Många äldre tillbringar mycket tid i och omkring bostaden. Boendemiljön kan därmed sägas vara av vikt för äldres upplevelse av välbefinnande och livskvalitet. I föreliggande studie förstås boendemiljö i termer av såväl ett fysiskt som ett socialt rum. Båda dessa aspekter lyfts fram när livsvillkor för ett antal äldre boende i en svensk skärgårdsmiljö kartläggs. Fördelat på tre teman avhandlas vilka förutsättningar som utgör ramen för boendet, vilka värden som motiverar ett kvarboende samt vilka tankar som finns om åldrandets betydelse för den framtida boendesituationen. I och med att studien tar sin utgångspunkt i ett socialkonstruktivistiskt perspektiv förs parallellt en reflektion kring i vad mån människa och miljö påverkar och påverkas av varandra i skapandet av platsens fysiska och sociala dimensioner.

Syftet med studien var att utifrån ett vårdtagarperspektiv nå ökad kunskap om och förståelse för hur äldre personer uppfattar och upplever sjukgymnastik inom kommunal verksamhet. Studien baseras på åtta intervjuer med äldre vårdtagare mellan 67 och 89 år, fyra män och fyra kvinnor, med olika grader av erfarenhet av sjukgymnastisk behandling utförd på olika enheter i kommunal verksamhet. Under analysen framkom tre kategorier; •Den äldre som individ - förutsättningar och förväntningar •Yttre påverkande faktorer – rehaborganisation, miljö och bemötande •Sjukgymnastinsatsernas innehåll och karaktär Resultatet visar att de intervjuade med en övergående funktionsnedsättning, t.ex. efter höft-fraktur, som fått sjukgymnastik under en kort, intensiv behandlingsperiod på en rehabenhet eller i ett hemrehabteam, väsentligen var nöjda med den behandling de fått. Däremot beskri-ver de intervjuade med en kronisk funktionsnedsättning, t.ex. efter stroke, ett missnöje över den sjukgymnastiska behandling de fått. Dessa vårdtagare har fått sjukgymnastik i hemsjuk-vården eller på särskilda boende och de uttrycker ett missnöje framförallt över att tillgången är begränsad men även gällande kvalitén. Sjukgymnastik är ett viktigt inslag i många äldres liv, både i direkt anslutning till sjukdom eller skada men även för de med störst funktionsnedsättning. De ser sjukgymnastik som ett sätt att förbättra och/eller behålla sin fysiska funktionsförmåga i ett led att behålla sin själv-ständighet, integritet och livsstil. Alla informanter uttrycker en vilja och drivkraft till att vara självständiga, en önskan om att klara sig själv i så stor utsträckning som möjligt.

Syftet för denna studie var att granska det fallpreventiva arbetet inom samtliga särskilda bo-enden för äldre, i Umeå kommun. Data insamlades primärt via enkäter vilka besvarades av undersköterskor (n 118, 85 % svarsfrekvens). Enkätsvaren kompletterades med en muntlig fråga som enhetschefen för respektive boende besvarade via telefon. Resultatet visade att 76 % av respondenterna ansåg att enheten bedrev ett organiserat fallpre-ventivt arbete. Inom de granskade enheterna var Individuell Vård- Omsorg och rehabiliter-ingsplanering (Ivor) ett viktigt forum för fallpreventiva diskussioner. Mötesfrekvensen var vanligtvis glesare än en gång per månad. Oftast deltog arbetsterapeut, sjukgymnast, sjukskö-terska och undersköterska/vårdbiträde. De vanligaste fallpreventiva åtgärderna var tillsyn, hjälpmedel och miljöförändringar. Mindre vanligt var medicinska åtgärder samt träning och aktivitet. Instrument för fallriskbedömning användes enligt 58 % av respondenterna. Falltill-bud dokumenterades enligt gällande riktlinjer och 84 % skattade det fallpreventiva arbetet som bra, eller mycket bra, vid deras enhet. Slutsatsen är att fallpreventivt arbete utförs inom många enheter, men det finns förbättrings-områden. Viktigt är att enheter som idag saknar organiserat fallpreventivt arbete stimuleras till att utveckla rutiner för detta. Rutiner för informationsspridning vid falltillbud måste förbätt-ras. Medicinska åtgärder, samt träning och aktiviteter bör intensifieras, liksom användandet av instrument för fallriskbedömning. En ökad medverkan av nattpersonal i fallpreventiva diskus-sioner vore önskvärt.

