Denna studie handlar om förskollärares och barnskötares beskrivningar av musikundervisning i förskolan. Vårt syfte är att bidra med kunskaper om pedagogernas syn på musikundervisning i förskolan i relation till likvärdighet och musikens inflytande på undervisningen utifrån ett sociokulturellt perspektiv. En anledning till valet att skriva om musik var på grund av uppmärksammandet av att begreppet inte har en stor plats i Läroplanen för förskolan, Lpfö 18 (Skolverket 2018, ss. 9, 14). Det skrivs inte HUR ett lärande av musiken kan ske och det kan troligen leda till att de som arbetar inom förskolan inte vet HUR de ska implementera det i praktiken. Vi valde att använda oss av en kvalitativ studie som metod där vi intervjuade förskollärare och barnskötare från olika förskolor i Sverige. Med hjälp av det sociokulturella perspektivet har vi analyserat det insamlade materialet. Det resultat vi kom fram till var att pedagogerna såg musiken som ett lärande i andra ämnen dock skiljdes sig tankarna åt i vilket lärande som sker, exempelvis att musiken kan bidra till språkutveckling. Studien kom även fram till att musiken kan väcka olika känslor och pedagogerna lyfter främst känslan glädje kopplat till musiken i förskolan. Även tankar och intressen om utbildning lyfts vilket genererade i delade svar från pedagogerna i studien, där majoriteten hade en positiv inställning till vidareutbildning. Slutligen diskuterades likvärdigheten mellan förskolornas utövande av musiken och vad skillnaderna kan bero på.

Denna studies syfte är att bilda kunskap om hur förskollärare arbetar med anknytning och pedagogiska relationer med de äldre barnen i förskolan, 3 – 6 år, som grund för utveckling och lärande. De teoretiska ramar som använts är anknytningsteori samt det relationella perspektivet. I studien används kvalitativ metod och intervjuer med fyra förskollärare på fyra olika förskolor i två olika kommuner. Det framgick i studiens resultat att det relationella arbetet ses som viktigt i verksamhetsarbetet med barnen som grund för trygghet, lärande och utveckling. Omsorg och lärande beskrivs ses som en helhet som hör ihop. Vi fann emellertid att brist på tid och resurser kan ha viss påverkan på förskolans förutsättningar till att möta barns individuella behov och därmed antas påverka kvaliteten om de pedagogiska relationerna. Det framgick en tydlig strävan att ge barnen en trygg anknytning till förskollärarna och till förskolan som helhet. Det framkom emellertid inte några resonemang eller ett medvetet och metodiskt arbetssätt utifrån kunskap om anknytningsteori.

Syftet med den här studien är att förstå förskolepedagogers syn på alternativ och kompletterande kommunikation (AKK) användandet i förskolan, vilken betydelse det kan ha för pedagogerna och anses ha för barnen.Anledningarna till AKK:s förekomst och om det här anses uppfyllas i förskolorna studeras utifrån förskolepedagogers perspektiv.Förskolepedagogernas skattning av sin kunskapsnivå är också av intresse.Utifrån förskolepedagogers uttryckta tankar kring AKK skapas en förståelse för perspektivet och skattningen av kunskapsnivån kring ett språkverktyg för vardagliga situationer. Studiens vetenskapliga teori har grundats i sociokulturellt perspektiv och socialkonstruktionismen, med begreppen scaffolding, appropriering och social konstruktion. Metoden som har använts i studien för att kunna ta reda på förskolepedagogers syn kring AKK användandet i förskolan var enkätundersökning. Enkäten skickades ut till 15 förskolor i Halmstad kommun, till alla verksamma förskolepedagoger på avdelningarna. Det insamlade materialet från enkätundersökningenanalyserades utifrån tematisk analys med hjälp av en matris. I resultatetframkommer det både kvantitativt och kvalitativt resultat. Det kvantitativa resultatet framställs med figurer med pedagogernas svar. Det kvalitativa resultatet har teman För barns skull med delteman Språk och Meningsskapande, det andra temat är Pedagogernas roll. Resultatet i den här studien visar att pedagogerna ansågs ha använt AKK till hela barngruppen, för att bland annat ge barnen förutsättningar till att uttrycka sig i förskolan. Förståelsen för pedagogernas syn på AKK användandet i förskolorna är att det generellt använts i vardagliga situationer. Utmaningar med AKK enligt pedagogerna var att få in AKK i ett systematiskt arbetssätt. Resultatet visade att en tendens kunde ses till att pedagoger som skattade sig högt på kunskapsnivån, använde AKK i en lägre omfattning och vice versa.

