare beskriver sitt arbete med icke-verbal kommunikation i en flerspråkig förskola har en kvalitativ intervju genomförts. Sammanlagt intervjuades sex förskollärare på tre olika förskolor. Resultatet, som analyserats utifrån ett sociokulturellt perspektiv, visar att det finns en icke-verbal mångfald som förskollärarna använder sig av för att erbjuda barnen kommunikationsmöjligheter i verksamheten oavsett om de behärskar majoritetsspråket eller inte. Förskollärare lyfter dock att den icke-verbala kommunikationen kan vara problematisk i främst stressiga situationer, vilket innebär att barnens kommunikativa handlingsutrymme blir begränsat. Då förskollärarna stöttar de äldre, flerspråkiga barnens kommunikativa förmågor används den icke-verbala kommunikationen främst för att stimulera barnens verbala språkutveckling i majoritetsspråket. En viktig slutsats som framkommer i intervjuerna av förskollärarna är att de två kommunikativa systemen, det vill säga det verbala och det icke-verbala, förstärker varandra och båda behövs för att de äldre flerspråkiga barn vi möter i förskolan ska få möjligheter att bli delaktiga i den förskolekontext de befinner sig i. Avgränsningar i studien har gjorts då fokus enbart ligger på de äldre, flerspråkiga barnen i förskolan. Detta har påverkat valet av förskolor att genomföra studien på samt den forskning som lyfts.

<p>I vår undersökning har vi fokuserat på hur kommunikationen ser ut mellan elever i ämnet slöjd. Syftet med C- uppsatsen var att ta reda på om elever kommunicerar slöjdprocessen mellan varandra utifrån ett sociokulturellt perspektiv på kunskap och lärande. Våra frågesällningar var ”vad kommunicerar elever om rörande slöjdprocessen mellan varandra?” och ”hur kommunicerar eleverna slöjdprocessen?” Vår undersökning grundade sig på en elevenkät, videofilmning och deltagande observation som vi utförde i tre nioklasser på en skola inom Umeå kommun. Genom vår undersökning kom vi fram till att eleverna i stor utsträckning kommunicerar slöjdprocessen (ide, planering, genomförande och värdering) med varandra. Genom våra frågeställningar kunde vi se att eleverna dels använde sig av verbal kommunikation (språk och ljud), men även av icke verbal kommunikation (gester, miner, kroppsspråk av olika slag). Även verktyg och redskap visade sig vara vanliga inslag för att just kommunicera slöjdprocessen.</p>

<p>Ett barn som kommer hit som flykting eller är född i Sverige av föräldrar med flyktingbakgrund, har rättighet att gå på svensk förskola. För att det tvåspråkiga barnet ska få ett meningsskapande i de olika kontexterna de befinner sig i, är pedagogen på förskolan viktig. Pedagogen kan kommunicera både verbalt och ickeverbalt med det tvåspråkiga barnet och hur det görs, vilka möjligheter och begränsningar som finns och vilken betydelse det får för barnen kommer att belysas i studien. </p><p>I studien har metodtriangulering används för att bekräfta att det som sker i observationerna stämmer överens med det som sägs i intervjuerna för att validiteten i studien ska öka. Utgångspunkten är en empirisk ideografisk forskningsansats, där syftet är att kunna dra paralleller till</p><p>andra förskolor utifrån den förskola som studien utgår ifrån.</p><p>Teorier som används är kommunikationsteorier för att belysa hur kommunikationen upprätthålls mellan pedagoger och barn. Det sociokulturella perspektivet använts i syfte att visa hur pedagogerna kan fungera som</p><p>medierande redskap för barns eningsskapande. Den tredje och sista teorin är Bronfenbrenners utvecklingsekologiska modell som belyser föräldrakontaktens vikt för barnets språkutveckling.</p><p>Resultatet visar att pedagogerna använder det icke – verbala kommunikationssättet som komplement till det verbala i de kommunikativa mötena och att det får betydelse och bidrar till ett meningsskapande hos tvåspråkiga barn.</p>

