Dagens samhälle bygger till stor del på användning av teknologiska hjälpmedel. Denna utveckling har även skolan tagit efter. Undervisningen bedrivs ofta med hjälp av tekniska hjälpmedel såsom smartboards, datorer men även olika pedagogiska dataprogram. De pedagogiska programmen har olika användsområden beroende på undervisningsämne. Ett ämne som kan uppfattas som särskilt svårt för många är matematik. Inom matematikundervisningen används olika databaserade verktyg såsom verktyget GeoGebra. Föreliggande studiens syfte var därför att undersöka om det digitala verktyget GeoGebra har en effekt på lärandet i ämnet matematik på grundskolenivå. Den valda metoden var en litteraturöversikt. Materialet som användes bestod av vetenskapliga publikationer som inhämtats via sökningar i olika databaser. Totalt hittades åtta artiklar som hade sitt syfte i att studera effekten av GeoGebra på lärandet. Analysen av detta materialet resulterade i tre övergripande teman vilka var kunskapsskillnader mellan flickor och pojkar, kunskapsnivåer samt motivation och samarbete. Konklusionen är att GeoGebra har ett gott inflytande på elevers självständighet vid matematiska uträkningar och uppgifter där de med direkt respons kan utvecklas kunskapsmässigt. GeoGebra höjer kunskapsnivån hos alla elever, men där specifikt flickor visar på en högre nivå. Undervisning med GeoGebra synliggör elevernas begreppsförmåga.

Syftet med denna studie är att undersöka hur pedagoger beskriver sin användning av IKT på fritidshemmet samt vilket lärande som möjliggörs utifrån detta. Vi arbetar kvalitativt med tio semistrukturerade intervjuer som kodas och analyseras tematiskt. Resultatet är sju separata teman som berör på vilket sätt pedagoger använder IKT ihop med sina elever samt vilka faktorer som påverkar detta. Det är ingen pedagog som endast möjliggör för en typ av lärande utan allas beskrivningar skildrar flera perspektiv på lärande. Vi utgår från tre teorier om lärande för att analysera resultatet. Många beskrivningar skildrar ett konstruktivistiskt lärande som sker genom interaktion. I dessa situationer så beskrivs även läraren som aktiv och närvarande. I det behavioristiska lärandet framgick inte lärarrollen som lika aktiv. Vi slår även fast vid att pedagogernas kompetens, åsikter och intresse för IKT påverkar användningen samt till vilken grad IKT tillgängliggörs på fritidshemmet.

Digitala verktyg och digital kompetens är områden som tar mer plats i “Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet” (Lgr 11, 2019) och kräver mer av lärarna som ska undervisa. Detta examensarbete syftar till att öka förståelsen och bidra med mer kunskap kring utmaningen som lärarkåren idag kan möta kring digitaliseringen och dess utökade plats i Lgr 11 (2019). Examensarbetets teoretiska ramverk är Technological Pedagogical and Content Knowledge (TPACK) som skapats av Mishra och Koehler (2009). Empirin bygger på en enkätundersökning där enkäten skickats ut till sammanlagt 74 rektorer (som ombads att skicka den till sina NO-lärare), där vi fått svar av 63 lärare, varav 58 genomförde hela enkäten. Analysen av empirin skedde genom en tematisk analys där de olika frågornas svar kodades till olika teman, men även genom en kvantitativ analys då resultatet även redovisas genom frekvenstabeller och diagram. Resultatet visar att det är en stor mängd olika digitala verktyg som används i respondenternas undervisning, både hård- och mjukvaror. Exempelvis används datorer, iPads, digitala mikroskop, Kahoot, Minecraft, Mentimeter och Quizlet. Vi anser att respondenterna till största del uppvisar en hög eller medel digital kompetens när de får bedöma sig själva utifrån vad Lgr 11 (2019) kräver. Majoriteten av lärarna (50 av 58) anser sig ha tillräcklig digital kompetens att genomföra en digitaliserad undervisning i relation till Lgr 11 (2019). De som inte anser att de har tillräcklig digital kompetens (8 av 58) skriver att de saknar den teknologiska kunskapen i själva användningen av verktygen. De efterfrågar även tydligare förklaring kring vad Lgr 11 (2019) menar.

