The aim of this study is to analyze how problems are represented within SOU 2008:27. Further more, the aim is to analyze how the new subject plan for history can bee seen as a product of this document. The method used, and the theoretical frame of the study, is based on Carol Lee Bacchi’s ”what´s the problem represented to be?” approach, which basic principle is that policies are filled with representations of problems and that these representations need to be examined. These problem representations are then themselves subject for scrutiny, the second step being an analysis of the texts presumptions and assumptions concerning view of man and perception of knowledge.   The results show, among other things, that a problem representations can be found in the SOU; the school system is too vague and unclear. This can be broken down to four concrete problems; the schools lack of clarity, the schools uniformity, the schools abundance of choices and the educations lack of preparation for societal partake. The view of man is an idea of the working citizen and perception of knowledge mainly being securing students employability.   The subject plan in history is a product of the SOU in several ways. The proposed solutions for the schools lack of clarity are implemented, which results in a more detailed control of the teachers. The problem with the high schools uniformity is also solved by the fact that a shorter course is given to students attending a “practical program” thus dividing the high school.

Hösten 2010 presenterades Skolverkets nya ämnesplan för religionskunskap i gymnasieskolan. Det såg där ut som om de existentiellt reflekterande inslagen hade tonats ned, och de kunskapsorienterande inslagen getts större utrymme. Det här påpekades i den efterföljande debatten, men förnekades av författarna till ämnesplanen. Förändringen förstås mot bakgrund av att religionskunskap i Sverige traditionellt förts utifrånbåde ett existentiellt reflekterande och ett kunskapsorienterande perspektiv. Detta arbete har som syfte att tolka vad styrdokumenten för Gymnasieskola 2011 säger om existentiell reflektion i ämnet religionskunskap. Arbetet har två frågeställningar. ”Vilket utrymme ges den existentiella reflektionen i religionskunskapsämnet i Gymnasieskola 2011?” samt ”Hur kan man tolka existentiell reflektion inom ramen för religionskunskap?”. Tolerans, livsfrågepedagogik och personlig utveckling har identifierats som nyckelbegrepp inom religionskunskapsämnet. Genom en begreppsanalys har dessa knutits till existentiell reflektion och kunskapsorientering. Dessa begrepp har sedan använts som markörer för existentiell reflektion och kunskapsorientering, i en hermeneutiskt inspirerad tolkning av för arbetet relevanta skrivningar i skollagen, läroplanen och ämnesplanen. Analysen visar att existentiell reflektion och kunskapsorientering ges ungefär samma utrymme i läroplanen. I ämnesplanen dominerar det kunskapsorienterande perspektivet, och den existentiella reflektionen saknas nästan helt. I den efterföljande diskussionen påpekas vikten av att religionskunskap innefattar både ett existentiellt reflekterande och ett kunskapsorienterande perspektiv. Slutsatsen av arbetet är att lärare i religionskunskap behöver vara uppmärksamma på det existentiellt reflekterande perspektivet, så att det inte försvinner till förmån för ett ensidigt kunskapsorienterande perspektiv. Arbetet pekar också på vikten av att följa upp vad som sker med den existentiella reflektionen nunär den nya ämnesplanen tas i bruk.

Syftet med denna studie var att undersöka i vilken utsträckning de tre kursplanerna för matematik 1 (1a, 1b och 1c) samt den tillhörande ämnesplanen gick att tolka i form av kompetenser. Vidare jämfördes även kompetensfördelningen mellan matematik 1 och matematik A. Studien grundade sig främst i ramverket MCRF (Mathematical Competency Research Framework) som presenterar sex matematiska kompetenser, men vi tog även hänsyn till ytterligare sex kompetenser som återfinns i NCTM (The National Council of Teachers of Mathematics), KOM-projektet (Competencies and the Learning of Mathematics project) samt Adding It Up. Kursplanerna och ämnesplanen har granskats med hjälp av en kvantitativ textanalys där innehållet delats upp och kategoriserats till de olika kompetenserna enligt kompetensernas definitioner. Utifrån resultaten kan man säga att förekomsten av de totalt tolv kompetenserna är relativt jämnt fördelade inom matematik 1a, 1b och 1c. Bland de sex kompetenserna i MCRF förekom kompetensen procedurhantering i högst utsträckning medan begreppsförståelse var vanligast bland de sex övriga kompetenserna. Vidare kunde man, bland de sex kompetenserna inom MCRF, se att matematik 1a innehöll betydligt mindre sambandskompetens än 1b och 1c. Matematik 1a innehöll dessutom en större del procedurhanteringskompeten medan matematik 1b innehöll en större andel representationskompetens. Vid jämförelse mellan matematik 1 och matematik A är det inte lika vanligt förekommande att innehållet i matematik 1 går att tolka till någon kompetens inom MCRF, detta gäller både ämnesplanen och kursplanerna. En likhet är dock att kompetenserna förekom i högre grad i kursplansavsnitten betygskriterier/kunskapskrav än i mål att uppnå/centralt innehåll i både matematik A och matematik 1.