Syftet med studien var att undersöka hur förskollärarstudenter ser på sin egen matematiska kompetens och vilken inställning de har till matematik före och efter genomförd matematikkurs som ingår i förskollärarutbildningen. Studien genomfördes med kvantitativa enkäter och inslag av en kvalitativ frisvarsfråga, där respondenterna bestod av en grupp med 43 förskollärarstudenter vid ett universitet i Sverige. Det datamaterial som har samlats in har analyserats utifrån begreppet self-efficacy som enligt Albert Bandura (1997) handlar om tilltron till sin egen förmåga i en specifik situation samt begreppen model characteristics och självregleringskompetens. Resultatet av vår studie visar att matematikkursen är av betydelse för blivande förskollärare inför sin kommande yrkesroll. Denna studie kan bidra med ökad kunskap och kännedom om det berörda forskningsläget gällande förskollärarstudenters tilltro, kunskap och inställning till matematik. En potentiell slutsats vi kan se i vår studie är att matematikkursen i förskollärarutbildningen påverkar studenternas egen inställning till matematikämnet och att ett tydligt fokus på self-efficacy kan vara stöttande för förskollärarens matematiska kompetens och i förlängningen barnens lärande i matematik. / <p>Betyg i Ladok 22-06-05.</p>

Syftet med vår studie var att undersöka hur förskollärare upplever olika förutsättningar för undervisningen i förskolan. Vi har genom kvalitativa intervjuer samlat in data för studien. Vi har utfört sex intervjuer med förskollärare i Storstockholm. Som analysmetod har vi använt oss av tematisk analysmetod. De teman och mönster vi har identifierat i analysarbetet har vi sedan kopplat till begrepp hämtade ur det ramfaktorteoretiska perspektivet såsom reella och upplevda ramar. Dessa har vi sedan använt i resultat och diskussion. Studiens resultat visar på att förskollärare upplever att det finns många olika faktorer som skapar möjligheter och begränsningar för undervisningen, däribland reella ramar som utgörs av tid, budget, personal och styrdokument. Och de mer subjektiva upplevda ramarna i form av förskollärarens kompetens, kunskap och erfarenhet samt synen på förskolan.

Denna studie handlar om förskollärares och barnskötares beskrivningar av musikundervisning i förskolan. Vårt syfte är att bidra med kunskaper om pedagogernas syn på musikundervisning i förskolan i relation till likvärdighet och musikens inflytande på undervisningen utifrån ett sociokulturellt perspektiv. En anledning till valet att skriva om musik var på grund av uppmärksammandet av att begreppet inte har en stor plats i Läroplanen för förskolan, Lpfö 18 (Skolverket 2018, ss. 9, 14). Det skrivs inte HUR ett lärande av musiken kan ske och det kan troligen leda till att de som arbetar inom förskolan inte vet HUR de ska implementera det i praktiken. Vi valde att använda oss av en kvalitativ studie som metod där vi intervjuade förskollärare och barnskötare från olika förskolor i Sverige. Med hjälp av det sociokulturella perspektivet har vi analyserat det insamlade materialet. Det resultat vi kom fram till var att pedagogerna såg musiken som ett lärande i andra ämnen dock skiljdes sig tankarna åt i vilket lärande som sker, exempelvis att musiken kan bidra till språkutveckling. Studien kom även fram till att musiken kan väcka olika känslor och pedagogerna lyfter främst känslan glädje kopplat till musiken i förskolan. Även tankar och intressen om utbildning lyfts vilket genererade i delade svar från pedagogerna i studien, där majoriteten hade en positiv inställning till vidareutbildning. Slutligen diskuterades likvärdigheten mellan förskolornas utövande av musiken och vad skillnaderna kan bero på.

I denna studie undersöktes hur matematikundervisning med yngre barn utförs och vilka olikaartefakter som barnen väljer. Enligt läroplan för förskolan, Lpfö 18, ska förskolan skapamöjligheter för barnen att möta såväl planerad som spontan matematikundervisning. Det tarsin utgångspunkt i barnens tidigare erfarenheter och intressen (Skolverket, 2018). Den metodsom har använts i studien är kvalitativa intervjuer och videoinspelning. Det perspektiv somanvändes var det sociokulturella perspektivet. Det insamlade materialet analyserades medutgångspunkt från Lev Vygotskij’s texter om det sociokulturella perspektivet. Jag har använtBishops sex matematiska aktiviteter under lärstunderna och vid en del av frågorna somställdes till förskollärarna där utveckling och lärande i socialt samspel var centralt. Understudien framkom att yngre barn valde välbekanta artefakter i första hand och att yngre barnvälkomnar planerade lärstunder med stort intresse. Förståelsen för matematik hos barneninnehåller mer än bara siffror. Matematik är ett bredare begrepp som kan innehålla ord sombarnen inte tidigare känt till och ordens betydelse kan undersökas av barnen via artefakter.Innehållet i matematikundervisningen kan utforskas av barnen på ett lekfullt sätt. Under dessaaktiviteter kan det finnas möjlighet att få syn på hur förskollärarna uppmärksammarmatematik med artefakter i undervisningen på förskolan. När förskolläraren användematematiska begrepp för de yngre barnen skapades en förståelse över de matematiskabegreppen med hjälp av artefakter. Lärstunderna med artefakter synliggjorde att yngre barnkan förstå sifferkort kopplat till begreppet antal samt att barnen kunde med hjälp av artefaktervisualisera begreppen stor, liten och mellan. Studien visade att barnen generellt väljerartefakter de är välbekanta med.