Syftet med denna kvalitativa uppsats är att studera hur lärare i samhällskunskap uppfattar elevernas digitala kompetenser. Utöver det ämnar denna studie få kunskap om vilka metoder lärare använder för att främja elevernas digitala kompetenser inom undervisningen av ämnet samhällskunskap på gymnasial nivå. Källmaterialet har samlats in genom åtta semistrukturerade intervjuer. Utifrån studiens teoretiska utgångspunkt TPACK som är en akronym för Technological Pedagocical Content Knowledge har den utförda analysen av källmaterialet kommit att påvisa olika aspekter. Elevernas privata digitala användning beskrivs vara vanligt förekommande i skolan. I motsats till elevernas förtrogenhet att använda digitala verktyg i privat syfte visar studien att elevernas pedagogiska digitala kompetenser inte är lika självklara. Eleverna uppges sakna strategier för att söka information på internet samt inneha låga kunskaper kring källkritiskt förhållningssätt på internet. Intervjuade lärare har även kommit att beskriva elevernas tekniska kunnande vilket även det skiljer sig åt beroende på om syftet är privat eller pedagogiskt. Eleverna beskrivs vara duktiga på sociala medier och delning av filmklipp medan förmågan att hantera skrivprogrammet Word ofta är på en lägre nivå. Lärarnas metoder för att främja elevernas digitala kompetenser har även det identifierats utifrån olika aspekter. Respondenternas vetskap om begreppet digital kompetens inom rådande styrdokument förknippas enbart kring samhällskunskapens olika kurser. De kollegiala diskussionerna riktas inte mot främjandet av elevernas digitala kompetenser och skolledningens arbete kring digitalisering överlag beskrivs kretsa kring lärarnas digitala kompetens. Respondenternas praktiknära metoder kring att främja elevernas digitala kompetenser inom samhällskunskapen har förmedlats vara ett tema som det generellt inte planeras så mycket kring. Studien visar att användningen av digitala verktyg i undervisningen i första hand används som hjälpredskap för att främja ämnesinnehållet. Elevernas digitala kompetenser betraktas av majoriteten av respondenterna automatiskt främjas genom att låta eleverna öva på att söka information och sedan få feedback kring inlämnade uppgifter. Sammanfattningsvis visar studien att den teknologiska aspekten i kombination med pedagogik och ämnesinnehåll är komplext. Även om den teknologiska kunskapen kommit att börja prioriteras finns det ett fortsatt behov av utveckling inom den teknologiska kunskapens implementering i förhållande till ämnesinnehåll och pedagogik. / The purpose of this study has been to gain knowledge about how teachers of social studies perceive the student´s digital competence and to identify which methods teachers use to promote student´s digital competence. Source material for this qualitative study was collected through eight semi-structured interviews. Based on TPACK as a theoretical perspective, the analysis of the interviews shows that the respondents perceive the student´s digital competence in different ways. Student´s private digital use is perceived as optional. Student´s pedagogical digital ability is instead considered to be low. The student´s technical ability is also considered to be twofold. The students have good ability to handle social media but find it difficult to use the program Word. Teachers methods for promoting student´s digital competence have been identified in various ways. The collegial conversations revolve mainly around one´s own digital abilities, which is also the school management’s focus. The teachers way to develop student´s digital skills are generally not specially planned but are described as being integrated within, for example the work with source criticism. In summary, the conclusion of this study is that teachers to some extent prioritize technological knowledge, however the subject content is still rewarded more.

Syftet med denna undersökning är att ta reda på vilka digitala verktyg som används i matematikundervisningen. För att ta reda på detta användes enkäter som skickades ut via en digital plattform. Den empiriska undersökningen tog fasta ur ett lärarperspektiv för att förståelsen kring digitala verktyg skulle öka samt utifrån ett sociokulturellt perspektiv. Resultatet belyser vilka digitala verktyg som används i matematikundervisningen där datorn och surfplattan får mest plast i ämnet matematik. Tillgången av digitala verktyg finns men en viss ekonomisk aspekt ligger till grund för varför det väljs bort samt av tekniska problem. Ur ett formativt perspektiv synliggörs lärandet hos eleverna med hjälp av digitala verktyg där den största bidragande faktorn är den direkta responsen. Med digitaliseringens möjligheter ska varje elev få en adekvat digital kompetens genom skolan och det är skolans uppdrag att fullfölja detta, av resultatet som framkommer får eleverna denna möjlighet.

