This thesis is about library users with dyslexia and their use of available media. Dyslexia is a disability that involves difficulties in reading and writing. To be able to read is important in this technical society for both education and work. Many adults with dyslexia often tend to avoid reading, which affect other areas in their life. Many adults do not use library resources in order to improve their reading and they might not know what the library has to offer, while young users often get the help they need through school and libraries. The focus will be on two groups of users, adults and younger users, as teenagers. This study analyses the difference between how experiences from libraries and what they can provide may differ from one group to the other and what are the differences in access to adequate resources with respect to the user’s age. The purpose of this thesis is to see how available media as talking books make persons with dyslexia to read more and better. The thesis aim is to display how they can use the libraries more and how the library can help them improve their reading and to compare the differences between teenagers and adults’ users. The study will use documents from different countries to look upon differences between countries. The focus will be on the user’s perspective. Their experience of libraries and available media, how libraries can evolve and how marketing of libraries can be possible.

Syftet med vår studie var att undersöka hur organisationen ser ut kring elever med diagnosen dyslexi. Vi har gjort en kvalitativ undersökning som grundat sig på intervjuer och dokumentanalyser. Studien är baserad på sju halvstrukturerade intervjuer och analys av 36 åtgärdsprogram. Vårt antagande som vi även tycker framgår ur Skolinspektionens rapport (Skolinspektionen, 2011:8) var att många skolor saknar ett helhetsperspektiv i arbetet med elever i behov av särskilt stöd. Våra förutfattade meningar var även att åtgärdsprogram för elever med diagnosen dyslexi inte används som ett pedagogiskt instrument i den utsträckning vi önskar. Resultatet visar att våra förutfattade meningar inte stämmer på de två undersökta skolorna. Vi kunde dock inte utläsa enbart efter dokumentanalyserna om skolorna använder åtgärdsprogrammen som ett instrument i sin undervisning men det framkom istället under intervjuerna att ingen av skolorna “väntar och ser” utan arbetar istället “som om” direkt vid misstanke om dyslexi. Det som framkom tydligast under vår studie var vikten av hur specialpedagog och speciallärare arbetar och organiserar på en skola.

Fransson, Carina & Jessen, Anneli (2010). Tillgång och kompetens kring kompensatoriska hjälpmedel (Availability and competence on assistive technology). Skolutveckling och ledarskap, Specialpedagogik, Lärarutbildningen, Malmö högskola.Syftet med undersökningen är att kartlägga om elever med dyslexi har de kompensatoriska hjälpmedel som SKED anser att de behöver samt om eleven, elevens föräldrar och speciallärare/specialpedagoger har den kompetens som krävs för att ge eleven möjlighet att kunna använda dessa hjälpmedel optimalt.Vi har gjort en kvalitativ undersökning med halvstrukturerade intervjuer. Sammanlagt har vi genomfört 12 intervjuer med fyra elever, fyra föräldrar och fyra specialpedagoger från tre grundskolor i två kommuner.Kartläggningen visade att i den ena kommunen var tillgången till kompensatoriska hjälpmedel bra, utifrån SKED:s rekommendationer. I den andra kommunen var tillgången inte bra, utifrån SKED:s rekommendationer. Det var skillnader mellan de olika skolorna, vilket gav eleverna med dyslexi olika förutsättningar att lyckas med sitt skolarbete. Det framkom också att samtliga elever, föräldrar och specialpedagoger ansåg sig sakna utbildning på kompensatoriska hjälpmedel.