Denna kvalitativa studie genomfördes med syfte att undersöka hur rektorer och förskollärare beskriver sitt ledarskap i relation till en utbildning för hållbar utveckling i förskolan samt kritiska aspekter som framträder i det arbetet. Studiens resultat visar att viktiga aspekter i rektorers och förskollärares förmåga att leda utbildning för hållbar utveckling i förskolan är egen kunskap om de tre dimensionerna av hållbar utveckling är. Kritiska aspekter är förskollärarnas egen arbetsmiljö som utmanar både deras egen förmåga att leda utbildning för hållbar utveckling samt rektorns förmåga till ett etiskt hållbart ledarskap. Diskussionen sätter ljuset på en ny dimension av Verhelst hållbart ledarskap i förskolans kontext (Verhelst m.fl., 2020) och innefattar yrkesprofessionens välmående som en utmaning i ett hållbart ledarskap i relation till utbildning för hållbar utveckling i förskolan. En slutsats är att kompetensutveckling om de tre dimensionerna av hållbar utveckling kan vara ett sätt att utveckla en utbildning för hållbar utveckling, för både rektorer och förskollärare. Ytterligare en slutsats är att förskolans resurser innefattar yrkesprofessionens välmående samt att stödjande relationer inom och utanför förskolan bidrar till ett hållbart ledarskap för rektorer och förskollärare i förskolan. Sammanfattningsvis bidrar studien med nya insikter om hur förskollärarnas egen arbetsmiljö och stress påverkar deras ledarskap i relation till utbildning för hållbar utveckling samt hur rektorns förmåga att leda utbildning för hållbar utveckling framstår som en kritisk aspekt i detta arbete.     Nyckelord: rektorers och förskollärares ledarskap, utbildning för hållbar utveckling i förskolan

Syftet med studien var att undersöka förskollärares uppfattningar om undervisning i förskolan före och efter en uppdragsutbildning. Studien har genomförts kvalitativt genom en fenomenografisk intervjuundersökning där fyra förskollärare ingår. En fenomenografisk metodologisk ansats och analysmodell har använts för att ges möjlighet att närma sig förskollärarnas uppfattningar. Teoretisk utgångspunkt har varit fenomenografi. Studiens resultat visar på tydliga förändringar i förskollärarnas uppfattningar om undervisning i förskolan efter utbildningen. Från att ha uppfattat ett motstånd till att använda begreppet och att undervisning hörde till skolans kontext till att uppfatta att undervisning också kan tillhöra förskolans, men att den då behöver bedrivas på ett annat sätt än i skolan för att förskolans tradition ska bevaras. Före utbildningen använde förskollärarna lärande synonymt med undervisning och uppfattade att deras och barnens lärande var en del av undervisningen. Efter uppdragsutbildningen uppfattar förskollärarna i stället att lärande hos barnen kan ske utan en lärare, medan undervisning kräver en förskollärare eller ledare som leder den. Även hur de ser på sin roll som förskollärare har förändrats. Resultatet visar också att både samhälle och utbildning har påverkat och påverkar förskollärarnas uppfattningar om undervisning i förskolan. En slutsats som dras i studien är att det skulle kunna innebära att en förändring i styrdokument inte i sig påverkar uppfattningar eller förändrad yrkesutövning utan det är först när begrepp får ett sammanhang, när det bearbetas tillsammans med kollegor och placeras i den kontext den är tänkt att utövas i som det sker förändring och utveckling.

Studiens syfte var att undersöka hur förskollärare stöttar barn med annat modersmål än svenska att utveckla sina kunskaper i såväl svenska som modersmålet. För att undersöka detta har vi använt oss av en kvalitativ forskningsansats genom åtta semistrukturerade intervjuer med förskollärare. Vi använde oss av en tematisk analys för att kategorisera det insamlade materialet som sedan analyserades utifrån ett sociokulturellt perspektiv. Resultatet visade att förskollärare implementerar flera olika strategier och verktyg i arbetet med flerspråkiga barn. Studien belyser också betydelsen av samverkan med vårdnadshavare och flerspråkig personal. I resultatet synliggjordes också skillnader i förskollärarnas utmaningar i arbetet. Studiens slutsats är att förskollärarna är medvetna om språkfrämjande strategier för flerspråkiga barns språkutveckling oavsett vilka utmaningar som urskiljs.