Det svenska samhället digitaliseras i snabb takt och läroplanen för gymnasieskolan har reviderats flera gånger på kort tid för att följa utvecklingen. Syftet med den här studien är att undersöka hur väl några läromedel för kursen Matematik 2b förhåller sig till läroplanensskrivningar om digitala verktyg. Om digitala verktyg används på rätt sätt har de visat sig främja elevernas matematiska förståelse. Den digitala kompetensen stärks också genom att använda olika digitala verktyg. Hur läromedel från fyra av Sveriges läromedelsförlag förhåller sig till kursplanens centrala innehåll och hur de främjar användandet av digitala verktyg, har undersökts genom en läromedelsanalys. Läromedlens skrivningar har analyserats och kategoriserats med utgångspunkt i det centrala innehållet och vilken typ av kunskap de förväntas främja.Resultatet visar att samtliga läromedel släppta före 2021 täcker det centrala innehållet gällande digitala verktyg för kategorin samband och förändring. Hur de digitala verktygen framställs i de övriga kategorierna, taluppfattning, aritmetik och algebra, sannolikhet och statistik och problemlösning, samt hur frekvent läromedlet uppmanar till användning av dem,skiljer mellan läromedlen. Utifrån resultatet diskuteras att läromedlen till stor del är upplagda på ett sätt som möjliggör utveckling av den digitala kompetensen och den matematiska förståelsen, men att inget läromedel är heltäckande. Ett stort ansvar vilar alltjämt på lärarenför att digitala verktyg ska användas i den utsträckning som kursplanen föreskriver. / Swedish society is being digitized at a rapid pace and the curriculum for upper secondary school has been revised repeatedly in a short time to follow the developments. The purpose of this study is to investigate how well some textbooks for the course Mathematics 2b relate to the curriculum's writings on digital tools. If digital tools are used correctly, they have been shown to promote students' mathematical understanding. Digital competence is also strengthened by using various digital tools. How textbooks from four of Sweden's textbook publishers relate to the central content of the syllabus and how they promote the use of digital tools have been investigated through a textbook analysis. The writings of the textbooks have been analyzed and categorized on the basis of the central content and the type of knowledge they are expected to promote.The results show that all textbooks released before 2021 cover the central content regarding digital tools for the category relationships and change. How the digital tools are presented in the other categories, understanding of numbers, arithmetic and algebra, probability and statistics and problem solving, and how often the textbook calls for their use, differ between the textbooks. Based on the results, it is discussed that the textbooks are largely laid out in a way that enables the development of digital competence and mathematical understanding, but that no textbook is comprehensive. A great responsibility still rests on the teacher for digital tools to be used to the extent prescribed by the syllabus.

Utvecklingsarbetets syfte är att belysa hur fritidshemslärare nyttjar digitala verktyg och digitala lärresurser i fritidshemmets verksamhet och hur lärare och elever upplever och påverkas av en ökad användning. Utvecklingsarbetet bygger på en aktionsforskning som innefattas av tre olika aktioner som genomförs under en tvåveckors-period. Aktionerna utgår från digitala medier som eleverna använder under fritiden och de digitala verktygen som användes var ipads. Aktionerna var frivilliga för lärare samt elever och syftade till att inspirera och visa på hur och vilka effekter ett ökat användande av digitala verktyg och digitala lärresurser medför. För att synliggöra upplevelserna och påverkan av en ökad användning genomfördeswebbaserade frågeformulär med lärare samt elever både före och efter aktionerna. I aktionerna användes deltagande observationer som ytterligare metodval för datainsamling. Resultatet av aktionerna pekar på diverse ramfaktorer som påverkar i vilken grad nyttjandet görs samt vilka positiva och negativa effekter det ökade användandet medför utifrån lärarnas och elevernas upplevelser av aktiviteterna.

Föreliggande studie ämnar att med utgångspunkt i ett sociokulturellt perspektiv synliggöra och problematisera trumlärares syn på digitala verktyg i trumundervisning. För att undersöka detta genomfördes sju enskilda semistrukturerade intervjuer med trumlärare från gymnasieskolor med estetiska program. Resultatet av föreliggande studie visar att lärarna mestadels är positivt inställda till användande av digitala verktyg. Lärarna uttrycker att god digital kompetens är en förutsättning för implementering av digitala verktyg, men de lämnas till att utveckla kompetensen på egen hand, vilket blir problematiskt för de lärare som inte har något större intresse för digital teknik. Trumlärarnas olika grad av digital kompetens avgör på vilken artefaktsnivå användandet av digitala verktyg sker. Resultatet visar också på att vissa av lärarna låter undervisningens syfte avgöra om eller vilket digitalt verktyg som ska användas, medan andra låter logistik och genomförbarhet avgöra deras beslut. De nackdelar som lärarna tar upp rör hur digitala verktyg kan vara fokuskrävande, distraherande och kräva mycket förberedelsetid.