<p>Studiens syfte var att undersöka den icke-verbala kommunikationens innebörd och dess påverkan i framförallt små barns liv. Fokus har varit på små barns icke-verbala kommunikationssätt. För att få ett bredare perspektiv av icke-verbal kommunikation, har en litteraturstudie legat till grund för arbetet. Litteraturen som har legat till grund för hela examensarbetet har varit i form av tryckta böcker samt vetenskapliga artiklar. Kroppsspråket är det äldsta och därmed också det första språk som människan kommunicerat på och till följd av detta har vårt icke-verbala språk funnits med så länge människan funnits på denna jord (Backlund 2006 & Maltén 1998). Håkansson (1995) betonar att folket redan under medeltiden insåg värdet av den icke-verbala kommunikationen, de kategoriserade kroppsspråket och lärde ut dessa signaler till bland annat talare som använde sig mycket av gester. Även på antiken var människor intresserade av den icke-verbala kommunikationen (Håkansson 1995). Med icke-verbal kommunikation menas all vår kommunikation utom själva orden, den kommer till uttryck via såväl icke-verbala signaler såsom ansiktsuttryck och som vilka kläder eller objekt vi väljer att omge oss med (Backlund 2006). I litteraturgenomgången behandlas den icke-verbala kommunikationens funktioner och inverkan på människors liv. Fokus ligger på små barns icke-verbala utveckling och uttryckssätt, men även vuxnas inverkan på små barns utveckling inom området berörs. Resultatet av denna studie visar att barns icke-verbala kommunikation har stor betydelse redan från födseln då det ordlösa samspelet mellan barn och vuxen tar sin början. Detta icke-verbala samarbete utgör grunden för barns kommunikativa utveckling, såväl icke-verbalt som verbalt (Espenakk 2006). Barns icke-verbala kommunikation ger sig till känna bland annat via gester, mimik och ljud, vilket ligger till grund för utvecklingen av språket (Lindahl 1998). Pekgester är en av de mest betydelsefulla gesterna och kan fungera som en bro mellan olika delar av den verbala och icke-verbala kommunikationen (Tomasello m.fl. 2007). Studien tyder på att barns icke-verbala kommunikation fungerar som en ledsagare när det gäller deras sätt att kommunicera med omvärlden och berätta vad de känner, tänker och upplever (Johansson 2003). Den icke-verbala kommunikationen visar hur samspelet mellan olika individer fortgår och vilken roll de får/tar i olika situationer (Nilsson & Waldemarson 1995a och 1995b).</p>

<p>Sammanfattning</p><p>En observationsstudie av coacher och coaching inom handboll och innebandy.</p><p>Syfte</p><p>Syftet med undersökningen är att kartlägga coachers kommunikativa agerande inom handboll och innebandy på nationell elitnivå. Mer specifikt avser observationsstudien att analysera och jämföra coachernas kommunikativa agerande under matchsituation.</p><p>Frågeställningar</p><p>1. Hur är coachens aktivitetsgrad vad det gäller verbal kommunikation till spelarna på planen, spelarna på avbytarbänken, tränarstaben och matchfunktionärerna?</p><p>• När laget är i resultatmässig ledning respektive när laget inte är i resultatmässig ledning.</p><p>• Finns det någon period som coachen är mer aktiv i än de andra.</p><p>2. Finns det några likheter eller skillnader på coachernas agerande inom innebandy? ¨</p><p>3. Finns det några likheter eller skillnader på coachernas agerande mellan idrotterna?</p><p>Metod</p><p>Vi har med hjälp av ett observationsprotokoll observerat tre stycken coacher inom handboll och innebandy vad det gäller dessas aktivitetsgrad, dvs. den verbala kommunikationen, till parametrarna (Spelare PLAN ≥ 10 sekunder, Spelare PLAN < 10 sekunder, Spelare BÄNK ≥ 10 sekunder, Spelare BÄNK < 10 sek, Tränarstab samt Matchfunktionär).</p><p>Resultat</p><p>Handbollscoach 1 har generellt en högre aktivitetsgrad per minut när laget leder. Det finns inte någon matchperiod där handbollscoach 1 är mer aktiv än någon annan av perioderna. Innebandycoach 1s aktivitetsgrad per minut är blandad, dvs. han är inte mer aktiv på alla parametrarna när laget är i ledning. Innebandycoach 2 har högre aktivitetsgrad per minut när laget är i ledning på fem av sex parametrar men ingen generell matchperiod där han är mer aktiv. Det finns likheter och olikheter mellan innebandycoacherna. Den största likheten är att ingen av dem kommunicerar med sina Spelare PLAN ≥ 10 sekunder. Den största skillnaden mellan innebandycoacherna är att innebandycoach 2 tenderar att kommunicera mer när laget är i ledning jämfört med innebandycoach 1. För de coacher som coachar lag i toppen ändras inte värdena i större skala beroende på matchresultatet. Det finns en typ av stabilitet i aktivitetsgraden.</p><p>Slutsats</p><p>En framgångsrik coach har en tydlig strategi och ändrar inte sitt beteende beroende på matchresultatet i större utsträckning.</p>

