Resultaten från PISA-undersökningen som gjordes under 2011 visade att elever i Sverige har en bristfällig kunskapsnivå inom matematik i jämförelse med genomsnittet. Utifrån TIMSS-studien 2011 visas kopplingar mellan låga resultat och bristande motivation. Tidigare forskning har visat på att motivation är en väsentlig del inom undervisningen och att läraren är en viktig faktor för elevernas motivation gentemot ämnet. Det är via lärarens agerande i klassrummet och interaktion med eleverna som deras motivation utformas och därmed intresset för matematik. Australien är ett utav de länder som har en resultatnivå över genomsnittet i PISA-undersökningen. Syftet är därför att studera svenska och australienska lärares matematikundervisning och uppfattning av motivation. Detta för att tyda skillnader som kan ha haft en inverkan på PISA-resultaten. Studien ämnar att studera lärarnas arbetar i klassrummet och med det deras uppfattning kring motivation. Studien grundar sig på semistrukturerade intervjuer och ostrukturerade observationer av tre olika lärare från Sverige respektive Australien. Lärarna studerades under tre matematiklektioner under en veckas tid varefter de blev intervjuade utifrån en intervjuguide. Lärarna ansåg att de var de främsta att påverka elevernas motivation, vilket de kunde göra genom sina uppgifter och agerande i klassrummet. Lärarna gav ofta beröm till eleverna när de presterade väl. De var också eniga om att ett öppet klassrumsklimat var eftersträvansvärt för elevernas utveckling eftersom att de vågar mer i klassrummet. En signifikant skillnad mellan länderna var att i Sverige var de mer måna om att eleverna har självinsikt för sina kunskaper. I Australien var det däremot mer fokus på att lärarna hade koll på elevernas kunskapsnivåer. Resultatet av studien visar även att lärarna anser att en varierad undervisningsform gynnar elevernas motivation. I Australien använde de sig av fler olika aktiviteter än vad de gjorde i Sverige.

Digitaliseringen påverkar det mesta i samhället, så även i skolan och i lärarrollen. Syftet med studien var att undersöka matematiklärarnas IKT-uppfattning, IKT-användning och IKT-kompetens för att undervisa elever i matematiksvårighet. En tvärsnitts kvantitativ studie genomfördes via en webbaserad enkät. Genom ett bekvämlighetsurval skickades enkäten till 205 matematiklärare i Sverige varav 85 svarade. Resultatet visade att lärarna hade mycket god tillgång till IKT, var positivt inställda till tekniken och använde IKT-verktygen i tillräcklig omfattning för alla elever. Men inga signifikanta samband mellan tillgång till IKT-verktyg, lärarnas IKT-uppfattning och lärarnas IKT-användning hittades. Studien visade också att dålig tillgång till IKT-support samtidigt som lärarna uppgav bristfällig kompetens i samspelet mellan teknik, pedagogik och ämnesdidaktik, riskerar att äventyra de förväntade goda resultaten.

Syftet med studien är att göra en analys av elevers uppfattning gällande de olika metoder som används för insamling av bedömningsunderlag, samt vilka möjligheter eleverna erbjuds för att visa sina kunskaper och lärande i ämnet NO/Teknik. Studien kommer att präglas av ett fenomenografiskt perspektiv vilket innebär att elevernas egen uppfattning är det centrala. Genom semistrukturerade elevintervjuer från två skolor kommer data för studien att samlas in och analyseras. Resultatet från intervjuerna visar att eleverna från båda skolorna anser att de erbjuds möjligheter att visa sina kunskaper i skolan, men tillvägagångssätten och metoderna skiljer sig åt. Eleverna är väl medvetna om hur processen för betyg och bedömning går till i respektive klass, vilket syns då kategoriseringsmönster ur den insamlade data kan sorteras och analyseras. Likväl tyder resultatet på viss osäkerhet hos eleverna när de ska förklara vilka kunskaper läraren dokumenterar för att skapa ett bedömningsunderlag. För att ett rättvist betyg ska ges är flertalet av eleverna eniga om att bedömningsunderlaget samlas in kontinuerligt av läraren under hela studietiden.

Den här studien syftar till att bidra med kunskap och insikt om hur förskollärare uppfattar begreppet likvärdighet och dess innebörd i en förskolekontext. Empirin har samlats in genom fem semistrukturerade kvalitativa intervjuer med utbildade och verksamma förskollärare. Studien har sin grund i den fenomenografiska ansatsen och har därför utförts enligt en fenomenografisk analys. Resultatet har utmynnat i två utfallsrum innehållande fem beskrivningskategorier var. Första beskrivningskategorin visar att det finns en variation i hur begreppet likvärdighet uppfattas och andra beskrivningskategorin visar att förskollärarna har olika arbetssätt för att uppnå en likvärdighet. Resultatet visar även att uppfattningarna av begreppet stämmer överens med hur de arbetar för en likvärdig förskoleverksamhet. Däremot finns en osäkerhet kring likvärdighetsbegreppet och förskollärarna ser ett behov av ett förtydligande av definitionen.

