Planeringen vilar på grundidén att den ska leda till något bättre och gynna alla, och den idén säkerställs genom allmänintresset. Men vad som anses vara något bättre råder det delade meningar om och därav varierar innehållet allmänintresset fylls med, beroende på kontext och tidsanda. En rådande trend som påverkar tidsandan är nyliberalismen som visats påverka planeringen. Den nyliberala idén om planeringen står i stark kontrast till den grund planeringen vilar på då nyliberalismen tillbakavisar planeringen som ett verktyg för att skapa ett samhälle som gynnar alla och istället förespråkar den fria marknaden. Detta innebär att planeringens grundtanke om att allmänintresset ska säkerställa en planering som gynnar alla, utmanas samt anses illegitim av nyliberalisterna. Denna spänning är vad som gör ämnet intressant att studera och är varför arbetet ämnar att studera hur allmänintresset påverkas av en nyliberaliserad planering.  Detta arbete fokuserar på hur nyliberalismen påverkar framställningen av allmänintresset och den frågan besvaras genom att studera nyligen antagna översiktsplaner, eftersom översiktsplanen ska genomsyra all planering i kommunen. För att studera översiktsplanerna kommer en kvalitativ textanalys att användas för att utläsa hur kommunerna legitimerar sin planering vilket också talar för deras syn på allmänintresset. Sedan appliceras det teoretiska ramverket som är uppbyggt kring fyra kärnvärden vilka beskriver hur nyliberalismen ser på samhället, kärnvärdena tydliggör också hur ett nyliberalt allmänintresse ser ut, kärnvärdena är: marknaden, rättsstaten, välfärd och privat egendom. Genom det teoretiska ramverket är det därför möjligt att utläsa ett nyliberaliserat allmänintresse i översiktsplanerna. Arbetets resultat beskrivs genom fyra trender vilka visar på fyra sätt kommunerna legitimerar sin planering, trenderna är centrerade kring ämnena tillväxt, attraktivitet, invånaren och näringslivet. Genom att applicera det teoretiska ramverket framgår det att allmänintresset är nyliberaliserat, men att nyliberaliseringen är begränsad. Detta då planeringen legitimeras av att skapa tillväxt vilket också betyder att marknadslogiska resonemang blir en naturlig del av planeringen, men nyliberaliseringen sker genom en marknadsbefrämjande planering som innebär att kommunerna styr mot tillväxt.

Offentligt styrd planering påstås ha mindre resurser än tidigare och förespråkas därför i allt större utsträckning samarbeta med näringsliv för att uppnå gemensamma mål om tillväxt, attraktivitet och konkurrens; samt för att mobilisera gemensamma resurser. Detta har beskrivits som att en maktförskjutning skett till näringslivets fördel. Förändringarna bidrar tillsammans till en annan uppfattning hur planeringen bör styra samhällsutvecklingen och vilka ändamål den ska verka för. Trots att gemensamma mål pekas ut mellan offentliga- och privata aktörer förutsätts fortfarande den offentliga sektorn tillgodose andra allmänna intressen. Men samarbeten mellan offentliga och privata aktörer innebär en risk för att näringslivets särintressen införlivas och dominerar allmänintresset. För att undersöka denna problematik genomförs en multipel fallstudie där förhållandet mellan byggherrar och kommun granskas i två detaljplanefall: Kilströms kaj i Karlskrona och Rosendalsfältet i Uppsala. Den förra planen ämnar uppföra attraktiva bostäder med spektakulär arkitektur för att skapa ett nytt landmärke, där byggherre och kommun diskuterat med varandra innan den formella planprocessen. Den senare är en omfattande detaljplan för bland annat 3 500 bostäder, nya skolor och universitetsbyggnader, där byggherrar kommit in mellan samråd och granskning genom markanvisningstävlingar. Som insamlingsmetoder har dokument och intervjuer använts och data har sedan brutits ned till teman utifrån governancebegrepp genom en kvalitativ analys. Planeringspraktiken analyseras genom att användandet av ett teoretiskt perspektiv som utgår från hur allmänintresset legitimeras, samt maktrelationer där makt främst ses som ett sätt att kontrollera språket. Utifrån studiens analys framkommer det att den beskrivna maktförskjutningen till näringslivets fördel kan nyanseras. Det är istället lokala maktrelationer som styr utfallet, där markägande är ett betydande styrmedel. Studien visar även att förhandlingsplanering som tidigare varit omstritt inte förefaller vara lika kontroversiellt längre utan anses i det närmaste vara en självklarhet. Förhandlingarna underlättas av att byggherrars särintressen många gånger sammanfaller med kommuners till följd av nya planeringsideal, exempelvis attraktiva bostäder; sätta staden på kartan etc. Det verkar således skett en förskjutning i allmänintresset: både kring vad som är eftersträvansvärt, men även i tillvägagångsättet som i allt större utsträckning verkar legitimeras utifrån dess effektivitet.