Det här examensarbetet behandlar den verbala kommunikationen mellan pedagog och barn som är mellan 1-3 år i förskolan. Arbetet beskriver även pedagogens påverkan på barns språkliga utveckling och deras ansvar att ha ett arbetssätt som stöder och vägleder barnen framåt i sin utvecklingsprocess. Som teoretisk grund spelar det sociokulturella perspektivet en central roll i det här arbetet. Enligt det sociokulturella perspektivet har den kommunikation och det samspel som finns mellan barnet och människorna i dess närhet en stor påverkan på barnet och hur det kommer att utvecklas.   Undersökningens syfte har varit att studera hur pedagogen verbalt kommunicerar med de yngsta barnen, samt hur barnen tar kontakt med pedagogen i förskolans verksamhet. Examensarbetet har begränsats till att endast undersöka en specifik omsorgssituation i verksamheten, nämligen fruktstunden. Arbetet har utförts genom observationsstudier under ett antal fruktstunder på en småbarnsavdelning i förskolans verksamhet.   De forskningsfrågor som det här arbetet har utgått ifrån är följande: (a) Hur ser pedagogens kommunikation till barnen ut under fruktstunden? och (b) Vilken kontakt försöker barnen få med pedagogen under fruktstunden?   Huvudbudskapet i det här examensarbetet är att belysa pedagogens roll i den vardagliga verbala kommunikationen med de yngsta barnen i förskolans verksamhet, och vilken betydelse han eller hon kan ha för barnen och deras lärande- och utvecklingsprocess. De relationer som barnet har i sin närmiljö är betydelsefulla för hur barnet kommer att lära sig nya kunskaper och färdigheter, skapa sig en uppfattning om vem de själva är som person och utveckla sin förståelse av sammanhang i sin omgivning.   Undersökningen kom bland annat fram till att pedagogernas kommunikation bestod till stor del av frågor om vilken frukt barnen vill ha, information om vad som skulle hända under resten av dagen, samt hur barnen skulle uppföra sig. Barnen tog för det mesta bara kontakt med pedagogerna för att uppmärksamma dem om att de ville ha mera frukt. Pedagogerna fungerade som ett stöd för barnen och vägledde dem när de var osäkra angående vilken frukt de skulle välja. Undersökningens resultat ledde bland annat fram till en reflektion om att fruktstundens potential av att vara ett pedagogiskt tillfälle för lärande inte utnyttjades fullt ut av pedagogerna. Då pedagogernas sällan kommunicerade med barnen om frukten i sig och vilka olika egenskaper de har med syftet att förmedla ny kunskap till barnen.

Ett barn som kommer hit som flykting eller är född i Sverige av föräldrar med flyktingbakgrund, har rättighet att gå på svensk förskola. För att det tvåspråkiga barnet ska få ett meningsskapande i de olika kontexterna de befinner sig i, är pedagogen på förskolan viktig. Pedagogen kan kommunicera både verbalt och ickeverbalt med det tvåspråkiga barnet och hur det görs, vilka möjligheter och begränsningar som finns och vilken betydelse det får för barnen kommer att belysas i studien. I studien har metodtriangulering används för att bekräfta att det som sker i observationerna stämmer överens med det som sägs i intervjuerna för att validiteten i studien ska öka. Utgångspunkten är en empirisk ideografisk forskningsansats, där syftet är att kunna dra paralleller till andra förskolor utifrån den förskola som studien utgår ifrån. Teorier som används är kommunikationsteorier för att belysa hur kommunikationen upprätthålls mellan pedagoger och barn. Det sociokulturella perspektivet använts i syfte att visa hur pedagogerna kan fungera som medierande redskap för barns eningsskapande. Den tredje och sista teorin är Bronfenbrenners utvecklingsekologiska modell som belyser föräldrakontaktens vikt för barnets språkutveckling. Resultatet visar att pedagogerna använder det icke – verbala kommunikationssättet som komplement till det verbala i de kommunikativa mötena och att det får betydelse och bidrar till ett meningsskapande hos tvåspråkiga barn.