Denna kvalitativa studie belyser barns uppfattningar om förskolans inomhusmiljö vilket är studiens syfte. Detta utgör fokus och är en viktig aspekt i denna studie. Motiveringen till ämnet barns uppfattning och barns perspektiv över förskolans inomhusmiljö är att barns röster ska få höras. Intresset föll på hur barn som är fyra till fem år sett på sin omvärld inom förskolans verksamhet. Metodvalet i studien var fokusgruppsintervju som utgjordes av en fenomenografisk ansats. 14 barn på fem olika förskolor har gett sina uppfattningar om inomhusmiljön på förskolan. Deras röster utgjorde grunden för resultatet. Resultatet visade att det är blandade uppfattningar bland barnen. Inget av barnen uttryckte någon negativ uppfattning om inomhusmiljön/rum på förskolan. Resultatet och slutsatsen visade emellertid att barns perspektiv inte alltid anammats. Där barn uttryckte att de inte var delaktiga vid exempelvis utformning av rum, att det fanns vissa begränsningar och regler. / <p>Godkännande datum:2019-01-04</p>

Sammanfattning Syfte och frågeställningar  Syftet med studien var att få ökad kunskap om hur ett antal svenska bandytränare beskriver sammanhållning, hur tränare tycker att de ska arbeta med sammanhållning samt vilka fördelar tränare upplever med ökad sammanhållning i sitt bandylag. Studien ska förhoppningsvis ge en insikt över hur bandytränare förhåller sig till sammanhållning i deras arbete, vilket skulle kunna visa på styrkor och förbättringsmöjligheter. Frågeställningar: Hur beskriver bandytränare sammanhållning? Hur arbetar bandytränare med sammanhållning? Vilka fördelar upplever bandytränare att bra sammanhållning ger? Metod  Studien undersökte hur bandytränare förhåller sig till sammanhållning genom individuella semistrukturerade intervjuer. Tränarna som deltog i studien var män som hade en medelålder på 49 år och en median på 51 år. Tränarnas berättelser har analyserats genom innehållsanalys. Resultat  Tränarna anser att sammanhållning är viktigt i ett lag och att det ständigt förändras. Arbetet med sammanhållning ska ske långsiktigt och kontinuerligt. Strategier för att nå sammanhållning är ökad kommunikation som är rak och öppen både mellan spelare och mellan tränare och spelare. Tränare arbetar med att bygga rätt kommunikationsnormer genom att närvara i träningsmiljöer där spelarnas kommunikation sker. Aktiviteter som har annat innehåll än bandy ses som en bra strategi för att bygga sammanhållning genom att spelare får en större förståelse för andra spelares roller i laget. Fördelarna med sammanhållning enligt tränarna är bland annat att spelare kämpar hårdare för varandra och att de trivs och stöttar varandra.   Slutsats Tränarna har en gemensam syn på sammanhållningens karaktär och dess fördelar men har varierande uppfattning hur de ska arbeta med sammanhållning. / <p>Ämneslärarprogrammet, Specialidrott</p>

Sedan mitten av 1990-talet har privatiseringen av välfärden kontinuerligt ökat vilket bidrar till konkurrens inom ett fält som tidigare lämnats i statlig regi. För att sjukhus ska kunna drivas på ett effektivt vis krävs det att sjukhusen liksom andra organisationer fattar beslut. Dessa beslut kan uppfattas på olika vis och vi vill med en studie av ett av de första privatägda sjukhusen i Sverige undersöka faktorer som deltagande och konsensus inverkan på hur anställda inom sjukhuset uppfattar beslut. Teorier kring beslutsfattning undersöks och en metod med semi-strukturerade intervjuer utformar vår studie som visar att delaktighet och konsensus påverkar hur medarbetare upplever att deras åsikter värderas vilket i sin tur leder till förbättrad uppfattning av beslut och delaktighet. Studien behandlar även hinder för deltagande vid beslutsfattning.

