Vägsektorns utbildningscentrum har en pedagogisk grundsyn nedskriven som dem vill ska genomsyra alla dess utbildningar och lärarna på utbildningscentrumet bör därför vara förankrade i den. Undersökningens syfte var att ta reda på hur några av lärarna inom de tekniska utbildningarna ser på lärande och kunskap för att sedan diskutera detta i relation till Vägsektorns utbildningscentrums pedagogiska grundsyn. Detta för att de skulle få veta hur väl deras grundsyn hade uppfattas och tagits emot av deras lärare och hur lärarna tänker kring lärande och kunskap. Studien bestod av observationer under tre utbildningar och intervjuer av sju lärare som höll i de observerade utbildningarna.Från de intervjuer som hölls framkom det att lärarna ansåg att motivation och engagemang bland deltagarna var det viktigaste för att ett lärande skulle ske. De ville även ha diskussioner och dialoger med och bland deltagarna när de undervisade för att främja lärandet, men detta var något som inte syntes så tydligt i deras undervisning under de observationer som gjordes. Begreppet kunskap uppfattade lärarna som ganska svårgripbart och komplext. De flesta framhöll att de tyckte att man kunde dela in kunskap i olika typer och nivåer precis som Vägsektorns utbildningscentrums pedagogiska grundsyn gör. De tyckte dock att det inte alltid var så lätt att göra dessa indelningar i olika nivåer i praktiken.Från resultatet i denna undersökning går det att se att det finns många likheter mellan lärarnas tankar kring lärande och kunskap och Vägsektorns utbildningscentrums pedagogiska grundsyn. Det finns även vissa skillnader som har att göra med att lärarna använder andra begrepp och nämner andra områden än grundsynen.

Samhällskunskapsämnet är ett skolämne det forskas förhållandevis lite om och kring, detsamma gäller vuxenutbildning. Kombinerar man dessa två är forskningen näst intill obefintlig. Genom denna uppsats hoppas jag kunna bidra med förståelse och perspektiv vad gäller undervisning i samhällskunskap inom vuxenutbildning. Arbetets syfte är att undersöka hur samhällskunskapslärare verksamma inom vuxenutbildning – med utgångspunkt i Basil Bernsteins (2000) teori om kunskap - tänker kring och upplever ämnets syfte och mål. Vidare ämnar undersökningen lyfta deras tankar och erfarenheter när det kommer till utveckling av kunskaper och förmågor inom ämnet. En kvalitativ intervjustudie har genomförts och resultatet visar att de undersökta lärarnas syn är koncentrerad kring medborgarfostran och att de har en klar bild över hur de på bästa sätt ska nå detta syfte och mål. Dessvärre överstiger vuxenutbildningens utmaningar dess möjligheter vilket försvårar benägenheten att nå måluppfyllelse.

Från att ha valt ett yrke och sedan arbetat med det är det nuförtiden vanligt att vuxna individer byter yrke. Den befintliga karriärforskning som tidigare gjorts har dock främst fokuserat på barn och ungdomar, exempelvis övergångar mellan högstadiet och gymnasiet, eller mellan skola och arbetsliv (Lundahl, 2010). Den kvalitativa studiens syfte var att genom intervjuer som datainsamlingsmetod få kunskap om hur nio vuxna personer som har en anställning kommit till den punkt att de söker studie- och yrkesvägledning inför en tänkt karriärväxling, och hur de själva tänker om sin process. Resultaten från studien påvisar främst vikten av att fatta beslut. Uppsatta mål kan inte bara hjälpa en person att realisera dennes drömmar, dessa tycks också bidra till en stark motivation och en mer positiv inställning. Deltagarna som inte vet vad de vill göra är den grupp i studien som trivs sämst med sin arbetssituation. Familj tycks fungera som både en begränsande och möjliggörande faktor som inverkar på de beslut som fattas.

Validering beskrivs ofta som en möjlighet för individen att korta ner sin utbildningstid genom att erkännande av kunskap och kompetens förvärvad utanför ett formellt utbildningssystem tilldelas ett värde. En förväntan kring valideringens positiva effekter är att individer lättare kommer ut i arbete eller till fortsatta studier efter att ha fått sin kompetens dokumenterad. För samhälle och individ kan validering således medföra en ekonomisk vinning i form av sparade resurser. Arbetsgivare förväntas få större tillgång till arbetstagare med rätt kompetens. Denna uppsats har som syfte att beskriva validanders, studie- och yrkesvägledares och vårdlärares erfarenhet av validering till undersköterska vid den kommunala vuxenutbildningen. Syftet undersöks genom frågeställningarna, vilken betydelse anser validander, studie- och yrkesvägledare och vårdlärare att validering har för validandens personliga- och karriärmässiga utveckling samt vilka utmaningar har validander studie- och yrkesvägledare och vårdlärare erfarit i valideringsprocessen. För att besvara frågeställningarna användes en kvalitativ metod med semistrukturerad intervju där informanterna var två validander som slutfört valideringsprocessen och därefter studerat klart till undersköterska, två studie- och yrkesvägledare samt två vårdlärare med vana av att validera. Resultatet har analyserats genom karriärteorin Social Cognitive CareerTheory (SCCT) där begreppen upplevd självförmåga (self-efficacy), förväntat utfall och personligt mål är centrala. Därefter har resultatet jämförts med tidigare forskning inom området. Resultatet visar att validering erbjuder många möjligheter för validander, främst gällande positiv påverkan på självförtroende när tidigare kunskap synliggörs och tilldelas ett värde men även att det finns utmaningar i form av svårigheter att kombinera validering och efterföljande studier till undersköterska med arbete. Intressanta forskningsområden att fördjupa sig i gällande validering kan vara att jämföra erfarenheter hos validander som inte fullföljt sin valideringsprocess mot de som har slutfört processen eller undersöka arbetsgivares syn på valideringens betydelse för organisation och individ.

