Syftet med kunskapsöversikten är att undersöka det rådande forskningsläget gällande digital läsning i skolan. Vi har varit intresserade av att undersöka hur gymnasieelevers läsförståelse påverkas av digitala texter och hur elever upplever läsningen av dessa. För att besvara frågeställningarna har sökningar efter vetenskapliga artiklar genomförts i databaser och artiklar har därefter valts ut efter formulerade urvalskriterier. Resultatet visar att läsning av traditionella texter har fler fördelar för elevers läsförståelse än digital läsning har, och att orsakerna till detta är flera. Kognitiva faktorer, elevers digitala vana och elevers attityder till digitala texter är aspekter som lyfts fram i samband med den digitala läsningen och läsförståelse. Resultatet visar även att elevers upplevelser av digital läsning är varierade. Upplevelserna baseras bland annat på elevernas läsmiljöer och vad eleverna uppfattar som distraktioner vid läsning. I materialet framkom det att det är viktigt att stödja elevers digitala kompetens för att stärka den digitala läsförståelsen.

No description available.

Denna uppsats syftar till att belysa lågstadielärares (årkurs 1 till 3) tolkningar av skrivelsernagällande programmering i kursplanen för matematik, med fokus på lärares definition av programmering samt dess funktion i matematikundervisningen. Studien är kvalitativ och utgår från den fenomenografiska forskningsansatsen. Därav skedde datainsamlingen via semistrukturerade intervjuer, vilka sedan transkriberades för att avslutningsvis tolkas och analyseras utifrån en fenomenografisk analysmodell. Studien baserades på tidigare forskning samt fem lärarintervjuer och utgick därav från ett lärarperspektiv. Resultaten påvisade följande slutsatser gällande fem lågstadielärares uppfattningar och erfarenheter av programmering i förhållande till matematikundervisningen. Först och främst beskrevs matematikens karaktär utifrån ett brett och mångsidigt synsätt. För det andra hade respondenterna erfarenhet av att använda visuella programmeringsspråk så som Scratch, samt fysiska robotar som till exempel Blue-Bots och Dash och Dot. Programmering definierades som ett processarbete utifrån ett problemlösnings, kommunikativt- eller analytiskt perspektiv. Vidare ansåg respondenterna att följande matematiska förmågor stöds: problemlösnings-, kommunikations-, resonemangs- och räkneförmågan, vilka relaterades till begrepp och tillvägagångssätt inom datalogiskt tänkande.Införandet av programmering i läroplanen motiverades utifrån rådande och kommande samhällsutveckling. Det digitaliserade samhället kräver att skolan utvecklar elevernas digitalakompetens vilken de behöver för att leva och verka i samhället. Fortsättningsvis saknades en väletablerad diskurs gällande införandet av programmering i läroplanen inom såväl arbetslaget och skolenheten. Avslutningsvis betonades vikten av att våga pröva införa programmering i matematikundervisningen och att se misslyckanden som ett lärandetillfälle.

No description available.

Syftet med denna studie var att få ny kunskap om specialpedagogers upplevelser av användandet av fjärrteknologi vid handledning. Ett vidare syfte var att få kunskap om huruvida fjärrteknologin påverkar de handledande samtalen och den specialpedagogiska verksamheten och i så fall på vilka sätt, samt vilken nivå av pedagogisk digital kompetens som fjärrteknologin kräver. Den kvalitativa studien bygger på fyra halvstrukturerade intervjuer och på de transkriberade intervjuerna gjordes en innehållsanalys med hjälp av de teoretiska utgångspunkterna som var perspektiv på handledningssamtal, perspektiv på specialpedagogik, samt en modell för pedagogisk digital kompetens. Studien visade bland annat på att fjärrteknologi medför fler möjligheter än begränsningar och utgör ett fullgott alternativ till traditionell handledning. Dessutom visade studiens resultat på att fjärrteknologi kan gynna mer samarbetande handledningssamtal och motverka ett kompensatoriskt perspektiv på specialpedagogisk verksamhet.