Det råder delade meningar om synen på ledarskap. Det finns forskare som menar attledarskapet är viktigt och ibland till och med avgörande för en organisation, medan det finns de som ställer sig mer kritiska till ledarskapets betydelse och anser att det är ett överskattat fenomen. Studiens teoretiska ram utgår från den rådande ledarskapsdiskursen som säger att vi nu befinner oss i ett postbyråkratiskt samhälle där styrningen är mer decentraliserad ochledarskapet bygger på förtroende och dialog framför regelstyrning, men att det ändå utövas en form av lätt byråkrati. Resultatet diskuteras utifrån Raelin (2010) och Tengblads (2006) syn på chefens nya roll, Alvesson och Sveningssons (2012) olika perspektiv på ledarskap, samt diskursen kring rationellt och normativt styrsätt som presenteras av Bartley och Kunda (1992). Syftet med studien är att undersöka chefers uppfattningar om sitt ledarskap, vilkenbetydelse cheferna anser att deras ledarskap har för organisationens framgång samt om denrådande diskursen kring ledarskap påverkar chefernas uppfattningar. För att ta reda på deras uppfattningar användes en kvalitativ metod där sex chefer intervjuades om sinauppfattningar. Studiens huvudresultat visar att cheferna uppfattar sig som hjälpare och ett bollplank för sina medarbetare. De förespråkar frihet under ansvar men är samtidigt måna om att behålla kontrollen över medarbetarna då de anser att de är de som i slutändan är ytterst ansvariga för organisationen. Sammanfattningsvis förs ett resonemang om att cheferna använder sig av både rationell och normativ styrning och att det återstår en lätt form av byråkratisering på arbetet, men att den rådande diskursen om ett postbyråkratiskt ledarskap med dess normativa synsätt är högst aktuellt hos de medverkande cheferna. / Program: Organisations- och personalutvecklare i samhället

Under senare år har ambulanssjukvården i Sverige genomgått stora förändringar. Kunskaps och kompetensnivån har ökat, framför allt efter 2005, då alla akutambulanser skulle bemannas med minst en sjuksköterska. Denna kunskapsnivå i samband med ett ökat tryck på sjukhusens akutmottagningar skulle kunna ligga till grund för ett förändrat arbetssätt vad det gäller bedömning och prioritering av patient. En möjlighet skulle vara att ambulanssjukvårdpersonal får möjlighet att bedöma vårdnivå hos vissa patientgrupper redan på plats. Syftet med studien var att belysa vad allmänheten har för uppfattning och förväntningar på ambulanssjukvård, samt att få en uppfattning om deras tankar vid eventuell hänvisning till annan vårdnivå samt annat färdsätt än ambulans. Studien genomfördes i enkätform och målgruppen var en yngre och en äldre åldersgrupp (n = 51). Enkäten innefattade slutna frågor med en demografisk del samt frågeformuleringarna om respondenternas uppfattning samt förväntningar av ambulanssjukvård. Enkäten avslutades med en öppen fråga gällande deras inställning till att bli hänvisade till annan vård än sjukhus. Resultatet visade att åldersgruppernas åsikter skilde sig åt på olika punkter. Vad det gäller frågan om hänvisning så svarade övervägande del yngre att de kunde tänka sig att bli hänvisade till annan vårdinstans än sjukhus, medan så inte var fallet i kategorin äldre. De flesta ansåg att ambulanspersonalen kunde göra en första kvalificerad insats redan på plats. Trots att man visat förtroende för ambulanspersonalen infinner sig en tveksamhet när det gäller att bli ifrågasatt. Denna undersökning visar att behovet av information om vad ambulanssjukvård är till för är stort och eftersatt. / <p>Program: Fristående kurs</p><p>Uppsatsnivå: C</p>

I Sverige har ambulanssjukvården de senaste åren utvecklats från att vara en ren transportorganisation till att vara avancerad prehospital akutsjukvård. Kompetensen i dagens ambulanser är mycket högre än för bara några år sedan. Känner allmänheten till denna utveckling? Används ambulanssjukvården till det som den är tänkt till? Undersökningar visar att ambulanspersonal anser att ambulansen ofta utnyttjas på fel sätt. Det saknas forskning om vad allmänheten tror att ambulansen är till för. Vårt syfte med denna uppsats var att undersöka allmänhetens uppfattningar och förväntningar på ambulanssjukvården. Som metod valdes en enkät för att på så vis nå ut till en större population. Ett stratifierat urval gjordes där femhundra personer ur fem olika åldersgrupper i tre kommuner i södra Sverige tillfrågades om medverkan. Data analyserades med Chi-2 test. Tvåhundranittiofyra personer (59 %) besvarade enkäten. Resultaten visade att äldre kvinnor och äldre män med lägre utbildningsnivå anser att ambulans i första hand är ett transportmedel (p=0.005). Både männen och kvinnorna trodde också att de fortare skulle få träffa en läkare om de kom till sjukhuset med ambulans (p=0.05). / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot ambulanssjukvård