No description available.

Bakgrund: Verksamhetschefer, sjuksköterskor, utvecklingsledare och kostombud har påbörjat ett förbättringsarbete gällande kosten på ett särskilt boende för äldre i en mellansvensk kommun. Syftet: Att beskriva omvårdnadspersonalens uppfattning om förbättringar, försämringar samt inflytande gällande måltidsmiljön, efter att riktlinjer kring kosthållningen införts. Metod: Studien genomfördes med en kvalitativ ansats och en beskrivande design. Tjugofem omvårdnadspersonal intervjuades om sina uppfattningar. Resultat: Det framkom i studien att omvårdnadspersonalen till största del uppfattade att förbättringar skett kring kosthållningen efter införandet av de nya riktlinjerna. Omvårdnadspersonalen uppfattade att det hade påverkat de äldres vardag positivt genom: trevligare måltidsmiljö, hälsosammare och godare mat, kortare nattfasta samt ökat självbestämmande för de äldre. Det som uppfattades negativt var att det nya arbetssättet uppfattades som stressigt för viss personal på grund ökad disk och längre måltider. Flertalet av omvårdnadspersonalen uppfattade att de inte varit delaktiga i utformningen av riktlinjerna och det fanns svårigheter att få all personal till att arbeta enligt riktlinjerna. Slutsats: Författaren menar att denna studie har visat att det går att utföra förändringsarbete med gott resultat. / Background: In one district of Sweden, improvements in the diets of the older people in a nursing home are being implemented by staff.  The staff included managers, nurses, dietary assistants and development workers. Aim: To explore nursing assistant perceptions of the advantages, disadvantages and influence around the meal environment after implementing new guidelines. Method: A descriptive design with a qualitative approach Twenty-five nursing assistants were interviewed about their perceptions. Results: It was found that the perceptions of the majority of the nursing assistants’ were some improvement in the wake of the new dietary guidelines. Furthermore, it was reported that the guidelines had appeared to affect the elderly in a positive fashion by improving the meal time environment, by providing healthier and better quality food, shortening the period between meals at night and increased their autonomy. The disadvantages of the new guidelines were that some staff found the new approach stressful owing to an increased amount of cleaning and longer meal times. In addition, the majority of staff felt that they were not included in the creation of the guidelines and there were also difficulties in implementing them across all staff members. Conclusion: According to the author this study shows that it is possible to work for change to the better in the care for older people.

Andelen äldre i Sveriges befolkning blir allt fler då människor lever längre samtidigt som det föds fler barn. Det finns ett flertal studier som tar upp betydelsefulla områden för hälsan som påverkas av åldrandet och som är viktigt att bibehålla hela livet ut. Några av dessa är en god kosthållning, den funktionella förmågan och ett fungerande socialt nätverk. Flera projekt har bedrivits inom äldreområdet med fokus på dessa områden och några av dessa har utvärderats. Resultaten från projekten har varit varierande och det saknas kunskap om vad det är som gör att projektet vart framgångsrikt eller inte. Syftet med denna studie var att studera hur projektet Passion för livet i Sörmland län har påverkat seniorernas motivation och vilja till handling och förändring i sitt livsmönster. För att studera ämnet har en kvalitativ metod i form av enskilda intervjuer valts att använda. Resultatet visade att samtliga respondenter ansåg att Passion för livet har varit en positiv upplevelse och stärkt deras motivation och vilja till handling. ”Livshjulet” som används som verktyg i Passion för livet hade för vissa av seniorerna använts kontinuerligt medan flera ansåg att ”livshjulet” var en teoretisk modell som var svårbegriplig och felstrukturerad. Samtliga respondenter har efter sitt deltagande ökat sitt motionerande. De har även fått det understruket hur viktigt det är med en god kosthållning och blivit medvetna om säkerhetsrisker i hemmet.