Syftet med följande uppsats är att undersöka hur några verksamma sfi-lärare och elever ser på språkutvecklingens svårigheter och möjligheter inom sfi. Därtill att undersöka åtta stycken sfi-elevers egna utsagor om sina erfarenheter kring svårigheterna inom sfi. Med hjälp av kvalitativa intervjuer undersöker och redogör jag för hur fem verksamma sfi-lärare och åtta sfi-elever på tre olika skolor diskuterar kring dessa faktorer, samt vad de får för konsekvenser i det dagliga arbetet gällande exempelvis didaktiska metoder. Mitt resultat påvisar att både lärarna och eleverna har teorier om att vilka faktorer som påverkar elevernas språkutveckling och att det förekommer skillnader gällande hur effektivt de olika eleverna har förutsättningar utvecklas. Analysen pekar på att lärarna har svårt att implementera styrdokumenten i det praktiska arbetet och även har svårigheter med att finna en avvägning mellan att förbereda eleverna för informella situationer samtidigt som de ska prestera bra på de nationella slutproven.

Att utveckla sitt skriftspråk som vuxen och på ett andraspråk är en komplex situation som kräver mycket av den studerande, men också av läraren. Syftet med denna studie är att undersöka hur litteracitetsundervisning på Kommunal vuxenutbildning i svenska som andraspråk (SFI) inom den senare delen av studieväg 1 organiseras och kan förstås utifrån ett utvidgat perspektiv på litteracitet. Litteracitet innebär här läs- och skrivfärdigheter som inte går att frikoppla från sociala sammanhang. Det innebär att undervisningen måste koppla ihop de studerandes livserfarenheter, språkliga resurser och vardagsanvändning av skrift med de nya litteracitetsfärdigheterna (Franker, 2016, 2019). För att bli en kompetent läsare behöver fyra litteracitetspraktiker aktualiseras i undervisningen (Luke & Freebody, 1990; Gibbons, 2016), och det krävs genomtänkt stöttning i klassrummet (Gibbons, 2010).Fyra halvstrukturerade intervjuer med SFI-lärare har genomförts och analyserats med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visar att den del av kursplanen som poängterar att grundläggande läs- och skrivinlärning kan fortgå genom hela SFI inte används av lärarna. Det finns en hög medvetenhet hos lärarna kring vikten av stöttande aktiviteter vid läsning. När det kommer till de fyra litteracitetspraktikerna är den kodknäckande, betydelseskapande och textanvändande praktiken väl synliga i undervisningen, medan den analyserande praktiken utgör en mindre del. Läs- och skrivundervisning på de studerandes förstaspråk tillhandahålls inte av skolorna, men lärarna använder sig av de studerandes språkliga resurser till viss del. Vardagskopplingar sker, men kan utvecklas. Vidare forskning behövs framför allt kring de studerandes upplevelser av möjligheterna att utveckla sin litteracitet. Framtida studier som inkluderar observationer kan teckna en utförligare bild av litteracitetsundervisningen.

Bedömning och betygsättning är ett ständigt aktuellt ämne i skoldebatten. Likvärdigheten i lärares bedömningar och betygsättningar är av yttersta vikt eftersom betygsättning är myndighetsutövning som påverkar elevens möjlighet till vidare utbildning och arbete. I denna uppsats undersöks likvärdigheten i åtta svensklärares bedömningar och betygsättningar av en elevtext. Informanterna har skriftligen bedömt och betygsatt en elevtext. Dessa skriftliga bedömningar och betygsättningar har analyserats med hjälp av innehållsanalys. Resultatet visar att samstämmigheten i lärarnas betygsättning inte är hundraprocentig. Detta har, enligt resultatet, bland annat sin grund i att lärarna tolkar värdeorden i betygskriterierna på olika sätt vilket gör att de betygsätter texten olika. Slutsatsen som dras är att likvärdigheten i svensklärarnas betygsättning av elevtexter brister.