Rapporter kring vad skolan ska och bör göra för elever med inlärningssvårigheter finns det många av, hur skolan och pedagoger ska agera för att skolresultaten ska bli så bra som möjligt. Skolinspektionen (2011) har nyligen kommit ut med en kritisk rapport om hur elever negligeras stöd i undervisningen. Där beskrivs hur elever med läs- och skrivsvårigheter istället för stöd i undervisningen får en reducerad undervisning med färre lektioner. Men hur upplever elever med läs- och skrivsvårigheter sig själva i sin situation. Genom en ökad förståelse om hur elever upplever sin situation kan undervisningen bli än mer tillmötesgående och effektiv för elevernas skull. Det är därför relevant att se hur eleverna själva uppfattar hur det är att ha denna problematik. Syftet med arbetet är att undersöka hur elever med dyslexi/läs- och skrivsvårigheter ser på sig själva och hur de upplever att diagnosen påverkat deras självbild. Detta är studerat ur ett elev-, föräldra- och pedagogperspektiv. De olika perspektiven är valda för att dels få elevernas egen bild av att leva med problematiken. Föräldrarnas då de lever i en så nära relation med sina barn och lever av den anledningen med deras svårigheter också. Pedagogernas perspektiv behövs för att få en bild av ur arbetet med eleverna ser ut och hur det upplevs påverka deras situation, men också för att se hur pedagogerna ser på elever med läs- och skrivsvårigheter.Jag har valt att bygga empirin på intervjuer med elever med läs- och skrivsvårigheter, föräldrar till dessa elever och elevernas pedagoger. Jag har valt att göra semistrukturerade intervjuer, vilket innebär att jag har förhållit mig till några öppna grundfrågor, där den aktuella personen kunna svara fritt och det funnit möjlighet att utveckla svaret som föreföll lämpligast. Resultatet från intervjuerna visar att eleverna sett ur elv-, föräldra- och pedagogperspektiv uppfattas ha en känsla av att vara sämre än andra jämnåriga. Eleverna upplever sig som annorlunda, och de känner alla en frustration över att just de har fått diagnosen dyslexi.

Sammanfattning Inledning: Dyslexins möjliga konsekvenser för elevers läsande och skrivande är väl kartlagt inom forskningen. Den forskning som gjorts inom fältet har ofta gjorts utifrån ett lärar-, föräldra-, eller skolperspektiv. I denna studie belyses möjliga sekundära konsekvenser av diagnosen dyslexi utifrån elevens egna perspektiv i relation till elevers självuppfattning, identitetsutveckling och bemötande. Syfte och frågeställningar: Det övergripande syftet med denna studie är att problematisera den etikettering som diagnosen dyslexi innebär genom att lyfta fram dess positiva och negativa konsekvenser för självuppfattning, identitet och bemötande. Studien syftar till att förstå relationen mellan dyslexi, självuppfattning och identitet ur elevens perspektiv. Studien utgår från sex gymnasieelevers egna erfarenheter av upplevda svårigheter i skolan. Studiens frågeställningar: - Vilken betydelse och vilka konsekvenser har diagnosen dyslexi för elevernas självuppfattning? - Vilken betydelse och vilka konsekvenser har diagnosen dyslexi för elevernas identitetsutveckling? - Vilken betydelse och vilka konsekvenser har diagnosen dyslexi för hur eleverna bemöts av klasskamrater, lärare och skola? Teoretisk ram: Studien utgår från tankar inom den symboliska interaktionismen och teorier kring föreställningen om normalitet och avvikelse. I studien ses utvecklingen av en självuppfattning och en identitet som något socialt som uppstår i möten och interaktion med andra. Metod: Studien bygger på semistrukturerade intervjuer med sex gymnasielever som alla diagnostiserats med dyslexi. Alla elever är 18 år eller äldre. Studien är vidare inspirerad av narrativ metod då informanternas beskrivningar sett som livsberättelser. Resultat: I denna studie dras slutsatsen att diagnosen dyslexi och de svårigheter som upplevs i relation till den kan ha negativ påverkan på en elevs självuppfattning och identitet men att detta är föränderligt och kontextuellt. Vidare så dras slutsatsen att skolan är en primär arena för upplevda föreställningar av avvikelse och att det är i mötet och interaktionen med skolans aktörer som självuppfattning och identitet skapas. I studien argumentreas det för att mer forskning inom detta fält är eftersträvansvärt och att en medvetenhet om självuppfattning och 3 identitetens roll i förhållande till dyslexi och skolan som helhet är viktigt i arbetet med elever i behov av särskilt stöd.

No description available.

