Syftet med denna studie har varit att undersöka hur några ämneslärare i svenska på gymnasiet anser att elevernas talspråk influerar skriftspråket. Fem intervjuer har genomförts med ämneslärare i svenska språket. Det framgår av resultatet att ämneslärarna inte undervisar specifikt om talspråket och skriftspråket, men att de inkluderar det i olika moment eller när de ska rätta elevtexter. Det framkommer även att vissa av informanterna anser att eleverna inte utvecklas i stor omfattning i användningen av talspråk respektive skriftspråk under tre år i gymnasiet, men att vissa kan göra stora framsteg på kort tid. Det framkommer även att elevernas inställning för det mesta är att de enbart vill göra sig förstådda för läraren. Vissa elever bryr sig inte om skillnaden mellan talspråk och skriftspråk, medan andra elever försöker utvecklas inom detta område. Därutöver framkommer det även att chattspråket har en påverkan, vilket lärarna noterat. Det är förkortningar av ord, talspråkliga inslag och även emojis. Slutsatser dras härav att elever behöver arbeta mer med skillnaderna mellan talspråk och skriftspråk, då detta är något som de kommer att ha användning av i framtiden. Nyckelord: Didaktik, digitalisering, skolspråk, skriftspråk, talspråk, ämnesspråk.

Studiens syfte är att utifrån två formulerade frågeställningar undersöka hur NO-lärare arbetar språkutvecklande i sin undervisning samt hur de kopplar elevers vardagsspråk till det naturvetenskapliga fackspråket. Språkutvecklande arbetssätt är idag relevant för lärare i samtliga skolämnen och gynnar alla elever. Studiens fokuserar på relationen mellan och vardagsspråk och ämnesspråk samt växling mellan dessa i NO-klassrummet. Insamling av empiri har gjorts genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer med NO-lärare som har arbetat eller är aktiva i arbetssättet. Analys av intervjuerna har gjorts utifrån Cummins modell som har utgångspunkt i det sociokulturella perspektivet. Studiens resultat visar att språkutvecklande undervisning och dess metoder är ett medel som främjar elevers språk- och kunskapsutveckling. Gynnsamma metoder handlar om lärares språkbruk i NO-klassrummet, kontextualisering och visualisering av ämnesbegrepp samt tydlig rörelse från konkret till abstrakt ämnesinnehåll. Vidare pekar resultatet på vikten av att tillåta växling mellan vardagsspråk och ämnesspråk som förutsättning för språk- och kunskapsutveckling i ämnet. Slutsatsen indikerar att språk- och ämnesintegrerad undervisning bidrar till djupare språk- och ämneskunskap.

Syftet med detta examensarbete är att undersöka användandet av frågor i grundskolans undervisning och hur olika typer av frågor påverkar elevers språkutveckling. Undersökningen omfattar observationer av ca 200 elever i tre grundskolor, årskurserna 7 till 9 i ämnet teknik under sammanlagt nio lektionstimmar, samt intervjuer av tre lärare. Som datainsamlingsmetod har både skriftliga observationsprotokoll och ljudinspelningar använts. Allt inspelat material har transkriberats för att sedan struktureras och analyseras med hjälp av tematisk analys. Skolverket, litteratur och tidigare forskning visar att det finns en tydlig koppling mellan språkutveckling och undervisning, frågor ställda av lärare spelar en central roll i denna kommunikation. Vi har undersökt kopplingen mellan språkutveckling och frågor genom att utgå från frågor initierade av lärare och den kommunikation som följer direkt av dessa. Förekomst av ämnesbegrepp och nivå av kognitiv komplexitet i elevsvar är de parametrar vi har haft som utgångspunkt när vi letat efter mönster och samband mellan användandet av frågor och språkutveckling.Resultatet från våra observationer och intervjuer visar att användandet av olika frågetyper varierar i hög grad. Andelen frågor som klassades som lågkognitiva var långt fler än högkognitiva. Studien visar också att över 50 % av det totala antalet ställda frågorna resulterar i elevsvar innehållande ämnesspecifika begrepp. Resultaten visar även en tydlig koppling mellan den kognitiva nivån av frågor och det kognitiva engagemanget hos eleverna. Intervjuer av lärare visade att deras inställning till användandet av frågor har stor påverkan på deras undervisning.