Många av de komponenter som är nödvändiga i ett nationellt beskattningssystem erkänns av EG-domstolen som tvingande hänsyn till allmänintresset, även om de bakomliggande värdena inte kommer till uttryck på exakt samma vis i EG-rätten som i den nationella rätten. De nationella allmänintressen som inte erkänns av domstolen kan sammankopplas med godtagbara förklaringar till varför ett sådant erkännande inte är lämpligt eller nödvändigt. Domstolen förefaller på så vis hålla en jämvikt mellan gemenskapens bästa och de enskilda medlemsstaternas bästa. EG-domstolens erkännande av dessa allmänintressen sker dock inte helt utan förbehåll. Medlemsstaternas yrkande på rättfärdigande avslås mer som regel än undantag. Det tydligaste exemplet är behovet av ett konsekvent beskattningssystem. Sedan rättfärdigandegrunden introducerades i mitten av nittiotalet har tillämpningsområdet till och med förminskats genom åren. En viss uppmjukning har dock skett genom att domstolen tillämpade rättfärdigandegrunden på ett nytt sätt i den känsliga frågan om gränsöverskridande förlustutjämning inom koncerner. Territorialitetsprincipen, som inom EG-rätten är nära sammanlänkad med rättfärdigandegrunden skattesystemets inre sammanhang, har endast kunnat rättfärdiga fördragsstridiga skatteregler en gång. De för ett nationellt beskattningssystem viktiga komponenterna proportionalitet, effektiv skattekontroll och hinder för skatteflykt anses även av EG-domstolen utgöra trängande allmänintressen. EG-domstolen tillmäter dock proportionalitetsprincipen större betydelse än vad många av medlemsstaterna gör. Behovet av proportionalitet har nämligen hittills förhindrat att yrkandet på behovet av en effektiv skattekontroll och yrkandet på behovet av att hindra skatteflykt från att rättfärdiga fördragsstridiga skatteregler. På det stora hela är det, i motsats vad som först verkar vara fallet, en väldigt strikt tillämpning av möjligheten till rättfärdigande som EG-domstolens rättspraxis återspeglar. Någon jämvikt mellan gemenskapens och medlemsstaternas intressen kan således inte anses föreligga. Som huvudregel är det gemenskapens bästa som väger över. Detta är egentligen föga förvånande, eftersom ett inslag i domstolens arbetsmetod är att välja den lösning som bäst gynnar gemenskapen. Rule of reason-doktrinen har som utgångspunkt oddsen emot sig, eftersom den utgör ett undantag från grundplåten i det EG-rättsliga samarbetet. Nationalekonomiska överväganden av olika slag är det huvudsakliga intresset vid utformningen av ett nationellt beskattningssystem. Även om ett lands ekonomi kan framstå som det mest trängande allämintresset, kan inte domstolen som utgångspunkt ta hänsyn till ekonomiska överväganden. Sådana överväganden vid domstolens juridiska bedömningar skulle innebära en rad problem. Här finns således en stor skillnad mellan medlemsstaternas och EG-domstolens syn på vad som utgör ett trängande allmänintresse. Domstolen har dock inte varit helt konsekvent i sitt ställningstagande. Domstolens rättspraxis visar att ekonomiska överväganden i vissa fall har accepterats i det tysta.