Jag har i denna analys granskat den nuvarande kursplanen för religionskunskap på A- och B-nivå för gymnasieskolan tillhörande Lpf94 samt remissen på ämnesplan för religionskunskap kurs 1 och 2 som är en del i Gy2011. Granskningen är gjord utifrån vilken kunskapssyns som kan skönjas i de båda styrdokumenten. Den teoretiska ram jag valt att utgå ifrån är kunskapssynen inom den positivistiska och den hermeneutiska kunskapstraditionen. Dessa två perspektiv är valda för att de enligt tradition utifrån vad som karaktäriserar dem har ställts som varandras motsatser. Resultaten av studien visar bland annat att en positivistisk kunskapssyn är dominerande både i den dagsaktuella kursplanen och också den som komma skall. I dagens kursplan finns ett hermeneutiskt inslag i dels de övergripande utgångspunkterna som beskrivs i ämnets karaktär och uppbyggnad men också i flera mål som med undervisningen ska eftersträvas. Då det hermeneutiska inslagen gör sig synliga i målen gör de detta nästan uteslutande i det tolkningsutrymme som dokumentet innehåller. I den kommande ämnesplanen är tolkningsutrymmet betydligt mindre. Innehållet uttrycks klarare vilket också var syftet med den nya reformen från början. Med detta hör till att även de hermeneutiska inslagen är ansenligt färre. Innehållet har med andra ord stramats åt och gjorts enklare att tolka.

Syftet med denna undersökande uppsats är att utreda hur digitala verktyg används i matematikundervisningen idag och hur stor förändring den kommande revideringen av ämnesplanen kommer kräva av lärare och skolor när det gäller matematikundervisningen. Undersökningen sker via en enkätundersökning som skickats ut till matematiklärare i Sverige. Därigenom framkommer det att ca 90% av de 209 responderande matematiklärarna i gymnasiet anser sig använda digitala hjälpmedel idag. Dock dras slutsatsen att implementerandet av digital teknik, med tillhörande pedagogiskt genomtänkt undervisning och tillhörande arbetsuppgifter, är något som inte kommer existera automatiskt vid införandet av den reviderade ämnesplanen. Istället kräver detta mer tid och kunskap från lärarkåren för att en möjlighet till utökat lärande för eleverna ska existera. Med andra ord är fortbildning och utökad erfarenhet för lärare inom den slags användning som uttrycks av ämnesplanen ett måste för ett produktivt införande av digitala verktyg i gymnasieskolans matematikundervisning.

Avgörande för grammatikundervisningens utformning är de uppfattningar som läraren har av hur man bör undervisa inom området. I denna studie undersöks därför fem yrkesverksamma svensklärares uppfattningar om hur grammatikundervisningen i gymnasieskolans svenskämne bör bedrivas avseende innehåll, metod samt vad de uppfattar som nyttan med grammatikundervisning för eleverna. I detta undersöks även vilken roll lärarna uppfattar att grammatiken har i ämnesplanen för svenska i gymnasiet. Undersökningen utgörs av en kvalitativ intervjumetod med fenomenografisk ansats. Materialet för studien utgörs av transkriptionen av de fem lärarnas intervjusvar. Resultatet visar att lärarna främst uppfattar att nyttan med grammatikundervisningen är att hjälpa eleverna att bli bättre skribenter och att lära sig andra språk. Resultatet visar även att det finns ett gemensamt mål bland lärarna i att grammatikundervisningen ska främja elevernas skriftliga förmåga men att synen på hur man metodiskt når dit till viss del skiljer sig mellan de olika lärarna. Ämnesplanen uppfattas av lärarna både rymma stort tolkningsutrymme vad gäller grammatikens roll och vara begränsande för att leva ut de visioner man har. Grammatikens roll uppfattas även som framförskjuten i svenskämnet i Gy2011 jämfört med Lpf94 av flera av lärarna. En slutsats är att grammatikundervisningen främst förs fram som ett medel för att främja elevernas kommunikativa förmågor och att det finns en viss variation mellan lärarna på hur man anser att man metodiskt kan nå fram till detta.

