The use of digital teaching materials in mathematics is becoming increasingly more common within school teaching. Examining the teaching material becomes an important part of the teacher's work. Not least to ensure a successful teaching that is quality assured, against the Swedish curriculum. Successful teaching has long been characterized by formative assessment for learning. In this work, five digital teaching materials for mathematics have been examined through a qualitative content analysis. The purpose has been to establish the feedback structure of the digital teaching aids. The digital teaching materials that have been studied are designed for pupils in grades 1–3, where both a pupil client and teacher client are included. The survey has been based on an analysis schedule and the result has been set against various key factors for feedback. The result showed that three out of five digital teaching materials are "smart" and can provide the pupil with tasks that contribute to the pupil's progression. Yet, it´s only one of five digital teaching materials that has a well-developed system that makes full use of the potential that exists in a digital teaching material. A summary conclusion is that the digital teaching materials seem to strive to design a formative feedback structure, while some of the teaching aids do not pretend to be anything but a tool for quantity training. / Användning av digitala läromedel i matematik, blir allt vanligare i skolans undervisning.  Att granska läromedlet blir således en viktig del av lärarens arbete. Inte minst för att säkerställa en framgångsrik undervisning som är kvalitetssäkrad, mot den svenska läroplanen. Framgångsrik undervisning har länge präglats av formativ bedömning för lärande. I det här arbetet har fem digitala läromedel för matematik undersökts genom en kvalitativ innehållsanalys. Syftet har varit att fastställa de digitala läromedlens återkopplingsstruktur. De digitala läromedel som har undersökts är framtagna för elever i årkurs 1–3, där både en elevklient och lärarklient är inkluderade. Undersökningen har utgått ifrån ett analysschema och resultatet har ställts mot olika nyckelfaktorer för formativ återkoppling. Resultatet visade att tre av fem läromedel är ”smarta” och kan förse eleven med uppgifter som bidrar till elevens progression. Samtidigt så är det endast ett av fem läromedel som har ett väl utvecklat system som till fullo använder sig av den potential som föreligger ett digitalt läromedel. En sammanfattande slutsats är att de digitala läromedlen förefaller strävar efter att utforma en formativ återkopplingsstruktur, samtidigt som några av läromedlen inte utger sig för att vara något annat än ett redskap för att mängdträna.

Dagens matematikundervisning ska enligt läroplanen vara ett kommunikativt ämne. För att elevers matematiska kunskaper ska utvecklas behöver lärare planera för kommunikation samt tillåta ett kommunikativt klassrumklimat.  Matematikundervisning som präglas av ett formativt och kollaborativt arbetssätt gynnar elevers kunskapsutveckling. Syftet med observationsstudien är att undersöka hur olika tillvägagångssätt vid uträkningar av matematiska uppgifter kan ske genom ett kollaborativt arbetssätt och vad som påverkar elevernas matematiska resonemang. Frågeställningen är: Vad kan påverka elevernas matematiska resonemang vid ett kollaborativt arbetssätt i årskurs 1? Empirin har samlats in genom videoobservationer. Genom empirin analyserades nio teman fram som mynnade ut i fyra kategorier. Empirin som passade in i kategorierna transkriberades, därefter kunde resultat och analys skrivas fram. Resultat och analys har sedan diskuterats i relation till forskningsläget. Frågeställningen har besvarats genom en induktiv analys. Resultatet visar att användandet av ett formativt arbetssätt främjar elevers matematiska resonemang. Gruppdynamik och tillit är dessutom två viktiga faktorer som påverkar elevers resonemang. Resultatet visar också att lärares förarbete och lektionsmomentet är grundläggande för elevers matematiska resonemang. Ett förslag till vidare forskning är hur elevers lärande vid ett kollaborativt arbetssätt kan påverkas genom att elever får syn på sitt eget sätt att bemöta och resonera med sin omgivning.

Syftet med denna studie var att undersöka hur några elever diskuterar kring andra elevers texter och hur de bedömer dessa. Syftet var även att kunna få exempel på om eleverna kunde utveckla dessa texter formativt tillsammans i en diskussion. Forskningsansatsen för denna studie var kvalitativ och datainsamlingsmetoden genomfördes i form av fokusgruppsintervjuer. Tjugo elever i årskurs 6 deltog i 4 fokusgruppsintervjuer. Resultatet av vår studie visade att elevernas bedömning kännetecknades av att de hade svårigheter med att lyfta fram goda exempel i texterna på t ex textens struktur, grammatik mm. Vår studie visade även att eleverna hade lätt för att ge förbättringsförslag på de olika texterna av formativ karaktär. När eleverna sedan började ge texterna betyg av summativ karaktär försvann elevernas formativa förbättringsförslag och eleverna fick svårt att motivera det betyg de gett de olika texterna. Resultatet analyserades sedan utifrån ett sociokulturellt perspektiv, ett specialpedagogiskt perspektiv samt utifrån ett formativt synsätt. Resultatet diskuterades i relation till styrdokument och tidigare forskning.