Syftet med arbetet är att undersöka hur SO-lärare i 1-3 undervisar om ämnesbegrepp för nyanlända elever. Ytterligare ett syfte är att undersöka om SO-lärare i 1-3 är medvetna om vilken forskning det finns om språkutveckling och om den tillämpas i undervisningen. Vi har valt att utgå från ett sociokulturellt perspektiv på lärande då modern forskning utgår från den lärandeteorin. I studien undersöker vi hur verksamma lärare arbetar och tänker kring undervisning om ämnesbegrepp för nyanlända elever. För att undersöka detta ansåg vi att kvalitativ metod var den rätta metoden för vår studie. Vi ville inte fokusera på en stor grupp lärare utan ett mindre antal där vi kunde genomföra djupintervjuer om deras erfarenheter. I studien har totalt åtta utbildade verksamma lärare i lågstadiet intervjuats. Vi har i vårt resultat kommit fram till att lärarna arbetar med ämnesbegrepp på olika sätt. De lärarna som var minst insatta i forskning kring språkutveckling förlitade sig på bilder och resurspersoner. De lärare som var medvetna om forskningen arbetade på ett varierat sätt där man utgick från elevernas erfarenheter och inkluderade alla elever i undervisningen. Det vill säga de lärare som var medvetna om den forskning som finns utgick från ett sociokulturellt perspektiv när de undervisade.

Syftet med den här studien är att undersöka utmaningar och svårigheter som geografilärare upplever, när de undervisar nyanlända elever samt belysa de potentiella konsekvenserna av detta. Dessutom syftar studien att vissa lärarnas språkutvecklande undervisningens roll på att nyanlända uppnå målen. Våra frågeställningar var vilka utmaningar och svårigheter upplever geografilärare när de undervisar nyanlända elever? vilka är konsekvenserna för geografiundervisning i en klass med nyanlända elever? och hur kan språkutvecklande undervisning ur lärarens erfarenheter hjälpa nyanlända elever att nå målen i ämnet geografi?.  I bakgrunden beskrivs de viktiga aspekterna av geografiundervisningen samt kursplansförändringar för att belysa förändringarna i geografiämnet och läroplanens innehåll som kräver en hög språknivå av eleverna idag. Vi förklarar några begrepp som används i vår studie som nyanlända elever, kartläggning, förberedelseklass. Vi förankrar vår studie i Deweys teori om “Learning by doing” och elevernas tidigare erfarenheter. Sociokulturell teori av Lev Vygotskij genom begrepp stöttning, mediering, ZPD och social interaktion utöver det didaktiska perspektivet genom geografiska modeller och didaktiska frågor har varit vägledande också. Vi samlade in studieinformation genom kvalitativa intervjuer i form av semistrukturerade intervjuer med sex SO- lärare. Resultatet visar att lärarna följer olika strategier för att utforma undervisningen, så att den passar de nyanlända eleverna. Men det finns fortfarande svårigheter och utmaningar som  ibland hindrar deras arbete och får dem att ändra sin planering och undervisning. Detta visar att akut behov av att öka medvetenheten hos dessa lärare och ytterligare kunskap om hur man  handskas med nyanlända elever.