Adekvat digital kompetens, vad är det? Syftet med studien var att skapa en förståelse för hur pedagoger i förskolan tolkar och förmedlar adekvat digital kompetens till förskolebarn. Vi ville därtill undersöka om och i så fall hur undervisning om och i digital kompetens skiljer sig åt beroende på vilken tolkning av läroplanen (Skolverket, 2018a) som görs av pedagogerna. I studien medverkade sju pedagoger genom kvalitativa intervjuer. Resultatet visar variation på undervisningsupplägg utifrån pedagogers tolkningar av läroplanen, vad de lägger störst vikt på inom området och vilka resurser som finns att tillgå. Där tillgången av digitala resurser var bredare fick barnen enligt informanterna större möjlighet att tillämpa sig digital kompetens. Resultatet visar också att pedagoger både vill förmedla kunskap om de digitala resursernas påverkan på samhället och ge barn möjlighet att vara delaktiga i sitt eget lärande genom att prova på olika digitala verktyg. Utifrån ett sociokulturellt perspektiv sker lärandet tillsammans med andra och utifrån undervisningsteori i praktiken innebär det att ett tydligt syfte och mål måste finnas för att föra lärandet framåt. En slutsats som dras i denna studie är att adekvat digital kompetens i förskolan måste ha ett tydligt syfte och mål, och samtidigt är något föränderligt som berör förskolors ledning, förskollärare och barngrupper. En annan slutsats är att det finns många olika sätt att sätt möta barnen i förskolan där de är i sin kunskapsutveckling, för att de ska tillägna sig digital kompetens. En ytterligare slutsats är att resurser och material varierar stort mellan förskolor. Den övergripande slutsatsen som kan dras utav detta är att om förskolans uppdrag att bidra till adekvat digital kompetens ska kunna uppfyllas måste det finnas både digitala resurser och närvarande pedagoger som har tillräckliga kunskaper för att stödja barnens kunskapsutveckling.

Studien avser att bidra med kunskap kring vad förskollärare anser om tillämpningen avdigitala verktyg i förskolan. Frågorna som ställs handlar om hur förskollärare ser på attarbetet med digitala verktyg får en större plats än tidigare i enlighet med förskolansläroplan och hur man arbetar för att målen i läroplanen kring digitala verktyg kanuppnås? Studien utgår ifrån ett sociokulturellt perspektiv och har en kvalitativ ansats isin utformning av en webbenkät med främst öppna frågeställningar. Studien utgår ifrånett sociokulturellt perspektiv och har en kvalitativ ansats i sin utformning av enwebbenkät med främst öppna frågeställningar. Enkäten skickades ut till 15 förskollärarevarav 13 har besvarat den. Analysen utav den insamlade empirin bygger på en tematiskanalys utifrån digitalisering i förskolan, ett digitalt samhälle och förskollärarens digitalakunskap. Studiens resultat visar att förskollärarens roll och undervisningen i förskolanständigt är under utveckling när det kommer till arbetet med digitala verktyg och digitalkompetens i förskolan. Resultatet visar också på ett ökat intresse för användande avdigitala verktyg men också på tydliga skillnader i åsikter gällande utbildningsinsats ochtid till förfogande beroende på förskollärarens intresse för användning av digitalaverktyg. Det innebär att stödet kollegor emellan och medforskande tillsammans medbarnen är viktiga delar i hur förskollärare arbetar för att bidra till att läroplansmålenuppnås. Studien ger en ökad förståelse för hur viktigt samspelet är mellan de somarbetar i förskolan utifrån krav på digital kompetens.

