Syftet med denna studie är att undersöka barns sociala interaktion samt hur pedagoger möjliggör denna interaktion under leken i utomhusmiljön. Studiens forskningsfrågor är följande: vilken betydelse har tillträdet till leken för det sociala samspelet i de yngre barnens lek och hur skapar pedagoger möjlighet för ett socialt samspel mellan de yngre barnen under den fria leken i sandlådan? Denna studie tar inspiration från ett sociokulturellt perspektiv och Lev Vygotskij som är grundare till detta perspektiv. Denna kvalitativa studie närmar sig ett resultat genom utförda videoobservationer och fältanteckningar med fokus i sandlådan med interaktionsanalys som analysmetod. Studien genomfördes på två förskolor under tre tillfällen vardera. Studien resulterade i att de yngre barnen på förskolan samspelade genom att imitera varandra där de utförde liknande handlingar. Genom att barnen utförde liknande handlingar fick leken en gemensam handlingsram vilket visade sig vara av vikt för barnens sociala samspel. Det framkom även att pedagogerna både möjliggjorde och hindrade barnens samspel i leken. Pedagogerna möjliggjorde samspelet mellan barnen genom att stötta dem in i andra barns lek. När pedagogerna blev för delaktiga i barnens lek och styrde lekens handlingsram kunde detta leda till att barnens sociala samspel avbröts. Resultatet visade även på att utifrån hur pedagoger såg möjligheter med artefakterna styrdes barnens lek men även barnens användande av artefakterna i leken medförde att andra barn tog efter och imiterade deras handlingar.

Bakgrund: Röntgensjuksköterskor, liksom andra hälso-och sjukvårdsyrken, möter dagligen skiftande patientgrupper med diverse bakgrund och förutsättningar. Specifikt för professionen är det korta mötet i en högteknologisk miljö där omvårdnad kombineras med bästa diagnostiska bildkvalite med minsta möjliga stråldos. Detta förutsätter en god och ömsesidig kommunikation som sker i gemenskap och går åt båda riktningar. Röntgensjuksköterskor bör därför vara skickliga i sitt sätt att kommunicera för att kunna ge adekvat information inför, under och efter en röntgenundersökning. Syfte: Syftet med studien var att belysa röntgensjuksköterskors kommunikationsstrategier i mötet med vuxna patienter. Metod: Litteraturstudie baserat på nio studier av kvalitativ metod. Artikelsökningen gjordes i PubMed, CINAHL och Scopus. En kvalitetsbedömning av artiklarna utfördes med hjälp av Olsson och Sörensens bedömningsmall för kvalitativa studier. Analysen genomfördes med hjälp av Fribergs femstegsmodell för analys av kvalitativ forskning. Resultat: Resultatet visade att röntgensjuksköterskor huvudsakligen använde sig av tre huvudstrategier i kommunikation med patienter. Huvudkategorier består av verbala kommunikationsstrategier, icke-verbala kommunikationsstrategier samt individualiserade kommunikationsstrategier. Konklusion: Röntgensjuksköterskor använder olika kommunikationsstrategier i möten med patienter genom att reflektera över språk som används, anpassa information, observera kroppsspråk samt tar sig tid för patienter. Resultatet visar att det krävs vidare forskning inom området, för att belysa betydelsen av effektiva strategier som främjar god kommunikation, likaså för att uppmärksamma röntgensjuksköterskors kunskaper om befintliga kommunikationsstrategier. / Background: Radiographers, like other health care professions, meet a variety of patient groups with different backgrounds and conditions daily. Specific to the profession is the short meeting in a high-tech environment where nursing is combined with obtaining the best diagnostic image quality with the lowest possible radiation dose. This requires good and mutual communication that goes in both directions. Radiographers should therefore have good communication skills in order to provide adequate information before, during and after an examination. Aim: The aim of this study was to illuminate radiographers' communication strategies in meetings with adult patients. Methods: This literature study is based on nine qualitative articles. The literature search was performed in three databases: PubMed, CINAHL and Scopus. A quality assessment of the articles was carried out using Olsson and Sörensen’s assessment template for qualitative studies. The analysis was carried out using Friberg’s five-step model for the analysis of qualitative research. Results: The results showed that radiographers used three main strategies in communication with patients. The main categories consisted of verbal communication strategies, non-verbal communication strategies and individualized communication strategies. Conclusion: Radiographers used different communication strategies in meetings with patients, including reflecting on the language used, adapting information, observing body language, and taking time for patients. The results show that further research is required to highlight the importance of effective strategies that promote good communication, as well as to draw attention to radiographers' knowledge of existing communication strategies.

