Den här undersökningen har fokuserat på en kvalitativ jämförande intervju­studie, där syftet har varit att undersöka hur åtta infor­manter, från två kommu­ner tolkar lagen om anmälningsplikt. Hur de ser på begreppet barn som far illa, samt hur det emotionella perspektivet gestaltas i förskolorna. Resultatet visade att undersök­ningsgruppen är insatt i vad anmälningsplikten innebär, men att den genom­förs på olika sätt. Även möjligheten att få stöd vid misstankar, skilde sig mellan informanterna i de båda kommunerna. Oro förekommer mer eller mindre genom hela studien i olika former. Slutsatsen blev, att trots oron är sam­verkan med vårdnadshavarna det viktigaste i hela processen. Anmälnings­plikten är inte bara till för att hjälpa barnen, utan för hela familjen.

I Sverige far tusentals barn illa varje år till följd av misshandel eller andra missförhållanden. Detta trots att alla barn har rätt till trygga uppväxtförhållanden. Sjuksköterskeyrket är en av de professioner som omfattas av skyldigheten att anmäla då oro finns för att ett barn far illa och har således ett ansvar för att dessa barn identifieras. Då sjuksköterskor i sitt arbete träffar barn och vuxna som kan vara involverade i situationer där barnet far illa eller riskerar att fara illa, bör förutsättningarna för att hjälpa dessa barn vara goda. Syftet med denna litteraturstudie är att beskriva vad som påverkar sjuksköterskor i beslutet att orosanmäla vid misstanke om att barn far illa. En litteraturstudie har genomförts där 14 artiklar har analyserats. I resultatet framkommer en rad faktorer som redovisas under tre teman: kunskapens påverkan, arbetsmiljömässig påverkan och sjuksköterskors individuella förutsättningar. Det finns ett behov och en efterfrågan på kunskap kring barn som far illa. Det är viktigt att kunskap inom detta område erhålls både genom formell utbildning och reflektion. I studien framkommer en misstro hos vissa sjuksköterskor gentemot de myndigheter som mottar och behandlar orosanmälan. För att bygga upp förtroendet krävs en god kommunikation yrkesgrupperna emellan. Personliga egenskaper påverkade sjuksköterskor i anmälningsförfarandet. Därför behöver deras förförståelse kontinuerligt medvetandegöras och reflekteras. Genom en ökad kunskap om och medvetenhet kring barn som far illa och anmälningsprocessen kan sjuksköterskor bidra till att färre barn drabbas av ett lidande till följd av missförhållanden i barndomen.

En del forskning påvisar att en orosanmälan utförs på olika grunder och det upplevs som bekymmersamt att veta när en orosanmälan bör göras. Annan forskning indikerar att förskolepersonal har brist på kunskap och känner en osäkerhet kring anmälningsplikten. Syftet med den här studien är att undersöka hur förskolepersonal resonerar kring anmälningsplikten i förskolan. Den forskningsfråga som ligger till grund för det här arbetet är: Vilka fördelar och nackdelar med förskolans rutiner lyfter förskolepersonal fram i sitt resonemang om anmälningar till socialtjänsten? Det här arbetet är gjort med utgångspunkt i ett socialkonstruktionistiskt perspektiv där semistrukturerade intervjuer har använts som metod. Det material som använts till intervjutillfällena har varit ljudinspelning och anteckningar. Materialet har sedan transkriberats för att arbeta fram resultat och analys. Arbetets resultat har delats in i fyra olika tematiseringar och har sedan analyserats med hjälp av olika analysverktyg som tolkningsrepertoar, retorik och effekt. Det framkom att det inte, på de fyra förskolor där förskolepersonal intervjuats, fanns en handlingsplan kring tillvägagångssättet då ett barn far illa. Ett stort ansvar läggs på förskolecheferna att utföra orosanmälan. Det råder delade meningar kring i vilket stadie en orosanmälan bör ske, där somliga vill ha konkreta bevis medan andra menar att det är tillräckligt med en misstanke för att utföra en orosanmälan. I intervjuerna framkom även att förskolepersonalen som medverkat känner en viss osäkerhet kring en orosanmälan om ett barn far illa. Förskolepersonal är en av de yrkeskategorier som arbetar i frontlinjen med barn, vilket innebär att de har bästa förutsättningarna för att få syn på om barn far illa. Då personal känner osäkerhet kring anmälningsplikten är det av betydelse att synliggöra varför, för att skapa lika förutsättningar för alla barn.