Sammanfattning En observationsstudie av coacher och coaching inom handboll och innebandy. Syfte Syftet med undersökningen är att kartlägga coachers kommunikativa agerande inom handboll och innebandy på nationell elitnivå. Mer specifikt avser observationsstudien att analysera och jämföra coachernas kommunikativa agerande under matchsituation. Frågeställningar 1. Hur är coachens aktivitetsgrad vad det gäller verbal kommunikation till spelarna på planen, spelarna på avbytarbänken, tränarstaben och matchfunktionärerna? • När laget är i resultatmässig ledning respektive när laget inte är i resultatmässig ledning. • Finns det någon period som coachen är mer aktiv i än de andra. 2. Finns det några likheter eller skillnader på coachernas agerande inom innebandy? ¨ 3. Finns det några likheter eller skillnader på coachernas agerande mellan idrotterna? Metod Vi har med hjälp av ett observationsprotokoll observerat tre stycken coacher inom handboll och innebandy vad det gäller dessas aktivitetsgrad, dvs. den verbala kommunikationen, till parametrarna (Spelare PLAN ≥ 10 sekunder, Spelare PLAN &lt; 10 sekunder, Spelare BÄNK ≥ 10 sekunder, Spelare BÄNK &lt; 10 sek, Tränarstab samt Matchfunktionär). Resultat Handbollscoach 1 har generellt en högre aktivitetsgrad per minut när laget leder. Det finns inte någon matchperiod där handbollscoach 1 är mer aktiv än någon annan av perioderna. Innebandycoach 1s aktivitetsgrad per minut är blandad, dvs. han är inte mer aktiv på alla parametrarna när laget är i ledning. Innebandycoach 2 har högre aktivitetsgrad per minut när laget är i ledning på fem av sex parametrar men ingen generell matchperiod där han är mer aktiv. Det finns likheter och olikheter mellan innebandycoacherna. Den största likheten är att ingen av dem kommunicerar med sina Spelare PLAN ≥ 10 sekunder. Den största skillnaden mellan innebandycoacherna är att innebandycoach 2 tenderar att kommunicera mer när laget är i ledning jämfört med innebandycoach 1. För de coacher som coachar lag i toppen ändras inte värdena i större skala beroende på matchresultatet. Det finns en typ av stabilitet i aktivitetsgraden. Slutsats En framgångsrik coach har en tydlig strategi och ändrar inte sitt beteende beroende på matchresultatet i större utsträckning.

Studiens syfte var att undersöka den icke-verbala kommunikationens innebörd och dess påverkan i framförallt små barns liv. Fokus har varit på små barns icke-verbala kommunikationssätt. För att få ett bredare perspektiv av icke-verbal kommunikation, har en litteraturstudie legat till grund för arbetet. Litteraturen som har legat till grund för hela examensarbetet har varit i form av tryckta böcker samt vetenskapliga artiklar. Kroppsspråket är det äldsta och därmed också det första språk som människan kommunicerat på och till följd av detta har vårt icke-verbala språk funnits med så länge människan funnits på denna jord (Backlund 2006 &amp; Maltén 1998). Håkansson (1995) betonar att folket redan under medeltiden insåg värdet av den icke-verbala kommunikationen, de kategoriserade kroppsspråket och lärde ut dessa signaler till bland annat talare som använde sig mycket av gester. Även på antiken var människor intresserade av den icke-verbala kommunikationen (Håkansson 1995). Med icke-verbal kommunikation menas all vår kommunikation utom själva orden, den kommer till uttryck via såväl icke-verbala signaler såsom ansiktsuttryck och som vilka kläder eller objekt vi väljer att omge oss med (Backlund 2006). I litteraturgenomgången behandlas den icke-verbala kommunikationens funktioner och inverkan på människors liv. Fokus ligger på små barns icke-verbala utveckling och uttryckssätt, men även vuxnas inverkan på små barns utveckling inom området berörs. Resultatet av denna studie visar att barns icke-verbala kommunikation har stor betydelse redan från födseln då det ordlösa samspelet mellan barn och vuxen tar sin början. Detta icke-verbala samarbete utgör grunden för barns kommunikativa utveckling, såväl icke-verbalt som verbalt (Espenakk 2006). Barns icke-verbala kommunikation ger sig till känna bland annat via gester, mimik och ljud, vilket ligger till grund för utvecklingen av språket (Lindahl 1998). Pekgester är en av de mest betydelsefulla gesterna och kan fungera som en bro mellan olika delar av den verbala och icke-verbala kommunikationen (Tomasello m.fl. 2007). Studien tyder på att barns icke-verbala kommunikation fungerar som en ledsagare när det gäller deras sätt att kommunicera med omvärlden och berätta vad de känner, tänker och upplever (Johansson 2003). Den icke-verbala kommunikationen visar hur samspelet mellan olika individer fortgår och vilken roll de får/tar i olika situationer (Nilsson &amp; Waldemarson 1995a och 1995b).