Studiens syfte är att kritiskt granska läromedel för att få en inblick i vilka meningserbjudanden läromedel förmedlar till elever och på så sätt få förståelse för de erbjudande läromedel ger till eleverna. 2. De formulerade frågeställningarna är: 1) Finns det ett ämnesspråk och hur synliggörs det? 2) Vad är fokuset i läromedlen? 3) Vilka kunskapsemfaser syns i läromedlen och vilka följemeningar bidrar de till?  Analysmetoden för studien är en kvalitativ innehållsanalys där de två svenska läromedlen Diamantjakten och Livet i bokstavslandet valdes för att sedan utgå ifrån dessa tre typologier, ämnesspråk, ämnesfokus och kunskapsemfaser med följemening. Det analysinstrument som används för att tydliggöra resultatet var ett kodningsschema.  I resultatet framkommer att det finns många ämnesspråk som synliggörs på olika sätt kopplat till övningarna i läromedlen. När frågan formulerades i frågeställningen kring ämnesfokus så var den riktad kring ett fokus, vilket resultatet visade att i båda läromedel fanns många olika, denna typologi var den som det fanns mest av. De kunskapsemfaser som kom fram tydligt var “rätta förklaringen/uttrycket/färdigheten”, “vardagsemfas” och “kunskap och beslut” där deras följemening var “om kunskapens trovärdighet”, “om kunskapernas praktiska nytta” och “om kunskapernas nytta att lösa moraliska och politiska problem”.

I denna studie undersöks hur tvåspråkiga elever använder (beskriver hur de använder) modersmål under kemiundervisning. Syftet med denna studie är att bidra till ökade kunskaper om hur lärare kan stötta elever som ännu inte fullt behärskar undervisningsspråket under kemilektioner. Rapporter visar att elever som inte ännu behärskar undervisningsspråket får sämre betyg i naturvetenskapliga ämnen i skolan än eleverna som har undervisningsspråket som modersmål. Målet med denna studie är ge uppslag för framtida undersökningar inom området. Data inhämtades genom intervjuer med elever från en gymnasieklass i årskurs 1 som läser kemi. Undervisningen ägde rum på svenska men under lektionen fick eleverna som inte har svenska som modersmål möjlighet att använda sitt modersmål som resurs på tre olika sätt: de fick använda digitala verktyg (mobiltelefoner eller bärbara datorer), samtala med sina klasskamrater som delar deras modersmål eller få hjälp av modersmålstalande ämneslärare. Elevintervjuerna visade att eleverna använder sitt modersmål på olika sätt. Ibland hjälpte användningen av modersmålet eleverna att förstå innehållet bättre, men i vissa fall spelade det inte så stor roll.  Slutsatser som kan dras från denna studie är att de nämnda resurserna behöver vara bättre samordnade för att ge bästa resultat och att eleverna då får den hjälp som de behöver. Elevers modersmålskunskaper och tidigare skolgång har stor betydelse för hur de lär sig kemi.

Den här studien granskar och analyserar aktuella läroböcker i historia i årskurs 1-3, Boken om SO och SO-boken. Med studien vill vi bidra med ökad kunskap och jämföra hur historieämnet framställs i aktuella läromedel inriktade till årskurs 1–3 samt hur de lever upp till de kunskapskrav som anges i Lgr 11. Detta görs genom fyra forskningsfrågor: Hur används illustrationer i respektive läromedel; Hur används språket i respektive läromedel; Hur synliggörs innehållsliga samband mellan den skriftliga texten och illustrationerna?; Hur är kursplanen i historia kopplad till respektive läromedel? I bakgrunden presenteras läroböckernas användning och deras roll i den didaktiska undervisningen, hur illustrationer i läromedel används, kursplanen i historieämnet och slutligen beskrivs ämnesspråk och vardagsspråk. I tidigare forskning presenteras läromedel i historia, forskning inom generella läromedel och hur forskningen ser ut inom historiedidaktik och utbildningen i historia. De teoretiska perspektiv som studien utgår från är Vygotskijs sociokulturella perspektiv samt socialsemiotik. Metoden som används är en kvalitativ läromedelsanalys där vi tagit fram en analysmodell som inspirerats av Daniel & Selanders (2014) modell för ämnesdidaktiskt arbete med multimodala texter. Resultatet visar att de analyserade läromedlen använder illustrationer på liknande sätt men storleken och placeringen på illustrationerna skiljer sig åt. Läromedlen använder sig av samma tempus, genre och berättarperspektiv. När det kommer till vardagsspråk och ämnesspråk förekommer fler förklaringar av svåra ord i SO–boken vilket enligt studiens tidigare forskning är betydelsefullt för att få en bredare medvetenhet. Båda läromedlen har ett visst samband mellan illustrationerna och texten men det kräver att läsaren får tid att studera illustrationerna då det inte alltid är en självklarhet vad de vill förmedla. Sammanfattningsvis är både Boken om SO och SO–boken likvärdiga i hur de väljer att utrycka sig i illustrationer samt text, de kopplas även till samma centrala innehåll och kunskapskrav från läroplanen. Utifrån den kvalitativa analysen har studiens forskningsfrågor besvarats och den visar att det finns små skillnader i de analyserade läroböckerna och att de behöver sättas in i ett socialt sammanhang för att ge eleverna en ökad förståelse av hur illustrationer och texter hänger samman.