According to the steering documents from the Education administration (Skolverket), history in upper secondary schools should teach students to approach history from “different perspectives”. In this paper, I interviewed five history teachers regarding their interpretation of phrasing with regard to the subject of “perspectives”. The study aims to give insight into what kind of content the formulations of the Education administration result in, when interpreted by the teachers. It investigate what the teachers in the study think a “perspective” is, and what it means to teach history from different ditto. Which perspectives are the focuses of their history courses? I also discuss what the purpose and end of using different perspectives in history education is perceived to be, from what the interviews can reveal. For this I use Gert Biestas theory that suggests that good education aim at either qualification, socialisation of subjectification. The result show that all the teachers in the study primarly connect perspectives to different groups. Students should be allowed to to focus on the history of different category’s of people, or use their historical empathy to understand the view of others. The groups of people that the respondents most often accentuated in the interviews where people from different social classes, women, as well as different groups of people that experienced the European colonialism in the 18th and 19th century. The teacher’s in my study also described the usage of “different perspectives” in another way. They talked of this activity in terms of teaching students critically thinking and examining the subject of history as a science. To teach from “different perspectives” could, in this kind of answer, be to have student’s examine historical knowledge as a constructed product and teach them to analyse historical narratives critically. Other, less prominent interpretations involved “perspectives” as referring to different disciplines within the subject of history – such as social history, economical history or political history. When examining what aims the teachers seem to have with their described usage of perspectives I found that they often seem to emphasise the important of the students becoming analytic, critical thinking, capable individuals. I also found that the teachers many times want to pass on social norms and values, make the students tolerant and empathetic. They also want to start processes where the students ask themselves existential questions or find help in orientating themselves in social structures and form identities. Also, the respondents often expressed ideas of history as an emancipating subject where the exposing of structures and historical injustices could counteract power structures in the present.

I detta examensarbete har fyra läroböcker för Fysik 2 i gymnasieskolan studerats för att utreda hur väl de följer ämnesplanen och kursplanen. De delar av kursböckerna som har en kvantmekanisk koppling har identifierats och analyserats. Analysen har dels varit kvantitativ, men även kvalitativ. Den kvalitativa delen av analysen har skett med ett sedan tidigare utvecklat analysverktyg som kopplar samman ämnesplanens centrala innehåll med kunskaper och förmågor i läroplanen. Analysen visar att läroböckerna generellt sett följer ämnesplanen och det centrala innehållet, men att det böckerna sinsemellan finns tydliga skillnader i hur de väljer att presentera innehållet samt i vilken utsträckning de kopplar samman det centrala innehållet med kunskaperna och förmågorna från läroplanen.

Vad historieämnet är kan vara självklart för oss lärare som ständigt arbetar med ämnesplanerna och dess formuleringar. Elever som undervisas i Gy11 är förmodligen inte lika insatta i vad ämnet är och hur det skall arbetas med enligt ämnesplanerna. Vi ställde frågan hur elever ser på historieämnet och hur de definierar detta. Stämmer deras bild av ämnet överens med vad ämnesplanen säger? Upplever de någon skillnad i undervisningen på grundskolan till deras undervisning på gymnasiet? Vi valde att genomföra fokusgruppsintervjuer med två elevgrupper vid en skola. Vi arbetade kvalitativt med det insamlade materialet och analyserade detta med hjälp av kodning. De valda teoretiska perspektiven använde vi vid både utformandet av intervjufrågor, analyskoder, tolkning- och analysverktyg. Båda grupperna hade en liknande syn på historia och historieämnet även om det fanns klara skillnader i vad de ansåg vara centralt. Stoffkunskap värderades lågt medan verktyg som historiebruk, perspektiv och källkritik värderades högt. De båda grupperna visade tydligt på en grundförståelse för vad historieämnet innebär.

Syftet med detta examensarbete är att ta reda på hur svensklärare på gymnasiet utformar sin litteraturundervisning och hur de förhåller sig till de skrivningar i styrdokument som behandlar litteraturundervisning. Forskning på styrdokument tyder på att kritisk litteraturläsning allt mer får stå tillbaka till förmån för formaliserad färdighetsträning och genrepedagogik. Semistrukturerade kvantitativa intervjuer med fyra svensklärare på gymnasiet genomfördes. Studiens resultat visar att svensklärarnas undervisning utgår från idén om skönlitteratur som bärare av kulturella idéer. Lärarna planerar undervisningen utifrån sina egna yrkeserfarenheter och elevernas förkunskaper och lägger fokus på kritisk litteracitet.