Denna studie belyser hur barn kommunicerar och samspelar med varandra i ateljén. I ateljén kan barnen använda sin kreativa sida i olika aktiviteter, men ateljén kan också ses som en social mötesplats där ett utbyte av erfarenheter med varandra sker. Även förskollärares didaktiska överväganden för ateljén belyses. Undersökningen berör även de didaktiska val som förskollärare gör i samband med ateljén. Syftet med denna studie är att se hur barn samspelar och kommunicerar med varandra med avgränsning till ateljén, dels för att ateljén på förskolan är en plats som barn oavsett ålder tycker om att vara i samt att ateljén är ett relativt outforskat pedagogiskt rum för barns kommunikation och samspel. Studien utgår ifrån det sociokulturella perspektivet, vilket innebär att det är samspelet och kommunikationen mellan barnen som är fokus och det är dessa sammanhang som ligger till grund för lärandet. Metoden som har använts i denna studie har varit videoobservationer i ateljén samt intervjuer med förskollärare på förskolan. Videoobservationerna är det centrala i studien och intervjuerna med förskollärarna är ett komplement som synliggör de didaktiska valen avseende ateljén. Resultatet visar att barn använder många olika uttrycksformer när de kommunicerar och samspelar med varandra i ateljén, samt att de didaktiska val gällande ateljén som förskolläraren gör är av betydelse för barnens kommunikation och samspel. Diskussionen binder samman resultatet med tidigare forskning. Slutsatsen av studien är att barnen behöver social kompetens, vilket utvecklas i kommunikation och samspel med andra i ateljén. / This study will illustrate on how children communicate and interplay with each other in the studio. In the studio the children can use their creative side in different activities, but the studio can also be seen as a social venue where an exchange of experiences happens. The preschool teacher’s didactic considerations for the studio will also be illustrated. The study also concern the didactic choices made by the preschool teacher in connection to the studio. The purpose of this study is to see how children interplay and communicate with each other, we have defined it to the studio, partly because the studio at the preschool is a place the children regardless of age likes being in and the studio is a relatively unexplored educational room for children’s communication and interplay. The study is based on the socio-cultural perspective, which means that it is the interplay and the communication between the children that are in focus and that it is in these contexts which is the basis for learning. The methods that have been used for this study has been video observations in the studio and interviews with preschool teachers at the preschool. The video observations are central to the study and the interviews with the teachers are a complement which reveals the didactic choices in respect to the studio. The results show that children use a lot of different forms of expression when they communicate and interplay with each other in the studio, and that the didactic choices concerning the studio that the preschool teachers make is of great meaning for the children’s communication and interplay. The discussion binds the result and earlier research together. The conclusion from this is that the children needs social competens, which develops in communication and interplay with others in the studio.

<p>Tidigare forskning pekar på försämrad kommunikationsförmåga som ett av de mest uppmärksammade symtomen vid demenssjukdom. För att förmedla ett budskap till sin omgivning använder dementa som alla andra människor både verbala och icke-verbala signaler. Med tiden försämras deras verbala uttrycksätt och de börjar istället att i allt högre grad använda sig av de icke-verbala signalerna, som till exempel ansiktsuttryck, kroppsspråk, gester, paraspråk och liknande. Eftersom dementas olika kommunikativa uttryckssätt ibland kan vara väldigt svåra att tolka av andra i deras närhet, är det av stor betydelse att ta reda på de förutsättningar som påverkar detta. Syftet med denna studie är att utifrån vårdpersonalens berättelser belysa vilka faktorer som påverkar deras tolkning av dementas olika kommunikativa uttryckssätt under omvårdnadsmötet. För att svara på detta syfte har jag använt mig av fokusgruppsintervjuer som metod för att samla in data, vilken sedan analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visar att de faktorer som påverkar vårdpersonalens tolkning av dementas olika kommunikativa uttryckssätt är (1) kunskap, (2) yrkeskompetens och (3) institutionella aspekter som psykosocial miljö och tid. Den föreliggande studiens resultat kommer förhoppningsvis att bidra till en bättre kommunikation mellan dementa och vårdpersonal.</p>