Syftet med denna studie har varit att undersöka hur lärare arbetar för att främja elevers förståelse för ämnesspråket i ämnet teknik i årskurserna 1–6. Studien inriktar sig därför på att undersöka vilka arbetssätt som läraren fokuserar på för att utveckla ämnesspråket samt hur läraren kan stötta eleven i ämnespråket. Metoden som använts för att svara på studiens frågeställningar är kvalitativa intervjuer med lärare i årskurserna 1–6 som undervisar i ämnet teknik, vare sig de har behörighet i ämnet eller ej. Resultatet visar att lärarna använder sig av en kombination mellan en teoretisk samt en praktisk undervisning för att främja ämnesspråkutvecklingen i teknikämnet. När eleven genom en laboration får testa sin nyvunna teori i praktiken fördjupas kunskapen om begreppet samt skapar sig eleven en bild om fenomenet. Tekniklärarna i studien beskriver även att bilder, filmer och modeller är till hjälp för att visualisera samt stötta eleven till begreppsförståelse då teknikämnet innehåller många abstrakta begrepp. Stöttning i ämnespråket teknik sker genom att eleverna ges möjlighet att diskutera så mycket som möjligt i ämnesspråket vilket informanterna menar ofta sker enligt EPA-modellen. Teknikläraren finns där och lyssnar samt samtalar med eleverna i ämnesspråket för att stötta dem. Vidare visar resultaten att teori, praktik samt med möjlighet till diskussion i olika konstellationer med lärarens hjälp ger den bästa förutsättningen för att främja ämnesspråket i teknik. / <p>Pedagogiskt arbete inriktning teknik</p>

Uppsatsen är en läromedelsanalys som undersöker två läroböcker i de naturorienterande ämnena för årskurs 4: Koll på NO och Lära NO. Båda böckerna innehåller ämnesstoff ur alla de tre naturorienterande ämnena, det vill säga biologi, fysik och kemi. Syftet med studien är att med utgångspunkt i en tidigare litteraturstudie undersöka vilka svårigheter i ämnesspråket i de naturorienterande ämnena för andraspråkselever som finns i dessa läroböcker, samt hur de hanteras. Uppsatsen utgår från teorier om systemisk-funktionell grammatik, bild och text i läroböcker, samt vardagsspråk och skolspråk. I undersökningen används såväl kvalitativ textanalys och analysverktygen kodningsorientering och ideationell analys av processtyper, som kvantitativa metoder och mängdberäkning. Studiens resultat visar att de språkliga svårigheterna begrepp utanför semantisk mellannivå, homonymer, grammatiska metaforer och andra ämnesspecifika och tekniska begrepp alla förekommer i varierande utsträckning i de båda läroböckerna. Dessa språkliga svårigheter för andraspråkselever hanteras i böckerna genom bild, förklarande text eller genom en kombination av dessa. Vissa begrepp inom dessa svårigheter hanteras dock inte på något sätt.