Synen på och definitionen av läs- och skrivsvårigheter har varit omtvistad under flera år. Vi examineras ut i en mångkulturell skola där många elever är flerspråkiga. Tanken vi fick var att det kanske är svårt att se om de eleverna har en läs- och skrivsvårighet eller om problematiken rör sig kring en bristande kunskap i svenska. Vårt övergripande syfte med denna uppsats är att genom intervjuer med verksamma pedagoger i dagens skola se hur de beskriver sitt arbete och vilka resurser de har att tillgå för att ge bästa möjliga hjälp till alla elever. Undersökningen har skett genom kvalitativa intervjuer med diktafon som hjälpmedel samt ett fåtal observationer. Våra intervjuer har vi sedan analyserat utifrån tidigare forskning. Vår slutsats är att pedagogernas syn på eleverna skiljer sig inte beroende på vilket etniskt ursprung de har, utan de strävar efter att ge alla den hjälp som krävs och besitter kunskaper för att uppnå kunskapskraven, men resurserna räcker inte alltid till.

Elever med läs- och skrivsvårigheter finns i stor utsträckning på de flesta av våra skolor och dyslexi är en vanlig diagnos. Detta arbete tar upp vilka hinder och möjligheter dessa elever möter inom ämnet matematik och hur de förhåller sig till sin dyslektiska diagnos. Jag utförde kvalitativa intervjuer med sex högstadieelever med diagnosen dyslexi. Syftet med dessa intervjuer var att synliggöra eventuella brister i deras tolkning och bearbetning av läsuppgifter samt sifferuppgifter. Intervjuerna analyseras sedan med fokus på fonologi, ordmobilisering samt arbetsminne. Intervjuerna har visat på brister i avkodning och tolkning av läsuppgifter vilket får som följd att eleverna misslyckas lösa en uppgift trots att deras matematiska förmåga oftast är tillräcklig. Förutom ovanstående problemområden visar sig också bristande automatisering ligga till grund för en del matematiska problem hos de intervjuade eleverna. Arbetet undersöker också dessa elevers syn på ämnet matematik i stort, med en konstruktivistisk teoretisk inriktning där man tydligt skiljer lärandet ifrån kunnandet.

Forskningen har visat att dyslexi är en sjukdom som tyder på specifika läs- och skrivsvårigheter, som kan upptäckas redan i tidig ålder och måste bearbetas med olika arbetsmetoder. I studien förklarar jag vad dyslexi är och tar bland annat upp olika metoder och arbetssätt som pedagoger kan använda för att förebygga läs- och skrivsvårigheter hos elever. Jag har utgått utifrån svensk- och engelsk forskning kring dyslexi och läs-och skrivsvårigheter. Syftet med detta arbete är att undersöka om pedagoger kan upptäcka läs- och skrivsvårigheter hos elever i tidigt ålder utifrån några pedagogers perspektiv. Syftet är även att undersöka vad det finns för olika arbetsmetoder som pedagoger kan arbeta med i skolan. Jag har använt mig av kvalitativa intervjuer för att besvara syftet. I resultatet framkom det att respondenter anser att man kan upptäcka tendenser till läs- och skrivsvårigheter redan i tidigt ålder, och att man som pedagog kan bearbeta dessa svårigheter genom att använda sig av olika metoder och arbetssätt som kan förebygga läs- och skrivsvårigheter och dyslexi.

Elever med läs- och skrivsvårigheter är ofta normalbegåvade, men pga. sina svårigheter har de problem att anpassa sig inom ramen för den vanliga grundskolans verksamhet. Det som utmärker dem är, att de har svårt att finna sig tillrätta i den vanliga klassrumssituationen och därför är de i behov av extra stöd, menar Kullberg (1995). Syftet med denna undersökning har varit att se hur två olika skolor arbetar för att säkra en god utvecklingsmiljö, för de elever som lider av läs- och skrivsvårigheter/dyslexi. Detta har vi tagit reda på genom kvalitativa intervjuer och observationer med rektorer, specialpedagoger, klasslärare och elever ute på skolorna. Genom detta arbete vill vi visa att det inte finns endast en slutgiltig metod för att lära dessa elever. Alla skolor har olika metoder för att stödja och hjälpa just sina elever, men att alla pedagoger måste vara villiga att ta till sig av andra skolors erfarenheter.