Denna studie syftar till att undersöka hur rektorer tolkar den senaste läroplanens tillägg gällande att barnen ska ges förutsättningar att utveckla adekvat digital kompetens. Studien vill också synliggöra rektorers implementeringsarbete av de digitala verktygen och hur de följer upp samt utvärderar undervisningen. Studiens ansats är baserad på semistrukturerade intervjuer som insamlingsmetod. Empirin baseras på åtta yrkesverksamma rektorers subjektiva uppfattningar kring digitala verktyg. Studien utgick från en utvecklingsekologisk systemteori för att synliggöra rektorernas förutsättningar i implementeringsfasen av digitala verktyg. Genom systemteorin blir det synligt att de olika systemen behöver fungera tillsammans för att det som bestäms inom politiken ska komma att påverka barnens utveckling och lärande i förskolan. Sammanfattningsvis framgick det att rektorer har en övervägande positiv inställning till digitala verktyg i förskolan och att tillägget i den senaste läroplanen var väntad i och med den digitaliserade utvecklingen som sker i samhället. Rektorer tolkar läroplanens skrivelser om digitala verktyg att de ska användas i förskolan som ett komplement med det analoga materialet i undervisningen, också att barns digitala användning i förskolan ska komplettera den användning barnen utvecklar i hemmiljön.

Det övergripande syftet med den här studien är att bidra med kunskap om hur fåtal rektorerna tar ansvar för utveckling av förskollärarnas digitala kompetens för att kunna leva upp till målen i läroplanen. Utifrån syftet formulerades två frågeställningar till den här studien; hur uppfattar rektorerna den samlade digitala kompetens på sina förskolor och hur stödjer rektorerna förskollärarna i att utveckla digital kompetens? I studien används kvalitativ metod där semistrukturerade intervjuer har använts till att intervjua tre rektorer från tre olika kommuner i södra Sverige. Studiens resultat har analyserat med hjälp av förståelseorienterad och problembaserad skolutvecklingstriangel. Resultatet visar på rektorernas uppfattning på förskollärarnas digitala kompetens och hur de stödjer sina förskollärare i sin digitala kompetens. Slutsatsen i studien är att rektorerna är medvetna att det finns förskollärare som känner att de har en låg digital kompetens och att rektorer erbjuder olika möjligheter till att stödja förskollärarnas utveckling av digital kompetens.

Denna studie har som syfte att undersöka och belysa gymnasieelevers uppfattning kring sin digitala kompetens. Vidare jämförs elevers digitala kompetens med Skolverkets fyra aspekter om digital kompetens och eventuella skillnader och likheter mellan flickor och pojkar. Regeringen förtydligade digital kompetens i styrdokumenten 2017, med fyra aspekter, i syfte att utveckla en adekvat digital kompetens hos elever. Dessa handlar om att använda, förstå, lösa problem och omsätta idéer med digital teknik, förstå digitaliseringens påverkan på samhället samt att ha ett kritiskt och ansvarsfullt förhållningssätt (Skolverket, 2017). Utifrån Skolverkets fyra aspekter utformades en internetbaserad enkät, som skapades i Google Formulär, och som skickades ut till 142 gymnasieelever runt om i Sverige. Studien visar att elever generellt värderar sin digitala kompetens som god. Studien visar också att i vissa aspekter skiljer sig resultatet mellan flickor och pojkar åt, t.ex. vid intresse och hur man värderar sin förmåga. Pojkar värderar sin digitala kompetens något högre än flickor. Flickor är mer källkritiska än pojkar. Likheter mellan pojkar och flickor är att de vill lära sig mer om bildhantering och att de båda grupperna tycker att skolan utvecklar deras digitala kompetens. Studien visar också att elevers digitala kompetens är till viss del i linje med Skolverkets fyra aspekter om digital kompetens. Trots viss begränsning i studien visar resultatet att de delar som tillfrågats i studien är till viss del i linje med Skolverkets fyra aspekter. Denna studie uppmärksammar också att fler studier kring elevers digitala kompetens, utifrån Skolverkets fyra aspekter, behöver genomföras för att få en bättre förståelse kring elevers faktiska digitala kompetens och hur den eventuellt varierar mellan pojkar och flickor.