Studien handlar om hur kamratbedömning tillämpas i skolan av både lärare och elever. Från lärarnas sida undersöks vilka instruktioner som ges, vilka metoder och strategier lärarna använder sig av och vilka åsikter de har om kamratbedömning. I undersökningen fokuseras det även på vilken återkopplingsnivå eleverna använder i arbetet, skillnader och likheter mellan olika klasser och genom vilka media eller vilket medium deras återkoppling sker. Datan har samlats in med hjälp av observationer i tre olika klasser och intervjuer med tre klasslärare. Den tidigare forskningen som varit central för undersökningen visar att eleverna bör använda sig av bedömningsmallar i sina återkopplingar, men resultatet av föreliggande undersökningen visar på motsatsen då användningen av bedömningsmallar påverkar elevernas återkopplingar på ett negativt sätt. I diskussionskapitlet framförs hur bedömningsmallarna styr vilken nivå elevernas återkoppling sker på och i många fall ligger den på en låg nivå, medan den klass som inte fick bedömningsmallar gav återkoppling på en kvalitativt högre nivå.

Läraren fyller en viktig roll för att elever ska utveckla sina matematiska förmågor som bland annat innefattar att tillhandahålla eleverna med återkoppling som syftar till att ta elevernas lärande vidare. Syftet med denna studie är att utifrån ett lärarperspektiv undersöka hur lärare som undervisar i matematik i årskurs 1-3 beskriver att arbete med återkoppling sker vid bedömning för att bidra till att elever utvecklar sina matematiska förmågor. För att kunna uppnå studiens syfte och frågeställningar har tre fokusgruppintervjuer genomförts med lärare som undervisar matematik i årskurserna 1-3. Det insamlade materialet har analyserats utifrån ett fokus på olika sorters återkoppling som förkommer i matematikundervisningen samt olika fokus som dessa kan ha. Resultatet visar att olika sorters framåtriktad återkoppling, målinriktad återkoppling och återkoppling förekommer i matematikundervisningen för att på olika sätt bidra till elevers utveckling av de matematiska förmågorna. Vidare visar resultatet att återkopplingens fokus har betydelse för hur återkopplingen bidrar till att utveckla elevers matematiska förmågor. De slutsatser som har dragits utifrån studiens resultat är att återkoppling som ges på ett medvetet och effektivt sätt är av stor vikt för att bidra till elevers utveckling av matematiska förmågor. / <p>Matematik</p>

För att öka kvalitets- och patientsäkerhetsarbetet inom hälso- och sjukvården är patientnämnderna ett betydelsefullt hjälpmedel. Kontakter mellan patientnämnden och vårdverksamheterna sker exempelvis genom återkoppling av patienters åsikter om sina kontakter med vården. Brist på återkoppling är ett problem som innebär att kunskap från misstag som begåtts inte kan tas till vara. Effekten kan vara fortsatta skador och problem. Får vårdverksamheterna återkoppling och använder informationen i ett lärande, kan det leda till förbättringsarbete och därmed minska vårdskador.Syftet med studien var att beskriva vårdverksamheternas erfarenheter av återkoppling av patientklagomål från patientnämnden samt att med detta som utgångspunkt beskriva hur patientnämnden kan bidra till förbättrat kvalitets- och patientsäkerhetsarbete. Studien har en kvalitativ och deskriptiv ansats.Resultatet visar att patientnämnden bidrar till vårdverksamheternas kvalitetsförbättringar och patientsäkerhet. Genom kontakterna som vårdverksamheterna har med patientnämnden diskuteras händelser som uppstått i möten med patienter/anhöriga. Det finns en vilja att lära sig av misstagen för att göra bättre ”nästa gång”. Det finns även ett intresse av att veta hur patienterna har upplevt återkopplingen. En mer verksamhetsnära återkoppling ökar möjligheterna att arbeta med förbättringar. Personliga dialogmöten ger möjlighet till informationsutbyte där patientnämnden även får information om vårdverksamheternas förutsättningar vilket blir erfarenheter att ta med i kommande kontakter med patienter. Återkopplingen sprids även genom organisationsleden till klinikledning, sjukhusledning etc. Nya förbättrade rutiner och arbetssätt har tagits fram som en följd av tidigare misstag. Mycket forskning stödjer studiens resultat både när det gäller vikten av att involvera patienter i vården, exempel på kvalitetssäkringsarbeten och hög patientsäkerhet. Dessa erfarenheter kan även användas i andra patientnämnder och vårdverksamheter. / Program: Fristående kurs