I denna uppsats studeras idén om allmänintresset i den fysiska planeringen. Allmänintresset har setts vara det som legitimerar offentlig planering, som en norm för praktiserande planerare, eller ett sätt att utvärdera planer. Det är även något som förordas i plan- och bygglagstiftningen (PBL). Trots detta är det ett begrepp som är mycket vagt definierat. Detta har lett till diskussioner inom den akademiska plandebatten om begreppet angående dess innehåll men också dess användbarhet. Trots att det har riktats kritik mot begreppet finns det ändå en stark tilltro till begreppet hos aktiva planerare, då det är allmänintresset som motiverar planering som verksamhet.  Uppsatsen handlar om att studera olika syner på allmänintresset, vilka intressen som formuleras som allmänna, och hur det påverkar planeringen.   Uppsatsen är utformad som en fallstudie, där det studerade fallet är en detaljplan för kvarteret Seminariet i Uppsala kommun. Metod för datainsamling är dokumentstudier där detaljplanen, samrådsredogörelse, inkomna yttrande, utlåtanden samt överklaganden ingår. En kvalitativ textanalys har genomförts på detta empiriska material. Det teoretiska perspektivet har formulerats utifrån uppsatsens forskningsöversikt. En övergripande teoretisk dimension har kunnat identifierats samt centrala aspekter utifrån olika förhållningssätt och planeringsideal.   Den genomförda studien i uppsatsen visar att det i praktiken finns skilda uppfattningar mellan olika aktörer om allmänintresset, dess konkreta innehåll men också hur det ska tillgodoses. Kritiska sakägare anser att de representerar en betydande majoritet av uppsalaborna samt deras intressen och därmed allmänintresset. Samtidigt anser kommunen att de kan representera hela kommunen, och intressena inom kommunen då kommunpolitikerna är folkvalda representanter. De kommunala intressena hävdar de är allmänintresset. Dessa olika uppfattningar leder till konflikter i planprocessen, där ena sidan vill se mer direktdemokratiskt inflytande i planprocessen och att konsekvenserna ska bedömas utifrån sakägarnas samlade intressen. Den andra sidan anser att konflikten löses inom politiken, medborgardeltagande är inte direktdemokratisk utan ska förbättra beslutsunderlaget och underlätta implementeringen av planförslaget. De förtroendevalda är demokratisk valda för att kunna ta denna typ av beslut om vad som är bäst för kommunen med detta synsätt.   Beslutsmakten över markanvändningen ligger främst hos de förtroendevalda, planerarna arbetar nära politiken och utåt sett ger de intrycket av att stå för samma ställningstaganden. Konflikten tyder på att det inte finns en gemensam bild över hur planeringen går till, vad medborgarnas möjlighet till inflytande är och vad som anses ingå i allmänintresset i den aktuella lokala kontexten. Studien visar att planerarna verkar ta en relativt konservativ och rationell roll. Detta överensstämmer inte med vad mycket av den forskning på ämnet som finns menar. I en stor del av forskningen framstår det som att den kommunikativa eller den nyliberala diskursen skulle ha fått mycket mer utrymme i planeringen och att dessa skulle ha influerat synen på allmänintresset i en högre utsträckning. Problematiken med det svårhanterliga begreppet underlättas av det som belyses i uppsatsen, nämligen att det finns ett par kritiska principer som kan använda för att förstå underliggande politiska ställningstaganden i formuleringen och hanteringen av allmänintresset.

De primära rättskällorna på rättsområdet offentlig upphandling utgörs av gemenskapsrättsliga direktiv, vars huvudsakliga syfte är att främja den fria rörligheten inom unionen. Möjligheten att överpröva felaktiga upphandlingar regleras i två rättsmedelsdirektiv, utifrån vilka den processrättsliga delen av svensk upphandlingsrättslig lagstiftning har utformats. Direktiven har resulterat i att det i Sverige är möjligt överpröva felaktiga offentliga upphandlingar. Domstolen har vid överprövning möjlighet att besluta antingen att upphandlingen skall rättas eller att den skall göras om. Oberoende av domstolens beslut har ett ingånget offentligt kontrakt dock inte kunnat ogiltigförklaras i domstol. Rättsmedelsdirektiven har på senare år varit föremål för revideringar, vilket har resulterat i direktiv 2007/66/EG. I och med implementeringen av det nya direktivet införs nu i svensk upphandlingsrätt en ogiltighetssanktion, vilken innebär att domstol får behörighet att upphäva ett ingånget offentligt kontrakt. För att inte alltför problematiska och oproportionerliga konsekvenser skall uppstå till följd av ogiltighetsförklaringen lämnar direktivet dock ett visst utrymme för flexibilitet i tillämpningen av ogiltighetssanktionen: att hänvisa till att tvingande hänsyn till allmänintresset kräver att kontraktets verkan upprätthålls. Begreppet tvingande hänsyn till allmänintresset har sitt ursprung i gemenskapsrätten och utgör möjligt undantag från den gemenskapsrättsliga principen om fri rörlighet. Det handlar om de så kallade gemenskapsrättsliga rättfärdigandegrunderna, vilka återfinns dels i EG-fördragets artikel 30, dels i gemenskapsrättslig praxis. Avseende tillämpningen av den upphandlingsrättsliga undantagsgrunden hänvisar regeringen i ”Ds 2009:30” till dessa rättfärdigandegrunder. Uppsatsen visar att en dylik hänvisning inte fullt ut besvarar frågan hur undantagsgrunden skall tillämpas på upphandlingsområdet.