Syftet med studien var att ta reda på hur förskollärare agerar om de upptäcker, misstänker eller får kännedom om barn som far illa, samt hur de uppfattar anmälningsplikten och vilket stöd som pedagogerna erbjuds när de gör en anmälan. För att få reda på detta har vi förutom forskning och litteraturstudier även intervjuat fem stycken verksamma förskollärare och två stycken verksamma förskolechefer på två olika förskolor i södra Sverige. Intervjuerna visar en medvetenhet och erfarenhet hos de olika förskollärarna när det gäller barn som far illa. Resultatet som vi kom fram till var att alla förskollärare som deltog i studien var väl medvetna om sin anmälningsplikt, men att tillvägagångssättet vid en anmälan såg olika ut. Majoriteten av respondenterna var medvetna om vilka tecken de skulle vara uppmärksamma på som kunde innebära att ett barn for illa. Samtliga respondenter ansåg att de hade rätt att få stöd av sin chef i anmälningssituationer. Inget annat stöd erbjöds respondenterna i dessa svåra situationer.

Studiens mål har varit att undersöka samarbetet mellan förskolan och Individ- och familjeomsorgen genom att låta lagar och tidigare forskning möta kvalitativa studier utförda i en liten norrländsk kommun. Utifrån de resultaten har studien syftat till att identifiera möjliga utvecklingsområden för förbättrat samarbete som kan gynna utsatta barn på ett positivt sätt. Deltagarna i den kvalitativa studien har varit förskolepedagoger, en förskolechef och en socialsekreterare vid Individ- och familjeomsorgen. Resultatet visar att samtliga intervjupersoner har samma mål med sitt arbete, att sätta de utsatta barnens välbefinnande i centrum. Hinder för förbättrat samarbete har identifierats och även ett antal möjliga förbättringsområden.

Denna studie har genomförts i syfte att undersöka om orosanmälan görs i tillräckligt stor utsträckning samt vilka faktorer som kan påverka benägenheten att anmäla. Målgruppen för studien har varit yrkesverksamma inom förskola och förskoleklass. Vidare har studien även undersökt om det går att identifiera skillnader som kan påverka benägenheten att anmäla, inom olika kommuner. Studien har även undersökt om yrkesverksamma upplever några brister i samverkan med socialtjänsten som kan komma att påverka benägenheten att orosanmäla. Studien har genomförts med en kvalitativ metod baserad på̊ sex kvalitativa intervjuer med yrkesverksamma från tre storleksmässigt olika typer av kommuner, rangordnade från små̊, till medelstora, till stora. Resultatet har analyserats genom en kombination av två teoretiska ramverk vid namn: stigma och samverkan. Genom att använda oss av ovanstående nämnda metod har vi utifrån informanterna kunnat identifiera följande teman: ett svårdefinierat begrepp, rädsla för att anmäla, samverkan och skillnader mellan kommuner. / This study sought to investigate the reasons why referrals to social services from preschools appear to be lower than one would expect. The study has also attempted to gain an insight into the different processes practiced in the three municipalities examined in this study. More specifically this study has explored if the respondents experience difficulties with cooperation with local social services offices and if this contributes in some way to possible challenges regarding the making of referrals. With this in mind, the study carried out six interviews with pre-school teachers from three different municipalities. The results, examined via a combination of stigma and cooperation theories, highlight the following themes that reflect the experiences of the research participants: difficulty with definition, fear of making a referral, cooperation, and process within the municipalities. The results highlight the importance of cooperation between agencies and indicate the necessity for open communication between pre-schools and social services.