Digitaliseringen har medfört omfattande samhällsförändringar. Dator- och internetanvändningen i skolans undervisning har ökat samt inom studie- och yrkesvägledningen. Syftet med studien är att analysera gymnasieelevers upplevelser av e- vägledning samt att stärka kunskapen om hur elevers behov av god e-vägledning kan tillgodoses och vidareutvecklas. Vi vill undersöka elevernas upplevelser av digital vägledning som samtalsplattform, skillnader i upplevelsen mellan e-vägledning och traditionell vägledning samt elevers uppfattningar kring teknikförbättringar inom e- vägledning. Vi har valt att tillämpa en kvalitativ intervjumetod. Analysen av gymnasieelevers upplevelser tolkas i relation till tidigare forskning och centrala styrdokument om e-vägledning. Resultaten visar att eleverna i studien upplever många positiva möjligheter med e-vägledning. Eleverna och tidigare forskning lyfter att det finns subjektiva skillnader i upplevelsen mellan e-vägledning och traditionell vägledning. Det finns även tekniska utmaningar kring e-vägledningen vilket samtliga elever i studien berörde. Förhoppningen är att studien ska bidra med värdefull kunskap kring hur elevers behov av god e-vägledning ska tillgodoses.

Under den rådande situationen med pandemin Covid-19 skedde en digitalisering i snabb takt. Denna typ av tvångsdigitalisering har förändrat arbetsmarknaden och genomförandet av utbildningar. Marknaden är enligt tidigare forskning ofta negativt inställd till digital undervisning. Hur väl stämmer företags behov överens med digitala utbildningars utbildningsplan? Syftet är att undersöka hur digitala utbildningar på universitetsnivå riktade mot praktiska yrken kan optimeras för att digitala studenter ska nå högre studieresultat och samtidigt möta marknadens uppleva behov. För att uppfylla syftet genomförs en tvådelad empirisk undersökning det vill säga semistrukturerade intervjuer med praktiskt inriktat företagsunderlag, dess upplevda behov vid nyanställning och genom kartläggning av olika utbildningsplaner analyseras hur digitala utbildningar kan utvecklas.  Det finns utbildningsformer som bättre lämpar sig för digitala studier och det finns utbildningsformer som är bättre lämpade för skolsalsundervisning. Den mest lämpliga utbildningsformen utifrån resultatet av datainsamlingen är ett mellanting mellan digital och skolsalsundervisning, så kallad blended learning som kan skapa förutsättningar för ett mer utvecklat lärande i framtiden. Blended learning innebär att det finns både inslag av digital och fysisk närvaro, där det går att anpassa vilken form som väljs till de olika momenten som ska genomföras. Samhället som utvecklas idag kräver en större digital kompetens vilket resulterar i en större digital mognad, därför är en viktig aspekt att diskutera hur framtidens utbildning ska utformas för att på så sätt uppnå de modifierade kunskapskraven som krävs. / During the current situation with the pandemic Covid-19, digitization took place at a rapid pace. This type of forced digitization has changed the labor market and how to conduct education. According to previous research, the market is often negative about digital education. How well do companies' requirements match the digital education curriculum? The purpose is to investigate how digital education at university level aimed at practical professions can be optimized for digital students to achieve higher study results and at the same time meet the market's perceived needs. To fulfill the purpose, a two-part empirical study is conducted, semi-structured interviews with a practically oriented business basis regarding its perceived needs and through mapping of curriculum, digital education and how it can be developed is analyzed. There are forms of education that are better suited for digital studies and there are forms of education that are better suited for classroom teaching. The most suitable form of education based on the results of data collection is something in between digital and classroom teaching, so-called blended learning, which can create conditions for more developed learning in the future. Blended learning means that there are elements of both digital and physical presence, where it is possible to adapt which form is chosen to the various steps to be carried out. The society that is developing today requires a greater digital competence, which results in a greater digital maturity, therefore an important aspect is to discuss how the education of the future should be designed in order in this way to achieve the modified knowledge requirements required.