Vuxenstuderande som läser matematik inom vuxenutbildningen har ofta med sig tidigare studiemisslyckande och avbryter oftare sina studier än vad som är vanligt för andra ämnen. Tidigare misslyckanden i ämnet kan resultera i dåligt självförtroende och negativa känslor inför ämnet vilket kan leda till avhopp. Forskningen kring det vuxendidaktiska området är begränsad utifrån vad vi funnit och då speciellt inom ämnet matematik och därmed finns ett behov av mer forskning. Denna studie vill bidra till utveckling i det förebyggande arbetet inom vuxenutbildningen men vill också visa på goda exempel som kan ge inspiration i utvecklingsarbetet av matematikundervisningen inom vuxenutbildningen. Studien utgår ifrån de vuxna elevernas perspektiv och syftet med studien är att få mer kunskaper om hur olika undervisningssituationer för vuxna i behov av stöd i matematikundervisningen kan se ut inom vuxenutbildningen. Författarna vill få en inblick i hur matematikundervisningen är utformad och vilket stöd som elever i matematiksvårigheter får ur ett elevperspektiv. Studien använder sig av en kvalitativ ansats där semistrukturerade intervjuer används. Tretton intervjuer har genomförts, varav tolv är underlag för denna studie, med vuxna elever som studerar matematik inom vuxenutbildningen. Intervjuerna är genomförda på åtta orter runt om i Sverige och resultatet visar att undervisningen ser olika ut beroende på vilken skola eleven går på, både när det gäller hur undervisningen är organiserad, hur undervisningen ser ut i klassrummet samt vilket stöd elever får. Resultatet visar också att många dilemman uppstår i själva undervisningssituationerna men också i hur undervisningen är organiserad. Slutsatser som dras är bl.a. att undervisningen och det stöd som ges inte är likvärdig över landet, utifrån några vuxna elevers perspektiv. Det stöd som ges ser olika ut på olika skolor där vissa skolor inte erbjuder något stöd överhuvudtaget medan andra skolor erbjuder stöd i form av specialpedagogisk kompetens. En annan slutsats som dras är att eleverna arbetar mycket själva och en avsaknad av en sammanhållen undervisning är vanligt där gemensamma genomgångar och diskussioner saknas.

Vuxenutbildning är en viktig skolform som vänder sig till vuxna elever som vill komplettera grundskole- och gymnasieutbildning. Vuxenutbildning möjliggör fortsatta studier. Därför tydliggörs i läroplan för vuxenutbildning (2017) att personal i vuxenutbildningen har en skyldighet att klargöra utbildningsmål, innehåll och arbetsformer. Målgruppen i vuxenutbildningen är heterogen och vuxna studerande har olika förutsättningar. Därför är det viktigt att möta varje elev utifrån hens behov och förutsättningar. Läraren har en viktig roll när det gäller att möta elever i en heterogen grupp och anpassa undervisningen så att eleverna känner sig förstådda och stimulerade. Syftet med den här studien är att få fördjupad kunskap om hur matematiklärare på vuxenutbildningen identifierar elevers behov av stöd och hur lärare väljer undervisningsinnehåll i förhållande till elevers behov när det gäller extra anpassningar i matematikundervisning. I studien har en kvalitativ metodansats använts med semistrukturerade intervjuer. För att uppnå syftet har sju semistrukturerade intervjuer med lärare inom vuxenutbildning i matematik genomförts. Studiens resultat tolkades utifrån Uljens (1997) skoldidaktiska teori om det pedagogiska handlandet. Resultatet visar att majoriteten av de intervjuade lärarna använder förkunskapstester för att upptäcka elevers behov av stöd och att de utformar sin undervisning med utgångspunkt i kartläggningsresultat och klassrumsobservationer. Extra anpassningar genomförs för att ge eleven stöd som en del av ordinarie undervisning på gruppnivå. Lärarna menar att den orienteringskurs som Skolverket föreslår har varit ett bra stöd för elever i behov av extra stöd. Studien visade också att lärarna tolkade extra anpassningar, särskilt stöd samt ledning och stimulans olika.

Föreliggande studie undersöker sfi-lärares syn på användning av skönlitteratur som pedagogiskt verktyg i undervisningen av vuxna invandrare. Studien ämnar besvara tre frågeställningar, som dels berör vilka skäl lärarna ger för sin användning av skönlitteratur som en del av sin undervisningspraktik, dels vilka skönlitterära texter de väljer och varför. Studien tar avstamp i sociokulturell teori samt vetenskapliga teorier kring litteracitet och språklärarkognition. Den valda datainsamlingsmetoden har varit semistrukturerade intervjuer med sex sfi-lärare i en svensk storstadskommun, där samtliga har besvarat frågor rörande sin undervisningspraktik som kopplat till skönlitterärt läsande. Svaren har sedan analyserats tematiskt och organiserats efter fyra övergripande kategorier: didaktiska resonemang, affektiva resonemang,organisatoriska resonemang och urvalsrelaterade resonemang. Resultaten indikerar att informantern använder skönlitteratur av språkpedagogiska skäl, med en huvudsaklig strävan att utveckla elevernas litteracitetsförmågor. Utöver det finns det även affektiva dimensioner som spelar in – att skönlitteraturen kan inspirera eller ingjuta självförtroende – samt att det kan vara gynnsamt att arbeta med texterna rent organisatoriskt. Avslutningsvis styrs informanternas textval av flera olika faktorer, men de mest avgörande är elevernas språkliga nivå, upplevd nivå på texten i sig samt tillgänglighet.