Revisorer anses utgöra en profession vilket kännetecknas av bland annat etiska riktlinjer och krav på utbildning och kunskap. Enligt de etiska reglerna, som IFAC och dess oberoende kommittéer sätter för revisorsprofessionen, ska revisorer arbeta för allmänintresset. Innebörden av allmänintresset kan uppfattas otydligt och det finns olika syner på vad det faktiskt innebär. Enligt IFAC innebär allmänintresset att hänsyn ska tas till organisationers samtliga intressegrupper i samhället men inom professionen finns det skillnader i syn beroende på rang. På vägen till och inom professionen sker professionell utveckling genom utbildning, handledning och struktur & bedömningar. Syftet med studien är därför att se hur professionell utveckling påverkar synen på allmänintresset. För att uppfylla syftet har det valts en positivistisk forskningsfilosofi med en deduktiv ansats. En kvantitativ metod i form av webenkäter har använts vilket har förmedlats via mail och sociala medier till revisorer, revisorsassistenter och revisorsstudenter som alla genomgår professionell utveckling. Studien påvisar ingen signifikant skillnad mellan revisorer, revisorsassistenter och revisorsstudenter i deras uppfattning av hur intressegrupperna representerar allmänintresset. Det kan dock visas att professionell utveckling till viss del har en påverkan på i hur stor grad intressegrupper anses representera allmänintresset både som helhet i olika organisationskontext och enskilt generellt sett. På grund av svårigheterna att ställa rätt frågor på rätt sätt för att fånga uppfattningarna kring allmänintresset i en enkät och kunna mäta den professionella utvecklingen på ett tillförlitligt sätt är resultaten inte generaliserbara. Däremot visar studien tecken på att professionell utveckling är en möjlig förklaring till vad som påverkar synen på allmänintresset. Förslag till fortsatt forskning är att begränsa studien till revisorer och revisorsassistenter för minska svårigheterna, att göra jämförbara enkäter vilket har varit ett problem i denna studie. För att erhålla djupare förståelse kring synen på allmänintresset föreslås en kvalitativ studie. / Auditors are considered a profession which is characterized by ethical guidelines and demands of education and knowledge. According to the ethical guidelines, set up for the auditing profession by IFAC and its independent boards, auditors are to work for the public interest. The meaning of public interest could be perceived as vague and there are different views of what it actually means. According to IFAC public interest means to consider organizations all stakeholders in society, but within the profession there are different views depending on rank. On the way to and within the profession professional development occurs through education, mentoring and structure & judgment. The purpose of this study is therefore to see how professional developments affect the view on public interest. A positivistic and deductive approach was chosen in order to fulfil the purpose. A quantitative method of web questionnaires has been used, there have been distributed via e-mail and social media to auditors, audit assistants and audit students who all experience professional development. The study does not show any significant difference between auditors, audit assistants and auditing students in their view of how the interest groups represent the public interest. However, professional development appears to affect how much the interest groups represent the public interest both as a whole in different organizational contexts and individually in general. Because of the difficulties of asking the right questions in the right way to capture the opinions concerning public interest in a questionnaire and to measure the professional development in a reliable way, the results are not able to generalize. However, the study hints that professional development is a possible explanation to what affects the view on public interest. A suggestion for further research is to limit the study to only include auditors and audit assistants in order to reduce the difficulties of making comparable questionnaires which has been an issue in this study. To obtain a deeper understanding concerning the view on public interest a qualitative study is suggested.

Konflikten mellan allmänna och enskilda intressen är central för fysisk planering. Fysik planering får sin legitimitet genom att vara den kraft som väger dessa intressen mot varandra och slår vakt om allmänhetens intressen. Särskilt i översiktsplanering, där en mångfald av intressen på en omfattande geografisk skala ska hanteras, är denna konflikt mellan allmänna och enskilda intressen tydlig. I takt med att allmänintressets teoretiska utgångspunkter har förändrats har dock idén om ett entydigt allmänintresse blivit alltmer ifrågasatt. De rationella, nyliberala samt postmoderna planeringsteorierna ger alla olika svar på vad allmänintresset är och hur den fysiska planeringen bör hantera det. Denna studie av allmänintressets planeringsteoretiska influenser genomförs i form av en kvalitativ textanalys där ett antal översiktsplaner från olika år studeras och ställs i förhållande till ett antal planeringsteorier. I analysen undersöks vilka planeringsteoretiska ställningstaganden som influerar hur allmänintressen definieras i översiktsplanerna, samt hur dessa definitioner har förändrats över tid.  I den undersökta empirin observeras ett antal utvecklingar där allmänintresset alltmer blir influerat av postmodernism, men hanteras genom en fortsatt rationell planeringsprocess. Översiktsplanerna framställer allmänintresset som alltmer flertydigt och enskilda intressen ges mer uppmärksamhet i de senare översiktsplanerna. Det praktiska resultatet av detta verkar vara en mer försiktig översiktsplanering där allmänintressen i allt större uträckning formuleras vagt och opreciserat.