Syftet med denna studie var att belysa ensamhet bland äldre. För att få en djupare förståelse för betydelsen av de äldres sociala förhållanden, gjordes en kvalitativ intervjuundersökning med tre äldre människor boende i eget hem med hemtjänstinsatser samt tre boende på servicehus, med avsikt att jämföra upplevelsen av ensamhet i de olika boendeformerna. Resultatet tematiserades kring följande teman: ålder och aktivitet, åldrande och sociala kontakter, åldrande och upplevelse av ensamhet/gemenskap, boendeformen och dess betydelse för ensamhets-/gemenskapsupplevelsen, hemtjänstens betydelse samt strategier mot den eventuella ensamheten. Analysen av resultatet gjordes utifrån följande gerontologiska teorier: rollteorin, aktivitetsteorin, disengagemangsteorin, teorin om gerotranscendens och livsloppsperspektiv på åldrandet. Undersökningen visade att samtliga respondenter upplever en minskning av de sociala kontakterna på grund av åldrandet och medföljande funktionsnedsättning och att detta har bidragit till en ökning av fysisk ensamhet. Upplevelsen av ensamhet tycks däremot inte vara påverkad av vare sig ålder eller boendeform. Alla respondenter tyckte att fysiska aktiviteter var viktiga och deltog själva i någon form av aktivitet oavsett om de kände sig ensamma eller ej. Hemtjänstpersonalen har en stor betydelse i respondenternas vardag. Den minskar deras ensamhet och är en trygghetsfaktor. Positiva omdömen är återkommande i respondenternas beskrivning av hemtjänstens roll i deras tillvaro.

Uppsatsens syfte är att beskriva hur den offentliga verksamheten som kommunen i Jönkö-ping står för tillhandahålls ute i sex olika kommuner i Europa. Uppsatsen skall även under-söka kommunernas utförandekapacitet för att möta behovet av äldreomsorg från ett ökan-de antal äldre människor. Detta problem ställer även krav på skol- och barnomsorgen att kunna erbjuda högkvalitativ service för att öka motivationen för ett ökat antal födda barn i samhället som i framtiden skall trygga försörjningskvoten för våra äldre och yngre. I en enkät som skickats ut till de sex kommunerna har frågor ställts om förväntad demogra-fiutveckling, offentliga och privata aktörer för kommunal verksamhet samt kostnader för kommunal verksamhet i offentlig- privat regi. Uppsatsen visar att det är främst demografi som påverkar kommunernas utförandekapacitet men att det även finns en korrelation mel-lan demografi samt två andra faktorer nämligen privata och offentliga aktörer samt omfatt-ning av kommunala verksamheter.

No description available.

Att ha en utvecklingsstörning leder ofta till svårigheter att utföra dagliga aktiviteter. Detta resulterar i behov av anpassat stöd för att kunna vara delaktig. Personer somhar en utvecklingsstörning blir allt äldre och går inte i pension vid samma ålder somden övriga befolkningen. Därför har den dagliga verksamheten en stor betydelse förderas vardag. Syftet med studien var att undersöka hur äldre personer som har enutvecklingsstörning upplever sin delaktighet i daglig verksamhet. För att få svar pådetta genomfördes kvalitativa intervjuer med nio personer som har enutvecklingsstörning, regelbundet gick på daglig verksamhet och var över 50 år. Ianalysen framkom tre teman, personliga faktorer, miljöfaktorer och bestämmande,vilka påverkade informanternas upplevelse av delaktighet. Studien visade attupplevelsen av delaktigheten på daglig verksamhet hade förbättrats jämfört med närde var yngre. Det framkom att åldrandet påverkade delaktighet eftersom erfarenhetupplevs leda till ökad kunskap om sin egen aktivitetsförmåga. Informanterna menadeatt de nu hade större möjlighet att fatta egna beslut och själva påverka sitt görande på daglig verksamhet. En slutsats var att informanterna inte reflekterat så mycket överatt bli äldre, vilket kan bero på att övergången till ålderdomen inte blir så tydlig då pensionering är ovanligt. / Having an intellectual disability often leads to limitations in performing daily activities. It also results in a need for tailored support to be able to participate. The mean age for persons with an intellectual disability is increasing and they do not retire at the same age as people without intellectual disability. Daily activities therefore have an important role in their everyday life. The aim was to investigate how older persons with intellectual disabilities perceive their participation in daily activities. Nine qualitative interviews were conducted with persons over 50 years old who had an intellectual disability and who regularly engaged in daily activities. The analysis highlighted three themes,- decision-making, personal factors and environmental factors,- that affect the informants’ perception of participation in daily activities. The study showed that the perception of participation in daily activities had improved compared with when they were younger. Ageing affects participation because experience is perceived as bringing greater knowledge about performance capacity.The informants reported that they now had more opportunities to make decisions and influence their situation in daily activities. One conclusion is that people with intellectual disabilities do not reflect much about becoming older since the transition to being old is not that clear because retirement is unusual.