Tidigare forskning pekar på försämrad kommunikationsförmåga som ett av de mest uppmärksammade symtomen vid demenssjukdom. För att förmedla ett budskap till sin omgivning använder dementa som alla andra människor både verbala och icke-verbala signaler. Med tiden försämras deras verbala uttrycksätt och de börjar istället att i allt högre grad använda sig av de icke-verbala signalerna, som till exempel ansiktsuttryck, kroppsspråk, gester, paraspråk och liknande. Eftersom dementas olika kommunikativa uttryckssätt ibland kan vara väldigt svåra att tolka av andra i deras närhet, är det av stor betydelse att ta reda på de förutsättningar som påverkar detta. Syftet med denna studie är att utifrån vårdpersonalens berättelser belysa vilka faktorer som påverkar deras tolkning av dementas olika kommunikativa uttryckssätt under omvårdnadsmötet. För att svara på detta syfte har jag använt mig av fokusgruppsintervjuer som metod för att samla in data, vilken sedan analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visar att de faktorer som påverkar vårdpersonalens tolkning av dementas olika kommunikativa uttryckssätt är (1) kunskap, (2) yrkeskompetens och (3) institutionella aspekter som psykosocial miljö och tid. Den föreliggande studiens resultat kommer förhoppningsvis att bidra till en bättre kommunikation mellan dementa och vårdpersonal.

Studien syftar till att undersöka bemötandet av kunder på en kommunal bygglovsavdelning, ur ett genusperspektiv. Genom icke-deltagande observationer av den icke-verbala samt verbala kommunikationen analyserades bemötandet. Denna analys låg till grund för resultatet där gemensamma drag och skillnader i bemötandet av manliga och kvinnliga kunder redogörs för. Studiens resultat visar på många gemensamma drag i bygglovsmedarbetarnas bemötande av män och kvinnor. De skillnader som identifierats finns främst inom det verbala bemötandet. Det gjordes fler antaganden om de manliga kunderna och deras ärenden. I samtalen med de kvinnliga kunderna förklarades det mer om regelverk och lagstiftning än i samtalen med de manliga kunderna. Något som observerades mycket i både samtalen med de kvinnliga och manliga kunderna var förklaringar, tydlighet samt rekommendationer på tillvägagångssätt. Som en slutsats har fastslagits att ett fåtal skillnader finns i bemötandet av kvinnliga och manliga kunder, då de flesta kategorier och ageranden som mätts visar på ett likvärdigt bemötande. / The study aim to explore customer treatment at a building permit department from a gender perspective. By conducting non-participant observations of the non-verbal and verbal communication the customer treatment was analysed. The analysis worked as a foundation for the results where commonalities and differences in the treatment of female and male customers are described. The results tell of many commonalities in how the building permit employees treat their customers. The differences that was identified were mainly within the verbal communication. More assumptions were made about the male customers. More explanations about rules and regulations were made towards the female customers. Something that was observed plenty in most conversations, regardless of the customer’s gender, was explanations, clarifying and recommendations. As a conclusion a few differences in the treatment of female and male customers have been found but most categories speak of an equal treatment.

Syftet med arbete är att undersöka hur pedagoger arbetar med barns konflikter med andra barn där frågeställningarna är följande: Hur berättar pedagogerna utifrån sina erfarenheter om sin hantering av barns konflikter? samt Hur görs barnen delaktiga i konflikthanteringen enligt intervjupersonernas berättelser? Den teoretiska utgångspunkten i studien är socialkonstruktionismen, där språket ses som en social handling där vår verklighet är socialt konstruerad och utvecklas i sociala interaktioner med andra, samt det sociokulturella perspektivet. Insamlingen av empiri skedde i form av intervjuer med 4 pedagoger. Resultatet är uppdelat i två teman som lyder: Verbal kommunikation och Icke-verbal kommunikation. Slutsatsen i studien är att pedagoger ofta vill stötta och hjälpa barnen i konflikthanteringen genom att prata med dem och lyfta fram problemet tillsammans. Men också att vid enstaka fall så använder pedagoger strategiersom separerar eller distraherar barnen när de riskerar att skada sig. Det kan även dras slutsatsen att barn gör delaktiga i konflikthanteringen genom att pedagoger ger barnen möjligheten att framföra sina tankar, känslor och perspektiv på konfliktsituationer. / The purpose of this study is to acknowledge educators’ conflict resolutions strategies in children’s conflicts with other children. The questions at issue are the following: Based on their experiences, how do educators tell about their handling of children's conflicts? and How are children made involved in conflict management through the interviewers’ stories? The theoretical framework of this study is social constructionism, where language is seen as a social act and our reality is socially constructed in interactions with others, as well as the sociocultural perspective where human social experiences is formed in the reality that we are living in. The data in this study was collectedthrough interviews. The results are divided into three themes wish are the following: verbal communication, stop the conflict and non-verbal communication. The conclusion of this study is that educators more often want to scaffold children through cooperative strategies. But in some cases, educators need to use cessation strategies when children are at risk. There is also the conclusion that children are given the ability to be involved in conflict resolution when educators give them the ability to bring forth their own perspective during conflicts.