Bakgrund: Runt om i världen far barn illa då de utsätts för fysiskt, psykiskt eller sexuellt våld. För att skydda dessa barn har sjuksköterskan enligt lag en anmälningsplikt. Troligtvis finns det flera faktorer som samverkar till att det sker en underrapportering inom hälso- och sjukvården, vilket kan leda till en bristande vård för de drabbade barnen. Syfte: Syftet var att identifiera faktorer som försvårar sjuksköterskans anmälningsplikt när det uppstår misstankar om att ett barn far illa eller riskerar att fara illa. Metod: Studien är en kvalitativ litteraturstudie med induktiv ansats där det insamlade datamaterialet analyserades med en innehållsanalys av tio vetenskapliga artiklar.  Resultat: Analysen av de inkluderade artiklarna resulterade i tre kategorier; Att uppleva bristande kompetens, Rädsla för negativa konsekvenser samt Upplevelser av egna värderingar som begränsar med fem underkategorier. Slutsats: Det finns flera faktorer som kan påverka sjuksköterskans anmälningsplikt. En är att sjuksköterskan är i behov av en utökad utbildning för att känna trygghet inför rapportering av barnmisshandel och förhindra ett barns fortsatta lidande. En annan är att skapa ökad trygghet och få tillräcklig kunskap som skulle kunna bidra till möjlighet för en god vårdrelation och delaktighet som då även kan bidra till en god hälsa för barnet.

Syftet med föreliggande studie är att kartlägga hur lärare bemöter situationer där barn far illa i hemmet. Studiens urval är fem verksamma F-3 lärare i Mellansverige som genom semistrukturerade intervjuer belyser sina erfarenheter, upplevelser och metoder om hur lärare bemöter barn med otrygg hemmiljö. Resultatet i studien visar på att lärare har olika metoder för bemötandet av barn som far illa i hemmet, lärarnas eftersträvan att skapa en trygg skolmiljö för elever är densamma även om bemötandet kan se olika ut. Slutsats av denna studie är att det finns faktorer rörande bemötandet av dessa elever att utveckla på skolor som påverkar både elever och personal negativt. Det står i läroplanen att skola och hem ska samverka, men lärarna i studien upplever att formerna för hur samverkan ska ske är oklara.

Syftet med denna uppsats är att belysa förskollärares roll när det uppstår situationer i förskolan där det uppmärksammas att ett barn far illa i sin uppväxtmiljö. Det är en kvalitativ enkätstudie som syftar till att synliggöra förskollärares egna kunskaper och erfarenheter av barn som far illa i sin uppväxtmiljö. Studien utgår från en hermeneutisk ansats där våra tolkningar, förståelser samt förförståelser ligger till grund för vårt analysarbete. Resultatet av studien visar på kunskap, bristande kunskap och erfarenhet hos examinerade förskollärare där barn far illa i sin uppväxtmiljö men även en brist på stödjande dokument i förskolor för hur arbetet med dessa barn bör gå till. Förskollärarna lyfter att en utbildning inom området vore av vikt för att kompetensutveckla personalen på förskolorna.

Syftet med studien är att öka kunskapen om förskollärares uppfattningar av arbetet med barn som far illa eller riskerar att fara illa i hemmet. För att undersöka detta har sju förskollärare intervjuats om deras uppfattningar kring arbetet med barn som far illa eller riskerar att fara illa i hemmet. För att analysera det insamlade materialet och söka svar på våra frågeställningar har anknytningsteorin med tillhörande begrepp använts; anknytningsmönster, trygg bas, inre arbetsmodeller och kompletterande anknytningsperson. Resultatet visar bland annat att förskollärarna uppmärksammar barn genom deras beteenden och samspelet med sina vårdnadshavare samt genom fysiska skador och brister i de grundläggande behoven. Förskollärarna tar sig an barnen då de oroar sig för att barnen far illa eller riskerar att fara illa i hemmet. En slutsats som dras är att arbetet med barn som far illa kan påverkas av de resurser som finns på förskolan. För att kunna tillgodose barns behov av närvarande trygga pedagoger behövs mer personalresurser. Ytterligare en slutsats är att det finns en viss osäkerhet hos förskollärarna angående om och när en orosanmälan ska göras.