Återkoppling ska syfta till att erbjuda alla elever oavsett kunskapsnivå utvecklingsmöjligheter och utmana dem i deras skrivande. Denna studie var ett försök till att kartlägga om läraråterkoppling på texter var föredömlig för högpresterande elever. Studiens syfte var att undersöka vad elever på det naturvetenskapliga programmet som läser svenska 3 ansåg om återkopplingen de fick på sina texter och om utsagorna överensstämde med formativ bedömning. Insamlingen av empirin skedde genom en metodkombination med kvantitativa och kvalitativa data med en webbaserad enkät. Resultatet visade att eleverna ansåg att de fick återkoppling som stöttade dem att utveckla sitt skrivande. De uppgav även att de tyckte om att få veta betyg i samband med texten men att det var mest föredömligt om det skedde i en kunskapsmatris. Utsagorna pekade även på att bristerna i texten uttrycktes viktiga för utvecklandet av texten, vilket innebär en paradox i jämförelse med tidigare forskning. Utifrån analys av elevsvaren kunde återkopplingen anses överensstämma med formativ bedömning.

Syftet med studien är att undersöka hur lärare arbetar med återkoppling på läs- och skrivläxor. Hur tas läxor in i undervisningen och hur används de för elevernas utveckling? Undersökningen har gjorts utifrån en kvalitativ metod där lärare både har blivit observerade och intervjuade.  Resultatet av undersökningen redovisas under kategoriseringarna: läs– och skrivläxornas syfte, utmaningar med läxor och muntlig och skriftlig återkoppling. I diskussionen dras paralleller till tidigare forskning och slutsatsen är att majoriteten av de fem informanterna arbetar med någon form av summativ eller formativ återkoppling, skriftlig eller muntlig. Samtliga lärare förespråkar att det är av stor vikt att de både förarbetar och efterarbetar läxorna för att de ska uppfylla syftet att utveckla elevernas kunskaper. Vidare använder många av lärarna läxorna också för att tiden i undervisningen inte räcker till. Samtliga lärare möter utmaningar i arbetet med läxorna. Den största utmaningen är hemmets olikheter som de strävar mot att minska genom att först ha en noggrann genomgång av innehållet i läxan.  Två av lärarna försöker möta problematiken genom att ytterligare involvera hemmen.

Denna studie handlar om feedback i en praktisk process, närmare bestämt under bildundervisningens pågående arbete. Undersökningens fokus har varit elevers föreställningar om feedback i bildundervisningen och på vilka sätt elevers upplevelse av feedback kan förstås och relateras till deras lärande. De frågeställningar som studien ämnar besvara är: Hur beskriver elever olika typer av feedback? Vad är kännetecknande för feedbacksituationer i ämnet bild? och Hur använder elever den feedback de får i bildundervisningen?. Elevintervjuer och observationer har användas som metod för insamling av empiri. Tjugo elever, i årskurs 8, har intervjuats och observationer har genomförts vid nio tillfällen, i två klasser i södra Sverige. Analysen, som utgår ifrån ett fenomenografiskt perspektiv av feedback-fenomenet, visar på ett rikt resultat då feedback uppfattas på en rad olika sätt av elever. Studiens resultat i form av fem kategorier, i vilken föreställningen om feedback kunnat urskiljas, har skapats av såväl muntlig som skriftlig feedback samt vad som styr användningen av den. De tre huvudmotiv som verkar styra elevers användning av feedback är: resultat, arbetsinsats och konstnärlig integritet. Denna studie föreslår att elever, i stort, upplever de råd och utmaningar de får i bildundervisningen som just feedback och betydelsefulla givare är såväl kamrater som lärare.

Uppsatsen handlar om lärares skriftliga respons till elever för att stötta deras skrivutveckling. Syftet med undersökningen är att ta reda på hur några lärare använder sig av skriftlig respons samt hur lärare upplever att deras respons stöttar elevers skrivutveckling. För att undersöka detta område har enkät och intervju valts som datainsamlingsmetoder där urvalsgruppen är undervisande svensklärare i årskurs 6. Resultatet visar sig stämma överens med det tidigare forskning visar. Elevutvecklande respons är i detta fall skriftlig respons som ges kontinuerligt under skrivprocessen, innehåller positiva kommentarer om texten, konkreta exempel på hur elever kan utveckla sina texter samt fokuserar på flera olika delar av texten. En slutsats är att teorier om skrivutvecklande respons implementerats i informanternas undervisning.