Syftet med denna studie var att utifrån ett sociokulturellt perspektiv studera vilket samspel som möjliggörs i boksamtalet samt hur pedagog och barn använder sig av boken och bilden i detta samspel. I vår studie intog vi ett aktionsforskande förhållningssätt och iscensatte boksamtal som dokumenteras med hjälp av videoinspelning. Totalt producerades cirka två timmars empirisk data som bearbetades med hjälp av interaktionsanalys. Vi använde oss av begreppen samspel, verktyg, handlingar, kommunikation och kontext för att förstå det som synliggjordes i vår empiri. Det framkom fyra återkommande teman: Boken och bilden som verktyg för- samspel, lärande-, återberättande- och kommunikation. Vår övergripande slutsats utifrån vår empiri är att hur pedagoger och barn använder sig av bok och bilder har betydelse för vilken kommunikation samt vilket samspel som möjliggörs och sker i samband med boksamtal.

Bakgrund: Den ökade immigrationen till Sverige under senaste decennier har inneburit en ökning av antalet patienter med invandrarbakgrund som söker vård. Detta betyder att röntgensjuksköterskor oftare kommer att träffa patienter med utländsk härkomst. Kommunikation är en röntgensjuksköterskas viktigaste verktyg och utgör grunden till alla mänskliga möten. Det kan bli problematiskt när patienten inte behärskar svenska språket och ska kommunicera med vårdare. Detta ställer krav på röntgensjuksköterskor att hitta lämpliga strategier för att kunna kommunicera med patienten på bästa möjliga sätt. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa vårdarens strategier vid kommunikation med personer av utländsk härkomst som inte behärskar det svenska språket. Metod: Metoden var litteraturstudium med kvalitativ ansats, sökningen på artiklarna har gjorts i databaserna CINAHL och PubMed och litteraturstudien baseras på åtta vetenskapliga artiklar som har analyserats med innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i två kategorier och fem subkategorier. Kategorierna var tolk och icke-verbal kommunikation. Slutsats: Röntgensjuksköterskor har ett ansvar att erbjuda jämlik vård på lika villkor till alla. Därför ska de använda olika strategier för att kunna kommunicera med patienter som inte talar samma språk. Resultatet visade att professionell tolk var den bästa och säkraste metoden för kommunikation med sådana patienter. Därför finns det ett behov av utbildning för röntgensjuksköterskor angående tolkbokning. Dessutom finns det ett behov av tydliga rutiner för att förbättra tolktjänstsystemet när professionella tolkar användas i möten med patienter som inte behärskar språket.

Studien syftar till att undersöka och analysa betydelsen av beröring på en institution för missbrukare. Studien lyfter frågor om hur och när beröring aktualiseras, vad som kan vara problematiskt samt hur dessa problem kan analyseras. Detta är en kvalitativ studie innehållande fyra semi-strukturerade intervjuer med personer anställda vid ett SiS LVM-hem. Intervjumaterialet bearbetades med en innehållsanalys och resultatet presenteras efter innehållsanalysens kategorier. I resultatet framkommer det att personalen generellt har en restriktiv hållning när det kommer till beröring. När beröring aktualiseras är detta oftast kopplat till vissa syften och situationer som att t ex förmedla tröst, eller som förstärkning i samband med beröm eller i terapeutiskt syfte för att lugna. I resultatet framkommer det underliggande temat makt och vidare i analysen appliceras ett maktperspektiv. Den asymmetriska maktrelationen mellan personal och klient gör att beröringen riskerar att innehålla ett visst mått av bestämmande över den andre, därmed blir beröring problematiskt. Samtidigt som beröringen kan vara problematisk så känner personalen ändå att det i vissa fall kan vara nödvändigt, som i ovan nämnda situationer. Det framkommer även av resultatet att relationen är en viktig aspekt i förhållande till beröring. Resultatet visar att en hyffsat god relation måste finnas för att beröring ska bli möjlig. Studien lyfter även andra relationsaspekter kopplat till beröring vilket vidarutvecklas i analysen.